Brygubben

Hur många miljoner kostade schabblet?

2012-01-22T18:59:00.004+01:00

Först avskaffades Svenska Kyrkans Mission och Lutherhjälpen som två samlande namn och starka varumärken för de insamlingar till internationellt bistånd i solidaritet med människor som saknar mänskliga rättigheter, mat, vård och utbildning. Sen schabblades det under många månader fram och tillbaka med nya namn, logotyper, signalelement och grafiska element. Beslut togs, revs upp och fick ersättas med nya.

Nu kommer rapporterna om den första stora insamlingen i Svenska Kyrkan, under perioden från första söndagen i Advent och fram till och med Trettondagen. Det slutliga resultatet har inte lämnats, men Svenska Kyrkans Tidning berättade förra veckan att knappt 27 miljoner samlats in, fast målet var 40 miljoner.

När resultatet av Svenska Kyrkans insamling jämförs med de andra stora insamlingarna under samma period, då ger det anledning till frågor. Kan det helt uteslutas att schabblet med namnfrågan inte är orsaken till de förlorade miljonerna?

SVT Rapport rapporterar att lågkonjunkturen verkligen inte dragit ner människors vilja och förmåga att ge i jultid. Frälsningsarmén ligger över målet för 2011 och 20 procent över 2010. Unicef gläds åt en uppgång från 19 till 23 miljoner.

Helt nyligen mötte jag biskop Jonas Jonsson, förre stiftsbiskopen i Strängnäs och tidigare under flera år ordförande för Svenska Kyrkans Mission och innan han blev biskop, biträdande generalsekreterare i Lutherska Världsförbundet. Som lokalt aktiv medlem i Svenska Kyrkan hade han i adventstid skramlat med insamlingsbössan i sin hemstad. Han berättade för mig om hur svårt det hade varit.

Brygubben skrev om namnbytet för knappt ett år sedan.

Uppdatering 24 januari 2012: Anders Göranzon bloggar i ämnet, med anledning av det fråga jag ställer i den här bloggposten.

Läs mer

Den internatonellt engagerade prästen Anders Göranzon bloggade när namnfrågan var som mest uppmärksammad i februari 2011.

Carina Etander Rimborg är ledamot av kyrkomötet och en av mötets utskottsordförande. På sin blogg redogör hon ingående för de många turerna.

Vi behöver ett välkänt namn för insamlingsarbetet - Svenska Kyrkans Tidning

Process med namnbyte stoppas - Svenska Kyrkans Tidning

Nu ska vi heta Svenska Kyrkans Internationella arbete - Svenska Kyrkans gemensamma webbplats

Läs även andra bloggares åsikter om insamling, bistånd, internationellt, svenska kyrkan,

De nominerade och de som går att rösta på

2012-01-10T16:11:00.000+01:00

Förberedelserna för val av biskop i Svenska Kyrkan för Skara stift tog ett viktigt steg framåt idag, när man i stiftet var samlade till nomineringsval.

De som nominerades vid mötets inledning var:

Mats Hermansson, domprost i Visby stift
http://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/personpresentation-mats-hermansson.html

Carin Åblad Lundström, komminister i domkyrkoförsamlingen i Uppsala stift
http://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-carin-ablad-lundstrom.html

Henrik Grape, präst som arbetar med miljöfrågor i kyrkostyrelsens kansli i Uppsala
http://www.kyrkanstidning.se/node/13175
http://twitter.com/#!/henrikgrape

Mats Hagelin, kyrkoherde i Simrishamn i Lunds stift
http://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/mats-hagelin-kandiderar.html

Åke Bonnier, domprost i Stockholms stift

http://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-ake-bonnier.html

Staffan Grenstedt, präst och lärare på Johannelunds teologiska högskola

http://mirjamellermose.blogspot.com/2011/12/staffan-grenstedt-kandiderar.html

Catharina Segerbank, komminister i Tyresö församling i Stockholms stift

http://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-catharina-segerbank.html

Leif Nordlander, kyrkoherde i Vara pastorat i Skara stift

http://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-leif-nordlander.html

Sonja Grunselius, komminister i Saleby församling, Skara stift

http://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-sonja-grunselius.html

Jacqueline Björnram, präst och avdelningschef vid stiftskansliet i Skara

Det är inte helt utan betydelse vilka personer som begär ordet och nominerar inför nomineringsvalet. Karin Långström Vinge, präst i Skövde var förste talare och hon nominerade Mats Hermansson. Den som nominerade Åke Bonnier var stiftets domprost Anders Alberius. Några nominerades av flera personer. Så var det med Åke Bonnier och även med Mats Hermansson, Carin Åblad Lundström och Staffan Grenstedt. En del kommer att vara uppmärksamma på vilka politiska partier biskopskandidaterna har koppling till. Det lyfter journalisten Lennart Lundberg från Svenska Kyrkans Tidning fram i sin rapport från dagens möte. Andra kommer att fokusera på i vilken inomkyrklig tradition kandidaten kan inordnas i.

Henrik Grapes namn fanns inte med bland de som nämnts offentligt före dagens nomineringsval. Det hade däremot hans bror Anders Grape, kyrkoherde i Enköpings pastorat i Uppsala stift.

Staffan Grenstedt var den som fick flest röster i nomineringsvalet inför det senaste biskopsvalet för Göteborgs stift. Mats Hagelin var aktuell inför det senaste biskopsvalet för Linköpings stift, men han drog sig tillbaka före själva valet. Hans Almer, Ingegerd Sjölin och Arne Wiig var tre präster som inför nomineringsvalet sagt ja till att kandidera, men som inte kom på tal idag. Ingegärd Sjölin var den som fick näst flest röster i nomineringsvalet för Skara stift 2004.

Bilden lånad från Facebook-gruppen Mirjam eller Mose? Siffran efter namn är kandidaternas aktuella ålder.

Snabbast med resultatet av röstningen i nomineringsvalet var Carina Etander Rimborg. Hela resultatet här

Ingegerd Sjölin som sagt ja till att kandidera, men inte nämndes idag fick 1 röst. Den nominerade Mats Hagelin fick 5 röster och Leif Nordlander fick 24 röster. Under 5 % och därför är han inte valbar. Mellan dessa båda kom Henrik Grape - nytt namn för dagen - och han fick 12 röster. 1 röst till Johnny Hagberg, kyrkoherde i Järpås pastorat i Skara stift.

Sju präster hör nu till den krets av valbara som det går att välja mellan i det kommande biskopsvalet.

Nu dröjer många veckor fram till själva biskopsvalet den 13 mars 2012. Om ingen får mer än hälften av rösterna, då går de två som fått flest röster vidare till en andra och avgörande valomgång två veckor senare den 27 mars.

Rösterna fördelade sig jämförelsevis jämnt mellan de sju. Flest röster, 97 stycken fick Carin Åblad Lundström från Uppsala. Staffan Grenstedt, också han från Uppsala, kom närmast med 85 röster. Tätt efter honom Åke Bonnier från Stockholm med 82 röster. Mats Hermansson från Visby fick 78 röster, Jacqueline Björnram från Borås fick 63 röster, Catharina Segerbank, Stockholm fick 60 röster och Sonja Grunselius från Lidköping fick 32 röster.

Carina Etanders blogg

Bloggen Mirjam eller Mose?

Skara stifts webbplats

Svenska Kyrkans Tidning

Läs även andra bloggares åsikter om biskopsval, skarabiskop, skara, biskop, svenska kyrkan

Gästbloggpost om att välja biskop

2012-01-09T22:00:00.000+01:00

Jag blev inbjuden att gästblogga på Mirjam eller Mose? - bloggen som har Karin Långström Vinge som redaktör och där det mesta som är publicerat om det kommande biskopsvalet i Skara stift.

Nu är bloggposten publicerad och där provtänker jag, frågar mig och delar en och annan tveksamhet och invändning. Ett stycke in i postningen skriver jag:

"Biskopen är inte den som syns först i processionen, det är korset. Sen vandrar de döpta som gör gudstjänst, söndagsglada och liturgiskt i kyrkorummet eller vardagsnära i samhälle och värld. Efter oss alla och sist kommer biskopen. Journalister och andra nyhetsförmedlare, granskare och opinionsbildare får stilla sig något. Det kan dröja innan man får syn på biskopen, för sådan är kyrkans ordning. Å andra sidan erbjuds många ansikten i ledet dessförinnan att vända sig till."

Om detta har jag som kommunikatör och rådgivare i mediefrågor haft anledning att fungera både nu och tidigare. Skulle så gärna önska att en massmedial upptagenhet av biskopar i mindre grad tillfredställdes av inblandade kyrkoarbetare, biskoparna själva inräknade.

Inte minst i samband med biskopsval tycker jag att det blir synligt vilken negativ spiral som uppstår och hur det påverkar en kyrklig självbild på ett sätt som jag inte tror för så mycket gott med sig.

Uppdatering tisdag 10 januari 2012: Om nomineringsvalet och resultatet inför själva biskopsvalet 13 mars skriver jag här.

Läs även andra bloggares åsikter om biskop, biskopsval, massmedia, masmedier, skara

45 namn som nämnts till ledig biskopsstol i Skara

2012-01-09T19:48:00.000+01:00

Imorgon tisdag 10 januari är över 600 människor kallade till ett nomineringsval inför det kommande biskopsvalet i Skara stift.

De kallade är präster och diakoner med tjänst i stiftet och lika många elektorer valda av stiftets församlingar. Också ledamöter i domkapitel och stiftsstyrelse, som inte i någon annan egenskap röstar har rösträtt. Den nuvarande biskopen undantagen.

Efter en andakt och inledning får de närvarande föreslå kandidater, berätta om dem och argumentera för dem.

Det är bara de som blir nominerade på mötet som deltagarna kan rösta på. En och en halv timme är avsatt för nominering om plädering. Sen tar man knappt tre timmars paus för möten i olika grupper och lunch.

Nomineringsvalet - ett slags provval - genomförs kl 14. Rösterna räknas en timme senare och kl 16 räknar man med att resultatet ska meddelas. De namn som får mer än 5 procent av rösterna räknas som kandidater och det är bara dem som det går att rösta på i själva biskopsvalet. Så det det behövs 25-30 röster i nomineringsvalet, beroende på hur hög närvaron är imorgon, för att räknas som kandidat på riktigt.

Ett faktum är de som fått många röster i ett nomineringsval ska räknas som de starkaste kandidaterna. Det senaste valet av biskop för Linköpings stift är ett belysande exempel. Prästen Martin Modeus som verkligen valdes, fick i nomineringsvalet 8,7 procent av rösterna och fyra andra fick fler röster i försöket.

Tretton ska enligt uppgifter i massmedier, på bloggen Mirjam eller Mose? eller på annan plats ha som ska ha accepterat nominering: Hans Almer, stiftsadjunkt i Göteborgs stifthttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-hans-almer.htmlSonja Grunselius, komminister i Saleby församling, Skara stifthttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-sonja-grunselius.htmlAnders Grape, kyrkoherede i Enköpings pastorat, Uppsala stifthttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-anders-grape.html

Ingegerd Sjölin, präst och rektor för Svenska Kyrkans pastoralinstitut i Lundhttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-ingegerd-sjolin.html

Leif Nordlander, kyrkoherde i Vara pastorat, Skara stifthttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-leif-nordlander.html

Carin Åblad Lundström, komminister i Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala stift
http://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-carin-ablad-lundstrom.html

Mats Hermansson, domprost i Visby stifthttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/personpresentation-mats-hermansson.html

Catarina Segerbank, präst i Tyresö församlinghttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-catharina-segerbank.html

Arne Wiig, präst och entreprenörhttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/cv-arne-wiig.html

Jacqueline Björnram, stiftsadjunkt och avdelningschef på stiftskansliet i Skara

Mats Hagelin, kyrkoherde i Simrishamns pastorat i Lunds stifthttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/mats-hagelin-kandiderar.html

Åke Bonnier, domprost i Stockholms stifthttp://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/mats-hagelin-kandiderar.html

Staffan Grenstedt, präst och lärar vid Johannelunds teologiska högskola i Uppsalahttp://mirjamellermose.blogspot.com/2011/12/staffan-grenstedt-kandiderar.html

Åtta som sagt nej
Fredrik Modéus, präst, tidigare kyrkoherde i Lunds stift
Gudrun Erlanson, kyrkoherde i Lunds stift
Michael Persson, kyrkoherde i London
Christina Eriksson, kyrkoherde i Göteborgs stift
Ingemar Söderström, kyrkoherde i Strängnäs stift
Peter Lundborg, domprost i Linköpings stift
Kerstin Hesslefors Persson, kyrkoherde i Lunds stift
Johan Dalman, domprost i Strängnäs stift
Mikael Mogren, stiftsadjunkt i Västerås stift

24 tidigare nämnda namn

Karin Sarja, präst som arbetar vid kyrkostyrelsens kansli i Uppsala

Olle Carlsson, kyrkoherde i Katarina församling i Stockholms stift

Annica Anderbrandt, domprost i Uppsala stift

Michael Bjerkhagen, präst i Stockholms stift

Christina Schenning, präst som arbetar vid Räddningverket

Carl Sjögren, kyrkoherde i Ulricehamns pastorat

Marika Markovits, präst och direktor för Stockholms Stadsmission

Maria Ottesten, kyrkoherde i Göteborgds stift

Susanne Wigorts Yngvesson, teologie doktor

Annika Borg, präst som arbetar för Sensus och kyrkostyrelsens kansli i Uppsala

Karin Karlberg, kyrkoherde i Strängnäs stift

Jesper Svartvik, präst och professor vid Lunds Universitet

Åsa Löwén, präst i Härnösands stift

Gunnar Sjöberg, präst och chef vid stiftskansliet för Uppsala stift

Kerstin Wimmer, präst i Lunds stift

Thomas Ekstrand, diakon som arbetar vid Uppsala Universitet

Maria Ytterbrink, präst i Strängnäs stift

Sven Hillert, präst och rektor för Svenska Kyrkans Pastoralinsitutet i Uppsala

Ulla-Britt Berglund, präst i Stockholms stift

Bo Brander, präst och föreståndare för S:t Ansgars stiftelse i Uppsala

Maria Ottensten, präst i Göteborgs stift

Karin Burstrand, domprost i Göteborgs stift

~~Kerstin Hesslefors Persson, kyrkoherde i Lunds stift~~

Margareta Westin Olsson, präst, studierektor Johannelunds teologiska högskola i Uppsala

Uppdatering måndag 20:15: En av de som röstade i senaste biskopsvalet i Linköpings stift 2011 ger resultatet från nomineringsvalet där på sin blogg och det är intressant läsning. Namn från då är aktuella nu igen.

I det senaste biskopsvalet i Härnösands stift behövdes en andra valomgång för att en kandidat skulle få mer än hälften av rösterna.

Vid nomineringsvalet i Växjö stift 2010 röstades fem kandidater fram till själva biskopsvalet.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, biskopsval, biskop, skara

Bilder av kommande biskopsval

2012-01-09T16:31:00.000+01:00

Silobreaker, en webbtjänsten för nyhetsanalys, ger bilder av det kommande valet av biskop i Svenska Kyrkan för Skara stift.

www.silobreaker.com

Bloggen Mirjam eller Mose? startades under förra året. Här är det prästen Karin Långström Vinge som är redaktör för egna och andras inlägg. Hon startade också en Facebook-grupp som fått många medlemmar.
Gruppen och bloggen bilden av att ett stort antal präster skulle önskade som biskop i Skara stift. De mest aktiva medlemmarna i FB-gruppen och aktiva skribenter på bloggen är naturligtvis medlemmar i församlingar i Skara stift och av dem tycks den större andelen vara präster i stiftet.

Svenska Kyrkans Tidning har på senare tid också börjat bevaka biskopsvalet för Skara stift. Här ger journalisten Lennart Lundberg en delvis annan och mer politiserad bild av valet. Lundberg lyfter fram de nomineringar som görs av politiska partier som agerar som så kallade nomineringsgrupper inom Svenska Kyrkan. Inomkyrkliga nomineringsgruppen Öppen Kyrka har också nominerat en kandidat.

Imorgon hålls ett nomineringsval för att få fram de valbara kandidaterna till själva valet senare i vår. Rösträtt har präster och diakoner anställda i stiftet och lika många elektorer, representanter för lekfolket i församlingarna. Alla tillsammans 625 medlemmar i Svenska kyrkan.

På stiftets webbplats finns information om tider och annat för om biskopsvalet. Twitter-taggen #skarabiskop kommer att användas. Så redan nu kan biskopsvalet följas här på Twitter.

Karin Långström Vinge, aktiv inför biskopsvalet, är en etablerad bloggare och hon kommer att nominera domprosten i Visby stift, Mats Hermansson.

Tillägg måndag 9 januari 16:47 - Om uppdraget som biskop skrev jag själv i samband med det senaste biskopsvalet i mitt eget stift, Uppsala, en bloggpost. Närmast före det hade biskopar valts i Svenska Kyrkan för Skara, Göteborg och Strängnäs stift. Efter valet i Uppsala har det valts biskopar till Härnösand, Växjö, Visby och Linköping.

Uppdatering tisdag 10 januari 2012: Läs om nomineringsvalet

Läs även andra bloggares åsikter om biskopsval, biskop, svenska kyrkan, kyrkan, skara, skara stift, politik, religion

De fyra orden som engagerar medarbetare mest

2011-12-22T10:28:00.000+01:00

Ett nyhetsbrev på morgonen från sajten Motivera leder mig till den korta kärnfulla video med Tom Peters, där han uttalar de fyra ord som ska sägas för att på bästa sätt engagera människor. En chef kan säga säga dem till sina medarbetare, kollegor kan säga dem till varandra, en ordförande till ledamöterna i styrelsen, en medarbetare till en chef som tappat lusten, en förälder till sina barn, ett vuxet barn till sin gamle far, en präst till sin församling, en hustru till sin man...

Läs även andra bloggares åsikter om management, leda, engagemang, motivation,

Frihet motiverar intellektuellt arbete - inte pengar

2011-12-22T10:13:00.000+01:00

Om du är chef och anser att du utför ett intellektuellt arbete, då är det inte din höga lön som motiverar dig. Det är fin frihetskänsla.
Och din chef gör inte ett bättre arbete för att hon eller han har en mycket högre lön än du. Möjligen kan du tro att du jobbar på ett finare företag än din granne, bara för att din chef har hög lön. Men det är en illusion.
Din kapacitet och din chefs, maximeras av ett skäl för arbetet, inte av vinst. Den här videon förklarar varför.

Julen är på tapeten - Adventskalender 21 december

2011-12-21T12:25:00.000+01:00

I Holmsund lever och verkar konstnären Helena Dahlberg Jonsson. För umeåtidningen Spira har hon skapat den här julkrubban av gamla tapeter.

Läs även andra bloggares åsikter om vintage, konst, bildkonst, holmsund, umeå, julkrubba, jul, adventskalender, julkalender

Det rör på sig i en kyrka österut - Adventskalender 20 december

2011-12-20T15:12:00.000+01:00

Adventskalendrarna på nätet tycks vara fler i år än någonsin. Många bloggare gör sina egna bidrag. Företag lägger ner pengar på att dra kunder till sina sajter med adventskalendrar av mer eller mindre o
innovativt slag. Sveriges Television med årets Dickens-inspirerade "julkalender" har extramaterial på nätet, men ännu ingen digital lucköppning. Eller har jag bara inte hittar rätt.

Den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har en serie animerade filmer om advent och den stundande julen. Och en hel kalender på nätet. Kalendern är på finska och de animerade filmerna är på finlandssvenska. De samsas på bloggen Julglimtar med andra filmer, en för varje dag.

Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, adventskalendern, julkalendern, finland, kyrkan

Ångmaskinsindex - Adventskalender 19 december

2011-12-19T13:55:00.001+01:00

Läser i bladet om om att Oslo är dyrast att shoppa i. Däremot är det fyndläge i Warszawa och Kapstaden. Det är tydligen PriceRunner som räknat ut det hela med stöd av bland annat ett BigMac-index.

Undrar hur det ligger till med ångmaskiner, är de billigare i Warszawa än i Stockholm? Clas Ohlsson har sänkt priset oå en klassisk ångmaskin Wilesco, en D10 från 1966 kr till 1499 kr. Stora pengar iallafall. Man får väl ett par tre dvd-spelare för samma summa. Hos Modellhobby är den nersatt ännu lite mer. Ångmaskinen alltså. Och jämför man med en lite vassare modell, då är priset i nivå med en netbook.

Jag undrar vad en ångmaskin kostade för 40 år sedan? Vad var det i pengar barn på den tiden önskade sig av jultomten? Utan prislapp har jag inte så mycket nytta av Myntkabinettets räknare för penningvärdet.

Sångerna kommer att överleva honom - Adventskalender 18 december

2011-12-18T14:56:00.000+01:00

Jag har vänner som tar Melodikrysset på stort allvar. Ja, jag utgår från att traditionen att kryssa sig fram varje lördagsmorgon är dem till glädje. Mitt eget kryssandet inleds söndagmorgnar och fortsätter sedan i maklig takt, för att sällan avslutas alls. Det handlar då om Profilen i Svenska Dagbladet.

Idag var det Mikael Wiehe som var profilen. Han finns representerad i mitt bibliotek. Nu kom storboken Sångerna från 2002 väl tillpass. Här hittar jag användbar fakta som jag glömt, aldrig lagt på minnet eller ens kände till. Sen fastnar jag i sångtexterna. Inser att jag kan fler av 70-talslåtarna än 80-talslåtarna och har grymt dålig koll på vad mannen flitigt fått ur sig de senaste 20 åren.

Hörde och såg honom senast igår i TV4 Så mycket bättre och läste bu och bä på twitter. Själv tyckte jag Mikael Wiehe gjorde ett positivt intryck.

Wiehe och Hoola Bandoola är en rätt stor del av mitt 70-tal, min tonårstid. Sångerna kommer att överleva honom. Så är det.

Korsordet räcker nog iallafall till onsdag.

Postade julkorten i Peterskyrkan - Adventskalender 17 december

2011-12-17T16:08:00.000+01:00

Igår pysslades det vid köksbordet, in i det sista. Årets julkort, vars ingredienser är beskrivna här, är färdiga och stoppade i de adresserade och frimärkta kuverten. Idag har jag stoppat dem alla i den rödaste brevlåda jag kunde finna.

Den står uppställd på platsen där en gång den medeltida S:t Pers kyrka i Uppsala reste sig. En församlingskyrka för människor på östra sidan om ån, riven på 1540-talet.

Så det finns nästan fog för rubriken på den här bloggposten. Brevlådan med årets julhälsningar från hustrun och mig står i en kyrka, eller i alla fall ovanpå ruinerna av ett tempel med aposteln Petrus som sin skyddspatron.

Blandaren i år och varje år - Adventskalender 16 december

2011-12-16T12:36:00.000+01:00

Min önskelista för julen är kort.

* Blandaren

Men bra, som vän av ordning och gott humör förstår. Mer än väl.

I väntan på julaftons klappöppning, drar jag fram årgång 2000. Här finner jag några sidor fram i publikationen en fråga som också får sitt svar:

- Hur inviger man nya bredbandet mellan Stockholm och Södertälje?
- Man klipper av det.

Så var det då. Och det håller än.

Bilden av Blandaren är hämtad från Vi i villa.

Ge mig en lucka. Behöver hämta andan - Adventskalender 15 december

2011-12-15T19:21:00.000+01:00

Kan återhämtningen effektiviseras? Kan jag hämta igen förlorad tid? Sova ikapp?

Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders får i ett pressmeddelande ge ansikte åt en undersökning, beställd av hans eget kansli, om vad svenska folket tycker och tänker om den jul som närmar sig.

- Julen är kidnappad av kommersen, deklarerar biskop Anders.

Jag tror inte att det är riktigt så illa. Mycket jul finns ändå kvar i mänskliga gemenskaper, i hemmen, i församlingshem och kyrkor. Det mesta av julen faktiskt.

Det blir lite kontraproduktivt när ärkebiskopens hälsning till Svenska Kyrkans medlemmar och svenska folket kommer att handla om att julen gör en del på dåligt humör och att någras - om än förmånga - övervägande julkänsla är stress. Tanken var att statistiken skulle bilda fond till en positiv presentation av en matkasse till den som inget har. Men går sådant verkligen fram i massmedierna?

Även den som vill väl kan bli stressad och missa att unna sig och sina medarbetare en andningspaus och plats för eftertanke. Budskap som stressas fram blir inte de samma som de som mognat. Lite som julstjärnorna jag köpte: fina i butiken och fina i fönstret i två dagar. Sen sa det poff och alla bladen släppte som på en given signal.

En lucka i adventskalendern av stilla ro och snövit som ett blankt papper, det kan man gott unna sig.

Meningarna går isär om det där med att ta igen förlorad sömn. Och meningarna går isär om vad som är kommersiell jul och givandets glädje.

Min lucka mitt i det hela, kanske inte ser ut som den du söker. Ändå kanske vi kan leta efter tid för eftertanke tillsammans. Du och jag och ärkebiskop Anders.

Inte direkt klappat och klart - Adventskalender 14 december

2011-12-14T19:12:00.001+01:00

Idag har det varit en helt vanlig dag på jobbet. Klev iväg till det postkontor som är inbäddad i Hemköps butik. Här var det minsann folksamling och sådär en trettifyrti nummer före. Men med kontoret på fickan går det att härarbeta stödd mot närmaste pelare i väntans tider. Emedan många medmänniskor i samlingen tröttnade på att vänta, så blev den desto kortare för oss som lämnades kvar.

Postkassören, tillika butiksbiträdet, lämnade vänligen över kartongen med årets julklappsböcker till dem jag yrkesmässigt haft mest att göra med 2011. Här är inte platsen för att avslöja varken bokens titel eller författare.

Åter vid arbetsbordet kunde jag dela med mig av några upplysningar och berättelser som andra i sin godhet låtit mig på ta del av: Några länkar blev twittrade, några videor bäddades in i ett videotek jag ser mig som vaktmästare för och en handfull responderande inlägg famnade i ett par grupper på Facebook.

Så doppade jag det tänkta ritstiftet för att sedan föra det mot det tänkta pappret och börja skriva mig samman. Berättelser från några dagars resande till Umeå, Västerås, Märsta, Trollhättan och Staffanstorp ska knådas samman till artiklar om kommunikation och mediebruk i Svenska Kyrkans tjänst. Såsom detta arbete ter sig när dugliga kvinnor och män handlar medvetet och med omsorg.

Tidiga kvällen gjorde jag en paus för en tallrik soppa och tittade på ett avsnitt av den danska tv-serien om Bertelsens vandring på caminon till Santiago de Compostela. Det är SVT som sänder ett av 24 korta avsnitt varje dag. Den visas inte å SVT Play, men hos DR går det bra att titta. Serien om pilgrimsvandraren har egen sida på Facebook också.

Bilden från Caminon är min egen. Den är tagen före flera år sedan, på min första vandring. Det är märkligt, bara det där lilla inslaget på teve och jag är igång och vandrar i tanken...

Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, camino, santiago de compostela, pilgrim, pligrimsvandring, julklapp,

Tittar tillbaka: Jag på Bokmässan med Leif GW

2011-12-14T14:59:00.000+01:00

Sitter vid arbetsbordet för en skrivardag. Tillåter mig impulser i högtalarna och kikar då och då på bilderna från höstens bokmässa i Göteborg. Det är Dan-Erik Sahlberg från Sigtunastiftelsen som samtalar med Leif GW Persson med anledning av hans senaste bok Gustavs grabb.

Julkortets anatomi - Adventskalender 13 december

2011-12-13T18:21:00.000+01:00

Ikväll bestämde vi oss. Nu vet vi hur årets julkort från Nina och mig ska se ut. Lite pyssel blir det. Hoppas mottagarna tycker att vi håller måttet. Imorgon blir det tomteverkstad och julkortframställning vid köksbordet.

Ingredienser

1 ark papper 120 gram
1 rött snöre
10 g kolpulver
1 kuvert

Redskap

1 skrivare
1 håltagare
1 sax

Blanda ingredienserna väl med inspirationen.

Var är nu adresserna?

Läs även andra bloggares åsikter om julkort, advent, adventskalender, julkalender, design, historia

50 ord kan räcka - Adventskalender 12 december

2011-12-12T17:57:00.000+01:00

Det var väl inte meningen att rada upp en massa videor på bloggen. Men så hittade jag den här. Och den gillar jag. Det vill gärna bli bra när man kokar ner en berättelse och låter några få ord samla tankarna.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, advent, betlehem, evangelium, budskap

En jul med Vite Krist - Adventskalender 11 december

2011-12-11T15:05:00.000+01:00

Tack vare vänner på nätet och en, annan krok som jag själv lagt ut och en bukett digitala agenter som jobbar för mig i cyberrymden, så trillar julens evangelium, i olika form och format. Det är uppmuntrande och ger hopp om framtiden.

Den Stora Berättelsen som får liv, om och om igen, står i kontrast till den ängsliga tystnad som skolledare runt om i landet känner sig tvingade till eller tar tillfället i akt till.

Här är berättelsen om vad julen handlar om hämtad från Mikaelskyrkan i Linköping. Tack Royne Mercurio

Läs även andra bloggares åsikter om jul, advent, adventskalender, lucka, linköping

Kvinnan med barnet - Adventskalendern - 10 december

2011-12-10T22:15:00.001+01:00

Hon var den unga kvinnan som tog emot den himmelske budbäraren Gabriels besked med ett oreserverat ja. Hon bar världens ljus, hon fostrade en son och såg honom lida och dö. Så kom han tillbaka till henne som segrare över all död i alla tider. Hon blev himlarnas drottning och liksom hon tog emot honom, så skulle han ta emot henne i himlen.

Den här bilden av den havande Maria är tagen i Strängnäs Domkyrka. Här är hon krönt och gyllene. Livets under hör till det man mycket väl kan meditera över de stunder som ges, i de mellanrum som uppstår i lagda scheman i advent.

Livets under uppstår i en öppenhet inför Skaparen.

Läs även andra bloggares åsikter om maria, jesus, strängnäs, ljus, himlen

Det finns lagar och lagar - adventskalender 9 december

2011-12-09T22:37:00.000+01:00

Det finns lagar som verkar konstruerade utan eftertanke. Det finns lagar som det känns som ett kall att bryta mot. Det finns lagar som har sin förankring bland människor och som försvaras med rätta.

Så finns det lagar som är i det närmaste naturlagar och det gäller att med förnuftet och känslan i behåll förhålla sig proaktivt till. Parkinsons lag räknar jag dit.

Det är den lag som säger, att en uppgift tenderar att expandera så att den fyller ut den tillgängliga tiden.

En lag som formulerades av Cyril Northcote Parkinson. Det värsta är att den är tillämplig på en rad områden. Jag tror knappt det finns en arbetsuppgift undantagen.

Inte ens att skriva en bloggpost.

Läs även andra bloggares åsikter om lagar, parkinson, arbete, tid

En amerikansk Swift - Adventskalender 8 december

2011-12-08T22:50:00.000+01:00

Jag slår i djävulens ordbok och läser:

Bild - En representation av två dimensioner av något som är tröttsamt i tre.

Kanon - Ett instrument som används vid justering av nationsgränser.

Måleri - Konsten att skydda en platta från elementen och sedan utsätta den för kritiken.

Väg - En bit land utefter vilken man kan färdas från den plats där man inte vill vara till den plats där man inte har någon vettig anledning att tro är bättre.

Många fler ord och ordförklaringar skrev Ambrose Bierce. Han har kallats den amerikanske Swift. För cyniker var han, denne veteran från inbördeskriget som kunde skriva författare, poet och journalist på sitt visitkort.

Läs även andra bloggares åsikter om cynism, cyniker, citat, humor, adventskalender

Han hette Agaton - Adventskalender 7 december

2011-12-07T21:26:00.000+01:00

Fram till 1985 hade Agaton namnsdag den här dagen. Jag kände en man som hette just så. Han levde ett långt liv. Född i slutet av ett sekel och död i ett annat. Nu var Agaton hans tillnamn och kallades Bror.

Det var den helige Agatho av Alexandria, en martyr på 200-talet som gett sitt namn åt dagen.

Bror Agaton föddes 3 september 1894 i Västerlövsta församling i Uppland. Sitt vuxna liv levde han i Eskilstuna. Där arbetade han på fabrik, på anrika Bolinder-Munktell som grundades redan 1832.

Men det var innan jobbet på fabriken som Bror Agaton flydde militärtjänsten och första världskrigets beredskap i Sverige. Han tog sig till Norge och därifrån med en valfångstbåt ned till Sydgerorgien. En ensligt belägen som var centrum för ett krig långt senare mellan Argentina och Storbritannien.

Bror Agaton byggde sitt eget hus, en villa för två familjer och en trädgård med ett duvslag bortom fruktträden och odlingarna. Bror fick tre barn, två söner och en dotter. Hans yngste son fick namnet Karl-Erik.

Den 9 april 1987 dog Bror Agaton på en servicehus i Eskilstuna. Det fanns förstås varken radio eller tv i Bror Agatons barndom. Han hörde till de många som växte upp under små omständigheter. Efter det andra världskriget fick han uppleva hur Sverige rörde sig upp från positionen från ett av världens många fattiga länder, för att bli ett av del allra mest välmående. Muren mellan öst och väst stod kvar till två år efter hans död. Men diktaturerna i Portugal, Spanien och Grekland föll under hans tid.

Bror Agaton tillhörde den generation som kunde säga: Vi var med och byggde landet. Han var min farfar.

Läs även andra bloggares åsikter om historia, adventskalender, första världskriget, murens fall, bolinder, munktell

Det såg ut som ett stall - Adventskalender 6 december

2011-12-06T19:36:00.001+01:00

- Titta upp där till höger i garagelängan, sa Susanne och pekade. Det var på vägen till stationen från Lextorpskyrkan. Jag var passagerare i hennes röda SAAB för bara några timmar sedan.

Med hennes hjälp får jag ögonen på en öppen carport och där inne i dunklet hinner jag se ett möblemang uppställt, innan vi rullar vidare. Femtio meter bort i den långa raden av garage mot genomfartsleden i bostadsområdet ser jag ännu en öppen port. Och en till.

I den sista står en man lutad mot portens karm och bakom honom ser det ut som ena sidan på en stor gul stoppad soffa.

- De har inga bilar där, berättar Susanne. Det är männen som samlas där. Kvinnorna är hemma i lägenheterna. Susanne Lindström är pedagog i Lextorps församling. Här i garagelängan har några av hennes församlingsbor skapat sina rum, eller har de återskapat?

Det ser ut som de där mörka trånga bostäderna öppna mot gränden, som jag sett så många av på italienska och grekiska bakgator. Här trotsar alltså nya svenskar ett bistert klimat och slirar på den gräns mellan det privata och det offentliga rummet, som är så typiskt svenskt.

För mig är det något helt nytt i en svensk kontext. Det betyder förstås inte att det är unikt. Jag får kolla om samma fenomen existerar hemma i Uppsala-stadsdelarna Gottsunda och Stenhagen, där nationaliteter blandas på samma sätt som här i södra Trollhättan.

- 83 olika språk talas i vår församling, förklarar Susanne. Mångkulturellt är bara förnamnet, förstår jag. Och religionerna är många de med.

Så flyger min tanke iväg ännu längre mot orienten. Garaget blir ett stall och jag har sett Josef stå där i öppningen. Och hade verkligen Susanne rätt i att alla kvinnor är hemma i sina lägenheter, eller var det en ung havande kvinna som skymtade där, längre in i soffan?

Önskelistor - Adventskalender 5 december

2011-12-05T06:00:00.000+01:00

Det sitter en önskelista på kylskåpet där jag förvarar mina oliver och ett par ostbitar. Där står att någon önskar sig en hundvalp i julklapp. En jycke som ska levereras med rosett om halsen och sitta vänligt krafsande i en låda.

Men nu har Någon lämnat nya besked via Facebook. Hon låter meddela att listan ska toppas med en ung gråsäl. Statusraden förtäljer icke om det ska vara rosett på det gråa vattendjuret eller i vilken förpackning det ska levereras.

Jag avvaktar en 48 timmar eller så, innan jag inhandlar årets julklappar. Det kan komma nya besked.

Och det kan komma fler listor. På kylskåpet likaväl som på Facebook.

Andras önskelistor uppskattar jag. Men att tvingas till en egen, det är ett ok.

Julmarknad på Piazza Navona - Adventskalender 4 december

2011-12-04T21:20:00.001+01:00

I torsdags startade den traditionsenliga julmarknaden på Piazza Navona i Rom. Staden är som bekant evig och marknaden har hundra år på nacken.

Länkning till bild på GoItaly

Den här julmarknaden och några decemberdagar står på min önskelista. Det blir ingen önskning som kommer att infrias i år. Kanske nästa år.

Piazza Navona på Marsfältet, som fått behålla formen efter den antika kapplöpningsbanan den är anlagd ovanpå, är alltid värt att återvända till. Jag har varit där i soliga men lite kyliga februari, i vårmånaderna mars och april, liksom i bloggande maj och juni. Så även i somriga juli, augusti och september. Till och med i höstmilda oktober. Så det är inte mycket som ska till för att fullborda året.

Marsfältets torg och gränder har sin charm, men där är ändå mindre kända Monti som på senare år blivit en favoritstadsdel. Hukande under Quirinalen och tillbakadragen i förhållande till storslagna Colosseum och pampiga Via Imperiale behöver hon lite tid "donna Monti" för att man ska bli vän med henne.

Här i Monti finns flera bra hotell och ett par kloster till bra priser. Hotellen finns det både enkla med ett par stjärnor och några med full pott att välja mellan. Grifo hör till den förra kategorin, med ett par takterasser som plus. Nunnornas Casa Rossario i stadsdelen är ett bra ställe. Jag unnar mig en förkväll vid Piazza della Madonna dei Monti. Här tar jag ett glas tillsammans med mitt resesällskap på en av barerna där och försöker begripa mig på det sociala spelet äkta romare emellan kring fontänen mitt på torget. När det mörknar, då går går vi ut på Via Imperiale och ser Colosseum upplyst. Sen är det dags att söka sig till något matställe, antingen tillbaka in i Montis gränder eller varför inte promenera västerut och upp till Via Merulana, som löper mellan de stora kyrkorna Santa Maria Maggiore och San Giovanni in Laterano. Närmast på mitten, ett par steg in på tvärgatan Via Macchiavelli ligger Bai Chia. Stället är värt "omvägen" och varenda Euro. Det är det sardinska köket som visar sig från sin allra bästa sida här.

Skulle jag komma till Rom i december, då skulle jag förutom Bai Chia se till att få en pizza på da Francese vid Piazza del Fico, helt nära Piazza Navona mot floden till. Och ett vid vintermöte med Rom föreställer jag mig att ett eller flera museibesök är passande. Jag väljer i första hand nya moderna museet Maxxi. Enbart byggnaden ritad av Zaha Hadid är stor konst i sig. Kan tänka mig att det kan vara varmare här än i de gamla palatsen där äldre konst ofta visas. Kyrkobesöken kräver säkert att man är ordentligt påklädd den här tiden på året. Det lär inte - som sommartid - vara några bekymmer med halvnakna nordbor som inte har vett att skyla sig i heliga rum.

Ett elskåp vid Via Borgo helt nära Petersplatsen

Det finns många webbsidor om Rom. Här är en länk till en dansk sida. Inte världens vackraste sajt, men mycket innehållsrik och för mig är den en ny bekantskap. En riktigt bra Rom-bok är Artos nyutgåva av Gösta Hagelins klassiska Alla tiders Rom.

En stark tradition - Adventskalender 3 december

2011-12-03T18:06:00.000+01:00

Lördag före andra söndagen i advent, då infaller traditionsenligt den dagen då vi öppnar vårt hem för att bjuda på glögg, fika och lite plock till ett glas rött eller vitt. Det kan vara tioårsjubileum idag. Om så verkligen är fallet, det återstår att kontrollera.

Det är roligt att få förbereda, roligt att handla hem det ätbara och roligt att fundera ut lite av ett tema för dekorationer. I år blev det Skogen. Roligast är ändå de glada tillropen som kommer - som ett brev på e-posten - när vi sänder ut inbjudan.

Adventsminglet hemma hos oss blir ett tillfälle till återseenden och nya bekantskaper för våra vänner som kommer. Här blandas generationerna och livsberättelserna.

Foto: Annasara Garlöv 2011

Orden som sorteras bort - Adventskalendern 2 december

2011-12-02T20:25:00.000+01:00

Svenska Akademins ordlista - nu också i min smarta mobil. Och där hör den hemma, även om jag inte gallrar ur den tryckta versionen som finns i mitt bibliotek.

Skrivmaskinsbyrå är ett av de många ord som utmönstrats i den 13:e upplagan av Svenska Akademins ordlista. Och det får man väl ha en viss förståelse. Hela listan här

Ord sorteras bort och ord läggs till. Ett nytt ord i listan är hjärnsläpp. Det kommer nog att finnas med i många upplagor framöver - användbart för många med mig - men nya nakenchock tror och hoppas jag blir mycket kortlivat.

Att praktisera advent som en förberedelse för julfirandet, det skulle kunna handla om att avstå från en del av orden och att lägga till andra. Så jag tänker efter: vilka ord är det jag i en julfasta skulle må väl av att avstå ifrån? Vad skulle mina närmaste, min omgivning önska att de fick höra från mig mindre? Och jag tänker: undrar vilka orden är som för sällan blir sagda, av mig och av andra? Skulle min advent 2011 kunna bli tid för nyorden och nyupptäckt av de glömda orden?

Adventskalendern 1 december: Många händers verk

2011-12-01T22:58:00.001+01:00

Idag har jag sett världens största pärlplatta och på den fler än 450.000 indianpärlor. Jag har gästat Önsta Gryta kyrka i Västerås och sett en kopia av Leonardo da Vincis ikoniska väggmålning av Jesus sista måltid med sina lärjungar. Här hänger den och den är enorm. Pärlplattetavlan i kafét på Åbergs Museum i Bålsta är liten i jämförelse med denna.

Min värd i kyrkan, Per Wilder leder mig ner från läktaren och närstudien av verket. Det är från orgelpallen framme i kyrkan som man blickar upp mot hela tavlan på rätt avstånd.

1000 barn och deras lärare skapade det som sannolikt är världens största pärlplattetavla med start i oktober 2010 och slutmontering den 12 maj 2011.

Sannerligen är det resultatet av många händers verk. Inte så få av dem små händer och fingrar som i samlad koncentration fäst pärlorna, en efter en, bestämda färger i ett bestämt mönster. Arbetet med plattorna fördelades mellan fem skolor och en fritidsklubb i Önsta församling och gav tillfälle till läranre: öva på siffror och räkning, tala om form och färg.

450.000 plastpärlor - fatta hur mycket det är. 7,5 meter bred och 1,5 m hög är hela tavlan. Stor, men inte längre störst är en bild av Barack Obama från 2009.

Jag undrar vad prästen Peter Wilder och hans vänner och arbetskamrater i Önsta församling har för framtidsplaner. Nattvardstavlan är nog inte det sista spektakulära projektet som man kommer att samla människor i församlingen omkring. För Lego-Jesus av fler än 30 000 legobitar står i samma Önsta Gryta kyrka. Framöver tror jag den här församlingen ännu en gång kommer att låta tala om sig i hela Sverige och i världen.

Det här med att människor tar något alldagligt som en liten fyrkantig plastbit eller en ännu mindre ihålig plastpärla för att tillsammans skapa något helt unikt är fascinerande. Per och jag talar om saken. För honom är det viktigt att göra det man själv tror på och det som är ett lustfyllt arbete.

- Vi medarbetare gör det vi själva tycker är viktigt och så berättar vi om vad vi gör. För människorna närmast, de som bor i församlingen, förklarar Per.

Han vet och jag vet att både Lego-Jesus och och Nattvardstavlan blev mediehändelser, men det är inget han tar upp. Det här de 1 000 par händers verk som han vill att jag ska förstå meningen med. Och jag tror faktiskt att jag begriper det. Per tycker tavlan är vacker. Där är jag ännu inte. Men på orgelpallen med blicken upp på den stora läktarväggen blev jag en del av berättelsen om livet i Önsta församling.

PS Igår skrev jag om ett par annorlunda kalendrar på nätet. Det finns fler, vanliga som mer ovanliga. Jack Werner på Ajour listar sina tio favoriter och Carina Etander Rimborg lyfter fram några till i sin blogg.

Adventskalender 30 november: Två annorlunda kalendrar

2011-11-30T15:51:00.001+01:00

Inne i mataffären travas pallvis med enkla chokladkalendrar och vid kassan trängs SVT:s och SR:s gemensamma kalender, den som heter Julkalender. Samma sak varje år, mer på rutin än av tradition. Eller är jag för lite inkännande nu?

Mer intresse hos mig väcker två alldeles väldigt olika adventskalendrar som jag länkar till här.

Studenterna på Lunds Tekniska Högskola står för en bokstavligen experimentel kalender. Hrmf, de kallar den Julkalender.

Louise Andersson är informatör för Svenska Kyrkans församlingar i Karlstad. Hon har tillsammans med Kristina Andréen, från återbrukande företaget re:kreation gjort en Återbrukskalender.

Från församlingens webbplats man fritt hämta hem en pdf med beskrivningen av idéerna om återbruk bakom varje lucka fram till julafton. Bakom första luckan finns en beskrivning av hur man gör en finfin stjärna av en toarulle att hänga i granen.

Bilden visas med hjälp av en länk till webbplatsen för Svenska Kyrkan i Karlstad

Adventskalendern 29 november: Hilmas mjuka pepparkaka

2011-11-29T22:10:00.001+01:00

"Men oktober och november och december är så grå" heter det i den månads-kom-ihåg-visa som jag "och många med mig" sjunger på samma melodi som gäller för EU-hymnen. Gamla Luddes dänga från 1823.

Texten tycks närmast vara en översättning från språk talat på kontinenten, om än inte nödvändigtvis söder om alperna. Grå är inte november på de breddgrader jag befinner mig: mörk för det mesta, om än barmhärtigt mild just i år.

Sommaren känns rätt avlägsen, den som är gången likaväl som den som ska komma. Så återstår att liva upp sig med sommarminnen. Många av mina hör Österlen till och där på kusten ligger Skillinge. Och det var på sista sträddet norrut i lejet där har jag en fast punkt i sommarsverige. Så har det varit sedan 1963.

Kring Båtbyggarsträddet trängs de små husen och ett av dem växte Hilma upp. Hon lämnade Skillinge för ett liv i Stockholm. På somrarna återvände hon. Då blev vi några veckor eller så, sommargrannar. Och jag sa tant till henne.

Sommarfikat blev fest när tant Hilma bjöd på sin godaste mjuka pepparkaka. Det hembakta till och med på Kaffestugan Annorlunda * vid Stenshuvud, smakade massproducerat i jömförelse med det hon kom och räckte över i en vit handduk till mor, som skivade upp och bjöd mig och mina syskon.

Hilma bakade vidare, sommar efter sommar. Så fick också mina barn ett stycke kaka.

Receptet på Hilmas mjuka pepparkaka är skiljer sig lite, för inte är väl vispad grädde den vanligaste ingrediensen. Men gott-gottigott-gott blir resultatet.

Vispa ihop 3 ägg med 4 dl socker. Och tillsätt:

150 gr rört smör
2dl lättvispad grädde
2 tsk nejlikor
1 msk kanel
2 tsk ingefära
4 dl vetemjöl

Häll i en bröad form och grädda i ugnen på 45 min i 175 C.

Återstår att se om kakan lämnar formen lika perfekt gräddad och utan att fastna det minsta. Som i tant Hilmas dagar.

Så, en mjuk pepparkaka till kaffet, det är sommar för mig. Sen må det vara hur tokmörkt och smällkallt som helst omkring mig. Punkt.

* = Jag förstår av omdömen på Cafékartan att Annorlunda inte är detsamma som i min ungdom. Då vallfärdade vi dit för att äta på poäng: 1 p för småkaka, 2 p för mjuk kaka och 3 p för bulle. Någonstans vid 30-40 poäng började det ta emot även om det brukade gå att få ner ett par mjuka till.

Adventskalender 28 november: Dagens skörd

2011-11-28T22:36:00.000+01:00

Denna dagen - ett liv, som han suckande undslapp sig, patriarken Melker. Han har citerats av många, också av mig. Och orden var inte hans egna. De var väl närmast Astrid Lindgren och hon hade hämtat dem från skalden och filosofen Thomas Thorild.

Denna dagen ett liv och en skörd, tänker jag. På morgonen gratulerade jag vänner via Facebook till att de hade fyllt ännu ett av sina år. För det är väl vad man gör: får ett tomt år - och fyller det med något. Och det ska firas.

Ligger det hopp och längtan i att annandag födelsedag börja att fylla nästa? Eller känns det som ett arbete, som enklast blir gjort om man mest fyller ut, med samma slag och sådant som tar tid och plats?

Det var Thorild som satte samman de där orden, som står över stora ingången till universitetsaulan i Uppsala:

Att tänka fritt är stort
men tänka rätt är större

Inga ord som omedelbart uppskattas av samtiden, och då tänker jag närmast på min egen. Det är bara någon månad sedan jag faktiskt uppehöll mig i trapphallen utanför aulan och en person inom mitt hörhåll, gav uttryck för sitt starka ogillande.

Nå, context is everything, som min vän Niclas påpekat både en och två gånger. Denne Thorild avsåg inte något rätt tänkande i maktens riktning, inte heller något politiskt korrekt tänkande. Det räcker faktiskt med att googla upp karln och läsa några biografiska rader om honom för att fatta att så icke alls är fallet.

Med stöd av en auktoritet som Pelle Holm (han med samlingen Bevingade ord) så håller jag mig till att Thomas Thorild uppmanade till ett följdriktigt, ett logiskt tänkande. Och det tycker jag han gjorde rätt i.

Den första måndagen i julfastan, som adventstiden kan kallas, blev en god dag. Planer lades, kontakter togs, något blev skrivet, annat blev rättat.

Till kvällen kom hon som är min stora kärlek hem och stökade till i köket. Den saffransgula degen jäste över alla assistentens breddar. Och se - det var mycket gott. Deg är gott.

Ta rygg Carina Etander. Få koll på Svenska Kyrkan

2011-11-28T21:20:00.001+01:00

En av Svenska Kyrkans flitigaste och mest intitierade bloggare är Carina Etander Rimborg. Hon är medlem i Härlanda församling i Göteborg. Till yrket är hon informatör och hennes kyrkliga uppdrag är många. Att hon är proffs på att samla, sortera och förmedla information, gör henne förstås lämpad för att också vara en bloggande källa för var och en som vill ha hjälp med att veta vad som är på tapeten runt om i Svenska Kyrkan. Hennes olika uppdrag ger henne givetvis insyn i mycket av det som händer.

Ändå är den avgörande skillnaden mellan Carina och många andra informatörer och förtroendevalda i Svenska Kyrkan hennes särskilda vilja att dela med sig. Och hon gör det hon vill: bjuder på det hon samlat in, det hon fått ta emot ger hon vidare.

Nu kan någon surt invända att Carina är partisk och att hela bloggen hon står för är det, eftersom den heter Poskvalbloggen, för att hon är anställd av den inomkyrkliga föreningen Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. Den som gör det, har missat poängen. Och den som av det skälet avstår från att följa Carinas blogg missar en massa information, som det krävs både kunskap och mycket tid för att skaffa sig på egen hand.

Idag 28 november 2011 dominerar Carinas Blogg med rätta länklistan på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats.

Hon uppmärksammar den nyss inledda julinsamlingen till Svenska Kyrkans internationella arbete. Hon kommenterar en pågående utredning i Lunds stift om möjligheten för en församling att ha kyrkoherde på halvtid. Carina ger här den ekumeniska och internationella utblicken som det bara är att hoppas finns med i Lunds domkapitel där frågan ska avgöras.

Hennes bloggpost från i lördags om domkyrkan i Härnösand inför dess återinvigning och tv-gudstjänsten syns i bloggflödet hos Svenska Kyrkans Tidning. Fyra av fem länkar från tidningens webbplats går till Carinas blogg. Den fjärde handlar om att det nu äntligen ska bli möjligt att anställa diakoner som diakoner i Svenska Kyrkans församlingar utomlands.

Carina Etander Rimborg har från starten fram till idag publicerat 1 455 artiklar på sin blogg. Och hon har inte slagit av på takten den senaste tiden. Snarare tvärt om.

Tidigare i år utnämndes Carina av en ekumenisk jury till årets Up´n´coming inom sociala medier i kyrkliga sfären. Priset var en biljett till 2012 års upplaga av Sweden Social Web Camp. Så vi kan vara säkra på att få fylliga rapporter från den intressanta tillställning kommande sommar.

Carinas blogg representerar ett modernt sätt att kommunicera inom Svenska Kyrkan och med kyrkans omvärld. Hon länkar och man länkar till henne. Hon fångar upp människors berättelser och deras budskap i texter och bilder, och ger dem ett rum, en scen, en talarstol. Det här sidledes sättet att kommunicera kommer snart också att bli vardag för de kyrkliga tidningarnas webbplatser, för stiftens webbplatser och för den rikskyrkliga webbplatsen som kyrkostyrelsens kansli svarar för.

Det finns faktiskt ett surmagat skäl till förutom det där med poskandet att inte uppskatta Carinas blogg, ja eller snarare min bloggpost om hennes blogg: Jag skriver om min vän Carina.

Adventskalender 27 november - Första Advent

2011-11-27T22:30:00.000+01:00

Den första söndagen i advent kom tidigt i år. Den första dagen på kyrkoåret är en rörlig dag, en rörlig söndag som kan infalla tidigast 27 december och senast 3 december. Och ett år när advent inleds i sista minuten, den 3 december, då hamnar fjärde söndagen i advent och julafton på samma dag.

De vanliga adventskalendrarna får 24 luckor och är inte årgångsbundna. Det är väl närmast en ekonomisk eftergift. Kanhända skulle det bli dyrare kalendrar som gick anpassas efter det kyrkoår som ger advent med lite töj. Och för SVT och SR förenklar det att varje år hålla sig till 24 avsnitt.

Men en kristen och kyrklig adventskalender kan gott bjuda på en lucköppning redan idag söndag 27 december. Och i år blir det fyra dagar extra. 2017 börjar adventsfirandet sena 3 december och då har väl SVT och SR redan sänt ett par avsnitt i sina kalendrar.

Ikväll kom den första snön till Uppsala där jag bor. Blöta flingor flaxade i vinden ner mot gatan utanför mitt köksfönster. Fruset vatten hör årstiden till. Inget konstigt i det, även om jag varit mycket tacksam denna höst för att kylan och snön dröjt. Det räcker att brottas med mörkret. Nej, det blir inte så mycket ljusare av snö på marken att jag kan uppfatta det som en kompensation.

Bo Brander, som predikade i den gudstjänst där jag firade advent tidigare idag, talade om lucköppning. Och då om luckan till mitt inre, som jag kan öppna för att släppa in ljus. Allra helst då det Sanna Ljuset, som är den uppståndne Jesus. En god tanke. Ändå inte en helt fridfull tanke.

Att öppna upp till rum som förblir ostädade och nedsolkade, hur mycket man än plockar undan och putsar, det känns så där. Tur då att han som knackar på och kliver in med sandalerna på, inte fäster sig vid smulor och dammtussar, vid osorterade kvitton eller högen med gamla tidningar. Faktum är att han står ut med både lite skit i hörnen och ett rent helvete. Både med den som har det skinande vitt och den som är en vinande skit.

För att inga missförstånd ska uppstå så är de dåliga ordvitsarna helt mina egna stölder från vem det nu var, och prästen Bosse är helt oskyldig. Hans predikan hölls sig förstås på en helt annan nivå och nådde innanför det tramsiga.

Min plan är att få fart på bloggen Brygubben veckorna fram till jul. Det blir lucköppning varje dag här. Så är det tänkt.

Hör Bo Brander predika: Podradio varje söndag från S:t Ansgars kyrka i Uppsala

PS: I dagens Svenska Dagbladet fanns en Understreckare om Nordens apostel Ansgar. Det tycks som att han var en historieförbättrare som fuskade med ett brev från påven.

Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, julkalender, jul,

Den idéburna ledarens framtida utmaningar

2011-11-25T09:20:00.001+01:00

Med hjälp av goda delare i bloggosfären når jag fram till Nilla Helgessons blogg. Hon är chef för den brottsförebyggande och och socialt inriktade organisationen Skyddsvärnet. I en postning delar hon med sig av en framtidsanalys som hon gjort tillsammans med deltagare i den ledarutbildning hon gått på Ersta Sköndal Högskola.

Jag använder här de tio punkterna från kursens sammanfattande PM som en utgångpunkt för några egna reflektioner. Nilla Helgesson och hennes kurskamrater har haft sitt fokus på vård och omsorg. Mitt perspektiv drar mer åt det som har med kommunikation och kyrka att göra, där ideologi och opinionsbildning spelar en viktig roll.

Rubrikerna är alltså lån, citat rakt, men texten däremellan är min egen.

1) Byte av ledarskapskultur – från informell och ad-hoc till mer strukturell profil

De snörräta och storskaliga strukturernas tid är förbi. De organisationsscheman som ser så bra ut i en powerpoint, men tar så mycket onödig tid och kraft att förverkliga, dem är det länge sedan någon egentligen blev glad över. Framtidens ledare räds inte det komplexa.

Strukturer måste utformas på ett sådant sätt att de passar organisationens villkor, det är vad ledarna i kursen kom fram till. Det innebär att organisationens egna mål, val av teknologi, dess arbetsstyrka och sammanhanget där man verkar är villkor som strukturen ska anpassas till.

Som jag förstår det vill Nina Helgesson och de andra ledarna varna för en tillfällighetskultur och den till synes avslappande informella stil där några få starka tar över. I Svenska Kyrkan finns det flera exempel på där medelålders män och kvinnor når chefspositioner och från dem upphöjt förklarar att organiserad verksamhet är föråldrat och förlamande. Tro dem inte.

Större organisationer med mer heterogen sammansättning av människor och en varierad verksamhet, behöver tillåta sig en mer komplex struktur. Det som bör vara gemensam för den mindre och större organisationen är en återkommande reflexion och analys av arbetssätt, av flöden, av maktfördelning, som leder vidare till förbättring och förnyelse av strukturen.

Genom att avstå från att investera för mycket och låsa upp stora resurser i en struktur, en organisation vid ett visst givet tillfälle, så ökar möjligheten att med mesta flexibilitet ställa om när omvärldsvillkoren förändras, när arbetsstyrkan minskar eller ökar, när ny teknologi erbjuds och när medlemmarna ger verksamheten nya mål.

En utmaning som jag föreställer mig många, kanske till och med alla ideella organisationer delar, är att ta till sig en teknologi för kommunikation som ställer den sidledes kommunikationen framför alla hierarkier.

2) Snällhetskulturen som ofta leder till fel val av anställningar

Begreppet snällhetskultur är problematiskt. Det får inte användas för att försvara att sätta människor med bristande social kompetens i ledningen. En svag styrelse som längtar efter henne eller honom som pekar med hela handen, den går inte medlemmarnas ärende. Den styrelsen är inte lämpad för en ideell organisation.

Den konst att vara snäll som Stefan Einhorn i sina böcker och sina föredrag beskriver och argumenterar för är en brist inom den ideella sektorn. Och det är inte färre utan fler snälla ledare som behövs i framtiden.

Jag hoppas att det är en negativ snällhet, en eftergivenhet, en ovilja att stå för sina idéer och en rädsla för att stå upp för sina medarbetare, som ledarna bakom de tio punkterna vill göra upp med. För är det så, då är jag på samma sida. Men jag har ändå mina funderingar när just ledarna, cheferna vill röra sig bort från snällheten.

3) Projektformen som ett komplement till mer traditionella arbetsformer

Projektet som arbetsform stöder det aktiverande arbetssättet som ger helt andra möjligheter till delaktighet än det som sker i en fast linjeorganisation. Inget är så praktiskt för den idéburna medarbetaren som att lära sig att arbeta i projekt, få metoden att sitta i ryggmärgen, lika självklart som det är att cykla.

Projektformen uppmuntrar till tydliga mål, ger besked om resurserna, talar om ansvarsfördelningen och har en slutpunkt.

Vad hindrar att praktisera projektet som den ordinare arbetsformen och till det lägga ett eller annat kompletterande arbetssätt?

4) Problem när vinst och värdegrund ställs emot varandra

När kursdeltagarna i Ersta Sköndals Högskolas utbildning talar om vinst som ett problem, då får man anta att det är ett ekonomiskt överskott de menar. Men är det ett problem i sig? Ligger inte närmare problemet i om vinsten skulle användas till något som strider mot värdegrunden?

Vinst kan också mätas i medlemsnytta, nytta för brukarna, för de människor den idéburna organisationens verksamhet är till för.

Vinst, överskott behövs till organisationens investeringar. Och investeringarna är både materiella och immateriella.

Svenska Kyrkans ledare brottas med flera problem i samtiden. Ett är medlemsvård och medlemskommunikation. Det finns en låsning bland många kyrkliga makthavare, som handlar om att koppla medlemskap till medlemsavgift på ett sätt som ställer vinst mot värdegrund. Följderna blir t.ex. tankar om att göra medlemskapet billigare för rika människor eller att argumentera för medlemskapets kostnad med listade tjänster om det man får för pengarna man betalar.

5) Den utsatte mellanchefen – hänger ansvar och beslutsmöjligheter samman

Ja, nog är ledare och chefer i mellanställning mer utsatta än många andra, i de idéburna organisationerna liksom i företag. Så vad göra? Det är inte möjligt att fullt ut bygga medelstora och större organisationer med bara två nivåer. Därför måste förutsättningarna för mellanchefen uppmärksammas i varje organisation, uppdraget behöver vara attraktivt för de dugliga krafterna.

För styrelseledamöterna i de idéburna organisationerna som tillsätter mellanchefer eller beslutar om de strukturer där dessa ska verka, gäller det att dela med sig av makt och mandat.

Mellanchefers utsatt skulle minskas med mer av kollektivt ledarskap. Att jobba i lag är nyttigt för dem i laget och för dem de betjänar: En kvinna och en man. En gammal och en ung. En "högerhjärna" och en "vänsterhjärna". En lantis och en stadsråtta. En back och en forward. En sprinter och en långdistansare. En teoretiker och en praktiker.

6) Skillnader mellan chefskap och ledarskap

Utan att veta mer om resonemanget bakom den här punkten, så väljer jag att i stort sett passa. Funderar bara något över om det förutom skillnader också finns likheter: Kan man fungera som chef utan att vara ledare? Och vilka ledare gör nytta i en rörelse, i en organisation om de inte tilldelas ett chefskap?

7) Medarbetarskapets betydelse för förändring och utveckling är undervärderat

Ja, medarbetarskapet är undervärderat. En chef har de medarbetare hon eller han är värd. Möjligen lite bättre. Det är en tes som jag burit med mig och delat med mig av länge och många gånger. Framförd följs den oftast av intressanta samtal. Räcker det inte med den, då fyller jag på med: En medarbetare har den chef hon eller han är värd. Möjligen lite bättre.

Medarbetarskap är möjligt att lära sig och träna sig i att utveckla. Medarbetarskap och ledarskap är beroende av varandra - ja, de skapar varandra. Ur medarbetarskap växer ett ledarskap. Och ledare är de som får medarbetare att växa.

Förändringen kommer inte utifrån. Den kan inspireras och stimuleras av kontakter med omvärlden. Det är skälet till att en människa utifrån kan bjudas in för att bidra till förändring. Men det är medarbetarna som får det att hända. Eller inte.

8) Dubbla roller, jäv och otydlighet skapar målkonflikter och rättsosäkerhet

Att en medlem i rörelsen, en medarbetare i organisationen får ta mer än en roll, går det att undvika? Knappast. Så mycket viktigare är det då att individen är sig själv i grunden och inte har sin identitet och sitt värde i sina roller.

De exempel på jäv och otydlighet som jag själv upplevt på nära håll i idéburet arbete handlar om när rollen som styrelseledamot inte samspelar med rollen som volontär. Styrelsen som kollektiv tar stryk. Den enskilde som inte får vara operativ känner sig inte tagen i anspråk.

"Vi måste snacka om det" heter det. Och det är sant också i det här sammanhanget. I en styrelse, i ett arbetslag där det finns utrymme för att ge sina avsikter tillkänna, där minskar otydligheten. För i det idéburna arbetet blir motivet alltid överordnat formen. Varför är alltid viktigare än hur. Så borde det för övrigt vara i alla sammanhang.

9) Omstruktureringar och specialiseringar slår ut samhörighet och gemenskap

Det är sorgligt när omorganisation går ut över gemenskapskänslan och specialiseringen motverkar samhörigheten i den idéburna organisationen. När så sker kan bakgrunden vara en lång historia där visionerna vittrat och ersatts av en tro på strukturerna. Medlemmarnas gemenskap ligger inte längre i gemensamma värderingar och visioner, utan i tron på ett visst system. Såklart att omstrukturering slår sönder då.

Fria människor finner fria mötesformer som de mår bra av och som ger dem bästa möjlighet att förverkliga sina idéer. När Svenska Kyrkans kyrkomöte var samlat tidigare i höstas, så följde jag det via nätet. Såg och hörde webb-tv från plenum, läste blogginlägg och tweets. Det var anmärkningvärt många ledamöter som pustade över den officiella delen av kyrkomötet med utskottsöverläggningar och debatt och beslut i plenum. Och det särskilt i kontrast till vad man i positiva ordalag meddelade omvärlden om mingel i universitetshusets trapphall, fikapauser, middagar och ett och annat barhäng.

Kontorets viktigaste bord är kaffebordet, inte skrivbordet eller sammanträdesbordet. Så mycket bättre, om omorganisation ledde till att bekräfta den naturliga samvaron och se den som den stora resursen i en omstrukturering. Liksom människor delar på uppgifterna för att laga en stor och god middag, så kan det idéburna arbetet fördelas utan att specialiseringen gör det mindre gott och festligt.

10) Svårigheter att balansera flexibilitet och principfasthet som ledare

Den här sista punkten leder tillbaka till den första i listan. I alla fall blir det så för mig, med mina tolkningar och referenser. Principer är allmängiltiga och grundläggande till sin natur. Så det borde innebära att den ledare är principfast som ser till det allmänna och till det som är grunden. Hon eller han blir därmed flexibel utifrån sin principiella balanspunkt. Hon leder organisationen i ständig rörelse, som en cyklist håller balansen. Inte ens den människa som står rakt upp och ner kan förlora sin rörelse utan att falla. Testa själv får du se. Din kropp håller dig upprätt med hjälp a små, små korrigeringar. I princip.

Jag tackar Nilla Helgesson för att hon delade med sig av sina och kurskamraternas punkter om framtidens ledare för det idéburna. Tolkningarna i postningen är helt mina egna. Även misstolkningarna.

Läs även andra bloggares åsikter om ledarskap, ideellt, idéburet, management, chef, medarbetare, medarbetarskap,

Leva mer kompakt

2011-11-12T17:50:00.001+01:00

Idag är det städdag och tanken går till ett liv med mindre prylar, ett liv på mindre yta. Skulle det räcka med den här köksavdelningen?

Jag hittade en sparad folder från ett tyskt företag som heter Pro-art. Det nog nästan 15 år sedan jag plockade på mig foldern uppe på NK i Stockholm. Nu googlar jag på namnet och hittar företagets sajt. Här finns det här kompakta köket kvar, tillsammans med en del andra kluriga lösningar.

Pandurokitet dagisaktivitetens pärlplattekonstruktion - som vi andra kallar Frälsarkransen

2011-11-11T12:00:00.001+01:00

I senaste numret av en tidning som heter Svensk Kyrkotidning och beskriver sig som "öppen, resonerande och nyskapande" så finns ett uppslag där professorn Henry Cöster sågar biskop Martin Lönnebo och Frälsarkransen han skapat.

Foto: Verbum Förlag

Professorn slår fast att Frälsarkransen representerar något som står i motsats till kristen bön. Och biskop Martin representerar en skenbar fromhet tömd på kyrkans tradition, i det att han skapat och uppmuntrar till användning av "en pärlkrans som enbart bjuder till den aktivitet som låter skenbar religiös fantasi snurra runt i självcentreringens snöre".

För Henry Cöster är Frälsarkransen en dagisaktiviteternas pärlplattekonstruktion, ett pandurokit vars användning leder till ett missbruk av kristen bön.

Kan det vara så illa? Har Svensk Kyrkotidning berett plats för "skarp och självständig" kritik av upphovsmannen till Frälsarkransen och oss som använder den, så att det äntligen blir sagt vad som så länge förtigits?

Eller kan det förhålla sig på något annat vis?

Utanför min bloggpost ligger den känsla av överraskning som följdes av en ska-man-skratta-eller-gråta-reaktion när jag läste artikeln igår. Och eftersom jag vet ganska lite om vem Henry Cöster, så utvecklar jag inte de första tankar om vad det kan vara för en människa som skriver så här. Men låt mig ändå säga så här: Jag kom att tänka på en av figurerna i bilderboken Petter och hans fyra getter. Inte på Petter, inte på någon av getterna och inte heller på katten Murre Svart eller hans vän Sixten.

Kommentera gärna bloggposten med att berätta om hur du ser på Frälsarkransen i relation till kristen bön, till ditt eget böneliv och skriv gärna något om hur Frälsarkransen används i din församling. Eftersom det inte är min mening att uppmuntra till personangrepp, så kommer jag att rensa bland kommentarerna om det skulle behövas.

Biskop Martin Lönnebo tog den 10 november 2011 emot det kulturpris som delas ut av arbetsgivarorganisationen för Svenska Kyrkan.

Uppdatering måndag 14 november: Miriam W Klefbeck bloggar om Cösters kritik av biskop Martin och Frälsarkransen han skapat. Lars Karlsson i Karlstad har lämnat kommentar med länk som jag lyfter upp. Han bidrar med vägvisning till en recension ur Signum av Cösters bok Livsmodets språk från 2009.

Läs även andra bloggares åsikter om teologi, bön, tro, kristet, kristen, biskop

Utan dig får glädjen gå på kryckor

2011-11-10T12:28:00.000+01:00

Uden dig har kolde spekulanter skabt en hverdag uden lys og luft, uden tid til børn og gamle tanter, uden fuglesang og blomsterduft. Uden dig må glæden gå på krykker, uden dig må livet gå i stykker.

ur den danska psalmboken nr 369

Hur skulle det låta på svenska? Så här kanske.

Utan dig ger kalla spekulanter oss en vardag utan ljus och luft, utan tid till barn och gamla tanter, utan fågelsång och blomsterdoft. Utan dig får glädjen inget andrum, utan dig blir livet tomt och stumt.

Hur ser din översättning ut? Av den här versen i psalmen eller en av de andra fem verserna?

Hantverk i en digital tidsålder

2011-11-04T16:06:00.000+01:00

Se Kinna Grannis video där hon sjunger mot en bakgrund av Jelly Beans. 30 personer var inblandade i musikvideo som ska ha tagit 22 månader att göra. Här är det inga dataanimationer utan bildruta för bildruta bildruta och böna för bönda som man byggt upp bilderna, världar och scener med bakom artisten.

Läs även andra bloggares åsikter om video, trickfilm, jelly beans,

Tintin - killen med håret

2011-10-19T14:10:00.000+02:00

I den svenskaste delen av bloggosfären är Killen med håret ingen annan än Emanuel Karlsten. Kan denne gode man få konkurrens i de sista dagarna av oktober 2011? Jag tror det.

28 oktober har Spielbergs version av Tintin och Enhörningens hemlighet svensk premiär. Och Tintin är killen med håret, genom alla serieböckerna i min bokhylla.

The Adventures of Tintin from James Curran on Vimeo.

Läs även andra bloggares åsikter om tintin, bio, premiär, spielberg

Gör det som du älskar i livet. Och gör det ofta

2011-10-14T14:54:00.001+02:00

Jag gör det lätt för mig. Lånar budskapet i bloggposten från en av de bloggar jag själv följer. Bilden fann jag hos Valeria Maltoni.

Läs även andra bloggares åsikter om vision, livet, mål, mening

Det ligger makt i ordet. Ge barn det ordet.

2011-10-13T11:18:00.002+02:00

Igår fick frukostteven stå på en stund och jag lyssnade till en intervju med Dilsa Demirbag-Sten under tiden jag läste och skrev för att få balans i mejlkorgarna. Det där hon berättade om att det denna höst startas skrivarverkstäder för barn i Södertälje och Stockholm lät väldigt spännande. Så jag sökte upp Berättarministeriets webbplats och läste på. Det blev ännu mer intressant.

Idag skriver Dilsa Demirbag-Sten om barn och ord i sin DN-krönika. Och hon väljer ett perspektiv som ställer barnet i centrum, då hon berättar om hur hon med barns hjälp fått ett förnyat stärkt självförtroende inför det skrivna ordet.

En ung släkting till mig brottas med att knäcka koden, få skrivtecken att bli till ordbilder och bokstavsljud att samla sig till ord. Han sliter med det här, som så många andra av våra ungar. I den skriftkultur som präglar vår del av världen, på många sätt befäst av en digitalisering där kortare och längre texter ersätter talade ord, kan skrivkod och läskod bli en mur mellan människa och människa. Det muntliga berättandet och bilderna kommer först. Så har det varit och så önskar jag att det ska förbli.

Också minnesmästare som håller femtioelva decimaler av Pi i skallen använder sig av bilder. Talaren som lämnar sitt manus utan att förlora sin tråd och nå sitt mål, tar bilderna och associationerna till hjälp.

För ett par år sedan fick jag förtroendet att arbeta i en församling i Svenska Kyrkan där medarbetarna samlat sig kring en ny vision för sitt arbete. Här var bilden av människor samlade kring en eld och deras berättande central. En bild som sträcker sig generation efter generation tillbaka. En bild som också länkar människa till människa in i en framtid.

Nyligen kom jag hem från en studieresa i Polen. Här möta jag nya människor och deras berättelser om ett land som förändrats, om liv som förändrats radikalt sedan muren mellan öst och väst föll. Också mina medresenärer från Sverige delade med sig av sina berättelser. En man talade om sina skrivardrömmar, om fantasyromanen han skriver om, om resorna långt österut som han planerar att göra och det nya språk han därför ägnar många timmar studier åt.

Ordet ger makt. När Gud kommer mänskligheten till mötes i sitt Ord, då gör han det först som ett barn. Sedan som en pojke som talar med de skriftlärde i Jerusalems tempel och så som en man med språket som ett kraftfullt verktyg. Jesus kallade på människor och samlade dem kring sig och den Stora Berättelsen. Återkommande flyttas barnet in i centrum. De vuxna påminns om barnen ibland dem och barnet i dem själva.

Det förefaller mig vara en gemensam strategi bland konstnärer i skilda genrer och med skiftande uttryckssätt att hitta sitt språk, sina ord och sin berättelse genom att gå barnen tillmötes och möta barnet i sig själva.

Min unge vän och släkting fick ett par serieböcker av mig med posten i förra veckan. Vi hade talat om att de där böckerna om Johan och Pellevin är kul att läsa. Han skrev ett SMS till mig från sin mobil när brevet kommit fram. Ett SMS av det slaget som gör en extra glad. Hoppas att böckerna kan underlätta hans språkresa ett stycke. Jag ska be honom berätta när vi möts nästa gång.

De flesta människor kan varje dag fånga möjligheten att ta emot en berättelse. Det är bara att be om det: Vill du berätta? Att ge en annan människa tid och uppmärksamhet blir att ge henne ordet. Och i detta också ge henne plats och makt.

Berättarministeriet förefaller mig vara ett alldeles utmärkt initiativ som jag önskar få spridning och bli till inspiration för många. I många föreningar, i skolor, i communities på nätet och i troende gemenskaper av olika slag finns mötesplatser där berättandet redan lever. Och det finns platser där frö kan bli sådda för att berättelserna ska växa, så att också människor växer: Berättarkaféer, syföreningar, skrivarverkstäder, hembygdsföreningar, Facebookgrupper, omklädningsrum, församlingshem, klassrum...

Läs även andra bloggares åsikter om språk, makt, berättande, berättelser, storytelling, barn, skrivande

Mindre än en pocket

2011-09-28T16:53:00.000+02:00

Det var i slutet på det förra årtusendet som Bokförlaget DN Pocket Pocket försökte sig på att ge ut pocket i miniformat. Några titlar blev det åren 1998-1999. En av dem var Louise Hoffstens bok Blues. Den finns i mitt bibliotek sedan dess.

På Bokhora finner jag en bloggpost av Johanna Ögren, som också minns de här små smidiga böckerna. Hon har bild på ett par av dem: När svenska pojkar börjar dansa av Karolina Ramqvist och Min kamp av Ernst Billgren.

På årets bokmässa presenteras en ny variant av minipocket kallat Excess och Pocketförlaget har sex titlar. En är bästsäljaren om hundraåringen som inte gick ut genom dörren.

Det är roligt att det kommer lite avvikande format. På böcker som annat. Bilar får gärna vara små och (för) stora. Samma sak med väskor, tallrikar och kanelbullar.

Läs även andra bloggares åsikter om hoffsten, billgren, pocket, mini, böcker, bokmässan

Kan den kallas en iPläd?

2011-09-20T13:58:00.000+02:00

Jag undrar virkligen om det här skulle kunna kallas för en iPläd? Har iallafall valt bilden som bakgrund i min smarta mobil. Där passar den. Tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om virka, handarbete, bakgrund, iphone, app, appar

Martin Sheen går Caminon

2011-09-19T13:57:00.001+02:00

Nu i höst kommer en amerikansk film om en far som förlorar sin ende son och går pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Martin Sheen spelar rollen som fadern.

Filmen har titeln The Way och här är den officiella webbsidan

Redan från trailern känner jag igen flera platser och vyer längs leden, trots att jag har många mil kvar att gå, efter de två vandringar i etapper, som jag gjort hittills.

The Way är regiserad av en av Sheens söner, Emilio Estevez. Filmen går upp på biograferna i USA den 7 oktober och släpps på DVD i slutet av samma månad, om man får tro Amazon.

I The New York Times funderar en skribent över om filmen berättar något om relationen mellan Martin Sheen och hans andre son Charlie.

Läs även andra bloggares åsikter om martin sheen, emilio estevez, charlie sheen, camino, pilgrim, bio, film

Bibelreferenserna: Så ser de ut

2011-09-02T08:22:00.001+02:00

Titta på den här bilden. Visst är det vackert? Bågarna illustrerar 63 779 hänvisningar mellan verser i en engelsk bibel.

Bilden är hämtad från den läsvärda sajten Brainpickings.

Läs även andra bloggares åsikter om bibeln, grafiskt, statistik, illustrationer, brainpicking

Le, det kunde varit värre...

2011-08-18T09:22:00.000+02:00

Jag hörde en röst, som sa till mig: Le, det kunde varit värre.
Jag log, och det blev värre.

Pessimisten borde le åt skämtet. Och det leendet ger hopp.

Någon ler åt dig för vinnings skull? Låt dig hellre luras till ett leende, istället för att surt och misstänksamt stirra in i en annan människas glada ansikte.

Leendet klär varje människa och gör henne rikare.

Jag vill bli... vill bli...eh, jag vet inte vad jag vill bli

2011-08-17T12:07:00.001+02:00

Hellre ett par "pådrag" i skolan för barn och ungdomar. Mycket bättre än alla skatteavdrag. Inte bara i Köping, utan i Sverige och världen. Plocka in världen i klassrummet, så att utbildning blir verklighet.

Den som hindrar barns och ungas förväntningar, tar ifrån dem deras framtid. Sådant kan inte bara förbigås med tystnad. Det är rätt att skrika stopp och bort det. Men dessa rop får inte överrösta hurrarop och hejarop för de lärare som stigit ner från den upphöjda katedern och vandrar vid barnens sida in i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om undervisning, utbildning, barn, ungdomar, skola

Buss med ungdomar från Svenska Kyrkan brann på autobahn

2011-08-07T23:06:00.014+02:00

Senaste uppdatering onsdag 14:53

Natten till söndag brann en buss med ungdomar från Svenska Kyrkan på autobahn. De flesta ungdomarna kommer från församlingar i Uppsala stift, men även från andra delar av Svenska Kyrkan, var på väg till Taize när olyckan inträffade. Ingen av de som var i bussen kom till skada och ska efter omständigheterna må bra, rapporterar de själva via sociala medier och massmedier. Några i gruppen fullföljer färden till Taize, men de flesta återvänder till Sverige imorgon.

En av resenärerna är Lena Hansson, som intervjuas av Upsala Nya Tidning. Hon berättar att många blev av med hela sin packning.

Andra tidningars nätupplagor rapporterar också, som t.ex. Sydsvenskan. En äldre version av samma artikel ligger kvar hos Ystads Allehanda. Sveriges Radio P4 Uppland har en kortare notis om bussbranden. För Länstidningen berättar Frida Jönsson från Östersund om olyckan där alla hennes tillhörigheter brann upp.

Måndag förmiddag kommer en artikel i Dagen som länkar till Östgöta Correspondenten, som i sin tur intervjuat bussbolagets företrädare Per-Erik Fahlén. Enligt Dagen var det 13 ungdomar som valde att fullfölja resan till Taize och 38 som återvände till Sverige.

Tidigare kortnotiser i Expressen och DN och GP och Sundsvalls Dagblad och Svenska Dagbladet och Norrköpings Tidningar och Metro och Östersunds-Posten och några till, som publicerat vad de fått från TT.

Vaksala församling informerar anhöriga och andra församlingsmedlemmar på sin webbplats på Facebook och med Twitter. På samma sätt gör Vattholma pastorat med Tensta, Lena och Ärentuna församlingar. Redan kl 16 på söndagen hölls ett informationsmöte i församlingsgården.

Webbsidorna uppdateras fortlöpande. Söndag kl 19:30 rapporteras att stämningen i gruppen är riktigt bra. Församlingarnas gemensamma twitterkonto för Svenska Kyrkan i Uppsala används också sedan söndag kväll för information och länkning till aktuella webbsidor.

På Facebook har både föräldrar, andra anhöriga och medarbetare i de berörda församlingarna informerat varandra och sina vänner.

Även Helga Trefaldighets församling och Universitetskyrkan i Uppsala hade redan på söndagen information om bussolyckan på sina webbplatser.

Jonte Rosén från Ärentuna församling i Storvreta utanför Uppsala, är en av de ungdomar som väljer att fortsätta ner till Taize. Han har fått pengar av bussbolaget till nya kläder och även tröja och mjukisbyxor av brandmän som deltog i släckningsarbetet. Han och Lina Dovner intervjuas av Upsala Nya Tidning.

- Jag är fortfarande chockad, säger Sofia Holmquist till UNT vid hemkomsten till Uppsala på måndagseftermiddagen.

Måndag eftermiddag vid 15-tiden beräknas en buss med de hemvändande ungdomarna komma tillbaka till Uppsala.

På tisdag vid lunchtid publicerar Svenska kyrkans tidning en artikel om bussbranden på sin webbplats. Senare samma dag följer Länstidningen i Östersund upp en tidigare artikel med att intervjua Frida Jönsson som kommer från Östersund, men bor och pluggar i Uppsala.

Så kommer även bussbranden att uppmärksammas av tidningen Världens idag som mest refererar till UNT, men har en egen bild av några ungdomar och prästen David Silverkors, när de kommer tillbaka till Uppsala på måndagseftermiddagen.

Läs även andra bloggares åsikter om taize, ungdomar, buss, brand, autobahn, tyskland, uppsala, svenska kyrkan, taize

Läs om Taize

Hur ser du på saken: Är koppen halvtom eller halvfull?

2011-08-04T13:04:00.000+02:00

Jag behöver mina kaffepauser. Och jag behöver de positiva perspektiven. Inte gör det mig till en konstig kropp, snarare rätt normal. Maxwell House har gjort en - i mitt tycke - trevligt sajt för den kanadensiska marknaden (som det verkar). Från den länkar jag in bilden som får illustrera den här bloggposten.

Så om jag får välja, då väljer jag att se en halvfull kopp. Och i skrivande stund väljer jag Sommar i P1 med Owe Wikström om vemod och glädje.

På sajten Brew some good, återser jag en riktigt bra video The power of words. Se den

Läs även andra bloggares åsikter om optimism, livsåskådning, paus, kaffe, owe wikström, sommar

Santiagos Legokatedral

2011-08-02T21:55:00.000+02:00

Lekte lite härom dagen med en app från Lego. Fort, fort går det att göra dessa pärlplatteliknande bilder av egna (och andras) foton.

Förlagan är ett foto av portalen på den härliga katedralen i Santiago de Compostela. Tog bilden veckan före midsommar i år 2011.

Läs även andra bloggares åsikter om lego, pärlplatta, santiago de compostela, foto

16 namn till biskopsval i Skara stift i Svenska Kyrkan blir fler - och färre

2011-08-02T21:45:00.011+02:00

Uppdatering 10 januari 2012: Läs här - om nomineringsvalet 10 januari och resultatet inför själva biskopsvalet 13 mars 2012

Uppdatering 9 januari 2012: Eftersom den här bloggposten inte blev uppdaterad på hela hösten är det lika bra att göra en ny. Så jag tar med namnlistan i slutet på den här posten till en ny. Häng med /Martin

Senast uppdaterad lista från måndag 23 augusti 2011 - Nu med 29 namn nämnda som möjlig ny biskop i Svenska Kyrkan för Skara stift.

Sedan en tid finns en grupp på Facebook som samlar namn inför biskopsvalet i Skara stift i Svenska Kyrkan. Initiativtagarna bakom gruppen har startat en blogg med samma namn, Miriam eller Mose.

Svenska Kyrkans tidning har uppmärksammat att det facebookas och bloggas om det här biskopsvalet.

Fram till idag har jag noterat 16 29 namn. Det kan vara fler om jag har missat någon när jag läser inlägg med kommentarer bakåt i tiden.

Det kommer att bli fler namn som nämns innan det är dags för nomineringsval. Innan dess kommer några nämnda att tydligt deklarera att de inte står till förfogande. Andra kommer att säga att de ställer upp. Och några kommer att uttrycka sig mindre klart.

Jag kommer att uppdatera den här bloggposten: Lägga till presentationer och rätta det som kan ha blivit fel med stavningar och så där.

Sen, efter nomineringsvalet kommer de namn som fått tillräckligt många röster från präster, diakoner och lekfolkets elektorer att gå vidare till det riktiga valet. Det är inte osannolikt att någon av de valbara hoppar av i det här läget.

Valsystemet är från 2000. Det är ovanligt att någon kandidat får tillräckligt många röster - hälften direkt. Därför är det vanligast att en andra valomgång måste genomföras där det avgörs mellan de två som fått flest av de avgivna rösterna.

Diakoner och präster som inte kommer till vallokalen och personligen lägger sin röstsedel i valurnan, kan inte påverka vem som blir deras stiftsbiskop. Lekfolkets elektorer - de flesta med allmänpolitisk märkning - har ersättare om det skulle behövas.

Meningen är att lika många vigda som ovigda ska välja biskop, men så blir det inte alltid, eftersom det som regel är några präster och diakoner som inte har möjlighet att vara med och rösta.

På wikipedia finns hela listan med biskopar i Skara, från medeltiden fram till reformationen och seklerna fram till vår egen tid.

2004 var det biskopsval i Skara stift senast. Då valdes Erik Aurelius, som kommer att lägga ner sin stav och gå i pension. Han van i en andra omgång. I det föregående nomineringsvalet den gången fick Tullikki Koivunen Bylund och Ingegerd Sjölin flest röster. Den förra är nu biskop i Härnösands stift, den andra - nu som då - rektor för Svenska Kyrkans prästutbildning i Lund. I den andra och avgörande valomgången stod det mellan Tullikki Koivunen Bylund och Erik Aurelius.

De namn jag noterat är dessa:

Peter Lundborg, Maria Ytterbrink, Michael Persson, Annika Borg, Johan Dalman, Karin Karlberg, Jesper Svartvik, Åsa Löwén, Mats Hermansson, Kerstin Wimmer, Fredrik Modéus, Carin Åblad Lundström, Mikael Mogren, Susanne Wigorts Yngvesson, Staffan Grenstedt, Ulla-Britt Berglund, Maria Ottensten, Gunnar Sjöberg, Jacqueline Björnram, Thomas Ekstrand, Karin Burstrand, Sven Hillert, Sonja Grunselius, Bo Brander, Kerstin Hesslefors Persson, Carl Sjögren, Christina Eriksson, Karin Sarja, Margareta Westin Olsson,

Jag kommer att uppdatera den här bloggposten: Lägga till presentationer och rätta det som kan ha blivit fel med stavningar och så där.

Är Svenska Kyrkan internationell eller isolerar hon sig?

2011-07-29T10:30:00.000+02:00

I senaste numret av en av Svenska Kyrkans tidskrifter, Svensk Pastoraltidskrift medverkar prästen och stiftsadjunkten Bertil Murray. Han skriver om en Lyssnarkonferens som hölls i Lund när Lutherska Världsförbundet firade 60 år. Bertil Murray var en av delegaterna och han är ledamot av Kyrkomötet i Svenska Kyrkan. Hans artikel är en sammanfattning av innehållet i konferensen och han avslutar med att ställa några angelägna frågor. Tänkbart är väl att Murray använder sig av möjligheten att ställa frågor till Kyrkostyrelsen när kyrkomötet samlas i september.

Reflektion med anledning av Lyssnarkonsultationen i Lund 2007

Bakgrund
I mars 2007 firades i Lund 60-årsjubileet av Lutherska världsförbundets skapande. Svenska kyrkan tog då initiativ till att i anslutning till firandet förlägga en så kallad lyssnarkonsultation. Man ville under ett par dagar (den 27 – 28 mars) få lyssna till vänkyrkors reflektion kring de utmaningar som möter Svenska kyrkan i dess framtida samverkan med andra lutherska kyrkor. Överläggningen ville vara ett uttryck för den ömsesidighet som Svenska kyrkan önskar ska prägla relationerna.

Överläggningen hölls samman av biskop Ragnar Persenius, Internationella nämnden, och Margareta Grape, chef för Svenska kyrkans internationella arbete. Båda har senare lämnat sina dåvarande uppdrag för Svenska kyrkans internationella arbete. Inför överläggningen hade Svenska kyrkan arbetat fram ett eget dokument ”Åtta steg på väg mot ömsesidighet” (Eight steps towards reciprocity) som underlag för reflektionen.

Tre kyrkoledare hade ombetts att förbereda en första respons på dokumentet. Därefter delades deltagarna in i sju grupper vilka var för sig fick samtala om dokumentet och ge en återkoppling. Samtalet i respektive grupp skedde under ledning av en svensk vars uppdrag var att lyssna, inte tala. Varje grupp skulle redovisa två viktiga frågeställningar eller synpunkter vid den gemensamma redovisningen påföljande dag.

En rapport från överläggningen publicerades senare med syfte att återkalla atmosfären från konsultationen och summera de internationella kyrkoledarnas budskap. Det betonas att överläggningen skedde i en atmosfär av öppenhet och ömsesidighet. Vidare understryks att ett syfte med rapporten är att understödja en fortsatt dialog mellan medlemskyrkorna i LWF.

Låt mig på en gång få uttrycka min djupa uppskattning över initiativet och över uppriktigheten i rapporten. Den som möjligen upplever att Svenska kyrkan hyser en viss ovilja att ta del av kritiska synpunkter, om än nästan alltid diplomatiskt och försiktigt framförda, från våra lutherska systerkyrkor och från andra kristna kyrkor, får sig här en tankeställare. Svenska kyrkan inte bara lyssnade, man bjöd aktivt in till kritik.

Och ett sådant gensvar man fick! Synpunkterna som gavs har i rapporten redovisats under åtta olika rubriker. En tiosidig rapport har av kyrkokansliet sammanställts på engelska (och spanska) och tillställts de medverkande kyrkorna. Någon svensk version har inte tagits fram. Här följer därför ett sammandrag i egen översättning.

Synpunkter från våra lutherska systerkyrkor

Ekumenik
Vad betyder ekumenik i Svenska kyrkans dokument? De lutherska kyrkorna står redan i gemenskap med varandra. För oss från mindre kyrkor är kyrkorelationer viktigare än ekumenik. Ekumeniska relationer kan vara enkla för en majoritetskyrka, men svåra för en liten kyrka.

Om (ekonomiska) resurser
Att tala om överförande av ekonomiska resurser leder till att man inte ser varandra som delar av samma kropp. Det handlar i stället om att dela de sammantagna resurserna. Pengar är en resurs bland många. De behöver användas till att förändra villkoren i världen med utgångspunkt i en gemensam strategisk nord-syd-diskussion. De förändringar som åstadkoms måste vara hållbara. Vi i syd behöver mer feedback på vårt arbete efter det att vi lämnat ekonomisk rapport från ett projekt, annars uttrycks Svenska kyrkans intresse bara som en fråga om pengaredovisning.

Ansvarighet och transparens
Ansvarigheten måste vara ömsesidig. Syd kan också fråga nord: Vad gör ni med era pengar? Er kyrkas pengar är blodet från våra martyrer. Resurser har flödat från syd till nord i 500 år. Nord-kyrkorna är inte transparenta. Ömsesidighet förutsätter ömsesidigt lärande och delande. Attityden att ni ska hjälpa oss är utslag för eurocentrism. Samtidigt är vi aldrig i ett läge där vi kan säga nej till denna ”hjälpism”.

Bilaterala relationer och följeslagare
Små kyrkor behöver gemenskap med de stora kyrkorna i världen. Det är viktigt att något sägs, inte alltid vad som sägs. Vi ska stå i solidaritet och älska varandra som Kristus kallade oss att göra. Vi behöver simma mot tidvattnet för att bli profetiska och ge röst åt de röstlösa. Ömsesidigt lärande är nödvändigt.
Hur kan vi lära oss att gå tillsammans?

Andlighet
Svenska kyrkans måste fokusera mer på andlighet. Den behöver stärka sitt andliga engagemang, inte bara stödja projekt men också evangelisation, utbyte av personal och att stödja partnerns andliga växt. Jämfört med utvecklingsprojekt får dessa andliga projekt ofta väldigt lite ekonomiskt stöd av nord-partners. Större andlighet är vad de stora och mäktiga kyrkorna behöver. Ju rikare ni är desto mer måste ni fasta!

I Europa och USA är tron mycket praktisk, inte så andlig. När ni kommer hem efter utlandsarbete, är ni förändrade och har ni stärkts i tron? Det är nödvändigt att Svenska kyrkan fortsätter att vara en missionerande kyrka och inte förvandlas till en utvecklingsagentur. En kyrkas styrka ligger inte alltid i antalet medlemmar men i att vara en vittnande kyrka. Om vi lyssnade till varandras missionserfarenheter skulle vi antagligen se att varje kyrka, rik eller fattig, i nord eller syd, öst eller väst, är ömsesidigt beroende av de andra.

Ömsesidighet
Är Svenska kyrkan villig att be missionärer komma från andra kyrkor för att hjälpa dem i Guds rikes växande i Sverige eller på annat håll? Svenska kyrkan saknar strukturer för att ta emot och för ömsesidigt medberoende.

Delad reflektion och information
Om Svenska kyrkan genom sitt demokratiskt valda kyrkomöte och styresorgan fattar beslut i teologiska frågor som kan resa frågor i en ekumenisk kontext runt om på jorden, hur uttrycks samhörigheten med andra kyrkor? Borde man inte åtminstone informera och kommunicera bättre? Svenska kyrkan borde dra in sina systerkyrkor i syd och på andra håll när man formulerar teologi. Teologi är inte bara lokal men också universell. Ömsesidighet innebär att vi skapar fora där teologiska frågor inte längre är en angelägenhet för Svenska kyrkan ensam. Men den traditionella demokratiska strukturen i Svenska kyrkan tycks inte passa för detta.

Sammanfattning
Vid överläggningen deltog företrädare för evangelisk luterhska kyrkor i Argentina, Brasilien, Colombia, El Salvador, Eritrea, Etiopien, Indien, Lettland, Liberia, Malawi, Malaysia, Nicaragua, Palestina, Peru, Slovakien, Sydafrika, Tanzania, Venezuela, och Zimbabwe.

Rapporten bör givetvis läsas i sin helhet. Där finns även det ursprungliga dokumentet formulerat av Svenska kyrkan, det som alltså ledde fram till ovanstående reaktioner och synpunkter. Lämpligen beställs rapporten ”The Listening Consultation in Lund” från informationsservice på kyrkokansliet i Uppsala.

Med anledning av ovanstående är några reflektioner på sin plats:

1. Den bitvis skarpa kritiken från våra systerkyrkor är ett starkt hälsotecken och i sig uppmuntrande. Svenska kyrkan har, Gud vare lovad, mist positionen som den storasyster ingen kan kritisera.

2. Det som sägs från våra systerkyrkor är sannolikt varken överraskande eller chockerande för SPT:s läsekrets, men inte desto mindre kvarstår att budskapet är mycket allvarligt.

3. Vi har all anledning att känna tacksamhet för den öppenhet Svenska kyrkan visade genom att låta denna överläggning komma till stånd.

4. Vi har också all anledning att ta till oss av kritiken, inte bara som något som gäller andra i kyrkan utan som något som gäller ett sammanhang vi själva är delaktiga i.

5. Vi behöver till oss själva ställa frågan vad vi omedelbart och på längre sikt kan göra med anledning av kritiken.

6. Illavarslande är att rapporten efter fyra år inte fått större spridning. Nog har Svenska kyrkans ledning i andra sammanhang visat att man har resurser att sprida material man anser angeläget.

7. Frågan måste alltså ställas även till Svenska kyrkans lednings- och styrorgan vilka åtgärder man avser att vidta med anledning av framförda synpunkter.

Eftersom jag deltog som representant för Uppsala stift vid överläggningen har jag rimligen ett medansvar för att rapporten inte fått större uppmärksamhet. Detta har jag i någon mån försökt gottgöra genom det inlägg som härmed publicerats.

Bertil Murray
Stiftsadjunkt, internationell samordnare, Uppsala stift

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkan, kyrkor, ekumenik, internationellt, dialog, samtal, lund

Med ett juste arbetsbord kan man slå världen med häpnad

2011-07-27T12:49:00.000+02:00

Ett välorganiserat arbetsbord och en jobbväska utan skräp räcker långt. Se och hör David Allen visa sitt arbetsbord och förklara hur han skapar ordning för ett effektivt och kreativt arbete.

För egen del har kommit fram till en del lösningar som gör livet lättare: Plastmappar och hängmappar har varit mina vänner i alla år. Pärmar går bort, liksom häftade och gemade papper.

Jag skriver gärna ut två sidor i halvformat på varje A4. Det ger överblick och sparar papper.

En olinjerad anteckningsbok där första sidan sparas till en innehållsförteckning som får växa fram tills dess boken är fylld, det hör till min utrustning. Sedan flera år antecknar jag även i den smarta mobiltelefonen. Så har jag gjort sedan jag skaffade min första Sony Ericsson P900. Och från och med IPhone 2 är det en självklar ordning. Komplementet är en liten Molskine-anteckningsbok som ryms i jackfickan, när axelväskan (det mobila kontoret) lämnas hemma.

Kalendern finns i den smarta mobilen och som komplement de närmaste månaderna på var sitt liggande A5.

Sedan jag hösten 2010 bytte tillbaka till dator med äpple på - efter ett decennium i förskingringen - har jag valt att arbeta med dokument i Google Dokument. Och mycket nöjd med den ordningen. Och så delar jag dokument med andra i samma tjänst eller med Dropbox. Ja, foton hamnar ju som regel i Dropbox.

Datorn har fått ett fint fodral från BookBook. Det är den värd.

Ett rent skrivbord är lugnande. Liksom en städad axelväska, med bara det nödvändiga. På skrivbordet inom räckhåll: en klassisk Rolodex och några pennor.

Under bordet: en rullvagn med mapparna som innehåller pågående projekt. Ovanpå skrivbordet vill jag bara ha mapparna med de grejer jag precis arbetar med. Skrivaren och scannern intill. Bakom ryggen: en lite bokhylla med referenslitteraturen och på nedersta hyllan en kortlåda. I lådan korten med manus från föredrag, därför att flera kort kan återanvändas rakt av eller filas på och bli uppfräschade.

När jag i slutet av 1980-talet kom i kontakt med Kerry J Gleesons idéer om hur man får ordning på ~~torpet~~ kontoret, så var det en positiv kick.

Vad kan bli bättre? Det händer att jag funderar på att skaffa mig ett hög-och-sänkbart arbetsbord, eller en pulpet som komplement. Det finns alltid papper i hängmappsskåpet som väntar på att skickas till återvinning. Och det finns tidningar och kataloger som ska samma väg.

En städdag är en bra arbetsdag.

Läs även andra bloggares åsikter om kontor, arbetsmiljö, städning, organisation

Smaka och se i den Eviga Staden

2011-07-26T16:07:00.000+02:00

Rom är en outsinlig källa till upplevelser. Till de storslagna och påfallande. Till de anspråkslösa, men inte därmed mindre berikande. Efter en utsträckt helg i den Eviga Staden har jag matminnen med mig. Och minnen av lukter och ljud, av det jag kände med handen och det jag såg och återsåg.

Den sardinska antipastin på Baia Chia, Via Machiavelli 5 var en höjdpunkt även nu vid andra besöket. Killarna som serverar här är riktigt trevliga och laxcarpaccion på tunna skivor av färsk annanas var en höjdare bland alla faten som trängdes på bordet.

Puglamonti, Via Urbana med specialitéer från Apulien, allt ekologiskt var en mycket trevlig ny bekantskap. En precis lagom lång vinlista, där fyra viner av varje färg kunde beställas i glas. Läget i mysiga Monti är en bonus.

Chansningen denna gång - som gick hem - var Trattoria Morgana på Via Mecenate 19 (liksom Baia Chia, på en tvärgata till breda Merulana mellan S Maria Maggiore och S Giovanni in Laterano). Även om sniglarna lär vara restaurangens specialitet är det svamprisotton som jag kan uttala mig om: perfekt.

Helt värd en omväg för glassälskaren är Palazzo del Freddo. Italiens äldsta glassfabrik håller på traditionerna. Ett glassens basilika nästan mitt emellan Porta Maggiore och Piazza Vittorio Emanuel.

Mellan Piazza Vitorio och Stazione Termini ligger den stora matmarknaden, hitflyttad till från piazzan till de gamla kasernerna. Handla till lunchen här och ät den på Piazza Vitorio eller ta med upp på Celimontana.

Mitt senaste Rom-besök rymde en visit på stranden. Tåget till badorten Anzio går varje timme från Stazione Termini. Det tar något mer än en timme och kostar bara 6:40 euro tur och retur. Skulle solen gömma sig, så bjuder Anzio på caféer, restauranger och tillfälle till shopping.

Varför "fly" den svenska sommaren? Ja, den finns ju kvar när man återvänder efter några dagar. Och i Rom kan man räkna med ljumma kvällar också flera timmar efter att mörkret har fallit. En och annan mygga, men inte arméer som anfaller. I Rom kan du sätta dig på en stenbänk eller på kanten av en antik fontän utan att bli kall i ändan. Här får du det bästa kaffet stående vid en bardisk för 7 kr. För varmt i solen? Inga problem: Gå över på skuggsidan, för stadens gator är inte bredare än klimatet kräver. Eller gå in i en kyrka och få en gratis konstupplevelse och varva ner i en miniretreat utan kostnad.

Rom är en stad för kortare och lite längre vandringar. Se människor och byggnader, hör alla ljuden och känn alla lukterna. Vattnet, konsterna och vägarna - allt leder till Rom.

Sittin' On The Dock Of The Bay | Playing For Change

2011-07-13T11:57:00.000+02:00

Läs även andra bloggares åsikter om musik,

Det fluffiga "vi" som inte prästen räknar sig till

2011-07-12T11:33:00.000+02:00

I en bokrecension i Svenska Kyrkans tidning förra veckan skrev Maria Küchen:

Jag slipper det fluffiga "vi" som så ofta förekommer i predikningar och kristna böcker, ett "vi" som präster i olyckliga fall utstrålar att de vet allt om utan att de själva tycks räknas in, ett "vi" som inte får uppröras, som ska strykas medhårs med hjälp av allmängiltiga fraser.

Küchen skriver detta i sin recension av Thomas Ridderviks bok Fromhet - en hyfsat praktisk bok om kristen fromhet. Jag har inte läst boken, men Maria Küchens text gör mig intresserad. En bok som tar Gud på allvar, är hennes beskrivning.

Bruket av detta "vi" som Maria Küchen kritiserar är verkligen ett problem. Och det är särskilt präster som ska akta sin tunga. Ett "vi" som verkligen missbrukas i många predikningar där ett "jag" och ett "du" vore så mycket lämpligare, och till och med ett "man". Ett "vi" som också används för att tala om för den gudstjänstfirande församlingen hur den ska agera och reagera i mässan.

En av min farfars historier var den om gubben som blev inlagd på sjukhus och när sköterskan förklarade att "nu ska vi klä av oss", så undrade han: Vågar vi det?

Ja, att möta med ett leende är nog det bästa sättet att ta udden av ett mästrande "vi".

Läs även andra bloggares åsikter om språk, kommunikation, kyrka, böcker, litteratur, religion

Alltid två som dissar

2011-07-11T10:46:00.000+02:00

Sedan en längre till kan den som vill rösta på inlägg i den här bloggen. Funktionen ger en möjlighet för läsaren att reagera med en knapptryckning. Några gör det. Att man som på Facebook kan vilja visa att man gillar ett inlägg är väl bra. Och nog kan det vara rätt att det finns en möjlighet att uttrycka ett ogillande också.

Lite märkligt är att varje inlägg dissas av två läsare eller av samma två gånger. Vad de än handlar om. Finns det en eller ett par människor där ute, som besvärar sig med att gå in på min blogg för att varje gång trycka på "Blää"? Eller är det något slags spam?

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, reagera, spam

Det är tid att betona gemenskap

2011-06-24T19:00:00.000+02:00

På Micael Grenholms blogg Hela Pingsten finner jag en video där två unga präster läser ur den unga kyrkans skrifter och sätter in orden i samtidens kontext. Innehållet i videon är huvudsaken: kort, personligt, självständigt och med förankring talar EFS-prästerna Elof och Kristoffer till tittaren. Men visst är det snyggt producerat också?

De talar om det karismatiska i Kyrkan, som finns med från den allra första Pingsten och följt henne genom tiderna. I samtiden är det angeläget att betona att kristen tro behöver sin gemenskap för att inte förvanskas eller förtvina. Andens gåvor och Ordet, liksom dopets och nattvardens sakrament hör hemma i Kyrkan.

Uttagna från sitt sammanhang blir gåvorna, orden och sakramenten lätt obegripliga. Det märks så väl i Svenska Kyrkan, när till exempel det kristna dopet sätts ifråga och till och med av en del präster görs till en handling, ett trons tecken som man närmast lika gärna kan klara sig utan.

Den profet som tjänar på sina profetior ska man passa sig för. Ungefär så säger Elof och Kristoffer i videon. Men den som är församlingens tjänare, hon eller han är mer trovärd. Det där är en bra måttstock, som inte är så svår att använda: Du lyssnar till någon och hör vad hon driver för frågor, vad hon kämpor emot och för. Sen sätter du in orden (handlingarna, styrelsebesluten, predikan, debattartikeln eller vad det nu är) i sitt sammanhang, i Kyrkan. Då märks skillnaden. Är det det hon eller han som agerar och talar som tjänar på saken eller är det församlingen, Kyrkan?

No man is an iland, intire of it selfe; every man is a peece of the Continent, a part of the maine; if a clod bee washed away by the Sea, Europe is the lesse, as well as if a Promontorie were, as well as if a Mannor of thy friends or of thine owne were; any mans death diminishes me, because I am involved in Mankinde; And therefore never send to know for whom the bell tolls; It tolls for thee....

av John Donne, ur Meditation 17 Devotions upon Emergent Occasions 1624

Läs även andra bloggares åsikter om teologi, kyrka, kristen tro, kristendom,

Hur ställdes frågan? Om kyrkor och poltik

2011-06-23T18:01:00.000+02:00

Flera massmedier har idag (och igår?) rapporterat om en undersökning där ett urval svenskar fått frågor om kyrkornas och deras delaktighet i politiken. Eller var det även andra trossamfund än de kristna? Tycks vara så, med tanke på de andra frågorna i samma undersökning som t.ex. Svenska Kyrkans tidning publicerar.

Det är Svenska Kyrkans tidning och analysenheten vid den svenskkyrkliga riksstyrelsens kansli som står bakom studien.

I vardagsspråket betyder politik ofta partipolitik och rymmer det partipolitiska programmet. Inte så förvånande om en majoritet anser att kyrkor och andra trossamfund ska avstå från att gå i par med en partipolitisk ideologi. Och med tanke på att samma undersökning visar att en majoritet förväntar sig att kyrkor ska ställa upp på utsatta människors sida, så skulle nog flertalet anse att det är nödvändigt att kyrkorna har åsikter om samhällets styrelseskick, t.ex. försvarar mänskliga rättigheter och demokrati.

"Kyrkan" skriver Svenska Kyrkans tidning i singularis. Inte som ett ekumeniskt statement, som det verkar. Artikeln talar om flera kyrkor än Svenska Kyrkan.

Det framgår inte vilket det egentliga syftet är med undersökningen. Ska den bekräfta en linje som den partipolitiska majoriteten i Svenska Kyrkans kyrkomöte och kyrkostyrelse har? Eller handlar det närmast om att ha underlag för ett inslag på den kommande Almedalsveckan?

"Svenska folket" är en heterogen kategori. Flertalet är medlemmar i Svenska Kyrkan.

Det vore förstås att lämna kyrkans kallelse att tolka undersökningen som att Svenska Kyrkans företrädare inte skulle delta i det politiska samtalet eller att avstå från att driva olika frågor den politiska vägen.

Församlingarnas ledare och biskoparna har ansvaret att uppmuntra och leda Svenska Kyrkans medlemmar också i ett samhällsengagemang som omfattar det som är politik.

Inte lyda, alltså. Men lyssna, med båda öronen.

Låt gå för att det kan vara en svårframkomlig väg att just Svenska Kyrkan i enskilda frågor ska tala med en röst. Här kan istället inomkyrkliga rörelser spela en större roll: Svenska Kyrkans Unga kan agera politiskt, liksom EFS.

Det lokala politiska engagemanget bör förstärkas. Där är förutsättningarna så mycket större att Svenska Kyrkans medlemmar mobiliseras och upplever sig som delaktiga.

Allkristna dagstidningen Dagens korta referat av artikeln i Svenska Kyrkans tidning visar vad som händer med undersökningens resultat och analysen: Det som först handlar om negativ inställning till lobbyister, blir till att man är negativ till politik. Häpp.

Carina Etander Rimborg har en utförlig kommentar till undersökningen på sin blogg.

Människor påverkar människor. Så därför är den avgörande frågan om människor tar konsekvensen av sin kristna tro också i samhällslivet eller inte. Det skulle vara en katastrof för världen om människor av en god vilja inte agera. Historien är ett vittne om det.

Den politiska makten får inte lämnas fritt åt människor utan tro.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, politik, kristen tro, samhälle, undersökning

Context is everything: Lyft bort en biskop ur den svenskyrkliga myllan och se vad som händer.

2011-06-03T10:06:00.003+02:00

Svenska Kyrkans biskop i Härnösand har varit på besök i den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Där har hon talat på Svenska ambassaden i Helsingfors i ett mötte sin kollega Irja Askola om kyrkans roll i samhällsdebatten. Hon har varnat de kristna i Finland för att gå samma väg som oss i Svenska Kyrkan. Biskop Tuulikki Koivunen Bylund har varnat för att förlora ett politiskt inflytande, säger referaten jag läst.

Och så läser jag en kommentar i Hufvustadsbladet:

Den djupa och breda direktkontakten mellan kyrkomötet och de politiska partierna har alltså lett till att den svenska kyrkan marginaliserats i samhällsdebatten och saknar politisk makt. Detta alltså i motsats till finska kyrkan, vars kyrkomötessammansättning mer eller mindre helt saknar de entydiga politiska bindningar som dominerar Svenska kyrkans motsvarande organ.
Den varning som Koivunen–Bylund utfärdar kan mot denna bakgrund sist och slutligen ses som en varning för politisering av vår kyrka. En politisering som gör att kyrkan mister sitt inflytande i samhällsdebatten samtidigt som den blir en arena för politiska krafter. Då är det inte längre kyrkan som har politisk makt utan politiker som har kyrklig makt.

Så var det då ännu en gång bevisat att sammanhanget närmast är innehållet, om man tillåter sig dragningen. Det tyder också på att det har sina fördelar med ekumeniska kontakter. Så grunnar jag nu lite på om biskopen bad de finska vännerna om några goda råd att ta med sig hem till Sverige och Svenska Kyrkan.

Förre chefredaktören för Svenska Kyrkans tidning, Olav S Melin är sedan flera år åter verksam i Finland. Han kommenterar också relationen kyrka och politik, med anledning av det samtal som biskop Tuulikki deltog i. Ett samtal som han själv var moderator för.

Läs även andra bloggares åsikter om finland, kyrkan, kyrka, svenska kyrkan, biskop, politik, kyrkopolitik

Packar och ställer in mig

2011-06-02T21:07:00.000+02:00

Om några dagar ska jag vandra över Pyrenéerna, från den franska sidan till den spanska. Det blir början på min andra vandring längs den klassiska pilgrimsleden till Santiago de Compostela.

Jag har börjat packa så smått. Och så ställer jag in mig i tanken på målet.

Pilgrimen vandrar lätt packad.

Planen är att 3-4 dagars vandring ska följas av en kulturupplevelse i den baskiska staden Bilbao med sitt konstmuseum, som är en sevärdhet i sig.

Stoppet i Bilbao följs av en heldag med tåg sydväst ner till Ourense. Därifrån blir det vandring utan andra avbrott än det som mat- och sovklockan påminner om, de tio milen fram till målet: Aposteln Jakobs grav i staden som bär hans namn.

Bilden tog jag under min första vandring för tre år sedan. Startade då i León vandrade in i Galicien.

Läs även andra bloggares åsikter om pilgrim, pilgrimsvandring, spanien, galicien

Se människan före reglerna

2011-05-29T21:22:00.000+02:00

En av de mer läsvärda bloggskribenterna med uppdrag i Svenska Kyrkan är prästen Miriam Wredén Klefbeck. Hon är en självständig röst i kritisk solidaritet med sin kyrka.

Till skillnad från mer kända svenskkyrkliga bloggar och tankesmeder är hon hon inte så förutsägbar i sina bloggposter. Därför blir hon mer intressant än många andra svenskkyrkliga bloggare. Samtidigt har hon en linje i det hon skriver. Och hon ställer öppna frågor varvat med sina självständiga kommentarer.

Nyligen har hon tagit upp ett viktigt resonemang och kyrkliga begravningar. Hon beskriver väl hur ett kyrkligt digitalt (antingen-eller) regelverk riskerar att stå i vägen för människor. Hon gör saken tydlig genom att fråga sig vad skillnaden är mellan att ge en begravning till den som inte är medlem och att bjuda den som valt att stå utanför församlingen på en konsert eller ett annat evenemang i kyrkan.

Hon skriver:

Varför ska vi som är medlemmar betala för icke-medlemmars musikkonsumtion, men inte för deras eventuella begravningar? Frågan är god. Mycket god. För även om de flesta icke kyrkotillhöriga svenskar antingen själva medvetet valt bort alternativet kyrklig begravning genom att lämna Svenska Kyrkan, eller tillhör något annat samfund där de sedan också får sin begravning, så finns det alltid tillfällen, där principer inte riktigt funkar.

Läs hela hennes inlägg och känn efter själv: Vad tänker du om saken? Och varför tänker du just så?

Det räcker med en församlingsnivå - men det ska vara nerifrån och upp

2011-05-24T17:06:00.000+02:00

Svenska Kyrkans församlingsorganisation kan komma att ändras i grunden. Igen. En nationell strukturutredning som arbetat i 1000 dagar har för en kort tid sedan lagt fram sitt slutbetänkande. Det ska nu ut på remiss.

Meningen är att många, riktigt många styrelser och grupper inom Svenska Kyrkan ska bedöma utredningens förslag. Uppmärksamma brister och föreslå förbättringar, ge uttryck för vad man är emot och uppge vad man stöder, är remissinstansernas uppgift.

Därför är det störande att aktiva medlemmar inom Svenska Kyrkan tycks hoppa över ett avgörande steg i processen och för tidigt - och utan grund - nu diskutera genomförandet av strukturutredningens förslag, som vore det en beslutad ordning.

Det är bra att Strukturutredningen föreslår att två olika val på församlingsnivån ska ersättas av ett. Det är ett dåligt förslag kyrkofullmäktige ska välja ledamöter i de nya församlingsråden, som kan vara flera inom samma pastorat. Ledamöterna i församlingsråden bör väljas på ett församlingsmöte. Och avgörande för om de ska fylla en funktion är om dessa råd sedan har makten både att styra verksamheten och fördela pengarna.

Möjligheten till delegation finns redan i den nu 10 år gamla kyrkoordningen. Men få, mycket få kyrkonämnder har använt sig av möjligheten att föra besluten närmare medlemmarna som brukare. Därmed har också ett avstånd mellan styrande och anställda medarbetare hämmat församlingslivet. Det finns inga garantier i strukturutredningens förslag för de mer långtgående delegationer som är nödvändiga.

Valdeltagandet i de kyrkliga valen blir inte bättre med strukturutredningens förslag. Det är dags att bestämma tidpunkten för att sätta den bortre parentesen om ett system infört på 1930-talet. Svenska Kyrkans demokrati behöver förnyas med kunskap om vad som konstituerar den kristna kyrkan historiskt och vad som förenar Svenska Kyrkan med kristenheten och de olika kristna kyrkorna i samtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkopolitik, demokrati

Mina frågor om en ny struktur för Svenska Kyrkan - för närhet och samverkan

2011-05-06T19:40:00.000+02:00

För kort tid sedan lämnade Svenska Kyrkans nationella strukturutredning sitt slutbetänkande. Jag har läst sammanfattning och större delen av texten, utom kyrkoordningstexten. Det sista ska jag väl inte behöva titta på så noga, eller? Men själva utredningen ska jag läsa om igen.

Redan nu har jag mer frågor än utrop.

Inför avskaffandet av statskyrkan missade utredare och beslutsfattare att se över stiftsindelningen. Den är på det hela taget medeltida. På tio år har 1000 församlingar försvunnit, men stiftsindelningen den består.

Är det inte en svaghet i strukturutredningen att inte ändra stiftsindelningen? Särskilt när 35 stora flerpastoratssamfälligheter ska bli pastorat. Och om några av dem blir stora och starka som stift, vad händer då? Räkna på Göteborg, Malmö, Uppsala m.fl i förhållande till Karlstad stift och något annat mindre stift.

Hur mycket har strukturutredningen studerat nedmonteringen av gamla organisationsformer och svagheten i det gamla sättet att bygga organisation i en digital tid med allt mer sidledes kommuniation?

Det som händer nu handlar om nätverk och i nätverken är individerna intraprenörer (appar). Så jag undrar hur många av ledamöterna i strukturutredningen som är aktiva på Facebook eller i andra sociala medier (umgängesmedier). Och jag undrar hur många av de sakkunniga som jobbat med utredningen som är med på sociala medier?

Jag tror att utredningens förslag att stiften tar över kyrkorna är viktig, men inte av de praktiska skäl som det talas om. Det är viktigt av teologiska, ideologiska skäl.

Är det strukturen för en missionerande kyrka som utredningen föreslår? Mitt intryck är inte det. Och det är ju det som behövs. En motion till kyrkomötet som ännu efter flera år är under behandling skrevs av Anders Wejryd, innan han blev ärkebiskop. Som biskop i Växjö, kort efter åren som chef för Ersta i Stockholm föreslog han en omdefinition av församlingen uppdrag: Mission, genom gudstjänst, undervisning och diakoni.

Det är nästan så att jag hoppas att en eller flera som jobbat med utredningen kommenterar den här bloggposten med något i stil med: "Han verkar inte ha läst alls. Och än mindre förstått vad vi faktiskt menar." Hellre det än att jag får medhåll och bekräftat att en ny stiftsindelning inte aktualiserats eller att jag inte ens borde fråga om det här med erfarenhet av sociala medier och annan kommunikation i nätverk.

Bästa sättet att ta del av Svenska Kyrkans strukturutredning är att läsa sammanfattning, intervju och se videor på POSK.se och på Carina Etander Rimborgs blogg och sen finns blädderversionen av utredningen som jag lagt upp på Issuu.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan,

KOM 2011: Deltagarna har rest hem. Mötet fortsätter på nätet

2011-05-05T14:15:00.001+02:00

Igår avslutades de årliga KOM-dagarna för människor som arbetar med Svenska Kyrkans kommunikation och mediebruk. Några dagar före mötet startades en Facebook-grupp. Hittills har 270 inlägg + kommentarer gjorts i gruppen. Och det lär bli fler. Det går alldeles utmärkt att anmäla intresse för att ansluta sig till gruppen.

Före och under KOM-dagarna twittrade flera deltagare flitigt. Också människor som följde mötet på distans vad med och interagerade. Hashtaggen #svkkom som skapades redan förra året, den levde upp och seglade upp bland den mest brukade på den svenskspråkiga delen av Twitter igår och förrgår.

Carina Etander Rimborg har ett par bloggposter om mötet. Bloggade gjorde också Jacob Sunnliden. Han skapade en särskild avdelning för KOM2011. Och idag kom ett nytt inlägg av Mattias Hallberg i Utvecklingsbloggen knuten till kyrkostyrelsens kansli i Uppsala. Utvecklingsbloggen är en av sjutton bloggar i ett kluster som sorterar under blogg.svenskakyrkan.se Här är Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders för tillfället den mest lästa.

Svenska Kyrkans tidning rapporterade från den inledande programpunkten på KOM-dagarna och spred beskedet om försök med webb-tv SvkPlay som startar till hösten. Jag såg på Twitter idag att en aktiv medlem i Svenska Kyrkan hjälpt kyrkostyrelsen kansli att inte missa den lämpliga adressen svkplay.se Tack Gabriel för det.

Allkristna dagstidningen Dagen rapporterar också om den nya tv-satsning som är aktuell för Svenska Kyrkan.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, kommunikation, webb-tv,

En vuxen tro

2011-05-02T23:11:00.001+02:00

Ur dagens nyhetsflöde fångar jag några ord från inledningen av kyrkomötet för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

- Den vuxna tron kan sätta den gemensamma förståelsen framför sin egna, sa kyrkans ärkebiskop Kari Mäkinen.

I den tid där var och en förväntas bli salig på sin tro, eller snarare där jaget förväntas få sin hemsnickrade tro bekräftad av gemenskapen av de troende, är biskopens formulering utmanande. Han talar om en mångstämmig kyrka. Metaforen till sång och kör gillar jag.

Det ligger en så stor befrielse i att sluta kämpa sig till en egenhändig tro, för att istället vila i Kyrkans tro. Att läsa med i "Vi tror på..." och bli buren.

Därför är det så viktigt att särskilt de som är vigda till Kyrkans tjänst proklamerar och försvarar Kyrkans tro och därmed Kyrkans folk.

Varifrån kommer jag? Vart är jag påväg? Min iPhone har knappt koll på hälften

2011-04-21T13:48:00.001+02:00

Tack vare att jag följer vakna kvinnor och män via nätet har jag nu kunnat gå tillbaka i mina egna fotspår, från denna Skärtorsdag 2011 till slutet av förra sommaren.

Men så vidare detaljerat blev det inte. Det ser t.ex. ut som att jag har gästat Bornholm. Men det har jag inte. Jag har sett ett stycke av den danska ön över närmare en mil vatten från Österlen.

Jag följer länkarna till Pete Warden och Alasdair Alla och laddar hem den iPhone Tracker de skapat. Resultatet av mina odysséer visar jag här på en karta. Synpunkter? Önskemål?

Så här är det alltså. Information om platser där min iPhone befunnit sig påslagen och inte i flightmodeläge har lagrats i telefonen och sedan förts över till min dator när jag gjort backup. Och spåren efter iPhonen är till övervägande del också mina spår. Men helt säker kan jag inte vara på att jag varit där min mobil sägs ha befunnit sig. Och min iPhone har närmast noll koll på mina framtidsplaner. Noteringarna i iCal undantagna.

Läs även andra bloggares åsikter om iphone, iphone tracker,

En upphämtning. Ett missionsuppdrag.

2011-04-15T21:34:00.000+02:00

Så konstaterar jag att det längsta (?) uppehållet i den här bloggens mångåriga historia skiljer det här inlägget från det förra. Det kan vara så att några kyrkliga händelser i tiden däckade mig. Ulla Karlsson-debatten och många ryggmärgsreaktioner i bloggosfären på de två debattartiklarna av aspebodaprästen berörde mig illa. Som tur är har några kommentarer varit både sansade och kyrkan trogna. Och i söndags lyssnade jag till en mycket bra predikan om fastans och påskens kärnbudskap. Predikanten heter Evelina Johansson och hon är präst i Örebro Olaus Petri församling i Svenska Kyrkan.

Idag och igår har jag varit inbjuden till arbetslag med anställda medlemmar i två olika församlingar i två olika stift i Svenska Kyrkan. På båda ställena var jag ombedd att säga något om hur en församling kan kommunicera med hjälp av sociala medier.

Det känns verkligen angeläget att det inte ska dröja mer innan församlingar i allmänhet har medarbetare som ser koppling mellan evangelium och kristen människosyn i förhållande till de möjligheter till ömsesidighet och ögonhöjd i kommunikation också på distans som sociala medier medger. Det är hög tid att flytta större delen av den uppmärksamhet och de miljoner som Svenska Kyrkan sammantaget lägger på gammelmedia, 1900-talets stora massmedier. De medier som en gång kan sägas ha varit en nödvändighet utan alternativ, men idag är både dyra och dåliga.

Jag har lagt upp ett par presentationer på Prezi. En längre och en kortare. Är inte helt säker på hur begripliga de är utan mina ord tillsammans med dem. Idag bambusade vännen Johan pratet med sin mobiltelefon.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, svenska kyrkan, teologi, påsk, fastan

Outhärdligt från början: Både döden, uppståndelsen och nattvarden

2011-03-31T21:53:00.000+02:00

Johannes var en av de lärjungar Jesus valde ut. I slutet av sitt liv skriver han sin version av det glada budskapet om Gud som tar sin boning mitt i sin mänsklighet, som dör och uppstår i Jesus Kristus.

Det sjätte kapitlet räcker som kommentar till det debattinlägg som gjordes förra veckan i Svenska Kyrkans Tidning av prästen Ulla Karlsson och som hon denna vecka följer upp med att citera sig själv och på avgörande punkter skärpa sitt avståndstagande den kristna kyrkans tro, bekännelse och lära.

Mat åt fem tusen
61Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. 2Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. 3Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4Det var strax före judarnas påskhögtid.

5När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: "Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?" 6Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. 7Filippos svarade: "Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var." 8En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: 9"Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. 10Men vad förslår det till så många?" Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner - det var omkring fem tusen män. 11Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha.12När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: "Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars." 13De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.

14Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: "Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen." 15Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.
Jesus går på vattnet

16När det hade blivit kväll gick hans lärjungar ner till sjön 17och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. 18Det blåste hårt och vågorna gick höga. 19När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, 20men han sade till dem: "Det är jag, var inte rädda." 21Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.

Livets bröd
22Nästa dag upptäckte folkmassan, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt där och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar i den utan att de hade gett sig av ensamma. 23Men det kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där man hade ätit brödet, det som Herren hade läst tacksägelsen över. 24När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. 25De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" 26Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. 27Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill." 28De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" 29Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt." 30De sade: "Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? 31Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." 32Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. 33Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv."

34De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet." 35Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 36Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte. 37Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. 38Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. 39Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. 40Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen."

41Judarna förargade sig över att han hade sagt: "Jag är brödet som har kommit ner från himlen", 42och de sade: "Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?" 43Jesus svarade: "Var inte förargade. 44Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 45Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. 46Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. 47Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. 48Jag är livets bröd. 49Era fäder åt mannat i öknen och de dog. 50Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva."

52Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. 53Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. 54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 55Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. 56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. 58Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet." 59Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.

Lärjungarna förargar sig över Jesu ord
60Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: "Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?" 61Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: "Får det här er att vackla? 62Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? 63Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. 64Men det är några av er som inte tror." Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. 65Och han fortsatte: "Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern."

66Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. 67Jesus sade till de tolv: "Inte vill väl ni också gå er väg?" 68Simon Petrus svarade: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69och vi tror och vi förstår att du är Guds helige." 70Jesus sade: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Och ändå är en av er en djävul." 71Han menade Judas, Simon Iskariots son, ty denne skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

Läs även andra bloggares åsikter om teologi, uppständelsen, fastan, försoning, kyrkans tidning, Svenska kyrkan,

Idag kommer Per Eckerdal bli Svenska Kyrkans nyaste biskop

2011-03-31T09:47:00.004+02:00

Uppdatering kl 12:27 Kul att för en gångs skull ha rätt. Poskvalbloggen rapporterar om att näste biskop i Göteborgs stift heter Per. Det skriver Svenska Kyrkans Tidning också om.

- - - - -

Senast kl 13 den andra och avgörande omgången i valet av ny biskop för Göteborgs stift i Svenska Kyrkan vara avklarad, rösterna lämnade kontraktsvis sammanräknade och offentliga. En timme sedan blir det presskonferens.

Det kommer bli Per Eckerdal som väljs. Att den andre kandidaten Staffan Grenstedt skulle väljas är osannolikt. En analys av rösternas fördelning i den första omgången, med långt fler kandidater, ger svaret.

Per Eckerdal och Staffan Grenstedt

Brygubben har följt valprocessen i flera poster. Först med servicen att sammanställa alla de nominerande kandidaternas egna presentationer. En välbesökt bloggpost, som uppenbarligen fyllde sin funktion. På den följde rapporteringen om utfallet av nomineringsvalet som visade vilka som skulle gå vidare till det riktiga valet. Brygubben skrev också om utfrågningen av de kvinnor och män som skulle delta i själva valet. Senast skrev jag om resultatet i det första valet, som inte blev avgörande eftersom ingen av de åtta kandidaterna fick mer än hälften av rösterna.

Alla de tidigare bloggposterna om biskopsvalet i Göteborgs stift i Svenska Kyrkan samlade.

Carina Etander Rimborg har på Poskvalbloggen följt valets alla faser.

På morgonen läste jag Lennart Lundbergs analys i veckans pappersupplaga av Kyrkans Tidning. Även han räknar med att Per Eckerdal blir vald. Han har koll på den blivande biskopens födelsedatum. Det visar sig att Eckerdal fyller 60 år, just idag.

Det påminner mig om att biskopar i Svenska Kyrkan har hög medelålder. Eckerdal kommer inte att bidra till åldersspridningen. Som tur är har han andra egenskaper att ställa i Kristi Kyrkas tjänst.

Läs även andra bloggares åsikter om eckerdal, svenska kyrkan, biskop, biskopsval, göteborg, göteborgs stift,

Kommunikation och mediebruk i den ideella sektorns tjänst

2011-03-24T16:19:00.000+01:00

Sedan några år ger jag (Brygubbens skrivare) ut ett nyhetsbrev som samlar aktualitetet, nyttigheter och lättsamheter om kommunikation och mediebruk i den ideella sektorns tjänst.

Människor med det särskilda uppdraget att få kommunikation att fungera i folkrörelser, kyrkor och andra frivilligorganisationer inom den ideella sektorn gör ofta imponerande insatser med ringa resurser. Få av informatörerna sitter med arbetskamrater på informationsavdelningar, fler är mer eller mindre ensamma med sitt uppdrag. Jo, de har arbetskamrater nära sig och som de fikar ihop med. Men de har sitt att göra.

Kapabel är nyhetsbrevet som fångar upp det som kan tänkas intressera den som står i den ideella sektorn mest. Och det handlar om att kommunicera människa till människa på bästa sätt, och om att mediebruka med förnuft och känsla. Ja, finurligt och kreativt.

Kapabel kommer ut två gånger varje månad. Kan bli oftare om det behövs, men annars varannan tisdag.

En prenumeration är gratis. Bidrag från läsarna till innehållet är alltid välkommet.

Läs senaste numret här. Prenumerera här. Hitta gamla nummer i arkivet här

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, nyhetsbrev, ideellt, ideella, brygubben

Det här har jag då aldrig varit med om. Eller?

2011-03-24T10:57:00.000+01:00

Prokrastinering är beteendet att skjuta upp saker på ett kontraproduktivt sätt. Drabbar friska och kan vara patologiskt.

Fritiof Nilsson Piraten författare orden till sin egen gravsten: Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972

Läs även andra bloggares åsikter om beteende, psykologi, piraten,

Biskop över lossbrutna bitar från tre länders stift

2011-03-15T10:27:00.013+01:00

Uppdatering kl 12:46
Det blir en andra och avgörande omgång i valet av biskop för Göteborgs stift i Svenska Kyrkan. Carina Etander Rimborg som var med och röstade idag rapporterar på sin blogg.

Resultatet: Staffan Grenstedt 350 röster 29,1 % Per Eckerdal 336 röster 28,0 % Christina Eriksson 174 röster 14,5 % Michael Persson 102 röster 8,5 % Lars Hjort 99 röster 8,2 % Kerstin Hesslefors Persson 67 röster 5,6 % Jesper Svartvik 46 röster 3,8 % och Ingvar Humlén 28 röster 2,3 %.
Valet 31 mars kommer att stå mellan Staffan Grenstedt och Per Eckerdal. Med det utfallet så kan man räkna med att när rösterna på de kandidater som inte längre är aktuella ska fördelas på dessa båda, då kommer Per Eckerdal att få flest röster. Brygubben tror därför att Svenska Kyrkans nästa biskop kommer att heta Per Eckerdal.

Uppdatering kl 12:20
När ett kontrakt saknas har rösterna fördelats så här: Staffan Grenstedt 31% Per Eckerdal 27% och Christina Eriksson 14%. Tack för tweets från Mats Rimborg http://twitter.com/#!/matsrimborg

Uppdateringar från kl 11:13
Stiftsstyrelsen resultat: Per Eckerdal 8 röster Staffan Grenstedt 3 Christina Eriksson 3 röster Michael Persson 2 röster Jesper Svartvik 2 röster.
Marks och Bollebygds kontrakt: Staffan Grenstedt 39 Christina Eriksson 11 Per Eckerdal 4 Lars Hjort 3 Mikael Persson 1 Ogiltig röst 1

Resultatet ska komma på stiftets egen webbplats vid 1-tiden.

---

Idag väljs ny biskop för Göteborgs stift i Svenska Kyrkan. Det finns många kandidater att välja mellan. Om en av dem får minst hälften av rösterna är saken klar. Om inte, då går de två som får flest röster vidare i en andra och avgörande omgång.

Ungefär 1100 präster, diakoner och ombud för lekfolket i kyrkan röstar på 16 platser i sina kontrakt. Röstningen avslutas idag 15 mars kl. 11. Någon gång efter lunch kan det tänkas att resultatet meddelas.

Göteborgs stift är en udda skapelse. En remsa längs nuvarande Sveriges västkust som är hopplockad av bitar från de tre medeltida stiften Lund, Oslo och Skara i Danmark, Norge och Sverige. Att vara biskop över detta kan tänkas ha sina sidor. Och möjligheter.

En biskop i Göteborgs stift bör få hjälp att påminna sig om att den kristna kyrkan inte är en nationell skapelse. Och trots namnet är det inte svenskhet som ger Svenska Kyrkan hennes identitet och uppdrag.

Stiftsstaden Göteborg fick stadsprivilegier för 390 år sedan. Staden byggdes upp av många nederländare, skottar och tyskar. Idag är nationaliteterna ännu fler i Göteborg och i de andra städerna och samhällena inom stiftet.

En biskop i Göteborgs stift kan följa europavägen söderut för att knyta kontakter och finna inspiration. Så även sjövägen västerut. Biskopen bör heller inte försumma att vandra ett stycke på pilgrimsvägen upp till Trondheim.

Förra veckan hölls en utfrågning av alla biskopskandidaterna i dagens val. Carina Etander Rimborg som är en av dem som idag röstat som ombud för lekfolket i kyrkan bloggade från den utfrågningen.

Dagens Twitter om biskopsvalet i Göteborgs stift i Svenska Kyrkan

Svenska Kyrkans tidning kommer att presentera resultatet av valet. Uppdatering 15 mars kl 12:55 Här skriver Svenska Kyrkans tidning mer idag om biskopsvalet. Uppdatering kl 15:17 Även tidningen Dagen uppmärksammar dagens biskopsval. Sveriges Radio Halland rapporterar.

Brygubben har tidigare bloggat om biskopsvalet i Göteborg

Läs även andra bloggares åsikter om biskopsval, svenska kyrkan, kyrkan, göteborg

Brev till Svenska Kyrkans biskopar om kyrkoliv på nätet

2011-03-14T16:26:00.001+01:00

Bloggposten uppdaterat 17 mars med namn på hela raden undertecknare med egna presentationer.

Vi är ett gäng på tretton aktiva medlemmar i Svenska Kyrkan som enat oss om ett brev till Svenska Kyrkans biskopar som träffas nästa vecka. Ett brev som handlar om digitalt kyrkoliv som behöver utvecklas och integreras med det analoga livet som levs av kristna och genom församlingar i Svenska Kyrkan. Här är brevet.

Till biskopskollegiet,

Det finns en plats som samlar två av tre svenskar i alla åldrar dagligen och som 84 procent av befolkningen har tillgång till. Var åttonde 3-5-åring och var sjätte person över 75 år är dagligen på denna plats. Bland 9-44-åringar besöker 97 procent platsen minst ett par gånger i veckan. Här pratar folk om allt som rör livet, vänskapsband knyts, relationer skapas, förtroende uppstår och här blir det allt vanligare att träffa den man gifter sig med. Vi talar om Internet och om de sociala medier som har vunnit enorm utbredning de senaste åren. Halva befolkningen är idag medlemmar i sociala nätverk och svenskarna ägnar i snitt 11,3 timmar i veckan åt att vara på Internet.*

Internet saknar en given plats i Svenska kyrkans pastorala struktur. Det är en icke-geografisk plats och ligger utanför den enskilda församlingens eller stiftets pastorala ansvar. Det vi ser idag är att många församlingar ger sig ut i de sociala medierna, men huvudsakligen möter personer som är aktiva i församlingens liv och verksamheter. Detta är bra och samtidigt vet vi att det är en liten andel av befolkningen som är aktiva i en församling. På Internet, genom de sociala medierna, har vi som kyrka en fantastisk möjlighet att möta människor där de är. Det går att se paralleller med kyrkans arbete i utlandet, sjukhuskyrka eller skolkyrka. Vi kan lyssna och finnas för dem som behöver det. Här kan förtroende för Svenska kyrkan skapas/stärkas, samt relationer byggas. Till ett pastoralt ansvar hör också i bruket av nya medier att värna de svaga och med hjälp av kunskap och insikt aktivt motarbeta missbruk. Vi har en förebild i Jesus som mötte människor i deras vardag.

Närvaro, öppenhet och hopp är kärnvärdena i Svenska kyrkans kommunikationsplattform, och detta ligger helt i linje med sociala medier. Men vi - anställda, frivilliga och förtroendevalda - behöver pastoral ledning för hur vi ska bedriva gudstjänst, diakoni, undervisning och mission på nätet. Det finns redan många kunniga, hängivna och erfarna personer inom Svenska kyrkan, som är ute på nätet. Även med sin kyrkoherdes medgivande att exempelvis nätvandra (diakonalt arbete på Internet) går detta arbete utanför den lokala församlingen. En nätvandrare kommer inte ses som en representant endast för sin församling, utan kommer uppfattas som en representant för Svenska kyrkan, och i förlängningen även den världsvida kyrkan. Nätvandraren möter människor oavsett vilken församling de vistas i, och det är inte hållbart att mena att nätvandraren bara skulle möta dem som vistas inom den egna församingens gränser. Närvaro på nätet genom bloggande, genom Facebook, genom delande av dokument eller i någon annan form har det gemensamt att det inte är geografiskt begränsat. Svenska kyrkan behöver pastoralt förhållningssätt till Internet, för att klargöra hur vi, som en i grunden territoriell kyrka, verkar i en icke-geografisk och glokal miljö.

Vi som skriver det här brevet (som f ö har formulerats som ett delat dokument på nätet) är engagerade i sociala medier i olika delar av landet, och har olika uppdrag inom Svenska kyrkan. Vi vill uppmuntra er biskopar att tala om pastoralt arbete på Internet, hur det arbete som ligger utanför möten med församlingsbor ska placeras Svenska kyrkans organisation på alla nivåer, hur det pastorala ansvaret ska se ut och inte minst hur vi ska betrakta Internet och sociala medier - både som plats och som kommunikationskanal. Vi kan erbjuda oss att dela med oss av våra tankar och erfarenheter till biskopsmötet och stiftsledningarna direkt.

Ni är välkomna att bjuda in ett par av oss som skrivit under och som finns närmast till, för att medverka i ett möte, ett samråd eller ett seminarium.

Anders Tingström
projektledare Svenska kyrkan i Göteborg
arbetar med projektet "Kyrkans närvaro på andra webbplatser"

Martin Garlöv
volontär i Uppsala domkyrkoförsamling och S:t Ansgars församling
fri yrkesutövare inom kommunikation och media.

Karin Drevelius
informationssekreterare i Lunds kyrkliga samfällighet
bloggare, twittrare och med närvaro på facebook både som privatperson och som Svenska kyrkan Lund.

Royne Mercurio
informationssekreterare i Linköpings kyrkliga samfällighet
bloggar, facebookar både privat och för Linköpings Ryds församling och Svenska kyrkan i Linköping

Carina Etander Rimborg
informatör samt förtroendevald i Göteborg för samfällighet och kyrkomöte
bloggar, finns på facebook, twitter och bambuser

Kent Kvist
informationssekreterare Svenska kyrkan Helsingborg
arbetar bl.a strategiskt med "alla medier"

Jonas Lindberg
präst i Uppsala domkyrkoförsamling, ledamot i Uppsala stiftsfullmäktige
Bloggar, finns bland annat på Facebook, Twitter, Bambuser och YouTube såväl i tjänsten som privat.

Jacob Sunnliden
informationssekreterare Svenska kyrkan Helsingborg
arbetar mer praktiskt med Svenska kyrkan Helsingborgs närvaro på de sociala medierna, samt som redaktör för tidningen Svenska kyrkan Helsingborg

Roland Johansson
förtroendevald församling, stift och kyrkomöte
motionär och pådrivare i webbutveckling

Klara Roxbergh
skolyrkan, Svenska kyrkan i Göteborg
diakon och nätvandrare

Johanna Björnsdotter Öhman
skolkyrkan, Svenska kyrkan i Göteborg
präst och nätvandrare

Helena Taubner
ideellt engagerad i Hjo pastorat och fd husmor i Svenska kyrkan i utlandet
egenföretagare inom kommunikation (ofta med Svenska kyrkan som uppdragsgivare)

Mikael Hansson
kommunikatör, Umeå.
föreläsare, skribent och konsult inom IT-området, ofta med Svenska kyrkan som uppdragsgivare. ansvarat för Bibelsajten samt ett flertal IT-projekt inom Svenska kyrkan

- - - - -

Läs även andra bloggares åsikter om biskop, svenska kyrkan, kyrkan, sociala medier, internet, kommunikation,

Brygubben hälsade Juholt välkommen redan 2008

2011-03-10T19:41:00.002+01:00

Jag hade inte mycket mer än en aning om att jag för två och ett halvt år sedan kommenterade och länkade till den intervju med Håkan Juholt som jag hade läst samma dag, den 13 september 2008 i Östran.

I min bloggpost hälsade jag Juholt välkommen tillbaka till Svenska Kyrkan. Eftersom jag själv är aktiv medlem i Svenska Kyrkan så var jag vi den här tiden uppmärksam på att vi stod ett år före ett val, ett kyrkoval. Så jag passade på att skriva något om att Svenska Kyrkan och socialdemokraterna är två folkrörelser som inte helt matchar varandra. För om Håkan Juholt skulle ta ansvar som medlem i sin kyrka får han passa sig något.

Men Håkan måste se upp. För om han skulle ta plats i en kyrklig styrelse som POSK:are, då blir han sannolikt utesluten ur sitt parti. Där är en stor skillnad mellan Svenska Kyrkan och SAP. Medlemmar i Svenska Kyrkan får vara med i vilka föreningar de vill, men den vill göra en insats i Svenska Kyrkan som styrelsemänniska och inte gör det genom socialdemokraterna blir utesluten. Hårda bud.

Vännen Kyrkoordnaren hängde på och någon dag senare bloggade även Helle Klein om Svenska Kyrkans nya medlem. I samma veva gjorde tidningen Dagen en grej på Håkan Juholts återkomst.

Kyrkoordnaren saxade en mening ur intervjun i Östran som idag återkommit i mitt twitterflöde:

Folkrörelsen är död. Kyrkan är det enda som kan föra människor samman och främja solidaritet.

Kyrkoordnaren återkommer med en andra bloggpost om Håkan Juholt idag. Så även Helle Klein. Och på Dagen bloggar den politiske kommentatorn Hasse Boström om S-beredningens förslag och passar då på att påminna om det som är ämnet för min bloggpost.

Läs även andra bloggares åsikter om håkan juholt, socialdemokraterna, svenska kyrkan, kyrkan, helle Klein, partiledare, östran

Dagens utfrågning av påtänkta biskopar i Göteborg

2011-03-08T11:57:00.002+01:00

Uppdatering torsdag 10 mars 2011: Svenska Kyrkans tidning har idag publicerat en artikel till om utfrågningen. Den utsända journalisten Hanna Wallsten kommenterar:

Mannen i bänkraden bakom mig fäller efter varje kandidat en liten kommentar. Hans viskande glädjerop och besvikna suckar får mig att tänka på expertkommentatorernas lågmälda vägledning vid exempelvis hästhoppning. En vägledning som skulle behövts för att uppmärksamma åhörarna på de subtila skillnader som säkerligen finns i kandidaternas, på ytan väldigt likartade svar.

Uppdatering onsdag 9 mars 2011: Carina Etander Rimborg som var på plats igår och twittrade flitigt från utfrågningen av biskopskandidaterna har nu uppdaterat sin blogg med en sammanfattning och kommentar. Svenska Kyrkans refererade något av inledningen på hearingen. Allkristna tidningen Dagen hade också en kortis i går eftermiddag på webben. En inspelning av hela utfrågningen finns att se i efterhand här.

* Göteborgs stift i Svenska Kyrkan är på väg att få en ny biskop. Det ingår en utfrågning av dem som kvalificerat sig till att delta i biskopsvalet efter ett så kallat nomineringsval i slutet av förra året.

Idag sänds utfrågningen direkt via webben och lär kunna avnjutas också i efterhand.

Brygubben har samlas presentation av samtliga kandidater i en bloggpost från tiden före nomineringsvalet. Men på det hela taget är den fortfarande aktuell. Kan säkert vara läsvärd som en jämförelse med vad kandidaterna kommer att säga nu i utfrågningen och i andra sammanhang under tiden fram till valet.

Det går att sända in sina frågor till kandidaterna på mejladressen biskopsval@svenskakyrkan.se

Inhyrda utfrågare är de båda journalisterna Lisbeth Gustafsson och Dag Tuvelius.

Nästa vecka den 15 mars 2011 är det valdag. Då röstar församlingarnas ombud (elektorerna) och prästerna och diakonerna i stiftet fram sin biskop. Om en av kandidaterna får minst hälften av rösterna är den vald. Om ingen når upp till den kvalificerade majoritetet, då blir det en andra och avgörande omgång med de två med flest röster.

Carina Etander Rimborg tillhör Göteborgs stift och har skrivit om biskopsvalet där flera gånger. Här en länk till hennes första bloggpost idag. Det kommer säkert fler under eftermiddagen och kvällen.

Idag är det åtta kandidater som kommer att utfrågas. Se här vad Svenska Kyrkans Tidning rapporterade efter nomineringsvalet i december 2010.

Läs även andra bloggares åsikter om biskopsval, biskop, svenska kyrkan, kyrkan, göteborg

Svenska kyrkans nya låneord

2011-03-04T16:51:00.000+01:00

Bibeln är full av teser och rekommendationer om ledarskap eller herdeskap, som kanske är en mer riktig benämning. Den gode herden, kärlekens lov och vetekornet.

Så läser jag på Svenska Kyrkans Tidnings debattsida. Orden Mats Franssons, vd och medlem i Svenska Kyrkan. Med rätta tar han upp de nya låneord från näringslivskan som tenderar att brukas inom Svenska Kyrkan.

Vi talar om saken, Mats och jag. Han fyller på: Visst går det alldeles utmärkt att kopiera en del från näringslivet, men man måste göra det med omdöme och, framförallt, utifrån en stark, stabil, egen grund.

Först formar vi orden - sen formar de oss, tänker jag. Och jag har inte hittat på det själv. Det där med att ha en grund är bra. Och viktigt.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkan, ord, språk, management

Mitt svar till Svenska Kyrkan forskningschef: Ja, det skulle det vara.

2011-03-01T16:35:00.004+01:00

Seglora Smedja - som frontar med prästerna Ewa Lindqvist Hotz och Helle Klein - börjar idag publicera en serie inlägg om Svenska Kyrkan som folkkyrka. Först ut i raden av skrivare är prästen Ann-Louise Eriksson, som är forskningschef med placering i kyrkostyrelsens kansli. Hon avslutar med tre frågor. På dem svarar jag:

1. Det har med historien att göra.

2. Ja, det skulle det vara.

3. Att visa vägen till Jesus

Av texten framgår att kyrkostyrelsens kansli hade ett symposium om Svenska Kyrkan som folkkyrka förra hösten. Och nu i vår, 1-2 april, är Ann-Louise Eriksson en av talarna på ett möte på Rättviks stiftsgård i Västerås stift om folkyrkans framtid. Där medverkar även Ewa Lindqvist Hotz och Helle Klein.

I slutet på augusti förra året talade biskop Ragnar Persenius på en annan konferens, då med temat Folkyrkan och de ockuperade folkkyrkobegreppet. Jag var där och skrev sen ett referat.

Läs även andra bloggares åsikter om folkkyrkan, folkkyrka, svenska kyrkan, teologi, seglora smedja

Någon som undrar vilka de tre frågorna var? Här kommer de: Och varför är Svenska kyrkan svensk? Vore det bättre om kallade oss Sveriges evangelisk-lutherska kyrka? Och vad är egentligen kyrkans uppgift idag?

Bred nedgång för svensk press - några kommentarer om kristna tidningar

2011-02-25T09:34:00.004+01:00

Bloggposten uppdaterad fredag 16:15 och söndag 20:39

Tidningsstatistiken för 2010 är summerad. Jag twittrade tidigare på morgonen och gruffade om en rubrik i DN. Det är fantastiskt avslöjande när massmedia skriver och på andra sätt berättar om sig själva. Sällan blir det så förskönande omskrivningar, uppenbara bortförklaringar och helt utan uppföljande och kritiska frågor. Nu är rubriken i Dagen närmast ett undantag som bekräftar regeln.

Kristna tidningar tappar prenumeranter - Dagen drabbas som övrig press

Dagen tappar 8 procent och meddelar att Svenska Kyrkans Tidning backar lika mycket. För Dagen betyder det i faktiska tal, 1 500 prenumeranter. Det är rätt mycket det.

Svenska Kyrkans Tidning presenterar ännu inga nya siffror. På sin webbplats har man inte uppdaterat sedan 2005

Uppdatering fredag 16:15 Sedan någon timme sedan har även Svenska Kyrkans Tidning en artikel om tidningstatistiken för 2010. Tidningens chefredaktör och vd Anders Ahlberg säger:

- Målet är att vi inte ska tappa i upplaga i år och sedan vända uppåt.

Han är vd också för Svenska Missionskyrkans tidning Sändaren, som rätt nyligen gått från att vara fjortdagarstidning till veckotidning. Med det räknar Anders Ahlberg att intresset för tidningen och upplagan ska öka.

Svenska Kyrkans Tidning har nu en upplaga på strax under 36 000 ex. Med tanke på att Svenska Kyrkan har ungefär 22 000 anställda och minst 40 000 förtroendevalda, så borde upplagan ligga på över 50 000 ex. Svenska Kyrkans Tidning fyller 30 år 2012. För sex år sedan var upplagan knappt 52 000 ex.

Svenska Kyrkans Tidningar tillkom efter år av utredande om floran av nationella tidningar och tidskrifter inom Svenska Kyrkan. Kvar blev Svensk Kyrkotidning, Svensk Pastoraltidskrift, Vår Lösen och flera rörelsetidningar, som lekmannaförbundets och kyrkosångsförbundets tidningar. Egna tidningar hade också de dåvarande barn- och ungdomsrörelserna, liksom Svenska Kyrkans Unga har sin Troligt idag. Budbäraren är också en av Svenska Kyrkans tidningar.

Men de många tidningarna är de lokala församlingstidningarna. Hur många hundra de nu kan vara. Deras sammantagna upplaga är imponerande. Lägg till det en samling församlingar som ger ut sina editioner av magasinet Amos, som Anders Ahlberg också basar över i bolaget Berling Press.

Vad finns det mer? Några stiftstidningar: Linköping, Strängnäs, Skara, Visby ... och fler? Plus de rörelsetidningar som jag inte räknat upp (än).

Allkristna dagstidningen Dagen har haft en bra utveckling på webben. Det är ett stöd för dem när pappersupplagan viker. Svenska Kyrkans Tidning skulle behöva ta nästa steg med sin webbplats. Framför allt är det interaktiviteten som brister. Och tidningen skulle vinna tillbaka många läsare på papper genom att bli synlig på de många inomkyrkliga webbplatserna. Det skulle göra stor skillnad om alla medarbetare fick in de senaste nyheterna från Svenska Kyrkans Tidning i ett flöde på församlingens egen webbplats och på startsidan i det nya gemensamma intranät som många församlingar och stift anslutit sig till. Att nyheterna från Svenska Kyrkans Tidning inte rullar på Svenska Kyrkans gemensamma webbplats www.svenskakyrkan.se är en brist.

Berling Press borde erbjuda sig att digitalisera alla Svenska Kyrkans tidningar, mindre som större och samla dem i en webbportal tillsammans med alla editionerna av Amos. Det skulle ge flera positiva effekter: bättre bredd i nyhetsrapporteringen, bättre intern kommunikation mellan aktiva medlemmar i Svenska Kyrkan och en bredare, djupare och mer positiv bild utåt. Dessutom skulle det ha positiva ekonomiska följder från Berling Press. Samverkan och sammanlänkning med mångfald är den enda framtidsvägen.

Församlingstidningarna är som sagt väldigt många. Och ambitionerna med dem skiftar. Fler är välgjorda och skulle - om de syntes mer och var lättare att komma åt - fungera som förebilder för andra. En av förebilderna är den tidning Danderyds församling gör och som de har fått pris för. En annan är församlingarna i Umeås gemensamma tidning Spira. Den som också finns på nätet, framtidsmediet.

Vilka fler församlingstidningar borde nämnas i sammanhanget? Skriv om dem i en kommentar och länka gärna.

Uppdatering söndag 27 februari Redaktionen för magasinet Amos edition för Svenska Kyrkan i Helsingborg gör en bloggkommentar till upplagestatistiken. Den belyser vikten av en helhetssyn på Svenska Kyrkans kommunikation. En helhetssyn som - enligt min mening - inte kan uppnås av Berling Press eller Kyrkostyrelsens kansli var för sig.

Läs även andra bloggares åsikter om massmedia, kristen, dagen, Kyrkans tidning, upplaga, dagspress

Politikerspöket

2011-02-24T09:22:00.000+01:00

Demokratin i Svenska Kyrkan är daterad och behöver verkligen förnyas. Trösterikt att arbete pågår. På gräsrotsnivå. Carina Etander Rimborg rapporterar på sin blogg från ett möte i Strängnäs igår där politikerspöket visade sig. Men ingen lät sig skrämmas.

Det partipolitiska styret av Svenska Kyrkan bör bli en parantes, en 100-åring som kliver ut genom kyrkfönstret före 2020.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, spöke, svenska kyrkan, kyrkan, demokrati

Det här med att fira gudstjänst med eller utan anslutning till nätet

2011-02-21T14:07:00.002+01:00

Tack Johan Nilsson för tipset.

Frälsarkrans får inte bli kvarnsten

2011-02-18T13:20:00.005+01:00

Uppdatering 21 februari och 24 februari sist i bloggposten.

Frälsarkransen är samtidens radband, skapat av biskop Martin Lönnebo. Själva Frälsarkransen i flera versioner och en rad böcker om den säljs av förlaget Verbum, som har Svenska Kyrkan som huvudägare.

Det är tusentals aktiva medlemmar i Svenska Kyrkans över tusen församlingar som tagit emot det hjälpmedel för evangelisation och andligt växande som Frälsarkransen är. Och det är dessa människor som gett Frälsakransen en så stor spridning.

För någon vecka sedan sände förlaget ett brev till stiftsinformatörerna i Svenska Kyrkans tretton stift och tyckte att informatörerna skulle sända vidare det till församlingarna. Varför tog man inte kontakt med församlingarna direkt? Kanske kände medarbetare på förlaget någonstans inom sig inte helt bekväma med en direkt kontakt med församlingsfolket? För brevet var inte alls vänligt.

"Vi på Verbum Förlag har upptäckt att det finns ett stort intresse kring Frälsarkransen och Livets pärlor. Detta är naturligtvis jätteroligt och vi uppskattar initiativ. Det finns emellertid vissa saker som den som önskar använda Frälsarkransen eller Livets pärlor bör tänka på. Verbum Förlag har skyddat namnen Frälsarkransen och Livets pärlor för att på bästa möjliga sätt kunna förvalta och bevara den genuina tradition som Martin Lönnebo har skapat. Därför följer här rättslig information om användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor.

Vi ber dig vänligen vidarebefordra detta mail till samtliga informatörer i församlingar inom ditt stift.

Vill du

... använda texter och bilder ur Frälsarkransen eller Livets pärlor?

Tänk på att texterna och bilderna i Frälsarkransen och Livets pärlor skyddas av upphovsrätt. Om du avser att använda texterna för annat än för privat bruk krävs det därför tillstånd. Det är inte privat bruk att framställa exemplar av texterna i broschyr eller på hemsida som görs tillgänglig för allmänheten. Det har ingen betydelse om det görs gratis.

Om du vill tonsätta någon av texterna i böckerna och avser att framföra dem någon annanstans än hemma på kammaren bör du först kontakta Verbum Förlags jurist för att kontrollera om tillstånd krävs. Detsamma gäller för dig som vill kopiera noter ur Runt Frälsarkransen.

... använda namnen Frälsarkransen, Livets pärlor eller logotypen?

Namnet Frälsarkransen och dess logotyp (bild på Frälsarkransen radbandet) samt namnet Livets pärlor, Kristuskransen m.m. är registrerade varumärken som innehas av Verbum Förlag AB. Detta innebär att det t.ex. inte är tillåtet, att i sin näringsverksamhet, använda namnen eller logotypen i t.ex. broschyr, på hemsida, som namn på pilgrimsvandring, föreläsning, egen ljuskreation eller på annat material inspirerat av Frälsarkransen etc, utan föregående tillstånd från Verbum Förlag AB. Observera att det endast är Verbum Förlag som kan utfärda giltigt tillstånd för användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor.

Om tillstånd ges från Verbum Förlag ska namnet Frälsarkransen alltid skrivas ut i bestämd form, med versalt F och får ej skrivas ihop med annat ord (exv "Frälsarkransbok"). Livets pärlor skrivs i bestämd form och med versalt L.

… tillverka Frälsarkransen radbandet?

Även själva radbandet är skyddat av upphovsrätt. Det är alltså inte tillåtet att framställa kopior av radbandet annat än för privat bruk. Det är inte privat bruk att framställa kopior av Frälsarkransen i t.ex. söndagsskola eller i en församling oavsett om detta sker gratis eller till självkostnadspris. Det är naturligtvis tillåtet att köpa och trä de pärlor som säljs av Verbum Förlag samt anordna sammankomster när dessa träs.

… göra ett eget material om Frälsarkransen eller Livets pärlor?

Den som vill ge ut eget material om Frälsarkransen eller Livets pärlor bör kontakta Verbums förlagschef, Kerstin Kyhlberg Engvall via e-post, kerstin.kyhlberg-engvall@verbum.se, eller på telefon 08-7436500.

För tillstånd, kontakta Verbums förlagsjurist på juridik@verbum.se Var noga med att uppge exakt vad ni avser att göra, samt vilka texter eller bilder som ni vill använda för smidigare och snabbare handläggning. Alla tillstånd från Verbum Förlag ges skriftligen. Om tillstånd beviljas från Verbum Förlag ska det i aktuellt material alltid finnas en hänvisning till vår hemsida juridik@verbum.se.

Vänlig hälsning Verbum Förlag"

Slut citat. Brevet som det såg ut när det skickades till stiften.

Jag kort i en status om saken på Facebook och förstod att jag inte var ensam om att reagera på förlagets attityd och budskap. Så skrev jag en kommentar på väggen i den grupp för vänner av Frälsarkransen som Sanna Nilsson från Halmstad har startat på Facebook. För det tredje skrev jag ett mejl till förlagschefen.

Förlagschefen har svarat på mitt mejl och jag har fått en kopia av ett nytt brev som skickats ut från förlaget.

"Hej!

Igår skickade vi ut ett e-brev med rättslig information kring användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor. Vi bad dig som stiftsinformatör om hjälp att skicka brevet vidare till övriga informatörer inom stiftet, vilket också gjordes. Stort tack för hjälpen!

Dessvärre fanns en del olyckliga formuleringar i brevet, vilket några mottagare också – med rätta – har reagerat på. Istället för att tillsammans med den juridiska informationen uppmuntra alla de fantastiska initiativ som görs kring Frälsarkransen och Livets pärlor runtom i kyrkan, fokuserade vi enbart på vad man får och inte får göra. Brevet fick en uppfordrande ton, vilket inte var meningen. Juridik kan ofta låta fyrkantigt och vi kunde ha formulerat oss annorlunda. Man kunde också uppfatta det som att Verbum Förlag tror att församlingarna bedriver näringsverksamhet kring Frälsarkransen och Livets pärlor, vilket vi naturligtvis inte tror. Det blev helt enkelt väldigt fel, och det beklagar vi djupt.

Vi vill understryka att de allra flesta initiativ runt Frälsarkransen och Livets pärlor både beviljas och mottas med glädje från Verbums håll. Vi uppmuntrar verkligen såväl enskilda som församlingar att utforska Frälsarkransen och Livets pärlor! Frälsarkransen är Martin Lönnebos skapelse och Verbums uppdrag är att vara hans ombud och skydda hans verk och anda. I detta uppdrag ligger ett ansvar att se till att Frälsarkransens anda inte urvattnas och blir till något annat än det som är Frälsarkransens grund. Frälsarkransen växer hela tiden, och upptäcks av fler och fler människor – både i och utanför Sveriges gränser. Men i och med detta uppstår här och var också felaktigt användande av varumärkena Frälsarkransen och Livets pärlor. Det finns till exempel de som tillverkar egna böcker om Frälsarkransen och Livets pärlor, eller egna radband som de säljer vidare. Detta sker inte ofta i Svenska kyrkans församlingar, men det tvingar oss att informera så många och så tydligt som möjligt, om varumärkesrätten. I vårt ansvar mot Martin Lönnebo och de andra upphovsmännen inom familjen Frälsarkransen ingår att hålla ihop allt och skydda Martin Lönnebos ursprungstanke.

Vi vill alltså be om ursäkt för tonen i brevet och samtidigt ställa en fråga till dig. Kan vi få skicka en betydligt mer positiv text om detta, skriven i artikelform, med tillhörande bildmaterial, som ni skulle kunna publicera i något kommande nummer av stiftstidningen? Det skulle kunna bli ett enklare och mer lättillgängligt sätt för församlingarna att ta del av vad som gäller kring användandet av varumärkena Frälsarkransen och Livets pärlor.

Återkom gärna med synpunkter till oss om detta! Stort tack på förhand och varma hälsningar

Per Andersson
Marknadschef Verbum Förlag
per.andersson@verbum.se, telefon 0705614749"

Slut citat. Här har jag inget att länka till. Du läsare får lita på att jag kopierat vad jag fått med mejl rakt av utan ändringar.

Så läser jag idag en artikel i tidningen Dagen som uppmärksammar förlagets agerande gentemot församlingar i Svenska Kyrkan. (Nog används Frälsarkransen även i andra kyrkor. Om deras informatörer också fått brev, vet jag inte.)

Dagen frågar och marknadschefen Per Andersson svarar.

Har det missbrukats i församlingar? - Det har väl funnits någon enstaka incident men inget större. I allmänhet är det inga som helst problem, det mesta sanktioneras, alla goda initiativ uppmuntras. Men efterfrågan på Frälsarkransen finns bredare än så och på den kommersiella marknaden har den exempelvis kopierats och plagierats på ett sätt som strider emot copyrightlagen.

Svaret kan uppfattas som om förlagets representant ytterligare vill tona ned de närmast hotfulla formuleringarna och den bild av missbruk man tecknade. I det andra brevet talas om felaktig användning nu och då av Frälsarkransen. I tidningen om enstaka incidenter. Om det senast sagda nu gäller, då kan man verkligen fundera över tillkomsten av det första brevet och hur det överhuvudtaget kunde lämna förlaget och varför stiftsinformatörerna förväntades vara budbärare av ett annat meddelande än vad tidningen nu blir.

Tidningen Dagen intervjuar prästen David Silverkors. Till tidningen säger han:

- Känns som att nivån på tilliten till oss i församlingarna är rätt liten. Jobbar man i huvudsak i relation till oss, såsom Verbum gör, kan det vara bra med lite större lyhördhet och utifrån det ge lite större flexibilitet kring hur produkterna kan användas, säger han.

David Silverkors har en poäng i att det inte tycks som att förlaget, trots att Svenska Kyrkan och Svenska Missionskyrkan är ägarna, anser sig stå på församlingarnas och de aktiva medlemmarnas sida.

I det första brevet skriver förlaget att det inte är tillåtet församlingarna att använda skriva Frälsarkransen broschyr, på församlingens hemsida, som namn på pilgrimsvandring, eller en föreläsning utan föregående tillstånd från Verbum Förlag AB. "Observera att det endast är Verbum Förlag som kan utfärda giltigt tillstånd för användandet av Frälsarkransen och Livets pärlor."

Niclas Strandh kommenterar brev nr 1 på sin blogg DigitalPR och skriver:

Lite udda säkert men eftersom jag har ett förflutet inom kyrkan och eftersom Martin Lönnebo alltid varit en av mina idoler så blir jag upprörd över det här. Att så totalt missa att vissa saker kan man inte skydda med någon sorts generell copyright är en sak: att som förlag totalt negligera det faktum att såväl bibel som kyrklig tradition bygger på remixkulturens grundvalar är galet. Jag blir lätt upprörd.

Tänk om - som en vän skrev till mig - alla församlingar och alla människor som använder Frälsarkransen skulle ta Verbum på orden, då skulle de väl få anställa ett par människor som inte gjorde annat än satt och administrerade den här tillståndsgivningen. Skulle jag be om tillstånd för att skriva om Frälsarkransen med namnet nämnt i min blogg? Ja, så tycks förlaget vilja att församlingarna och vi som använder Frälsarkransen ska uppfattade det. Men det är förstås inte rimligt.

Mission är den världsvida kristna kyrkans främsta uppdrag. Frälsarkransen är ett hjälpmedel för bön, för kontemplation, för att sprida den glada budskapet, evangelium och ett ting för tanken, för andlig växt. Precis som David Silverkors säger till Dagen är inte frågor om upphovsrätt en given naturlag. Det handlar om en reglering till skydd för upphovsmannen, ideellt och ekonomiskt. Hur den ska praktiseras rymmer flera val.

Bli gärna medlem i Facebook-gruppen Frälsarkransen och dela med dig av dina berättelser och tankar om Frälsarkransen där.

Tidigare bloggposter av Brygubben om Frälsarkransen

Om Frälsarkransen på bloggen Livet i Svenska Kyrkan

Uppdatering 21 februari: Jag har tagit bort två korta kommentarer till den här bloggposter - den ena anonym och den andra från Sofia - som båda enligt min mening föll utanför vida ram som gäller för bloggen Brygubben. Ni som skrivit är välkomna tillbaka med nya inlägg, för det går att vara kritisk utan att vara kränkande.

Uppdatering 24 februari: Prästen David Silverkors bloggar om att han blev intervjuad i Dagen. Han utvecklar sina argument för Creative Commons.

Läs även andra bloggares åsikter om frälsarkransen, svenska kyrkan, förlag, verbum, martin lönnebo, biskop lönnebo

Namnbyte när Svenska Kyrkan ska samla in pengar till bistånd

2011-02-15T18:31:00.008+01:00

Det här blogginlägget är uppdaterat torsdag 17 februari, söndag 20 februari och måndag 21 februari. Uppdateringar också från torsdag 24 februari med anledning av artiklar och debattinlägg i Svenska Kyrkans Tidning. Ytterligare en uppdatering måndag 28 februari med länk till Lars B Stenströms kommentar på egna bloggen Stillsam. Se alla tilläggen allra sist i det här blogginlägget.

Det var bara lite mer än två år sedan som kansliet för Svenska Kyrkans nationella styrelse verkställde uppdraget att släcka ner Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission. Inför julinsamlingen 2008 var kampanjen med spotlighten på det nya namnet Hela Världen omfattande.

Till tidningen Dagens Media sa då projektledaren för hela omläggningen, Hans Josefsson:

- Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission uppfattas ofta som verksamheter som ligger vid sidan av Svenska kyrkan. Nu kraftsamlar vi för att visa att det internationella arbetet är en del av kyrkans verksamhet.

Det var snabba ryck då. Först skickades information ut från kansliet i Uppsala till de lokala församlingarna. Sen följde två veckor med helsidesannonser i dagspressen.

Kampanjen då var signerad Forsman & Bodeforsbyrån Happy. Samma byrå som hade ritat om Svenska Kyrkans logotyp, vapenskölden några år tidigare.

I en skrivelse från kyrkostyrelsen till Kyrkomötet 2001 finns en beskrivning av hur Lutherhjälpen som en av Svenska Kyrkans egna insamlingsorganisationer fungerade från start:

Fram till 1955 sköttes hela Lutherhjälpens administrativa verksamhet som frivilliguppdrag av styrelseledamöterna med kyrkoherden i Staffanstorp, Daniel Cederberg, som sekreterare och verkställande ledamot. Att fortsätta att arbeta på detta sätt var inte möjligt när verksamheten kraftigt växte. En tanke att verksamheten skulle inordnas under Svenska kyrkans diakonistyrelse förverkligades inte.

Kansliet flyttades från ett rum i Staffanstorps prästgård till egna lokaler i Stockholm och en person kunde heltidsanställas, sedermera biskopen Åke Kastlund, som under lång tid kom att personifiera Lutherhjälpen. Kring sig samlade han en aktiv stab. Hans mycket aktiva, offensiva och slagkraftiga insamlingsarbete med församlingarna som bas och spektakulära kampanjer ledde till att intäkterna dramatiskt växte. Församlingsombud utsågs av kyrkoråden för att organisera den årliga, mycket uppmärksammade "fasteaktionen", som genomförts i hela Svenska kyrkan sedan 1965.

Snart inleds fasteaktionen 2011 som är ett arv från de över 40 åren under namnet på Lutherhjälpen. Årest andra stora insamlingperiod under advent över jultiden, med målgång på Trettondagen tillhörde Svenska Kyrkans Mission fram till omorganisation och namnbyte 2008.

Den tidigare månårige medarbetaren i Lutherhjälpen och kyrkostyrelsens kansli, Björn Ryman har forskat och skrivit Svenska Kyrkans biståndsarbetes historia. Han bidrog i en skrivelse till Kyrkomötet med den här beskrivningen av skillnaderna mellan Svenska Kyrkans Mission och Lutherhjälpen:

Svenska Kyrkans Mission

mission
kyrkohjälp
offentligrättslig
bilateral
lutersk och ekumenisk

Lutherhjälpen

diakoni
katastrof- och ulandshjälp
frivilligrörelse
multilateral
luthersk

När de båda insamlingsorganisationerna skulle ersättas med en enda, då var det ett kulturbyte för många inblandade. Inte minst i de många församlingarna. Det handlade om mer än ett enkelt namnbyte och byte av en logga, en ny "färgad plupp".

När stat och kyrka skildes åt vid millenieskiftet var det också aktuellt med en omorganisation nationellt inom Svenska Kyrkan för det internationella arbetet. I maj 2001 var det sista gången som församlingsombuden i Lutherhjälpens och Svenska Kyrkans Missions respektive representantskap. För så var det: båda de inomkyrkliga rörelserna hade egna demokratiska organ med direkt koppling till församlingarna.

Vid ingången av 00-talet drevs ett projektarbete för att finna nya former för främjande av frivilligengagemanget för Svenska Kyrkans internationella mission och diakoni och för kanalisera idéer och impulser till de nämnder och styrelser som det partipolitiskt styrda Kyrkomötet tillsatte. Man planerade för inspirationsmöten utan beslutsrätt.

Det var för ett år sedan som Svenska Kyrkan formellt blev medlemskyrka i världsvida ACT-alliansen. ACT står för Action by Churches Together med över 100 kyrkor och organisationer som medlemmar och med verksamhet i 140 länder. Redan från 1995 var Lutherhjälpen medlemmar.

De allra senaste turerna i namnfrågan är inte helt lätt att sätta sig in i. På Facebook och på Svenska Kyrkans intranät har nyheten om ett nytt namnbyte från Hela Världen med sin jordgloblogga till Svenska Kyrkan ACT-alliance. Att kyrkostyrelsen kansli nu så starkt markerar ACT som en nyhet står i kontrast till att Svenska Kyrkan genom Lutherhjälpen var anslutna till ACT redan för mer än 15 år sedan.

I ett nyhetsbrev till församlingarna nr3/2008 stod det:

Hela världen är den korta formulering den internationella nämnden valt som beskrivning av vårt (Svenska Kyrkan min amn.) globala engagemang. Hela världen är inte en organisation utan Svenskan kyrkans internationella arbete. Hela världen beskriver sammanhanget vi lever i. Men hela är också ett verb, ett aktivt engagemang. Tanken går till det gammaltestamentliga fredsbegreppet shalom som handlar om att hela brustna relationer till Gud, till medmänniskor, till skapelsen. En rättvis värld handlar om att se helheter. Det som utmärker Svenska kyrkans internationella arbete är dess bredd. Vi är en del av ett stort internationellt nätverk. Det garanterar kvalitet och närvaro. Tillsammans med partner arbetar vi långsiktigt med landsbygdsutveckling, hiv, fred, mänskliga rättigheter och demokrati. Genom ACT International har vi ett aktivt och kompetent katastrofarbete i ett nätverk av 127 kyrkor och organisationer.

Det var 10 februari 2011 - förra veckan alltså - som Kyrkomötets internationella nämnd beslutade om namnbytet. Ett beslut som grundar sig på att det namn Hela Världen Svenska Kyrkan Internationellt arbete , skapat av reklambyrån Happy, är för långt och svår att hantera.

Redan i april 2010 hade det konstaterats att namnfrågan (varumärket om man så vill) behöver ses över i och med det förnyade medlemskapet i ACT. Så ett knappt år senare var kyrkostyrelsens kansli klar med sitt förslag: Svenska Kyrkan ACT-alliance. Våren 2011 ska ägnas åt att ta fram en ny grafisk profil. Om den beslutas högre upp, i kyrkostyrelsen.

Den internationellt engagerade prästen Anders Göranzon i Kalmar kommenterar det senaste namnbytet på sin blogg Moruti. Han är kritisk till vad han upplever som brist på intern information.

En annan präst som bloggandes kommenterat nyheten om namnbytet är Karin Långström Vinge i Skara. Hon är också ledamot av Kyrkomötet. Hon skriver:

Här i Skövde, där vi försökt säga det långa "Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete" i lojal anda, har jag ändå märkt att fotfolket börjat säga: "Men kollekten går la till koprojektet?" Församlingsbor runt om i riket börjar redan protestera. Jag tror att ackt allajans blir en flopp. Vi kommer att fokusera på vad vi faktiskt vill göra.

I Svenska Kyrkans Tidning uttalar sig en tredje präst. Det är Kjell Knutas från Skultorps församling. Han säger att församlingarna arbetat hårt för att marknadsföra Hela Världen, som efter några år blivit inarbetat. Knutas har nog blivit kontaktad av Svenska Kyrkans Tidning eftersom han var en av dem som snabbast kommenterade på Facebook. De andra kommentarerna på Facebook kommer från - vad det verkar - luttrade aktiva medlemmar. Det är inte precis vågen som de som hittat notisen på Facebook gör inför nyordningen.

Namnbyten är bland de roligaste informatörer kan få ägna sig åt. Det är till största del ett lustfyllt, kreativt arbete att få ta fram nya fräscha logotyper och det är ett arbete som ger synliga resultat när man får rulla ut en grafisk profil som sätter spår i nya brevpapper, skyltar och webbsidor. Så det gäller att verkligen göra jobbet utifrån ett behov. Annars har knappast nöjet förenats med nytta.

"Ackt Allajans" skriver Karin Långström Vinge och belyser med det utmaningen som ligger i att blanda flera språk innan orden eventuellt blivit assimilerade inlån. För att ta det från den mer lättsamma sida - som Karin Långström Vinge inspirerar till - så ser namnet skrivet så ut som namnet på biskopen i stiftet längst söderut.

Allvarligt talat ligger det något trösterikt att det lokalt församlingsförankrade internationella arbetet med insamlingar till bistånd inte avgörs av namnfrågor, utan av mötet människor emellan och de inblandades personliga engagemang. Och genom att kommunikationerna blir alltmer gränslösa till allt lägre kostnader så har alltfler församlingar direkta kontakter med människor i andra delar av världen. Kyrkostyrelsens kansli finns i en hierarkisk organisation som var en nödvändighet i gårdagen och vars legitimitet imorgon kommer att behöva förvärvas.

Om någon skulle fråga mig - vilket inte är aktuellt - då skulle jag lite vagt surra om att det kanske möjligtvis skulle kunna funka med att lyfta fram församlingsnamnet, få fler att säga att det är "vi i församlingen som samlar in pengar till en ko, typ". Och vad sägs om att använda ett kors som logga? Det är ju lite tydligt och kristet på något vis.

Men vad tycker du? Skriv en kommentar. Du får stå oemotsagd. I alla fall vad mig anbelangar.

Vad står i kyrkliga medier om saken idag? Tidningen Dagen har en artikel som mestadels bygger på Svenska Kyrkans Tidnings artikel. Jag hittar en kortare grej i en annan av Svenska Kyrkans tidningar, Budbäraren.

Bloggposten uppdaterad torsdag 17 februari 2011: Anders Göranzon gör ett andra inlägg om internationella nämndens beslut om ett namnbyte. Carina Etander Rimborg ger sin syn på saken.

Många har kommenterat artikeln i Svenska Kyrkans Tidning om namnbytet. Nu är kommentarsfunktionen inte den mest tillgängliga. Jag väljer att ur den långa tråden klippa ut ett utförligt svar från en av informatörerna i kyrkostyrelsens kansli. Ulrika Lagerlöf skriver:

Jag ser att det dykt upp en hel del frågor här i kommentarerna, och jag tänkte försöka svara på dem.

Jan Elmqvist: I tal och skrift har vi sedan 1 januari 2010 använt oss av uttrycket ACT-alliansen. Det är en försvenskning av ACT Alliance, och det är troligt att vi även i fortsättningen kommer att säga och skriva ACT-alliansen på svenska. När det gäller logotypen för ACT så finns det ingen svensk. Alla organisationer fick välja mellan en engelsk, en spansk och en fransk logotyp. De ser dock likadana ut, men ”alliance” blir lite olika på de olika språken. Svenska kyrkan valde den engelska logotypen. Matts Martinsson och GSn: Varken medlemspengar eller kollektpengar ska betala för detta. Den förändring av benämning för den internationella verksamheten som nämnden nu har beslutat om kostar nämligen ingenting. Vid varumärkesförändringar är det framtagningen av nya logotyper som kostar. Enligt förslaget använder vi Svenska kyrkans och ACT-alliansens redan befintliga logotyper. kb: Nej, missionsarbetet kommer inte att ligga under ACT-alliansen. ACT-alliansen är ett samarbete för katastrofinsatser, utvecklings- och påverkansarbete. Svenska kyrkans engagemang i dessa frågor samordnas därför under ACT-alliansen. Men Svenska kyrkans internationella arbete är ju större än så. Svenska kyrkans uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus i ord och handling. Det är ett uppdrag som vi delar tillsammans med våra systerkyrkor världen över. Och det är ett uppdrag som inte förändras, vare sig vi benämner det Svenska kyrkans mission, Hela världen eller Svenska kyrkan. Stöd till kyrkor, teologiska utbildningar, fortbildning för präster med mer fortsätter därför precis som innan, och det gör vi som Svenska kyrkan. Att vi ändå väljer att benämna oss som Svenska kyrkan med tillägget ACT-alliansen är för att vi vill vara konsekventa och visa att vi är medlemmar i ACT-alliansen. Svenska kyrkan är vårt namn – det är vi som arbetar, vi som har relationer med systerkyrkor runt om i världen. ACT-alliansen är en allians vi tillhör – något som vi delar med hundratals andra kyrkor och kristna organisationer som arbetar med bistånd. Morse: Genom ACT är vi medlemmar i en av världens största biståndsallianser. Lutherhjälpen gick med i katastrofalliansen ACT International redan 1995 och Svenska kyrkan har varit med i formandet av den nya ACT-alliansen. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är ACT-alliansen som är vårt namn. Vi är Svenska kyrkan. Kort och gott. Sedan väljer vi dessutom att berätta att vi är medlemmar i ACT-alliansen. Hela världen och Internationellt arbete är ett sätt att berätta om vilken del av Svenska kyrkan som vi menar. Men det är ju vi som kyrka som gör det här, i och med förändringen så blir det ännu tydligare att det internationella engagemanget är en naturlig del av Svenska kyrkan, ingenting vid sidan av. Per: Du undrar om materialet som skickats ut inför fasteaktionen. Det är på intet sätt inaktuellt. Under fastekampanjen 2011 kan vi fortfarande prata om Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete. Det är först när kyrkostyrelsen har fattat beslut om utformningen av logotypen som vi ska börja tänka på en övergång till den nya benämningen. Det är så beslutsprocesserna ser ut, och även om det kan kännas konstigt att veta om att benämningen ska ändras så får vi kämpa på så gott det går! Men även på materialet som det står Hela världen på så är det ju Svenska kyrkan är avsändaren. Det nya beslutet innebär att vi framöver ska bli en ännu tydligare del av Svenska kyrkans namn och verksamhet. Men det finns ingen anledning att slänga material där benämningen Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete används. Det får bli en successiv övergång. Nytt material produceras som vanligt i samband med kommande kampanjer. Vad gäller kostnaderna för administration så ligger de fortfarande på 3 %, vilket är väldigt lågt jämför med de flesta andra organisationer.

Läs alla de kommentarer hon besvarar och några till under den här artikeln på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats.

Anders Göranzon har skrivit ett blogginlägg till om detta med namn på Svenska Kyrkans internationella arbete och internationella kollekter och andra insamlingar. Hans fru och han har skickat en debattartikel till Svenska Kyrkans Tidning.

Angela Boëthius är en av ledamöterna i kyrkomötets internationella nämnd. På Poskvalbloggen skriver hon om nämnändringen:

I förra veckan ställdes vi i Internationella nämnden inför ett nytt beslut angående namnfrågan. Vi visste sedan novembersammanträdet att vi skulle behöva ta förnyad ställning. Och vi hade nog hört, men tidigare förträngt, att ingåendet i Act (Action by churches together) Alliance skulle kräva någon slags tribut ifråga om namnet.
Jag är helt för att vi ingår i Act Alliance. Det är en fantastisk möjlighet för Svenska kyrkan att vara en del i det globala nätverk som arbetar med att förebygga kriser och katastrofer. Och som finns på plats för återuppbyggnad genom alla sina lokala organisationer, när katastrofen är ett faktum. Som vet hur man gör, och har alla kontakterna. Detta är något att vara mycket stolt och tacksam över. Och att vilja marknadsföra!
Men jag har varit – och är - ytterst tveksam till ytterligare ett namnbyte. Och det av flera skäl. Svenska kyrkans internationella arbete är ju så mycket mer än Act Alliance. Det finns – och bör finnas - mycket som sker inom Svenska kyrkan som inte alls har med Act Alliance att göra. Hur tydliggör vi detta?

Uppdatering torsdag 24 februari Kristina Göranzon och Anders Göranzon skriver tillsammans en debattartikel i Svenska Kyrkans Tidning med invändningar i flera punkter mot internationella nämndens namnändringsbeslut. De avslutar med det konkreta förslaget att helt enkelt använda namnet Svenska Kyrkans Internationella arbete för insamlingarna i Sverige.

Prästen och det internationella ombudet Daniel Sjöö använder rätt starka ord i sitt debattinlägg i samma tidning: katastrof och fatalt missgrepp. Han gör en koppling mellan namnändringen och den debatt om Svenska kyrkans läge och teologi som dragits igång av den avgående biskopen Lennart Koskinen.

Kyrkans Tidning ägnar ytterligare ett uppslag åt namnfrågan. Men jag hittar inte intervjun med Anna Alsterlund och Ola Marklund i Piteå på tidningen webbplats. Men den kanske publiceras under dagen. Jag hittar inte heller intervjun med internationella nämndens ordförande Anders Åkerlund. Såsom tidningen återger hans svar blir intrycket att Anders Åkerlund inte kommer ihåg argumentationen för avvecklingen av Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission. Och det tycks som han försvarar ett beslut som han mest känt sig tvingad till på grund av yttre omständigheter. Kyrkans Tidning låter också Henrik Sjödin komma till tals. Han forskar om varumärken på Handelshögskolan i Stockholm. Sjödins slutsats i namnfrågan ligger nära den som paret Göranzon hamnar i.

Det finns många kommentarer om namnbekymret att läsa på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats. Du hittar dem under artiklarna på sajten och de senaste syns i vänsterspalten.

Uppdatering måndag 28 februari: Lars B Stenström är präst och kyrkoherde i Olaus Petri församling i Örebro. Han har varit adjunkt till en tidigare ärkebiskop och var under flera år chefredaktör för Svenska Kyrkans Tidning. Så han har egen erfarenhet från arbetet i kyrkans topp. Ändå eller är det just därför som han har många invändningar mot ett namnbyte och på det sätt som det nya namnet på Svenska Kyrkans internationella arbete presenterats. Han skriver på sin blogg Stillsam:

Samverka med ACT Alliance internationellt kan man göra utan att byta namn - så det samarbetet kan rulla ändå. Det ifrågasätter jag inte. Men man kan, ironiskt nog, märka att Lutheran World Relief finns med bland organisationerna i ACT, dvs Internationella Lutherhjäpen.

Läs även andra bloggares åsikter om varumärke, branding, internationellt, svenska kyrkan, kyrkan

Prästen Kjell Wiklund skriver öppet brev till Svenska Kyrkans fjorton biskopar

2011-02-14T08:42:00.003+01:00

Den här bloggposten är ett enda citat:

Vi ska vara en hundnos i världen
Öppet brev till svenska kyrkans biskopar.

Sverige är ett gott land att få leva i. Vi är skonade från krig. Folkhemmet kunde byggas i lugn och ro. Lycksalighetens ö blev vår arvedel i världen.

Nu ser vi sprickor i vår fasad. Det som anats syns allt tydligare. Fattigdomen återvänder. Och barn, för många barn, ingår i nyfattigdomens statistik. Rädda Barnen, brukar vi betona. Låt oss ändra betoningen: Rädda barnen! Och bakom de fattiga barnen finns alltid fattiga vuxna.

Vi lever i ett sprucket land. Förvisso i relativ mening: Fattigdom i Sverige är annat än fattigdom i Niger. Men i vårt välfärdsland är det nu illa nog. Hur tänker vi nu? Vad gör vi? Här och internationellt? Ärkebiskop Anders Wejryds initiativ till en konferens kring barnen i världen bådar gott. Mer finns att göra.

Vi ser alltmer av folkhemmets sprickbildningar. Författaren Birger Norman svarar på frågan ”Vad är bön?” ”Att vara en hundnos i världen”.

Kyrkan, dess medlemmar, dess medarbetare, ska vara hundnosar, nära marken.

Där det är svårt att vara, där ska kyrkan vara. Inte bara med sin bön. Också med sin handling. Med den lidelse för den utsatta människans värdighet, som Jesus visat oss. Om de utsatta, de små, barnen, säger ju Jesus: ”… deras änglar i himlen ser alltid min himmelske faders ansikte”(Matt. 18:10).

Att höja sin röst och att forma sin protest mot växande klyftor i samhället är en politisk handling. Dock inte partipolitisk. Inför omsorgen om den sköra människan finns ingen anledning att oroas för kritik, från det ena eller andra hållet. ”Hjälp oss att ej kallt se och tåla allt, men när det blir brott att tiga, kom att våra läppar viga och gör rösten varm av din kärleks harm” sjunger vi i Emil Liedgrens psalm (294:4).

Detta brev till Er skrivs av en gammal emerituspräst, nu volontär inom socialt arbete. Vi är många, som litar till stödet från vår kyrkas ledning. Vi vet att Ni, våra biskopar, är väl medvetna om situationen i vårt samhälle. Vi räknar med Ert engagemang i samhällets utkanter. Vår kyrka är ju en kyrka för andra.

Vi hör ibland att biskopar numera inte har någon makt.

Även om makten att agera inom det regelverk, som avser den interna kyrkliga organisationen, är annorlunda idag, finns alltid en annan makt tillgånglig.

Makten över det egna ordet kan ingen begränsa. Makten att utöva ledarskap via övertygelse, värderingar och inspiration kan alltid utövas.

År 1993 skrev biskopsmötet ”Ett brev om rika och fattiga”. Jag tror att ett biskopsbrev, skrivet i dagens samhälle, skulle ha en stor betydelse. som belysning av en brännande utmaning, som ett stöd för alla dem som lever under bräckliga villkor och som en bekräftande uppmuntran till alla dem tagit uppgiften att vara hundnosar, inom kyrkan likaväl som i samhället i stort.

Med hälsningar och tillönskan om Guds välsignelse över Er och Ert ledaruppdrag!

Nyköping 7 februari 2011

Kjell Wiklund
fd stiftsprost
frivilligarbetare, hundnos

Sveriges Radio P4 Södermanland har intervjuat Kjell Wiklund om brevet till biskoparna.

Publicerat i tidningen Folket och säkert skickat även till Svenska Kyrkans Tidning och andra tidningar. Finner jag att fler publicerat, så kommer bloggposten att uppdateras.

Uppdatering: måndag 11:38 publicerar Svenska Kyrkans Tidning en artikel om Kjell Wiklunds öppna brev till Svenska Kyrkans biskopar.

Läs biskoparnas brev om fattiga och rika från 1993 (det är 18 år sedan det). Några av biskoparna refererar till biskopsbrevet i en debattartikel i Dagens Nyheter 13 juni 2000.

Läs även andra bloggares åsikter om

4 av 10 svenska företag har helt eller delvis klippt bort fast telefoni

2011-02-11T09:26:00.000+01:00

De senaste svaren från den företagarpanel som Tele2 ställer frågor till visar att telekomkostnaderna under 2010 ökade för nästan vartannat företag.

Jag var själv en av dem som svarat. Som soloföretagare har jag begränsade kostnader för telefoni och internet. Mina driftkostnader ökade inte, trots att jag både ringde mer och använde nätet mer. Inköp av en ny mobil höjde de totala kostnaderna. Just smarta telefoner är en orsak till kostnadsökningen i flera företag.

Panelen svarar att man i vartannat företag under 2011 ökat sin data- och telekombudget. En följd av 2010 års ökade användning av smartphones och surf i mobilen är nu att säkerhet i mobilen blivit branschens viktigaste utmaning, lyder Tele2:s egen slutsats. Ytterligare utmaningar blir att få användarna att ta till sig den nya tekniken och på samma gång bli mer kostnadsmedvetna.

Redan idag har nästan fyra av tio helt eller delvis ersatt den fasta telefonin med endast mobil, och sju av tio arbetsplatser har mobilt bredband tillgängligt. Det visar svaren från företagspanelen.

Läs även andra bloggares åsikter om tele2, mobiltelefon, smartphones, mobilsurfa

Uppsatser om sociala medier

2011-02-10T17:00:00.000+01:00

Uppsatser.se är en tjänst som jag har stor nytta av i min omvärldsbevakning. Den här veckan hittar jag bland en hel del annat smått och gott fyra kandidatuppsatser om Facebook och andra sociala medier.

Sociala medier i lokal politik : En undersökning om hur sociala medier uppfattas och används inom den lokala politiken i Uppsala

Facebooka på arbetstid? : Upplevelsen av Facebook i privatlivet och arbetslivet

Facebook har blivit ett av de mest populära redskapen för socialt nätverkande och kommunikation. År 2010 hade Facebook över 500 miljoner anhängare. Syftet med studien var att undersöka användandet av Facebook i privatlivet men även i relation till arbetslivet. En kvalitativ studie genomfördes via tillgänglighetsurval, det var naturligt i denna studie att finna respondenterna via Facebook. Intervjuerna var halvstrukturerade. Intervjuguiden var uppdelad utifrån olika ämnesområden: användandet av Facebook, Integritet, Sociala faktorer och Arbetsplatsen. Medverkande var 13 personer, varav fyra män som använde Facebook i arbetslivet. Resultatet visade att Facebook var ett populärt kommunikativt verktyg för att hålla kontakten med vänner, familj och kollegor och ett sätt att ta pauser i arbetet. Resultatet påvisade även oro kring hur respondenterna upplevde att de uppfattades av kollegor och chefer. Studien bidrar till ökad kunskap om hur Facebook påverkar anställda. Studien var ett bekvämlig-hetsurval.

Det första jag gör när jag vaknar är att logga in på Facebook : En studie om hur användare av de sociala nätverken upplever den användargenererade produktionen

Vi blir som en liten ambassadör i Facebooklandet: En uppsats om Sveriges Radios närvaro på Facebook

Läs även andra bloggares åsikter om uppsatser, facebook, sociala medier, sveriges radio

Inte vilken söndag som helst

2011-02-10T12:11:00.000+01:00

Nu på söndag 13 februari firas sjätte söndagen efter Trettondagen i Svenska Kyrkans församlingar. Och i flera andra kyrkor. Det är en ovanlig söndag som oftast inte får plats i kyrkoåret. Men när påsken infaller så sent som i år, då behövs den här söndagen.

24 april är det Påskdag (med en himla uppståndelse) i år. Bara en dag senare kan påskdagen infalla. Och det är ovanligt. 1943 hände det senast att påsken firades 25 april.

Söndagens tema är Gud verkar nu. Passa på att gå till kyrkan och vara med, för tillfället återkommer inte förrän 2038 nästa gång.

Jag läser i allkristna tidningen Dagen att församlingarna i Växjö stift uppmärksammar 6:e söndagen efter Trettondagen tillsammans med extra annonsering i de lokala tidningarna. Och de lyfter söndagen på den gemensamma stiftswebben också.

Påsktiden följer månen och solen: Första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen.

Det var elva år sedan den här söndagen firades. Och först nu är det alltså dags igen.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, gudstjänst, kalendern, almanackan, växjö

Video med åtta hitta bra innehåll i sociala medier

2011-02-09T13:35:00.001+01:00

Se den här videon. 10 minuter och 52 sekunder väl använda och du får tips om hur du hittar bra innehåll i de vanligaste sociala medierna. Och det ryms bra förslag om hur du delar med dig till andra av det du letar upp.

Läs om det som videon handlar om här.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, omvärldsbevakning

Angeläget samtal om kyrka och nät

2011-02-03T22:16:00.000+01:00

För en tid sedan anslöt jag mig till en Facebookgrupp som handlar om Internet och Svenska Kyrkan. Vi är väl ett 30-tal människor med det gemensamt att vi är aktiva medlemmar i Svenska Kyrkan och bryr oss om hur nätet brukas och hur det står till med kristnas och kyrkans närvaro på nätet.

Idag hade gruppen ett första möte offline. Vi sågs på Le Café i nya Waterfront Buildning intill Stockholm Central. Alla gruppmedlemmar kunde inte sluta upp vid det första mötet. Gör inte så mycket, det blir fler tillfällen.

Vi som var samlade hade en en hyfsat välfylld dag dagordning som betades av på tre timmar. Vi berättade för varandra hur vi ser på nätet i Svenska Kyrkans kontext. För som min vän Niclas Strandh brukar säga: context is king. Så talade vi vidare om var vi i första hand ser behov av förändring och förnyelse inom Svenska Kyrkan i synen på och bruket av nätet.

Själv är jag glad i analogier som hjälper mig själv att förstå och tolka begrepp och och företeelser. Och jag behöver analogier, liknelser när jag ska förklara för människor. Mötet idag hjälpte mig att komma ihåg hur värdefullt det är att förstå nätet ur mer än en aspekt: Internet kan både liknas vid en plats och en väg.

Tor Nørretranders bok Platsen som inte finns, Bokförlaget DN 1998 har mer än titeln gemensamt med det samtal vi hade idag. Nørretranders påminner om vikten av att inte hasta till handling, utan åtminstone för ett par ögonblick stanna i varför-frågan. Jag tycker vi gjorde det idag.

Att förstå nätet som en plats betyder att de som begripit platsens betydelse före den digitala eran också ger besked från sin tid till vår om vad som är av vikt, vad det är avgörande att vara uppmärksam på. Ett nyckelord är närvaro. Platsen gör mötet möjligt. Mötet ger mening.

Svenska Kyrkan lägger i sin konstitution stor vikt vid territoriet. Församlingen i Svenska Kyrkan är som regel, med få undantag, ett område. Ändå är skolkyrkan, sjukhuskyrkan, kyrkan på universitetet och kyrkan på fängelset begrepp. Platsen är inte bara socknen eller stadsdelen. Platsen är också institutionen, anstalten.

Nätet som en väg, som en kanal ger ett annat perspektiv. Det är nätet som överbryggar avstånd. Budskap kan överföras mellan människor. Vägarna förenar. Jourhavande Präst finns för att Svenska Kyrkan tar ett ansvar. Telefonen ger tillgänglighet. Tekniken tjänar sitt syfte.

Svenska Kyrkans har en struktur som mer är anpassad för att dra mesta nytta av äldre kommunikationsmedel. Digital kommunikation har hittills i mycket begränsad utsträckning förändrat den kyrkliga strukturen. Vi som vill förändring får förhålla oss till terrängen. Även om vi hoppas på en karta som håller på att ritas om.

Vår strategi får bli att agera i flera riktningar och på flera arenor. Antagligen behöver vi komma i dialog med dem som har de bästa positionerna i den nuvarande alltför hierarkiska Svenska Kyrkan. Även om vi tror att nya medier gynnar en församlingar med jämlikar, så kommer vi att behöva vinna kyrkoherdar för en mycket större öppenhet mot nya sätt att kommunicera än vad som är typiskt inom Svenska Kyrkan i allmänhet. Av samma skäl kan vi inte kortsiktigt förbigå biskopar eller de kyrkliga styrelsernas tunga namn. Även om ett nytt mediebruk bäst förenas med visionen av en annan slags kyrka.

Måtte vi inte göra dem besvikna som gör pionjärinsatser som nyskapande kommunikatörer i sina församlingar, för Svenska Kyrkan utan varken position, mandat eller makt. Jag fick med mig nya berättelser om nytt slags mediebruk idag. Och visst var det så att jag bidrog med ett par av mina i utbyte?

Vi talade om att det som hämmar ett öppet bruk av de nya medierna. Om det som behöver tvättas bort. Det finns en okunskap som ger en oförståelse, kanske till och med en rädsla. Det finns en hel del förutfattade meningar om att nya medier framför allt är tidstjuvar och ger nya tillfällen till flykt från det egentliga. Vad vi kan erbjuda människor som inte accepterar de nya medier är "tvål & vatten". Tvätta bort stämplarna får de göra själva. De som vill.

Facebookgruppen heter Svenska Kyrkan & Internet. Ta vägen till platsen.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, nya medier, svenska kyrkan

Kommunicera med respekt och känslighet

2011-01-26T11:55:00.001+01:00

Stefan Gelfgren uppmärksammar mig med en bloggpost på att den romersk-katolske påven Benedikt XVI redan i måndags lät publicera en text inför den 45:e Världskommunikationsdagen 5 juni 2011.

Påven Benedikt skriver:

I would like then to invite Christians, confidently and with an informed and responsible creativity, to join the network of relationships which the digital era has made possible. This is not simply to satisfy the desire to be present, but because this network is an integral part of human life.

The web is contributing to the development of new and more complex intellectual and spiritual horizons, new forms of shared awareness. In this field too we are called to proclaim our faith that Christ is God, the Saviour of humanity and of history, the one in whom all things find their fulfilment (cf. Eph 1:10).

The proclamation of the Gospel requires a communication which is at once respectful and sensitive, which stimulates the heart and moves the conscience; one which reflects the example of the risen Jesus when he joined the disciples on the way to Emmaus (cf. Lk 24:13-35). By his approach to them, his dialogue with them, his way of gently drawing forth what was in their heart, they were led gradually to an understanding of the mystery.

Påven hänvisar till en de bibeltexter som är sant goda nyheter för den som har kommunikation som sitt särskilda uppdrag. Det är läkaren Lukas detaljerade berättelse om hur två män flyr storstaden och på vägen möter en man som de inte känner igen. De bjuder honom med sig in i världshuset i Emmaus och när de äter tillsammans delar han brödet, de blir hans kumpaner och de känner igen Jesus, den uppståndne Herren.

Jesus, mästerlig i sin kommunikation, närmar sig de två männen som är mer eller mindre på flykt, han inleder ett samtal med dem och utan att provocera når han bortom utan omvägar bortom prat om väder och vind. Han väcker deras deras engagemang, så att deras rädsla viker undan och de vill och vågar bjuda honom på middag. Där och då sitter de tillsammans på ögonhöjd, ansikte mot ansikte och i all enkelhet delar han mysteriet med dem.

Äkta kommunikation har en mening och en kärna. En avsikt och ett mål. Tro möter tro i relation.

I sin hälsning lyfter påven fram särskilt unga människors betydelse för att med sin närvaro i sociala medier dela det gladaste av alla budskap. Vad hindrar att en eller annan biskop i Svenska Kyrkan tydligt uttrycker sin positiva förväntan på att unga medlemmar i biskopens egen kyrka aktivt kan och bör bidra med sin närvaro och sitt aktiva deltagandet i en kristen mission?

Läs även andra bloggares åsikter om kristen tro, tro, påven, kommunikation,

John skrev. Jag skrev. Han skrev igen.

2011-01-21T18:58:00.002+01:00

I veckans nummer av Svenska Kyrkans Tidning som delades ut på papper igår fanns en debattartikel av Mats Rimborg, aktiv medlem i Svenska Kyrkan och från Härlanda församling i Göteborgs stift. Han gör ett inlägg i frågan om regleringen av prästers absoluta tystnadsplikt. Det väckte debatt.

I första hand präster hade invändningar mot det Mats skrev. En del hade sakargument, medan andra använde sig av retoriska grepp som brukar sorteras till kategorin härskarteknik. Ett exempel på det senare är Johan Sidén från Vifolka pastorat i Linköpings stift. Han skrev så här på Kyrkans Tidnings webbplats:

Mats Rimborgs farfars farmor var född i Knutby. Kan man verkligen ta en sådan persons åsikter på allvar?

Med tanke på att Knutby i kyrkliga sammanhang är förknippat med religiöst förtryck, våld och mord, så var det väl alldeles tydligt att det var dumt skrivet och nedsättande mot Mats på ett helt osakligt sätt. Taskigt mot knutbybor också. Jag tyckte inte att det borde stå oemotsagt. Så jag skrev på samma sida:

John Sidén är både släktforskare och oförskämd

Och på det skrev han:

Martin Garlöv har alldeles rätt i att jag brukar syssla med släktforskning. Däremot har han alldeles fel när han påstår att jag är oförskämd. I sakfrågan, om prästernas absoluta tystnadsplikt, tycker jag inte alls som Mats Rimborg (vars farfar var präst). Vad beträffar herr bloggaren och åsiktsmaskinen Martin Garlöv (vars far är präst) kan jag inte göra så mycket, han var troligtvis oförskämd redan när han låg i vaggan.

Det är min plikt att hålla tyst och låta John Silén få sista ordet. Allt blir så mycket tydligare så.

Läs även andra bloggares åsikter om tystnadsplikt, härskarteknik, retorik, kyrkan, svenska kyrkan, brygubben

Öppna kyrkor. Öppna församlingshem. Öppet Kyrknät.

2011-01-21T14:09:00.002+01:00

Webbrådgivaren Fredrik Wackå visar mig vägen till den brittiska detaljhandelskedjan Asdas intranät som är öppet för omvärlden. Med Asta Green Room kan 170.000 medarbetare dela med sig av berättelser och upplysningar, till varandra och världen omkring. Den här typen av transparens är - som Fredrik Wackå påpekar - inte så vanligt. Hoppas det blir vanligare.

Brygubbens återkommande läsare vet att jag är svenskkyrklig av födsel och påtagligt ohejdad vana. Inte så konstigt då att jag bryr mig lite extra när Svenska Kyrkans ledning plöjer ner många pengar och mycket tid i ett intranät bakom dubbla lås.

Uppbyggnaden av Svenska Kyrkans intranät motverkar en strävan att stärka relationerna mellan medlemmarna och deras församlingar, motverkar medlemmars ideella engagemang och förstärker en uppdelning mellan anställda producenter och medlemmar som konsumenter.

Projektledaren på Asda säger så här ungefär:

På Asda försöker vi vara så öppna som möjligt, och det var på de premisserna som Green Room skapades. Vi får höra fantastiska historier om våra kolleger på varje dag, oavsett om det är en kollega att rädda livet på en baby i butik, eller någon som har rakat av sig håret för välgörenhet [...] The Green Room ger oss en chans att dela dessa berättelser med andra kollegor runt om i landet, och inspirera dem att göra samma sak.

På samma sätt behöver Svenska Kyrkans församlingar också via nätet alltmer upplevas som delande gemenskaper med stor öppenhet, med transparens. Med uppdelade nät och uppdelade grupper som sitter och kollar på helt olika sajter kan inte visionen förverkligas. Även den evangliska lutherska kyrkan i Finland har olika startsidor, men deras intranät Sacrista är ändå till största del öppet för alla.

Nu är det som tur är inte det nya intranätet som dominerar och kontrollerar. Många är de församlingar där medarbetare utan en massa pengar och med begränsad tid till sitt förfogande, med nyfikenhet och påhittighet finner nya smarta sätt att kommunicera. På senare tid är det alltfler som förstått värdet av att kommunicera med Facebook. När 3,5 miljoner svenskar har ett Facebook-konto betyder det att en större del av Svenska Kyrkans medlemmar finns på Facebook.

Det finns församlingar som länkar in händelser på Facebook och på Twitter till sina egna webbplatser och på så sätt ger sina sajter mera liv. På samma gång blir också fler medlemmar delaktiga i kommunikationen, i informationsutbytet och i delandet.

100 läser och en skriver. Det är ett vanligt relationstal på nätet. Dynamiken som får 10 av 100 eller ännu större andel att bli skrivare behöver energi. Det ska till tröskelsänkare och uppmuntran. En tillåtande kultur där det också är okey att göra fel.

Jag är ingen sportig typ. Men när Wayne Gretzky konstaterar att han missade 100 % av de skott han aldrig sköt. Då förstår jag vad han menar.

Jag bloggade om intranätet i april 2010

Läs även andra bloggares åsikter om intranät, facebook, svenska kyrkan, kyrkan, församling,

Om jag inte ser mina medarbetare, hur vet jag att de jobbar?

2011-01-18T14:56:00.000+01:00

M&M är arbetsplatsens problem: Manager och Meetings. Kan det bli "morsor" och möten på svenska?

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, arbetsliv, arbetsmiljö, kreativitet

Framtiden, är det verkligen vad den var?

2011-01-17T09:54:00.001+01:00

Läs även andra bloggares åsikter om framtiden, teknik, kommunikation