Om skrivandet

"Writing well is at one and the same time good thinking, good feeling, and good expression; it is having wit, soul, and taste, all together." 

Buffon

Flera goda ord om skrivandet.

Läs även andra bloggares åsikter om skrivande, författare, skribent, journalist, språk

Dialektmysterium?

Kan detta redas ut: Är jag något på spåren eller helt fel ute?

Saken är den att jag fått för mig att det hör till dialekten i Gävle att säga tackåtack. Twittrade om saken på väg ut från ICA vid stationen i Gävle. Det var kassörskan där som sa det igen. Eller är det en felhörning?

Läs även andra bloggares åsikter om dialekt, gävle,

Svenska kyrkans namn leder till missförstånd

Den som följt den här bloggen någorlunda länge vet att Brygubben har svårt att släppa det här med att namnet på det trosamfund, den kyrka han tillhör har ett namn som borde ändras.

Svenska kyrkan grundades under annat namn. Och det är dags att sätta den parentes som redan borde placerats på tidslinjen år 2000, i samband med att det evangelisk-lutherska trossamfundet blev fritt från staten.

Svenska kyrkans identitet är beskriven i svensk lag och i trossamfundet egen kyrkoordning. Vi är en luthersk kyrka, en evangelisk kyrka.

Det nuvarande namnet leder fel. För den som inte tar reda på mer är risken stor att ordet "Svenska" betonas och det gör att andra kristna kyrkor som verkar i Sverige och räknas till de svenska trossamfundet skyms. Det kan också kopplas till nationalistiska åsikter, som inte är förenliga med kristen tro. I en globaliserad tid skulle det vara värdefullt med större transparens, så att människor utan svårighet förstod hur "Svenska Kyrkan" hör ihop med den världsvida kyrkan och har ett nära släktskap med andra protestantiska kyrkor, spridda på alla kontinenter.

Namnet är ett hinder i en ekumenisk dialog. Ett namnbyte skulle ge anledning till en hälsosam omprövning av kyrkans identitet. Gärna på bred front, som i den storsatsning under bekännelsearbetet årtiondet 1983-1993.

Läs även andra bloggares åsikter om språk, ord, kommunikation, evangelium, luther, luthersk

Advent 15 - Retronymerna står i kö

Utvecklingen speedas upp. Så tycks det. Retronymerna avverkas för att ge brukbara ord en tid som präglas av snabb förändring. Det är tveksamt om bruket av retronymer kan begränsas till ting och företeelser. Nog kan jag känna behov av att någon gång i veckan ta till en retronym för att sätta ord på en människa, så fångad i en förfluten tid att hon behöver ett tillägg för att inte bli obegripligt tvetydig i sin samtid.

Mitt hem rymmer en och annan retronym. Så är det. Borta i hörnet står en tjock-tv och jäser. En fast telefon biter sig kvar, om än bara för att användas för att öppna porten med och svara i när det ringer en säljare från Karlstad och vill prata mig om värdet av en rabatterad årsprenumeration på Resumé. I ett skåp ligger ett par analoga armbandsur. En likaledes analog pendyl i guld hänger på vägen i vardagsrummet, i den del man kunde kalla matsalen. I biblioteket står en skara akustiska gitarrer.

Ordet retronym har inte något kristallklart ursprung. Ben Schott skriver i sin omistliga bok Schotts Originalblandning att det kan vara den amerikanske presidenten Robert Kennedys egen pressekreterare Frank Mankiewiecz som myntade begreppet. Han gjorde det inte på 1960-talet, utan först nästan 20 år senare.

Etymologin är hyfsat genomskinlig: retro för tillbaka och onym för ord.

Läs även andra bloggares åsikter om ord, adventskalender,

Advent 3 - Skriva på väggen

Varannan svensk har ett konto på Facebook och de allra flesta använder det för att läsa och skriva. Man skriver på sin vägg (wall). Någon gång blir det några tänkvärda ord. Det kan vara ord formade i flykten, som blir tänkvärda i mottagarens vilsamma läsning. Eller så är det något skrivaren själv hört eller läst, och nu vill dela med sig av.

Skrivande människor har i alla tider ordat på egna och andras väggar. I 1500-talet Europa blev det vanligt att pränta på husväggar. Astronomen Tycho Brahe mer eller mindre täckte sitt slott Uraniborg och observatoriet Stjärneborg med dikter och visdomsord. Så berättar Arne Losman i boken Ord på vägg, Byggförlaget 2002

Arne Losman, var tidigare chef för Skoklosters slott, där det finns mängder av ord på vägg.

Skrivandet på vägg fortsatte genom århundradena. När universitetshuset stod klart i Uppsala 1887 så ansågs det passande att prida den nyklassiska byggnaden med ord. Diktarens Thorilds: Tänka fritt är stort men tänka rätt är större - är inga ord som alla självklart instämmer i. Konstnären Siri Derkert skrev sina i Stockholms tunnebana 80 år senare.

"Vägen är kort till trogen vän, fastän han bor långt borta."

Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, språk, ord, adventskalender

Auto correct: Så fel det kan bli

Självklart har det aldrig hänt mig, att jag skickat iväg ett mess eller ett mejl där autokorrigeringen bytt mina ord. Men jag tycker synd om alla andra. Det kan ju bli hur tokigt som helst. Så en sång om saken, det kan behövas.



Läs även andra bloggares åsikter om korrigering, rätta, ord, sms, mejl, ordbruk

50 ord kan räcka - Adventskalender 12 december

Det var väl inte meningen att rada upp en massa videor på bloggen. Men så hittade jag den här. Och den gillar jag. Det vill gärna bli bra när man kokar ner en berättelse och låter några få ord samla tankarna.



Läs även andra bloggares åsikter om jul, advent, betlehem, evangelium, budskap

En amerikansk Swift - Adventskalender 8 december

Jag slår i djävulens ordbok och läser:

Bild - En representation av två dimensioner av något som är tröttsamt i tre.

Kanon - Ett instrument som används vid justering av nationsgränser.

Måleri - Konsten att skydda en platta från elementen och sedan utsätta den för kritiken.

Väg - En bit land utefter vilken man kan färdas från den plats där man inte vill vara till den plats där man inte har någon vettig anledning att tro är bättre.

Många fler ord och ordförklaringar skrev Ambrose Bierce. Han har kallats den amerikanske Swift. För cyniker var han, denne veteran från inbördeskriget som kunde skriva författare, poet och journalist på sitt visitkort.

Läs även andra bloggares åsikter om cynism, cyniker, citat, humor, adventskalender

Orden som sorteras bort - Adventskalendern 2 december

Svenska Akademins ordlista - nu också i min smarta mobil. Och där hör den hemma, även om jag inte gallrar ur den tryckta versionen som finns i mitt bibliotek.

Skrivmaskinsbyrå är ett av de många ord som utmönstrats i den 13:e upplagan av Svenska Akademins ordlista. Och det får man väl ha en viss förståelse. Hela listan här

Ord sorteras bort och ord läggs till. Ett nytt ord i listan är hjärnsläpp. Det kommer nog att finnas med i många upplagor framöver - användbart för många med mig - men nya nakenchock tror och hoppas jag blir mycket kortlivat.

Att praktisera advent som en förberedelse för julfirandet, det skulle kunna handla om att avstå från en del av orden och att lägga till andra. Så jag tänker efter: vilka ord är det jag i en julfasta skulle må väl av att avstå ifrån? Vad skulle mina närmaste, min omgivning önska att de fick höra från mig mindre? Och jag tänker: undrar vilka orden är som för sällan blir sagda, av mig och av andra? Skulle min advent 2011 kunna bli tid för nyorden och nyupptäckt av de glömda orden?

Utan dig får glädjen gå på kryckor

Uden dig har kolde spekulanter skabt en hverdag uden lys og luft, uden tid til børn og gamle tanter, uden fuglesang og blomsterduft. Uden dig må glæden gå på krykker, uden dig må livet gå i stykker.



ur den danska psalmboken nr 369

Hur skulle det låta på svenska? Så här kanske.

Utan dig ger kalla spekulanter oss en vardag utan ljus och luft, utan tid till barn och gamla tanter, utan fågelsång och blomsterdoft. Utan dig får glädjen inget andrum, utan dig blir livet tomt och stumt.

Hur ser din översättning ut? Av den här versen i psalmen eller en av de andra fem verserna?

Det ligger makt i ordet. Ge barn det ordet.

Igår fick frukostteven stå på en stund och jag lyssnade till en intervju med Dilsa Demirbag-Sten under tiden jag läste och skrev för att få balans i mejlkorgarna. Det där hon berättade om att det denna höst startas skrivarverkstäder för barn i Södertälje och Stockholm lät väldigt spännande. Så jag sökte upp Berättarministeriets webbplats och läste på. Det blev ännu mer intressant.

Idag skriver Dilsa Demirbag-Sten om barn och ord i sin DN-krönika. Och hon väljer ett perspektiv som ställer barnet i centrum, då hon berättar om hur hon med barns hjälp fått ett förnyat stärkt självförtroende inför det skrivna ordet.

En ung släkting till mig brottas med att knäcka koden, få skrivtecken att bli till ordbilder och bokstavsljud att samla sig till ord. Han sliter med det här, som så många andra av våra ungar. I den skriftkultur som präglar vår del av världen, på många sätt befäst av en digitalisering där kortare och längre texter ersätter talade ord, kan skrivkod och läskod bli en mur mellan människa och människa. Det muntliga berättandet och bilderna kommer först. Så har det varit och så önskar jag att det ska förbli.

Också minnesmästare som håller femtioelva decimaler av Pi i skallen använder sig av bilder. Talaren som lämnar sitt manus utan att förlora sin tråd och nå sitt mål, tar bilderna och associationerna till hjälp.

För ett par år sedan fick jag förtroendet att arbeta i en församling i Svenska Kyrkan där medarbetarna samlat sig kring en ny vision för sitt arbete. Här var bilden av människor samlade kring en eld och deras berättande central. En bild som sträcker sig generation efter generation tillbaka. En bild som också länkar människa till människa in i en framtid.

Nyligen kom jag hem från en studieresa i Polen. Här möta jag nya människor och deras berättelser om ett land som förändrats, om liv som förändrats radikalt sedan muren mellan öst och väst föll. Också mina medresenärer från Sverige delade med sig av sina berättelser. En man talade om sina skrivardrömmar, om fantasyromanen han skriver om, om resorna långt österut som han planerar att göra och det nya språk han därför ägnar många timmar studier åt.

Ordet ger makt. När Gud kommer mänskligheten till mötes i sitt Ord, då gör han det först som ett barn. Sedan som en pojke som talar med de skriftlärde i Jerusalems tempel och så som en man med språket som ett kraftfullt verktyg. Jesus kallade på människor och samlade dem kring sig och den Stora Berättelsen. Återkommande flyttas barnet in i centrum. De vuxna påminns om barnen ibland dem och barnet i dem själva.

Det förefaller mig vara en gemensam strategi bland konstnärer i skilda genrer och med skiftande uttryckssätt att hitta sitt språk, sina ord och sin berättelse genom att gå barnen tillmötes och möta barnet i sig själva.

Min unge vän och släkting fick ett par serieböcker av mig med posten i förra veckan. Vi hade talat om att de där böckerna om Johan och Pellevin är kul att läsa. Han skrev ett SMS till mig från sin mobil när brevet kommit fram. Ett SMS av det slaget som gör en extra glad. Hoppas att böckerna kan underlätta hans språkresa ett stycke. Jag ska be honom berätta när vi möts nästa gång.

De flesta människor kan varje dag fånga möjligheten att ta emot en berättelse. Det är bara att be om det: Vill du berätta? Att ge en annan människa tid och uppmärksamhet blir att ge henne ordet. Och i detta också ge henne plats och makt.

Berättarministeriet förefaller mig vara ett alldeles utmärkt initiativ som jag önskar få spridning och bli till inspiration för många. I många föreningar, i skolor, i communities på nätet och i troende gemenskaper av olika slag finns mötesplatser där berättandet redan lever. Och det finns platser där frö kan bli sådda för att berättelserna ska växa, så att också människor växer: Berättarkaféer, syföreningar, skrivarverkstäder, hembygdsföreningar, Facebookgrupper, omklädningsrum, församlingshem, klassrum...

Läs även andra bloggares åsikter om språk, makt, berättande, berättelser, storytelling, barn, skrivande

Det fluffiga "vi" som inte prästen räknar sig till

I en bokrecension i Svenska Kyrkans tidning förra veckan skrev Maria Küchen:

Jag slipper det fluffiga "vi" som så ofta förekommer i predikningar och kristna böcker, ett "vi" som präster i olyckliga fall utstrålar att de vet allt om utan att de själva tycks räknas in, ett "vi" som inte får uppröras, som ska strykas medhårs med hjälp av allmängiltiga fraser.

Küchen skriver detta i sin recension av Thomas Ridderviks bok Fromhet - en hyfsat praktisk bok om kristen fromhet. Jag har inte läst boken, men Maria Küchens text gör mig intresserad. En bok som tar Gud på allvar, är hennes beskrivning.

Bruket av detta "vi" som Maria Küchen kritiserar är verkligen ett problem. Och det är särskilt präster som ska akta sin tunga. Ett "vi" som verkligen missbrukas i många predikningar där ett "jag" och ett "du" vore så mycket lämpligare, och till och med ett "man". Ett "vi" som också används för att tala om för den gudstjänstfirande församlingen hur den ska agera och reagera i mässan.

En av min farfars historier var den om gubben som blev inlagd på sjukhus och när sköterskan förklarade att "nu ska vi klä av oss", så undrade han: Vågar vi det?

Ja, att möta med ett leende är nog det bästa sättet att ta udden av ett mästrande "vi".

Läs även andra bloggares åsikter om språk, kommunikation, kyrka, böcker, litteratur, religion

Ord med förklaringar

Svenska Kyrkans nationella webbplats har för en del understreckade ord i löpande text ordförklaring som dyker upp som pratbubblor om man pekar på dem. Kollar man präst ser förklaringen ut så här:

Akademiskt utbildad församlingsledare, men beteckningen används också i andra religioner.

Att skriva kort och rätt är en utmaning. Och med rätt menar jag att komma så nära den förklaring som stöder tanken hos läsaren i den riktning som ökar begripligheten. Att en präst är vigd är nog en sak som behöver sägas. Alla präster är inte församlingsledare. 

Hur skulle du skriva kort och annorlunda?

Andra ord med förklaringar att fundera över.

Välsignelse

Präster och biskopar har ett särskilt uppdrag att förmedla Guds välsignelse vidare bland människorna, men bruket att välsigna exempelvis maten förekommer också.

Gudstjänst

Kan utformas på många sätt, men innehåller nästan alltid sång, bön och bibelläsning.

En del medarbetare i Svenska Kyrkan är upptagna av det man kallar kyrkiska. Och då handlar det ofta om en ängslan över att människor inte begriper vad vi pratar om i församlingen. Jag tror nog inte det är så farligt med den saken. Men om man ändå ska ge ordförklaringar, då är det förstås en fördel om de är lärorika. Också i det korta och koncentrerade formatet.

Tillägg 12 maj 2010: Ord med förklaringar är hämtade från Svenska Kyrkans nationella webbplats om Vigsel

Nyskrivet om trons språk och rum för tro på Livet.nu

Församlingen jag är medlem i heter Uppsala Domkyrkoförsamling. Vi delar webbplats med en av våra grannförsamlingar, Helga Trefaldighets församling. Vi delar församlingstidning också. Båda heter Livet.

Det hör till en av mina uppgifter som volontär i församlingen att med jämna mellanrum medverka på webben med  någon slags ledare. Idag var det dags. Så här skrev jag:

Rätten till trons språk och rum för tro

”Till sitt väsen är språket ett teckensystem, med vars hjälp vi människor meddelar oss med varandra.”

Med de orden inleds det klassiska svenska standardverket framför andra i språkriktighet, Erik Wellanders Riktig svenska.

I sin första upplaga kom boken ut för mer än 70 år sedan. Mitt exemplar är en senare upplaga med tryckåret 1973. Författaren beskrev själv de dryga 30 åren däremellan som "en händelserik tid, som genomgripande har förändrat vår värld, vår världsbild och vårt språk".

Tiden går och min snart 40 år gamla bok innehåller ett och annat som får betraktas som daterat och inte längre så riktigt. Inte ens Wellanders språkdefinition är odiskutabel. Men för min del tycker jag att den duger. Och Erik Wellanders ärende är inte omodernt: att ge en handledning i det svenska språket i samklang med nusvenskan.

Ett motsvarande ärende har vi som kristna: att vårda trons språk som ett teckensystem, med vars hjälp vi meddelar oss med varandra, och göra det i ett samspel med nutidens språk. Vilken status har en kristen språkvård idag? Finns det en kännedom, en känsla, en kunskap och en kärlek i de döptas gemenskap till ett kristet ordbruk? Hur är det med stororden? Och småorden med för den delen?

Du ser det du lärt dig att se. Därför räcker det inte med att dina ögon fungerar och har alla sina kopplingar till hjärnans sinnesceller i behåll. Du urskiljer de ljud du lärt dig att höra. Med förståelsen, förmågan att tolka och kunskapen växer du som människa, reser dig på två ben, rätar på ryggen och ser längre. 

Dopet ingår i ett heligt teckensystem där bara vanligt vatten plus tre ord ger en människa del i en gemenskap som också är en språkgemenskap. Undervisningen om det språket kan komma före eller efter den enskilda människans dop. Ordningen är inte alls viktig, men att det döpte får tillgång till sitt språk och får rätt att bruka det är helt nödvändigt. Den kristna tron är aldrig kyrklös och aldrig ordlös. Den har sitt hem för de troendes gemenskap och sitt språk med vilket de döpta kommunicerar med varandra.

Påsktiden från Uppståndelsens första söndag till pingstdagen, Kyrkans födelsedag är en påminnelse om det lärande som ger växt: att ta emot Ordet, tugga på det, göra det till ett med sig själv. På den första pingstdagen blev lärjungarna så till den milda grad inspirerade att det såg ut som de hade eld i håret. Och alla förstod vad de se, var och en på sitt språk.

Hur var det möjligt? Jo, de hade gått i dopet språkundervisning, hand i hand med Jesus den Uppståndne i 40 dagar non-stop. Han hade lärt dem att se och höra, vilket gjorde att de kunde ta emot inspirationen – den Heliga Anden.

För några veckor sedan skrev jag så här om att ta sitt dop på allvar. Och innan dess så här om att det inte hänger på skallen.

Klart ett kristet studieförbund ska ha tre genus

Läser i Svenska Kyrkans Tidning att det kristna studieförbundet Sensus erbjuder tre genus att välja mellan till dem som ska skriva in sig som arbetssökande. Även anställda får välja.

Det är klart att ett studieförbund ska ha tre genus: fadern, sonen och anden.

Ja, nu var det ju närmast hen, hon och han som Sensus spelar med. Det könsneutrala hen eller hän kommer österifrån, vad jag kan förstå.

Språkförbistring eller härligt nyspråk?

Prästen i Svenska Kyrkan och Aftonbladets Helle Klein använder ofta ett politiskt och agiterande språk med prästkragen på, t.ex. på egna arenan Seglora Smedja, och som politisk skribent kryddar hon gärna med den dialekt som salig Fröding kallade latrin och kräkiska, som när hon i en aktuell bloggpost vandrar med arbetarrörelsen i långfredagsmörker.

Andra bloggar om: språk, journalistik, media,

Om du får välja, vad vill du då kallas?

Om du får välja mellan att bli kallad Tjock-Steffe eller Ferrari-Svensken, vad väljer du?

Andra bloggar om: namn, språk, varumärke

Men man kanske inte alltid måste försöka

Tidningen Chef varnar för bruket av sju små ord. Låt bli dem för att undvika missförstånd i kommunikation och slippa konflikter.

Ordet "inte" passerar hjärnan utan att fastna. "Tänk inte på en rosa elefant." Ja, vad kommer du att tänka på? Och har du sett tv-reklamen för Renault, så fattar du hur du snett det kan gå när negationer staplas på varandra.

Ett "men" devalverar det mesta. Det du själv säger och det andra sagt, när du tar ordet och inleder med ett betonat "men".

Det otydliga "man" kan med fördel ersättas med ett klargörande pronomen.

"Alltid" och "aldrig" för oss sällan nära sanningen.

Är du verkligen så osäker som du låter? Om inte, då kan du hoppa över ett eller annat "kanske" och "försöka".

Visst kan många "måsten" bytas ut mot det mer aktiva och ansvarstagande "vill" och "väljer"?


Nå, viktigare än det mesta är att vara uppmärksam på språket, sitt eget, andras och arbetsgruppens. Språket är ett verktyg som människan förfogar över. Först slipar vi verktyget, sen slipar det oss.

Andra bloggar om: språk, management, konflikt, kommunikation, arbetsliv

Det skulle bli många missförstånd utan fackspråk

Det är tur för världen att det finns fackspråk. Och att tillräckligt många människor lägger tid och kraft på att lära sig att använda orden som gör att saker och ting blir benämnda med sina rätta namn.

När proffs jobbar samman i vilken bransch det vara på, så behöver de använda facktermer. Hur skulle de annars förstå varandra och hur skulle det annars bli något gjort med kvalitet?

Att fnysa åt fackspråk och facktermer i största allmänhet är ogenomtänkt.

Igår öppnade Rikstermbanken "med alla termer på ett ställe". Nja, många är det säkert, om än inte alla. Kolla om fackorden du använder finns med och får den förklaring du också skulle ge dem.

Andra bloggar om: språk, ord,

Farligt att läsa på danska

SVT Rapport flimrade förbi. Vad säger människan? Det är farligt att läsa, men 3 timmars läsning kan botas med 1 timme motion. Om det är frisk luft eller att man får fart på påkarna, det kan inte den danska forskaren i reportaget avgöra.

Nu ska vi väl inte dra för stora växlar på det här. Det är trots allt en dansk studie av danska studenter. Eller hur?

Men nog tar jag det försiktigt nästa gång jag drar över Sundet. Ingen läsningen för mig. Och det finns så mycket annat att ägna sig åt.

Andra bloggar om: danska, språk, läsning, motion, forskning, brygubben