För en tid sedan gästade jag arbetslaget vid Stockholms universitetsbibliotek. Det var överenskommet att jag skulle tala om kommunikation med sociala medier. Syftet var att bekräfta den aktivitet som redan finns bland medarbetarna ute i sociala medier och berätta om vad, hur och varför på ett sätt som skulle inspirera och motivera fler att bli aktiva och redan aktiva att utveckla sin digitala kommunikation.
Bilderna jag hade som ledtråd för den jag talade är de här:
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, kommunikation, media, medier, kommunikationsteori, kommunikationsstrategi, kommunikationsplan, bibliotek
Visar inlägg med etikett media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett media. Visa alla inlägg
30 november 2012
Den sociala människan i förlängningen
För en tid sedan hade jag nöjet att få möta medarbetarna vid Stockholms universitetsbibliotek ute Frescati. Att få samtala om kommunikation med nya medel närmast helt omgiven av böcker, det kändes mer än bra.
Jag kom förberedd och hade som ledstång för mitt prat en presentation som jag gjort med Prezi. Jag gillar verktyget. Det ligger så nära de analoga manus jag brukade göra, innan jag hittade Prezi. Och fortfarande gör när jag avstår från att stå vid en duk och använda datorn med projektor.
Hoppas att det finns mer än en sak som är begriplig för dig som tittar igenom presentationen, så här utan min speakertext.
Tillägg 6 december: Nu finns en video med mig och mitt föredrag om sociala medier på Youtube och i inbäddade i en egen bloggpost tillsammans med bilderna (Prezi) ovan. Se allt samlat här.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, kommunikation, kommunikationsstrategi, medier, media
Jag kom förberedd och hade som ledstång för mitt prat en presentation som jag gjort med Prezi. Jag gillar verktyget. Det ligger så nära de analoga manus jag brukade göra, innan jag hittade Prezi. Och fortfarande gör när jag avstår från att stå vid en duk och använda datorn med projektor.
Hoppas att det finns mer än en sak som är begriplig för dig som tittar igenom presentationen, så här utan min speakertext.
Tillägg 6 december: Nu finns en video med mig och mitt föredrag om sociala medier på Youtube och i inbäddade i en egen bloggpost tillsammans med bilderna (Prezi) ovan. Se allt samlat här.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, kommunikation, kommunikationsstrategi, medier, media
28 november 2012
Sätta berättandet i system
Se den här videon där berättandet sätts i system i tre dimensioner: aktivitet, komplexitet och personlighet. Den är producerad av byrån Storyworld som verkar på tre kontinenter. När jag ser i deras egen historik att de stöder sig på Marshall McLuhan, jag då har jag inga som helst problem med att föra deras budskap vidare.
Läs även andra bloggares åsikter om medier, storytelling, berättande, media, interaktion, interaktivitet,
07 december 2011
Han hette Agaton - Adventskalender 7 december
Fram till 1985 hade Agaton namnsdag den här dagen. Jag kände en man som hette just så. Han levde ett långt liv. Född i slutet av ett sekel och död i ett annat. Nu var Agaton hans tillnamn och kallades Bror.
Det var den helige Agatho av Alexandria, en martyr på 200-talet som gett sitt namn åt dagen.
Bror Agaton föddes 3 september 1894 i Västerlövsta församling i Uppland. Sitt vuxna liv levde han i Eskilstuna. Där arbetade han på fabrik, på anrika Bolinder-Munktell som grundades redan 1832.
Men det var innan jobbet på fabriken som Bror Agaton flydde militärtjänsten och första världskrigets beredskap i Sverige. Han tog sig till Norge och därifrån med en valfångstbåt ned till Sydgerorgien. En ensligt belägen som var centrum för ett krig långt senare mellan Argentina och Storbritannien.
Bror Agaton byggde sitt eget hus, en villa för två familjer och en trädgård med ett duvslag bortom fruktträden och odlingarna. Bror fick tre barn, två söner och en dotter. Hans yngste son fick namnet Karl-Erik.
Den 9 april 1987 dog Bror Agaton på en servicehus i Eskilstuna. Det fanns förstås varken radio eller tv i Bror Agatons barndom. Han hörde till de många som växte upp under små omständigheter. Efter det andra världskriget fick han uppleva hur Sverige rörde sig upp från positionen från ett av världens många fattiga länder, för att bli ett av del allra mest välmående. Muren mellan öst och väst stod kvar till två år efter hans död. Men diktaturerna i Portugal, Spanien och Grekland föll under hans tid.
Bror Agaton tillhörde den generation som kunde säga: Vi var med och byggde landet. Han var min farfar.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, adventskalender, första världskriget, murens fall, bolinder, munktell
Det var den helige Agatho av Alexandria, en martyr på 200-talet som gett sitt namn åt dagen.
Bror Agaton föddes 3 september 1894 i Västerlövsta församling i Uppland. Sitt vuxna liv levde han i Eskilstuna. Där arbetade han på fabrik, på anrika Bolinder-Munktell som grundades redan 1832.
Men det var innan jobbet på fabriken som Bror Agaton flydde militärtjänsten och första världskrigets beredskap i Sverige. Han tog sig till Norge och därifrån med en valfångstbåt ned till Sydgerorgien. En ensligt belägen som var centrum för ett krig långt senare mellan Argentina och Storbritannien.
Bror Agaton byggde sitt eget hus, en villa för två familjer och en trädgård med ett duvslag bortom fruktträden och odlingarna. Bror fick tre barn, två söner och en dotter. Hans yngste son fick namnet Karl-Erik.
Den 9 april 1987 dog Bror Agaton på en servicehus i Eskilstuna. Det fanns förstås varken radio eller tv i Bror Agatons barndom. Han hörde till de många som växte upp under små omständigheter. Efter det andra världskriget fick han uppleva hur Sverige rörde sig upp från positionen från ett av världens många fattiga länder, för att bli ett av del allra mest välmående. Muren mellan öst och väst stod kvar till två år efter hans död. Men diktaturerna i Portugal, Spanien och Grekland föll under hans tid.
Bror Agaton tillhörde den generation som kunde säga: Vi var med och byggde landet. Han var min farfar.
Läs även andra bloggares åsikter om historia, adventskalender, första världskriget, murens fall, bolinder, munktell
01 juni 2010
Annika Lidne: Hämta inspiration från kyrkbacken
Medievärlden rapporterar från Nordic Local Media Conference, som startade i Stockholm idag. En av talarna var Annika Lidne, vd för Disruptive Media. Hon uppmanade konferensdeltagarna att gå 300 år tillbaka för att hämta inspiration till hur en riktigt lokal mediekanal fungerar. Och hon pekade på kyrkbackens betydelse för informationsförmedlingen i det gamla Sverige:
Som hon ser det finns inte sådana fysiska platser idag, men Facebook med 3,6 miljooo.oooner svenska medlemmar finns.
Annika Lidne har helt rätt i att den gamla kyrkbackens funktion är värd att granska och lära av. Men jag håller inte med henne om att den som fysisk mötesplats är helt försvunnen. Men med enhetssamhällets försvinnande är den mer fragmenterad. Därmed har den ändå inte förlorat sin betydelse.
Många som träffas på söndag eller en annan dag i veckan till gudstjänst vet att snacket efteråt är viktigt. Dels så stärks de sociala relationerna, dels får man lyssna och berätta, dela med sig av nyheter och få höra det senaste.
Riktigt spännande i den kommande fasen - ja den är nog redan här för en del - när gränsen mellan det som händer i den analoga och den digitala verkligheten blandas, flyter samman. Där det lokala mötet odlas, där kommunikationen verkligen är lokal, där kan också den digitala kommunikationen bli mycket lokal och nära, även om verktygen är globala.
Svenska Kyrkan har enastående möjligheter att använda sin lokala närvaro för att främja lokal kommunikation. Kyrkorna finns kvar i byar där andra gemensamma öppna mötesplatser försvunnit. Svenska Kyrkan har kyrkor och församlingshem i stadsdelar där människor bor. Ofta är byggnaderna lätta att hitta och lokalbefolkningen kan peka ut kyrkan för den tillfällige besökaren. Att tillhöra Svenska Kyrkan kopplas samman med det gudliga huset och med platsen omkring: kyrkbacken.
För några veckor skrev jag om kyrkobyggnader senast, med en referens till prästen Mikael Mogren. Jag upprepar citatet av honom, som i den här bloggposten får en ny och minst lika bra mening:
Där träffades alla och utbytte skvaller och tips, där flirtades det och där tog man initiativ till affärer. Nu finns det ingen sådan fysisk plats längre.
Som hon ser det finns inte sådana fysiska platser idag, men Facebook med 3,6 miljooo.oooner svenska medlemmar finns.
För att skapa sig en plats i folks vardagsliv måste medierna titta ännu mer på vad folk verkligen vill veta och behöver veta.
Annika Lidne har helt rätt i att den gamla kyrkbackens funktion är värd att granska och lära av. Men jag håller inte med henne om att den som fysisk mötesplats är helt försvunnen. Men med enhetssamhällets försvinnande är den mer fragmenterad. Därmed har den ändå inte förlorat sin betydelse.
Många som träffas på söndag eller en annan dag i veckan till gudstjänst vet att snacket efteråt är viktigt. Dels så stärks de sociala relationerna, dels får man lyssna och berätta, dela med sig av nyheter och få höra det senaste.
Riktigt spännande i den kommande fasen - ja den är nog redan här för en del - när gränsen mellan det som händer i den analoga och den digitala verkligheten blandas, flyter samman. Där det lokala mötet odlas, där kommunikationen verkligen är lokal, där kan också den digitala kommunikationen bli mycket lokal och nära, även om verktygen är globala.
Svenska Kyrkan har enastående möjligheter att använda sin lokala närvaro för att främja lokal kommunikation. Kyrkorna finns kvar i byar där andra gemensamma öppna mötesplatser försvunnit. Svenska Kyrkan har kyrkor och församlingshem i stadsdelar där människor bor. Ofta är byggnaderna lätta att hitta och lokalbefolkningen kan peka ut kyrkan för den tillfällige besökaren. Att tillhöra Svenska Kyrkan kopplas samman med det gudliga huset och med platsen omkring: kyrkbacken.
För några veckor skrev jag om kyrkobyggnader senast, med en referens till prästen Mikael Mogren. Jag upprepar citatet av honom, som i den här bloggposten får en ny och minst lika bra mening:
Kanske är det ingen tillfällighet att när man i Sverige talar om ”kyrkan” menar man i regel en kyrkobyggnad. Kroppen, materien bär språket. Oberoende av materien existerar ingen kommunikation. Jag vill pröva en tanke. Fungerar inte kyrkomiljöerna som en slags tecken? Kommunikation är beroende av språk. Språk är tecken i materia. Formgivning kan man också kalla det. Det är en akt av överföring, där formgivaren omsätter känslor och tankar i materia. Ordet design kommer av latinets designare. Under renässansen betydde verbet designare att teckna, men också att skapa ett visuellt begrepp för något. Tecknandet var något mer än enfinmotorisk övning. Det var en träning av tänkandet.
22 februari 2010
May Wikström 41 tar över Kyrkpressen: - Familjen är större
Den svensktalande delen av Evangelisk Lutherska Kyrkan i Finland har sin egen veckotidning, Kyrkpressen. Idag presenteras tidningens nya chefredaktör, May Wikström, 41 år.
Hon är journalist och har arbetat för ett bolag som sänder kristna teveprogram över Mellanöstern. Åren utomlands har gett henne teologiska insikter om kristenheten i Finland och världen:
Lågkonjunkturen har inte drabbat Kyrkpressen som andra finska tidningar och tidskrifter. Och det beror på att nästan alla församlingar i Borgå stift prenumererar på tidningen åt sina medlemmar. I en del församlingar tar man upp en frivillig prenumerationsavgift.
Svenska Kyrkans Tidning har en lägre upplaga, på knappt 40.000 ex. Men så är församlingarna i Sverige inte alls på samma sätt med och betalar för tidningen.
Svenska Kyrkan har upp emot 25.000 anställda medarbetare och kanske närmare 50.000 förtroendevalda (lite beroende på hur man räknar.) Alla anställda och alla förtroendevalda i Svenska Kyrkan borde få en egen prenumeration på Svenska Kyrkans Tidning. Även de som är ideellt arbetande medlemmar borde erbjudas tidningen.
Med vetskap om att tidningen går till alla anställda och förtroendevalda medlemmar i Svenska Kyrkan skulle mer information kunna kanaliseras via Svenska Kyrkans Tidning. Det skulle sänka kostnaderna för interninformation. Med en etitioner stiftsvis skulle informationen filtreras på ett bra sätt. Och på webben kan en lokal editionering för varje ort vara fullt möjlig.
Hon är journalist och har arbetat för ett bolag som sänder kristna teveprogram över Mellanöstern. Åren utomlands har gett henne teologiska insikter om kristenheten i Finland och världen:
- Familjen är större, säger hon till Kyrkpressen. Så vi måste kunna tänka både internationellt och när det gälller meningsskiljaktigheter i Borgå stiftKyrkpressen har funnits i fyrtio år, har en upplaga på 110.000 ex och är med det största tidningen i Svenskfinland. Stig Kankkonen, som varit chefredaktör sedan år 2001, avgår med pension i sommar. Chefredaktörsbytet innebär alltså en tydlig generationsväxling. Tidningsstyrelsen har sökt en person med gedigen journalistisk erfarenhet, personlig förankring i kyrkligt liv och god kännedom om Borgå stift. Nu har man tdligen funnit sin kvinna.
Lågkonjunkturen har inte drabbat Kyrkpressen som andra finska tidningar och tidskrifter. Och det beror på att nästan alla församlingar i Borgå stift prenumererar på tidningen åt sina medlemmar. I en del församlingar tar man upp en frivillig prenumerationsavgift.
Svenska Kyrkans Tidning har en lägre upplaga, på knappt 40.000 ex. Men så är församlingarna i Sverige inte alls på samma sätt med och betalar för tidningen.
Svenska Kyrkan har upp emot 25.000 anställda medarbetare och kanske närmare 50.000 förtroendevalda (lite beroende på hur man räknar.) Alla anställda och alla förtroendevalda i Svenska Kyrkan borde få en egen prenumeration på Svenska Kyrkans Tidning. Även de som är ideellt arbetande medlemmar borde erbjudas tidningen.
Med vetskap om att tidningen går till alla anställda och förtroendevalda medlemmar i Svenska Kyrkan skulle mer information kunna kanaliseras via Svenska Kyrkans Tidning. Det skulle sänka kostnaderna för interninformation. Med en etitioner stiftsvis skulle informationen filtreras på ett bra sätt. Och på webben kan en lokal editionering för varje ort vara fullt möjlig.
01 februari 2010
Så ska de tas: 12 chefsargument mot beröring av sociala medier
Med nödvändig hjälp av Niclas Strandh hittar jag till Erik Fors-Andrées blogginlägg där han samlat tolv argument som chefer kan använda - och använder - för att inte låta sina företag eller organisationer beröras av det som provisoriskt samlas under begreppet sociala medier. Läs på Definition of Done.
En annan bloggare, Björn Alberts, tar upp tråden och diskuterar vidare. På flera punkter ger han goda motargument som har med lyssnande och seende att göra. Att vända sig bort från de sociala medierna är att förlora mycket av kontakten med omvärlden. För företag att förlora kontakt med sin marknad, med sina kunders verklighet. För organisationer att förlora kontakt med de man vill dela sina värderingar med och med sina medlemmar.
I helgen skrev Karin Thunberg en krönika i Svenska Dagbladet där hon blottade en vit fläck i sin journalistiska begåvning och erfarenhet. Det var nog en och annan chef och ledare som läste och nickade instämmande. Så skönt att avsluta arbetsveckan med att bli bekräftad i att snart kunna ta helg i förvissningen om att det inte ska behöva tas några nya vägval i veckan som kommer heller.
Att Karin Thunberg har många vänner bland sina läsare bevisas av flera kommentarer på hennes artikel. Flera som bryr sig och hjälper henne med argumenten för att prova på Facebook, som hon i krönikan mest ägnade sig åt att skriva ner.
Det gamla talesättet In vino veritas, som ungefär betyder att det är med lite vin i kroppen som folk visas sitt sanna jag, kan faktiskt användas på sociala medier i överförd bemärkelse. Jag lär mig inte så litet om mig själv när jag brukar de sociala medierna. Och jag lär mig verkligen mycket om vänner och de människor jag arbetar med och för i mötet med dem i de sociala medierna. Här visar de nya sidor av sig själva, jag ser skilda förmåga att anpassa sig och på ett skapande sätt använda det nya. Och jag märker skillnader i vad de väljer att visa upp, liksom skillnader mellan dem som använder sociala medier som megafon och för konversation.
Som chef, företagsledare eller styrelseledamot kan det vara svårt att stå emot alla krav på att "börja jobba med sociala medier" och önskemålen om att "ta bort filtren mot Facebook, YouTube och Twitter". Det är massa sociala medier-ivrare, pr-folk och unga nyanställda som försöker visa sig duktiga med sociala medier. Här är de 12 bästa argumenten ni kan använda för att hålla er undan sociala medier i er organisation.
En annan bloggare, Björn Alberts, tar upp tråden och diskuterar vidare. På flera punkter ger han goda motargument som har med lyssnande och seende att göra. Att vända sig bort från de sociala medierna är att förlora mycket av kontakten med omvärlden. För företag att förlora kontakt med sin marknad, med sina kunders verklighet. För organisationer att förlora kontakt med de man vill dela sina värderingar med och med sina medlemmar.
I helgen skrev Karin Thunberg en krönika i Svenska Dagbladet där hon blottade en vit fläck i sin journalistiska begåvning och erfarenhet. Det var nog en och annan chef och ledare som läste och nickade instämmande. Så skönt att avsluta arbetsveckan med att bli bekräftad i att snart kunna ta helg i förvissningen om att det inte ska behöva tas några nya vägval i veckan som kommer heller.
Att Karin Thunberg har många vänner bland sina läsare bevisas av flera kommentarer på hennes artikel. Flera som bryr sig och hjälper henne med argumenten för att prova på Facebook, som hon i krönikan mest ägnade sig åt att skriva ner.
Det gamla talesättet In vino veritas, som ungefär betyder att det är med lite vin i kroppen som folk visas sitt sanna jag, kan faktiskt användas på sociala medier i överförd bemärkelse. Jag lär mig inte så litet om mig själv när jag brukar de sociala medierna. Och jag lär mig verkligen mycket om vänner och de människor jag arbetar med och för i mötet med dem i de sociala medierna. Här visar de nya sidor av sig själva, jag ser skilda förmåga att anpassa sig och på ett skapande sätt använda det nya. Och jag märker skillnader i vad de väljer att visa upp, liksom skillnader mellan dem som använder sociala medier som megafon och för konversation.
24 januari 2010
Helle Klein frågande inför Kyrkans Tidnings nye chef; Hur är det med erfarenhet av kyrka och intresse för tro?
På egna webbplatsen Seglora Smedja kommenterar prästen Helle Klein den aktuella utnämningen av en ny chefredaktör för veckotidningen Svenska Kyrkans Tidning. Hon berättar att hon känner tidningens nye publisher Anders Ahbberg som en "oerhört gedigen publicist och journalist". Men hon undrar överhans hans kyrkoerfarenhet och religiösa intresse.
Inte är väl Helle Klein beredd att ställa sin plats i ledningen för Aftonbladet till förfogande, till förmån för en medborgare som är som de flesta? Alltså en som inte är en regelbunden kvällstidningsläsare, som är en medieagnostiker och som sällan läser ledare och krönikor för att man så sällan får något ut av dem? Tror inte det. Och det ser jag inte som att hon därmed sätter sig andra människor och inte ens sina läsare.
Jag ser gärna att Svenska Kyrkans Tidning blir läst av många fler och att upplagan ökar. Ska intresset för tidningen öka bland många medlemmar i kyrkan, så är det en förutsättning att den blir läst av de medlemmar som också är anställda, har ett förtroendeuppdrag eller är volontärer. Det är på samma sätt som med gudstjänsten: Ska fler människor komma till kyrkan och göra det oftare, då är det en förutsättning att de anställda och de förtroendevalda tillsammans med volontärerna i vardagsverksamheterna möts i söndagens gudstjänst.
Helle Klein tror att Anders Ahlberg vid sin sida behöver anställa en opinionsredaktör som ansvarar för ledarsidan och debattsidorna i Svenska Kyrkans Tidning. Även här är jag på samma linje som henne.
Han ska väl ändå ansvara för tidningens opinionsbildande och lägga sig i både den världsliga och kyrkliga debatten?Samma bild har jag av Anders Ahlberg och samma invändningar. Och det har jag redan gett uttryck för, här på min blogg för tre veckor sedan. Men det tycks som att Helle Klein närmast menar att vi andra som ställt frågor är beklämmande i vår krisstna inskränkthet. Vi som svarat på Jesus kallelse och vill leva i vårt dop, varför ska vi beskrivas som ofräscha och är det verkligen så säkert att vi inte - i de olika uppdrag kyrkan gett oss - har förmåga att nå ut bland grupper av människor som inte är kyrksamma?
Inte är väl Helle Klein beredd att ställa sin plats i ledningen för Aftonbladet till förfogande, till förmån för en medborgare som är som de flesta? Alltså en som inte är en regelbunden kvällstidningsläsare, som är en medieagnostiker och som sällan läser ledare och krönikor för att man så sällan får något ut av dem? Tror inte det. Och det ser jag inte som att hon därmed sätter sig andra människor och inte ens sina läsare.
Jag ser gärna att Svenska Kyrkans Tidning blir läst av många fler och att upplagan ökar. Ska intresset för tidningen öka bland många medlemmar i kyrkan, så är det en förutsättning att den blir läst av de medlemmar som också är anställda, har ett förtroendeuppdrag eller är volontärer. Det är på samma sätt som med gudstjänsten: Ska fler människor komma till kyrkan och göra det oftare, då är det en förutsättning att de anställda och de förtroendevalda tillsammans med volontärerna i vardagsverksamheterna möts i söndagens gudstjänst.
Helle Klein tror att Anders Ahlberg vid sin sida behöver anställa en opinionsredaktör som ansvarar för ledarsidan och debattsidorna i Svenska Kyrkans Tidning. Även här är jag på samma linje som henne.
17 januari 2010
Pappret är inte dött. Men det är lite 00-tal
Nyhetsbrevet från CAP&Design visade mig vägen till en amerikansk sammanfattning av ett svunnet 00-tal med hjälp av likaledes amerikanska magasinsomslag.
Pappret är inte dött. Magasinsomslag är en genre. Jag skulle inte ha ett dugg emot att ha kreerat flera av dem som visas i den här 2-minuters videon.
Hur kommer magasinen att förändras under det nya decennium vi gått in i, 10-talet? Vilka är de titlar som kommer att försvinna och vilka kommer till? Svenska Dagbladet hade förra veckan ett reportage om den indiska tidningsmarknaden. Mest handlade den i och för sig om dagspress, men var ändå nog så intressant och en påminnelse om vad som händer österut. Här mår papperstidningen väl i flera länder. Antalet tidningsläsare i Indien ökar.
Marshall McLuhan slog fast det: Inga medier försvinner. Så är det och så kommer det att förbli. Men inga medier är oföränderliga. De lever inte oberoende av varandra. Och de är självklart beroende av kontexten.
Pappret är inte dött. Magasinsomslag är en genre. Jag skulle inte ha ett dugg emot att ha kreerat flera av dem som visas i den här 2-minuters videon.
Hur kommer magasinen att förändras under det nya decennium vi gått in i, 10-talet? Vilka är de titlar som kommer att försvinna och vilka kommer till? Svenska Dagbladet hade förra veckan ett reportage om den indiska tidningsmarknaden. Mest handlade den i och för sig om dagspress, men var ändå nog så intressant och en påminnelse om vad som händer österut. Här mår papperstidningen väl i flera länder. Antalet tidningsläsare i Indien ökar.
Marshall McLuhan slog fast det: Inga medier försvinner. Så är det och så kommer det att förbli. Men inga medier är oföränderliga. De lever inte oberoende av varandra. Och de är självklart beroende av kontexten.
10 september 2009
Prästen Patrik predikar
Det är antagligen en motion även till årets kyrkomöte i Svenska Kyrkan som går ut på att någon borde ta ledningen för SVT i örat och säga till på skarpen: Det måste bli som förr, en tevegudstjänst varje söndag.
Men saken är den att det kommer inte bli som förr. I framtiden kommer det bli bättre. För i framtiden är ingen omöjligt. Historiskt har det visat sig omöjligt för Svenska Kyrkan att utöka sin närvaro i public service. Men i många nya kanaler kan Svenska Kyrkan liksom andra sammanslutningar av människor synas och höras.
Kolla här en predikan i all enkelhet av Patrik som är präst i Helga trefaldighets församling i Uppsala. Här står han i Helga Trefaldighets kyrka mitt i stan och talar med de som firar gudstjänst tillsammans med honom i söndags.
Svenska Kyrkan har en egen veckotidning, Kyrkans Tidning, vars omgjorda webbplats skulle må väl av lite rörliga bilder. Lätt som en plätt för en webbredaktör att ta emot tips från läsarna på passande videor att länka till. Inte så mycket svårare för journalisterna att filma lite själva när de är ute och snackar med folk.
Andra bloggar om: youtube, svenska kyrkan, uppsala, predikan, nya medier,
Men saken är den att det kommer inte bli som förr. I framtiden kommer det bli bättre. För i framtiden är ingen omöjligt. Historiskt har det visat sig omöjligt för Svenska Kyrkan att utöka sin närvaro i public service. Men i många nya kanaler kan Svenska Kyrkan liksom andra sammanslutningar av människor synas och höras.
Kolla här en predikan i all enkelhet av Patrik som är präst i Helga trefaldighets församling i Uppsala. Här står han i Helga Trefaldighets kyrka mitt i stan och talar med de som firar gudstjänst tillsammans med honom i söndags.
Svenska Kyrkan har en egen veckotidning, Kyrkans Tidning, vars omgjorda webbplats skulle må väl av lite rörliga bilder. Lätt som en plätt för en webbredaktör att ta emot tips från läsarna på passande videor att länka till. Inte så mycket svårare för journalisterna att filma lite själva när de är ute och snackar med folk.
Andra bloggar om: youtube, svenska kyrkan, uppsala, predikan, nya medier,
28 juli 2009
Tidningen Dagen mindre blind med Facebook
Gå och läs Emanuel Karlstens utförliga bloggpost om hur hans tidning Dagen kom närmare sina läsare med hjälp av Facebook. På kort tid blev Facebook Dagens tredje största trafikälla och man fick över tusen vänner. Aktiva vänner som bidrar till tidningen och visar att de lever med den. Historien om den amerikan som översätter svenska Dagen med Google till knacklig engelska är smått rörande.
Och Aftonbladet skriver toppar just nu med regnväder, vykort och baddräkter.
Andra bloggar om: journalistik, media, aftonbladet, dagen, emanuel karlsten, facebook
Och Aftonbladet skriver toppar just nu med regnväder, vykort och baddräkter.
Andra bloggar om: journalistik, media, aftonbladet, dagen, emanuel karlsten, facebook
07 juli 2009
Är det också detta Stampen stoppar?
God journalistik handlar om engagemang, kunskap och en vilja till mänskliga relationer. Den stora tidningägaren Stampen riskerar inte så lite när man väljer att sätta stopp för läsarnas möjlighet att söka på de många tidningssajter som ingår i koncernen.
En dagstidning som gått går motsatt väg är allkristna Dagen som ökar på transparensen mer och mer: inga hinder för Google, länkar till andra tidningar och verklig läsarmedverkan i det redaktionella arbetet.
I bloggpost av Dagens webbredaktör Emanuel Karlsten idag kan vara ett konkret exempel på vad Stampen med sina tidningar är påväg att stänga sig själv ute ifrån.
Tillägg 8 juli: Hanna Dunér, SvD bloggar om Stampens tilltag. Hon länkar till Joakim Jardenberg som inte skräder orden.
Andra bloggar om: journalistik, media, dagen, emanuel karlsten, stampen
En dagstidning som gått går motsatt väg är allkristna Dagen som ökar på transparensen mer och mer: inga hinder för Google, länkar till andra tidningar och verklig läsarmedverkan i det redaktionella arbetet.
I bloggpost av Dagens webbredaktör Emanuel Karlsten idag kan vara ett konkret exempel på vad Stampen med sina tidningar är påväg att stänga sig själv ute ifrån.
Tillägg 8 juli: Hanna Dunér, SvD bloggar om Stampens tilltag. Hon länkar till Joakim Jardenberg som inte skräder orden.
Andra bloggar om: journalistik, media, dagen, emanuel karlsten, stampen
06 juli 2009
Låt oss vara eniga om fakta: Alla läser inte papperstidningar
Inte ens ambitiösa projektet Power of Print, som stöder tryck på papper i alla väder, kan dra upp spridningen av dagstidningar till mer än 6 av 10 vuxna svenskar. Det är den svenska grafiska branschen som låtit United Minds undersöka svenska folket på denna punkt. Och några punkter till.
Nymodigheten att nätläsa tidningar har redan nått långt ut i vad som brukar kallas de breda folklagen. Spridning för tidningar i digital form har nästan helt närmat sig pappersversionen med hundra år och mer på nacken. Så om ett par år är förhållandena mellan de båda distributionsvägarna helt omvända.
Att läsa tidning på nätet i 30 minuter påverkar miljön i ungefär lika hög grad som läsa dagstidning man får hem i brevlådan eller köper i affären. Det visar en studie som gjorts vid KTH, enligt Power of Print.
Uppgiften får antas vara riktig och gör att krav måste ställas på energisnålare digitala medier, inte på att återvända till det gamla pappret.
Hela rapporten från United Minds som pdf
Andra bloggar om: press, media, dagstidning, tidningar, papperstidningar, digitala medier
Nymodigheten att nätläsa tidningar har redan nått långt ut i vad som brukar kallas de breda folklagen. Spridning för tidningar i digital form har nästan helt närmat sig pappersversionen med hundra år och mer på nacken. Så om ett par år är förhållandena mellan de båda distributionsvägarna helt omvända.
Att läsa tidning på nätet i 30 minuter påverkar miljön i ungefär lika hög grad som läsa dagstidning man får hem i brevlådan eller köper i affären. Det visar en studie som gjorts vid KTH, enligt Power of Print.
Uppgiften får antas vara riktig och gör att krav måste ställas på energisnålare digitala medier, inte på att återvända till det gamla pappret.
Hela rapporten från United Minds som pdf
Andra bloggar om: press, media, dagstidning, tidningar, papperstidningar, digitala medier
Snygg, snyggare SvD?
18 maj 2009
Milda matilda
Hoppas det inte så många fler än chefredaktören för Medievärlden som ska hänga Murdoch i hasorna.
Andra bloggar om: medier, media, journalistik, medievärlden
Andra bloggar om: medier, media, journalistik, medievärlden
Precis
Transparens är inte bara ordet. Det är sanningen också. Precis.
Andra bloggar om: medier, media, journalistik
Andra bloggar om: medier, media, journalistik
13 maj 2009
Förre ordföranden i Svenska Kyrkans pressbolag blev ärkebiskop
Svenska Kyrkans ärkebiskop var en gång ordförande i Svenska Kyrkans Press AB. Under sitt nya nuvarande namn Berling Press äger bolaget Svenska Kyrkans egen nyhetstidning Kyrkans Tidning med veckoutgivning och magasinet Amos som kommer ut varannan månad.
Igår presenterades ett förslag från Svenska Kyrkans nationella kyrkokansliet på en liten medlemstidning. Och det är tydligen ärkebiskop Anders själv som kommit med idén. Så märkligt.
Kyrkokansliets informationschef Klas Hansson säger till Kyrkans Tidning:
Informationschef Klas Hansson har också han ett förflutet i styrelsen för Svenska Kyrkans eget pressbolag.
Ledningen för kyrkokansliet är alltså både missnöjda med spridningen av Amos via ett antal församlingar och tycker att många församlingar gör egna tidningar som är för dåliga.
Förslaget till tidning som är upptryckt och visades på Svenska Kyrkans KOM-dagar i Upplands Väsby är en liten nätt historia i A5-format. Den påminner därför inte så litet om en traditionell församlingstidning.
Nu var det visserligen några år sedan ärkebiskop Anders - då biskop i Växjö stift - med engagemang och intresse ledde styrelsen för pressbolaget, ändå överraskar han mig. Hur ser resonemangen och analysen ut som lett fram till den lilla tidningen? Och hur hänger den samman med en mångårig satsning på en gemensam webbplats för Svenska Kyrkan med alla stift och församlingar?
Det framgår inte av rapporteringen om presentationen av den nya medlemstidningen på Svenska Kyrkans KOM 2009 har föregåtts av samråd med den nuvarande ledningen för Berling Media. Kyrkostyrelsen har som huvudägare tung representation i den nuvarande styrelsen.
Vad vill ledningen för kyrkokansliet i Uppsala signalera? Till de många som gör så gott de kan i många församlingar för att få till en medlemskommunikation via olika kanaler? Till de församlingar i t.ex. Malmö, Lund, Helsingborg, Örebro, Göteborg, Borlänge osv. vad vill man säga till dessa? Och vilken är signalen till det egna pressbolaget?
Andra bloggar om: media, svenska kyrkan, kommunikation, journalistik
Igår presenterades ett förslag från Svenska Kyrkans nationella kyrkokansliet på en liten medlemstidning. Och det är tydligen ärkebiskop Anders själv som kommit med idén. Så märkligt.
Kyrkokansliets informationschef Klas Hansson säger till Kyrkans Tidning:
Det finns alltför många församlingsblad som idag inte håller tillräckligt hög klass. Och magasinet Amos har inte fått det genomslag som vi hoppades på.
Informationschef Klas Hansson har också han ett förflutet i styrelsen för Svenska Kyrkans eget pressbolag.
Ledningen för kyrkokansliet är alltså både missnöjda med spridningen av Amos via ett antal församlingar och tycker att många församlingar gör egna tidningar som är för dåliga.
Förslaget till tidning som är upptryckt och visades på Svenska Kyrkans KOM-dagar i Upplands Väsby är en liten nätt historia i A5-format. Den påminner därför inte så litet om en traditionell församlingstidning.
Nu var det visserligen några år sedan ärkebiskop Anders - då biskop i Växjö stift - med engagemang och intresse ledde styrelsen för pressbolaget, ändå överraskar han mig. Hur ser resonemangen och analysen ut som lett fram till den lilla tidningen? Och hur hänger den samman med en mångårig satsning på en gemensam webbplats för Svenska Kyrkan med alla stift och församlingar?
Det framgår inte av rapporteringen om presentationen av den nya medlemstidningen på Svenska Kyrkans KOM 2009 har föregåtts av samråd med den nuvarande ledningen för Berling Media. Kyrkostyrelsen har som huvudägare tung representation i den nuvarande styrelsen.
Vad vill ledningen för kyrkokansliet i Uppsala signalera? Till de många som gör så gott de kan i många församlingar för att få till en medlemskommunikation via olika kanaler? Till de församlingar i t.ex. Malmö, Lund, Helsingborg, Örebro, Göteborg, Borlänge osv. vad vill man säga till dessa? Och vilken är signalen till det egna pressbolaget?
Andra bloggar om: media, svenska kyrkan, kommunikation, journalistik
05 maj 2009
Bloggen är död. Lägg av.
Bloggen ett ämne i SVTs morgonsoffa. Mia Skäringer kommer ut som en av dem som slutat. Brit Stakston och Mats Svegfors svartklädda i samma soffa.
Svegfors tror inte bloggare sorterar information. Bah!
Traditionella medier filtrerar bort nyheter så att det inte blir för mycket. För vem skulle klara ha en tidning full av nyheter? Den skulle man inte orka läsa. Ett par minuter med tidningen till frukost förutsätter att det inte trängs för mycket nyheter på sidorna.
Redan Nietzche beskrev med rätta tidningsläsandet som en rituell handling. Dagstidningen har som ett viktigt syfte att bekräfta att jorden bara snurrat ännu ett varv kring sin egen axel och att det mesta går sin gilla gång.
Inga medier försvinner. Sättet att bruka medier förändras. Hela tiden.
Så gammelmedier kan förnyas och komma till användning på nya sätt. Nya medier kommer att få fettvalkar och rynkor.
Det är mänskligt att uttrycka sig. Därför är det bra att rätten att publicera sig inte begränsas till den som har pengarna, till den som har en utbildning eller en anställning.
De tekniska begränsningarna övervinns både i början och i slutet av en era. Märkligt lätt att låta fascinationen över det tekniska ta överhanden till att börja med. Och märkligt lätt att krampaktigt hålla fast vid en föråldrad teknik i slutet av sista akten.
Viktigare än allt annat är att ha ett ärende. De medier åldras snabbast är de som brukas utan en vision, utan att ha något angeläget eller underhållande att berättaoch utan medarbetare som brinner.
Andra bloggar om: svt, mats svegfors, brit stakston, bloggosfären, blogg, bloggar, nya medier, media, sociala media, sociala medier,
Svegfors tror inte bloggare sorterar information. Bah!
Traditionella medier filtrerar bort nyheter så att det inte blir för mycket. För vem skulle klara ha en tidning full av nyheter? Den skulle man inte orka läsa. Ett par minuter med tidningen till frukost förutsätter att det inte trängs för mycket nyheter på sidorna.
Redan Nietzche beskrev med rätta tidningsläsandet som en rituell handling. Dagstidningen har som ett viktigt syfte att bekräfta att jorden bara snurrat ännu ett varv kring sin egen axel och att det mesta går sin gilla gång.
Inga medier försvinner. Sättet att bruka medier förändras. Hela tiden.
Så gammelmedier kan förnyas och komma till användning på nya sätt. Nya medier kommer att få fettvalkar och rynkor.
Det är mänskligt att uttrycka sig. Därför är det bra att rätten att publicera sig inte begränsas till den som har pengarna, till den som har en utbildning eller en anställning.
De tekniska begränsningarna övervinns både i början och i slutet av en era. Märkligt lätt att låta fascinationen över det tekniska ta överhanden till att börja med. Och märkligt lätt att krampaktigt hålla fast vid en föråldrad teknik i slutet av sista akten.
Viktigare än allt annat är att ha ett ärende. De medier åldras snabbast är de som brukas utan en vision, utan att ha något angeläget eller underhållande att berättaoch utan medarbetare som brinner.
Andra bloggar om: svt, mats svegfors, brit stakston, bloggosfären, blogg, bloggar, nya medier, media, sociala media, sociala medier,
20 april 2009
Frimodigt uttalande av kyrklig medie-VD
Jag läser en intervju i Medievärlden med kristna mediehuset Berlings nye vd Kåre Gustafsson. Han visar frimodighet när han öppnar för en dialog med Pingsrörelsen som ägare till tidningen Dagen. När Svenska Kyrkans veckotidning Kyrkans Tidning kämpar med upplagan - och lite till - är det förstås rätt att signalera öppenhet gentemot en tidning som har medvind på ett annat sätt.
Tidningen Dagen är snabba på att förmedla Medievärldens berättelse. Kyrkans Tidning verkar vänta med sin rapportering.
Så träder Kåre Gustafsson fram ur anonymiteten på ett intressant sätt. Ett scenario skulle vara en kristen dagstidning med Svenska Kyrkan och Svenska Missionskyrkan som nya delägare. Nuvarande Kyrkans Tidning skulle då kunna bli den facktidning som Svenska Kyrkan saknar att sätta i händerna på samtliga sina anställda, förtroendevalda och volontärer.
Andra bloggar om: media, tidning, svenska kyrkan, dagen, förlag, berling media
06 april 2009
Språkförbistring eller härligt nyspråk?
Prästen i Svenska Kyrkan och Aftonbladets Helle Klein använder ofta ett politiskt och agiterande språk med prästkragen på, t.ex. på egna arenan Seglora Smedja, och som politisk skribent kryddar hon gärna med den dialekt som salig Fröding kallade latrin och kräkiska, som när hon i en aktuell bloggpost vandrar med arbetarrörelsen i långfredagsmörker.
Andra bloggar om: språk, journalistik, media,
Andra bloggar om: språk, journalistik, media,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)