Ta rygg Carina Etander. Få koll på Svenska Kyrkan

En av Svenska Kyrkans flitigaste och mest intitierade bloggare är Carina Etander Rimborg. Hon är medlem i Härlanda församling i Göteborg. Till yrket är hon informatör och hennes kyrkliga uppdrag är många. Att hon är proffs på att samla, sortera och förmedla information, gör henne förstås lämpad för att också vara en bloggande källa för var och en som vill ha hjälp med att veta vad som är på tapeten runt om i Svenska Kyrkan. Hennes olika uppdrag ger henne givetvis insyn i mycket av det som händer.

Ändå är den avgörande skillnaden mellan Carina och många andra informatörer och förtroendevalda i Svenska Kyrkan hennes särskilda vilja att dela med sig. Och hon gör det hon vill: bjuder på det hon samlat in, det hon fått ta emot ger hon vidare.

Nu kan någon surt invända att Carina är partisk och att hela bloggen hon står för är det, eftersom den heter Poskvalbloggen, för att hon är anställd av den inomkyrkliga föreningen Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. Den som gör det, har missat poängen. Och den som av det skälet avstår från att följa Carinas blogg missar en massa information, som det krävs både kunskap och mycket tid för att skaffa sig på egen hand.

Idag 28 november 2011 dominerar Carinas Blogg med rätta länklistan på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats.

Hon uppmärksammar den nyss inledda julinsamlingen till Svenska Kyrkans internationella arbete. Hon kommenterar en pågående utredning i Lunds stift om möjligheten för en församling att ha kyrkoherde på halvtid. Carina ger här den ekumeniska och internationella utblicken som det bara är att hoppas finns med i Lunds domkapitel där frågan ska avgöras. 

Hennes bloggpost från i lördags om domkyrkan i Härnösand inför dess återinvigning och tv-gudstjänsten syns i bloggflödet hos Svenska Kyrkans Tidning. Fyra av fem länkar från tidningens webbplats går till Carinas blogg. Den fjärde handlar om att det nu äntligen ska bli möjligt att anställa diakoner som diakoner i Svenska Kyrkans församlingar utomlands. 

Carina Etander Rimborg har från starten fram till idag publicerat 1 455 artiklar på sin blogg. Och hon har inte slagit av på takten den senaste tiden. Snarare tvärt om.

Tidigare i år utnämndes Carina av en ekumenisk jury till årets Up´n´coming inom sociala medier i kyrkliga sfären. Priset var en biljett till 2012 års upplaga av Sweden Social Web Camp. Så vi kan vara säkra på att få fylliga rapporter från den intressanta tillställning kommande sommar.

Carinas blogg representerar ett modernt sätt att kommunicera inom Svenska Kyrkan och med kyrkans omvärld. Hon länkar och man länkar till henne. Hon fångar upp människors berättelser och deras budskap i texter och bilder, och ger dem ett rum, en scen, en talarstol. Det här sidledes sättet att kommunicera kommer snart också att bli vardag för de kyrkliga tidningarnas webbplatser, för stiftens webbplatser och för den rikskyrkliga webbplatsen som kyrkostyrelsens kansli svarar för.


Det finns faktiskt ett surmagat skäl till förutom det där med poskandet att inte uppskatta Carinas blogg, ja eller snarare min bloggpost om hennes blogg: Jag skriver om min vän Carina.

Låt motbilderna få flöda i Svenska Kyrkans Tidning

Dagarna före valet gör Svenska Kyrkans Tidnings chefredaktör Anders Ahlberg rätt i att säga tydligt nej tack till Sverigdemokraterna. Ett parti som varken står för något typiskt svenskt eller demokratiskt. Att markeringen blir tydlig i Svenska Kyrkans Tidning är särskilt viktigt, eftersom partiet på flera sätt har försökt att profitera på Svenska Kyrkan. Och det ska för övrigt inget politiskt parti ägna sig åt. Inte heller socialdemokrater som påstår sig vara garanten för "folkkyrkan". Därför kommer den här ledaren rätt i tiden.

I tidningens huvudledare ingår också en skarp kritik av Anders Ahlberg riktat till svenska massmedier för deras sätt att genom "infantiliserat knappräknande" minska de ideologiska frågornas plats i valrörelsen. "Relativismen behöver mothugg: vi (Svenska Kyrkans medlemmar, antar jag? min anm) måste står för något. Det  vidsgade viet och ett bortvittrat dom är en del av vår identitet" skriver han.

På samma uppslag skriver Elin Grelsson apropå protesterna mot det planerade muslimska centret i närheten av Ground Zero i New York om vikten av att låta positiva motbilder av troende människor och trossamfund få flöda fram i massmedia. Svenska Kyrkans Tidning borde bli en sådan kanal. Redaktionsledningen borde peka ut riktningen för hela redaktionen och sätta upp ett mål för 2011. Målet borde vara att ställa sig på de troendes sida och stärka de positiva rösterna och bilderna av livet i Svenska Kyrkan när det är som bäst. Det kan förstås leda till kritik från andra massmedier, men det kan ju inte Svenska Kyrkans Tidnings uppgift att vara dem till lags?

Flitigt bloggande Carina Etander Rimborg kommenterar en hel del i veckans nummer av Svenska Kyrkans Tidning. Prästen Dag Sandahl har närläst tidningens huvudartikel och upptäckt att Adolf Fredriks församling i Stockholms stift likställer arbetsgruppen Kyrklig Förnyelse och Societas Sanctae Birgittae med Sverigedemokraterna. Det bloggar han om. Se här ett exemepl på att Svenska Kyrkans Tidning också har ett kyrksfolkbildande uppdrag att axla. Det finns oinformerade och obildade medarbetare i Svenska Kyrkan som behöver en upplysning som Svenska Kyrkans Tidning skulle kunna ge dem.

Jag är söndagsglad

Svenska Kyrkans egen veckotidning kom med tidningbudet i morse. På ettan toppar man med en rubrik som med nöd och näppe har täckning i artikeln. Det står att biskopar är beredda att släppa söndagen som  veckans främsta dag för firande av mässan.

Biskop Eva i Svenska Kyrkan Stockholms stift säger att "vi måste rätta vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen". Hennes och tidningens chefredaktör Anders Ahlberg argumentation bygger till stor del på att det är tidsbrist som får människor att inte delta i söndagens mässa. I en tid när människor aldrig haft så mycket ledighet, så korta arbetsveckor. I en tid när kulturutbudet och idrottsutbudet är stort just på helger eftersom det då är möjligt för många att delta. Omvärldskoll, flickor och pojkar!

Brasklappen hos de som nu faller undan och vill operera bort uppståndelsedagen, solens dag, söndagen ur den kristna församlingens liv, finns i artikeln och i ledaren. Håller inte argumenten och blir invändningarna för många från folk med inflytande i Svenska Kyrkan, då kommer det att heta att det bara var klockslaget 11 som man ville diskutera lite grand.

Men saken är allvarlig. Kyrkans Tidning läggs på altarringen i Rapport ikväll och biskop Eva intervjuas. Hon förklarar att söndagen som gudstjänstdag är orsakad av bondesamhället. Där har hon fel. Och det vet hon. Hon är på den här punkten egentligen lika bildad som t.ex. Oloph Bexell. I artikelns inledning sammanfattar han vad som är söndagsmässans grund.

Anders Ahlberg kallar oss söndagsglada gudstjänstfirare för naiva fixerade med maktperspektiv.

Istället för att bekämpa oss som kommer till vår kyrka när klockorna kallar tycker jag att biskop Eva och Anders Ahlberg borde rikta sig till sina egna medarbetare, samla dem och prata gudstjänstliv. Det är klart att det ger en bristande kompetens som får långtgående konsekvenser om de anställda på stiftskansliet och på Kyrkans Tidning inte går i kyrkan.

Bloggaren Carina Etander Rimborg har seglat upp som den flitigaste i att spegla och kommentera livet i Svenska Kyrkan på längden, bredden och djupet. Hon skriver förstås också om söndag och gudstjänstfirande idag.

Söndagen är helig för den kristna kyrkan. Vad får Svenska Kyrkans Tidning energi ifrån för att kampanja emot? Vad vill tidningsledningen åstadkomma? Vems ärende går man?

Tillägg 23:05 Det finns en bra beskrivning av söndagens mässa, som jag hämtar från S:t Ansgars webbplats.

Veckans huvudgudstjänst, högmässan, är i princip den gudstjänst som kyrkan alltid har firat på Herrens dag. När vi firar mässa är det inte främst för att ge information eller undervisning om vad kyrkan tror och tycker. Mässan är ett verkligt möte med Gud som på ett hemlighetsfullt sätt möter sitt folk i ordet, lovsången, bönen och nattvarden. I Sankt Ansgars kyrka lägger vi stor vikt vid att högmässan ska präglas både av öppenhet och av verkligt andligt djup. Vi arbetar mycket med musiken, förkunnelsen av Guds ord och med de symboler som talar till oss på ett annat och djupare plan än orden.

Vi söker förena trohet mot kyrkans gudstjänsttradition och nya uttrycksformer hämtade från vår egen tid.

Vi vet att också den som är ovan vid att fira gudstjänst kan känna sig hemma i vår gudstjänstgemenskap. 

 I S:t Ansgars kyrka firar församlingen mässa tisdag, onsdag, fredag och söndag. Det har vi gjort så länge jag minns.

Tillägg fredag 11 juni: Läs Miriam Klefbecks blogg Storasyster i Vassen. Hon för gudstjänstfrågan både till ett  medmänskligt plan och ger den bibelförankring som jag inte fått till i mitt inlägg igår.

Tillägg söndag 13 juni: Biskop Esbjörn, Karlstad stift i Svenska Kyrkan intervjuad av Sveriges Radio om de anställda och förtroendevalda medlemmarnas gudstjänstfirande.

Får Annika Borg den hjälp hon behöver? Eller sabbar Svenska Kyrkans Tidning hennes image?

Annika Borg är främst skribent, författare, föreläsare och universitetslärare. Hon har - som hon skriver på sin webbplats - en bakgrund som präst i Svenska Kyrkan. På ett uppslag i dagens prasselupplaga av Svenska Kyrkans Tidning blir hon tagen i försvar. Min första tanke är att detta måste ses som ett intrång på hennes integritet.

Annika Borg är sedan många år krönikör i Svenska Kyrkans Tidning och suppleant i Pressens Opinionsnämnd. Helt nyligen använde hon sin plats i tidningen för att göra ett generaliserande angrepp på den romersk-katolska kyrkan. En text som väckte reaktioner, vilket får antas vara meningen. Det svenska katolska stiftets pressekreterare skriver till Annika Borgs biskop, som är biskopen i Svenska Kyrkan Stockholms stift, där hon är folkbokförd. En präst har en biskop även utan anställning i Svenska Kyrkan. Det är klart att Annika Borg räknade med och kanske till och med förväntade sig en ordentlig reaktion från romersk-katolskt håll. Hon har varit med för.

Kyrkans Tidning publicerar delar av pressekreterarens mejl och biskopens svar. Till det läggs tolkningen att pressekreteraren skulle ha krävt att biskopen skulle ha tystat sin präst. Den publicerade texten kan tolkas på flera andra sätt i sitt sammanhang. Annika Borgs egen tolkning, biskopens tolkning och journalistens tolkning är samstämda. 

Det är inte så ovanligt att biskopar får brev om präster. Det är inte ovanligt att präster skriver brev till sina biskopar. Och biskopar skriver brev till sina präster. Ovanligare är att det uppmärksammas av en tidning. Senast var det väl när biskop Caroline Krook lät förstöra en mängd brev från sina präster istället för att lämna ut dem till massmedia när det krävdes av henne.

Vuxnas sexuella övergrepp, fysisk och psykisk misshandel av barn är en synd som aktivt ska motarbetas. Att präster som mottagit en särskild vigning begår sådana övergrepp är särskilt allvarligt. Har jag med dessa två meningar gjort det hel klart vad jag står på barnen och ungdomarnas sida. 

Annika Borg gör anspråk på att ha god kunskap om den romersk-katolska kyrkans inre liv och ordningar. Så är hennes krönika uppbyggd. Hennes biskop använder formuleringar som vill ge intryck av att hon inte vet så mycket om Stockholms katolska stift.

Med Svenska Kyrkans Tidnings uppslag bekräftas ändå relationen mellan biskop och präst inom Svenska Kyrkan. Det blev nog en björntjänst av det som var tänkt som att ställa upp på en av tidningens egna.

Tillägg: Domprosten i Svenska Kyrkan Stockholms stift tackar den romersk-katolske i biskopen i stiftet med samma namn: " jag är stolt och glad över att mina kristna trossyskon i katolska kyrkan i Sverige har en biskop som också i denna fråga är så tydlig och så klok" Vad prosten Åkes biskop om detta?

Dagens goda nyhet: Svenska Kyrkans Tidning öppnar sig

Idag blev jag verkligen glad och förhoppningsfull när jag öppnade Svenska Kyrkans Tidning, veckans nummer i på papper. För här händer det grejer på ledarsidan. Och inte så litet av det jag haft på min önskelista när det gäller min kyrkas egen veckotidning ser jag har infriats. Kul, kul.

Dag Tuvelius blir kvar som ledarskribent. Och han får sällskap av mångåriga medarbetaren Brita Häll. Hon är en i den trojka fört fram Svenska Kyrkans magasin Amos till framgång. Amos är en av landets största magasin, med en imponerande upplaga på en halv miljon eller mer för vart och ett av årets sex nummer.

Nye chefredaktören Anders Ahlberg, med för Svenska Kyrkans Tidning nya titeln publisher, är en av de tre i ledarredaktionen. Fler röster, mera mångfald.

Och det stannar inte vid detta.  Anders Ahlberg har engagerat fyra i Svenska Kyrkan kända och i stora grupper (om än inte helt överlappande) uppskattade medlemmar: Annika Borg, Bo Brander, Anna Karin Hammar och Susanne Wigorts Yngvesson. (Tillägg 12:26 Alla fyra är disputerade - riktiga - doktorer i teologi.)

De kommer varje vecka att få ge en rekyl (ja, tidningen kallar det så) på ledaren signerad Brita, Anders eller Dag. Och de kommer också som det ser ut att kommentera veckans Dilemma.

Ledasidan blir ett helt uppslag, följt av ett helt uppslag för debattartiklar, insändare och veckans krönikör. Denna veckas krönikör är ambassadör Ulla Gudmundsson. De andra fyra stående krönikörerna är Ann Heberlein, Jackie Jakubowski, Ulrika Knutsson och Annika Borg. Jag gissar att Annika Borg kommer att få en ersättare när hon nu fått ett nytt uppdrag på ledarskidan. En ny krönikör skulle kunna vara Celina Falk, Luleå stift, Eva-Maria Munck, Stockholms stift eller Hannah Kroksson, Stockholms stift.

Jag ser fram att förnyelsen i Svenska Kyrkan Tidning på papper får färga av sig utan fördröjning i tidningen på nätet. Här kan den nya ledarsidan och platsen för debatt (hellre mer av dialog också) få sin utvidgning och engagera fler medlemmar i Svenska Kyrkan.

Relaterade inlägg här på Brygubben

Tidigare det här

http://brygubben.blogspot.com/2010/03/var-det-tuvelius-sista-ledare-i-svenska.html

Och det här

http://brygubben.blogspot.com/2010/01/helle-klein-fragande-infor-kyrkans.html

Som tog sin början i detta

http://brygubben.blogspot.com/2010/01/svenska-kyrkans-tidnings-nye.html

Var det Tuvelius sista ledare i Svenska Kyrkans Tidning?

I veckans nummer av Svenska Kyrkans Tidning som kom med tidningsbudet på morgonen presenterar sig tidningens nye publisher - vd och chefredaktör i samma person - Anders Ahlberg.

- Var med oss på papper och på nätet, skriver han på första sidan. Och på ledarsidan ger han besked om en nyordning redan från nästa nummer. Kan det vara den sista ledaren signerad avgående chefredaktören Dag Tuvelius i tidningen idag? Eller signalerar hans nya titel - ledarskribent - att han kommer att fortsätta?

Anders Ahlberg skriver kort  på samma sida att det ska bli fler röster i debatten och mer utrymme. Redan i nästa veckas nummer av Svenska Kyrkans Tidning.

Jag skrev om Svenska Kyrkans ledarsida när Anders Ahlberg utnämndes.

Såsom den nye publishern Anders Ahlberg svarar i intervjun ges intrycket att han inte själv kommer att hålla i pennan på Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Frågan är vilken lösning han kommer att välja. Kommer ledarskribenten, eller blir det en grupp skribenter, från kretsen av kyrkofrämmande kändistyckare eller kommer det att bli människor med god förankring i Svenska Kyrkan som utan frustrationer kan tala klarspråk om om både kyrka, samhälle och värld? De senare kanske till att börja med inte är de mest bekanta inom andra medier, men är förstås de personer som i längden kommer visa sig ha något med substans att tala om och bli de kyrkans röster man lyssnar till med respekt och intresse.

Jag skulle helst se att det blev en grupp om tre eller fyra ledarskribenter som tog hand om Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Ingen av dem bör vara vigd till präst eller diakon. Vigningstjänsten står i en särskild relation till biskopen och domkapitlet där prästen eller diakonen är anställd eller är bosatt. Namnen kan med fördel sökas inom Svenska Kyrkans Unga, bland lärarna på Svenska Kyrkans folkhögskolor, bland de partipolitiskt obundna förtroendevalda och bland de aktiva kyrkomedlemmarna som arbetar med diakoni och internationella frågor. Minst en bör jobba i en församling och någon borde vara en ideell medarbetare.

De partipolitiskt uppbunda förtroendevalda år trots sitt kyrkliga engagemang och sina positioner diskvalificerade för ett uppdrag hos Svenska Kyrkans Tidning. De står helt enkelt inte fria att opponera mot felaktiga beslut och missförhållande i staten, i landstingen och kommunerna. Att öppna ledarsidan för dem med vigningstjänst är att ytterligare förstärka bilden av en prästkyrka där lekfolket inte räknas som fullvärdiga.

Hela bloggposten

Helle Klein frågande inför Kyrkans Tidnings nye chef; Hur är det med erfarenhet av kyrka och intresse för tro?

På egna webbplatsen Seglora Smedja kommenterar prästen Helle Klein den aktuella utnämningen av en ny chefredaktör för veckotidningen Svenska Kyrkans Tidning. Hon berättar att hon känner tidningens nye publisher Anders Ahbberg som en "oerhört gedigen publicist och journalist". Men hon undrar överhans  hans kyrkoerfarenhet och religiösa intresse. 

Han ska väl ändå ansvara för tidningens opinionsbildande och lägga sig i både den världsliga och kyrkliga debatten?  

Samma bild har jag av Anders Ahlberg och samma invändningar. Och det har jag redan gett uttryck för, här på min blogg för tre veckor sedan. Men det tycks som att Helle Klein närmast menar att vi andra som ställt frågor är beklämmande i vår krisstna inskränkthet. Vi som svarat på Jesus kallelse och vill leva i vårt dop, varför ska vi beskrivas som ofräscha och är det verkligen så säkert att vi inte - i de olika uppdrag kyrkan gett oss - har förmåga att nå ut bland grupper av människor som inte är kyrksamma?  

Inte är väl Helle Klein beredd att ställa sin plats i ledningen för Aftonbladet till förfogande, till förmån för en medborgare som är som de flesta? Alltså en som inte är en regelbunden kvällstidningsläsare, som är en medieagnostiker och som sällan läser ledare och krönikor för att man så sällan får något ut av dem? Tror inte det. Och det ser jag inte som att hon därmed sätter sig andra människor och inte ens sina läsare.

Jag ser gärna att Svenska Kyrkans Tidning blir läst av många fler och att upplagan ökar. Ska intresset för tidningen öka bland många medlemmar i kyrkan, så är det en förutsättning att den blir läst av de medlemmar som också är anställda, har ett förtroendeuppdrag eller är volontärer. Det är på samma sätt som med gudstjänsten: Ska fler människor komma till kyrkan och göra det oftare, då är det en förutsättning att de anställda och de förtroendevalda tillsammans med volontärerna i vardagsverksamheterna möts i söndagens gudstjänst.

Helle Klein tror att Anders Ahlberg vid sin sida behöver anställa en opinionsredaktör som ansvarar för ledarsidan och debattsidorna i Svenska Kyrkans Tidning. Även här är jag på samma linje som henne.

Svenska Kyrkans Tidnings nye chefredaktör bekräftar mediebilden

Intervjuad av tidningen Dagen bekräftar Svenska Kyrkans Tidnings vd och chefredaktör att han sätter pappertidningen framför andra kanaler till tidningens mottagare. Han beskriver pappret i brevlådan som suveränt, alltså oberoende av andra medier. Han står också för sin kritiska inställning till den kristna tron. Och han går sällan i kyrkan efter som han inte får ut något av det.

- Jag har aldrig varit oreflekterat troende och när man går från en gudstjänst och upplever att predikan inte gett något nytt känns det som en begränsning. Jag har tyckt mig möta den utvecklande analysen och argumentationen på andra platser. Trist, men så är det.

Såsom den nye publishern Anders Ahlberg svarar i intervjun ges intrycket att han inte själv kommer att hålla i pennan på Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Frågan är vilken lösning han kommer att välja. Kommer ledarskribenten, eller blir det en grupp skribenter, från kretsen av kyrkofrämmande kändistyckare eller kommer det att bli människor med god förankring i Svenska Kyrkan som utan frustrationer kan tala klarspråk om om både kyrka, samhälle och värld? De senare kanske till att börja med inte är de mest bekanta inom andra medier, men är förstås de personer som i längden kommer visa sig ha något med substans att tala om och bli de kyrkans röster man lyssnar till med respekt och intresse.

Jag skulle helst se att det blev en grupp om tre eller fyra ledarskribenter som tog hand om Svenska Kyrkans Tidnings ledarsida. Ingen av dem bör vara vigd till präst eller diakon. Vigningstjänsten står i en särskild relation till biskopen och domkapitlet där prästen eller diakonen är anställd eller är bosatt. Namnen kan med fördel sökas inom Svenska Kyrkans Unga, bland lärarna på Svenska Kyrkans folkhögskolor, bland de partipolitiskt obundna förtroendevalda och bland de aktiva kyrkomedlemmarna som arbetar med diakoni och internationella frågor. Minst en bör jobba i en församling och någon borde vara en ideell medarbetare.

De partipolitiskt uppbunda förtroendevalda år trots sitt kyrkliga engagemang och sina positioner diskvalificerade för ett uppdrag hos Svenska Kyrkans Tidning. De står helt enkelt inte fria att opponera mot felaktiga beslut och missförhållande i staten, i landstingen och kommunerna. Att öppna ledarsidan för dem med vigningstjänst är att ytterligare förstärka bilden av en prästkyrka där lekfolket inte räknas som fullvärdiga.

Synen att papperstidningen skulle vara en suverän, oberoende kanal till läsarna är förstås ett smalt perspektiv som saknar verklighetsförankring. Och det fördunklar vad som är Svenska Kyrkans Tidnings egentliga mission. Tidningen har en historia och en förhistoria som den nye vd:n och chefredaktören bör studera noga. Och många av de som var med att stifta tidningen finns i livet och står säkert till tjänst för samtal och kommer att dela med sig av visionerna.

Svenska Kyrkans Tidnings existensberättigande har med dess ärende att göra. Handlar om att ha något angeläget att berätta och om att bygga och utveckla relationer mellan läsarna och de som gör tidningen. Den visionen kan förverkligas med en helhetsyn och ett kommunikativt tänkande som öppnar för ett mediebruk som präglas av mångfald och som räknar med läsaren som en aktör. Och viktigast av allt: att arbetet i alla delar grundar sig i den kristna tron, bekännelsen och läran.

Så står inte Svenska Kyrkans Tidning som en torsdagspappersprodukt längre ensam och oberoende, utan blir en del i en väv, blir en tidning som umgås och relaterar till andra tidningar inom Berling Media  Berling Press och andra tidningar som görs av Svenska Kyrkan. Och som blir ett namn som möter respekt och intresse också på nätet, i den digitala radion och i rörliga bilder.

10-talet kan bli ett händelserikt mediedecennium för Svenska Kyrkan om goda krafter samverkar. Just nu händer det mest intressanta lokalt i Svenska Kyrkan, i församlingarna och kanske i radarskugga för det rikskyrkliga. Här görs församlingstidningar på ett nytt sätt, här ifrågasätts de invända men omoderna sätten att kommunicera, här prövas nya sätt att berätta om församlingslivet och här tas de nya digitala medierna i bruk med nyfikenhet och engagemang. Det bloggas och twittras, det anordnas berättaraftnar, man lär och uppmuntrar varandra till ett gott värdskap, omprövar predikans innehåll och form, brottas med språket, med de kyrkliga symbolerna, den kristna konstens uttryck och mycket mer.

Svenska Kyrkans Tidning och magasinet Amos under Anders Ahlbergs ledning skulle kunna spela en roll i den utveckling som redan slagit rot i många församlingar. Det krävs inte så mycket: några mejlfrågor "får vi komma och se vad ni håller på med?", några tågbiljetter, ett glatt humör och en allvarlig vilja att bidra till att bygga vidare på en del av Kristi Kyrka som vår svenska evangelisk-lutherska kyrka ändå är.

Före detta chefred tar över Svenska Kyrkans Tidning

Svenska Kyrkans veckotidning Kyrkans Tidning får en publisher efter Dag Tuvelius. Det blir förra chefredaktören på Medievärlden Anders Ahlberg som tar över från 1 mars, rapporterar hans gamla tidning som sedan en tid helt övergivit pappersupplagan.

När Medievärlden frågar om hans relation till Kyrkans Tidning svarar han med att berätta om att han har präster i släkten. Tydligen var både hans farfar och morfar präster i Svenska Kyrkan.

Anders Ahlberg är inte kristen utan beskriver sig själv som agnostiker. Nu ska han alltså leda Svenska Kyrkans egen veckotidning, som också är en av de få svenskkyrkliga tidningarna med nationell spridning i  någon större upplaga. I uppdraget som publisher ingår även att svara för Kyrkans Tidnings ledarsida. Anders Ahlberg delar inte den kristna tron på ett evigt liv.

Han har före tiden med Medivärlden varit ansvarig utgivare för Västmanlands Läns Tidning. Och tidigare har han ett förflutet på Expressen.

Kyrkans Tidning har också på sin webbplats publicerat nyheten om Ahlberg. Han blir även vd för Berling Media och tar över ledningen av magasinet Amos och Svenska Missionskyrkans tidning Sändaren.

Anders Ahlberg är fyller 55 år om några veckor och blir därmed en av Kyrkans Tidnings äldsta chefredaktörer sedan starten 1982.

Tillägg 16:41

Tidningen Dagen har lagt ut en kortis.

Svenska Kyrkans Tidning måste ha en ledarsida som är en kyrkokristen röst i medievärlden. Även magasinet Amos vars affärsidé bygger på att den betalas av församlingar i Svenska Kyrkan som delar ut den till medlemmarna och hushållen inom församlingen, måste ledas av en medlem i Svenska Kyrkan som frimodigt företräder sin kyrka och den allmänliga kyrkans tro.

Anders Ahlberg har starka kopplingar till Västerås. Är det Berlings förre och mångårige ordförande Mats Svegfors, tidigare landshövding i samma stad, som haft ett finger med i spelet?

Mer bloggat om Svenska Kyrkans tidningar här hos Brygubben. Och om ett uttalande från koncernens vd. Och apropå att Berling Media (tidigare Svenska Kyrkans Press) har lagt ner fler tidningar än man startat.


Tillägg 17:17

Journalisten om utnämningen av Anders Ahlberg

 Andra bloggar om: journalistik, journalist, media, massmedier, tidning, tidningar, kyrkans tidning, Svenska Kyrkan, kyrkan, förlag

Svenska Kyrkans egen tidning - idag på de ungas sida

Heders åt Dag Tuvelius, chefredaktör på Svenska Kyrkans egen veckotidning, Kyrkans Tidning som talar klarspråk om den skeva ålderfördelningen bland Svenska Kyrkans beslutsfattare.

Det är säkert hans rötter i Kyrkans Ungdom som denna vecka avslöjar sig. Och det är bra.

Carina Etander Rimborg, är valarbetare för Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, och bloggar flitigt. Med rätta konstaterar hon att de fyra år låååååånga mandatperioderna inom Svenska Kyrkan missgynnar unga medlemmar. Carina har dock en praktisk lösning på problemet, i väntan på att kyrkoordningen ändras:

Vi måste också ha så många med på listan att man kanske kan få vara med ett eller två år och sedan kan någon annan få komma in (ifall den första måste flytta pga studier eller liknande).

Under en mandatperiod är det många som dör bort i de kyrkliga beslutsorganen. Så hög är medelåldern. Och det för med sig att nya kommer in under mandatperioden. Så att en ung människa flyttar för studier eller jobb, är ingen fara på taket. Inte döden i alla fall.

Dag Tuvelius, Kyrkans Tidning skriver:

Ett dilemma för kyrkovalet är att det oftast beskrivs med förenklade schablonbilder. Som när det gäller valdeltagandet. I förra valet röstade runt 12 procent av medlemmarna. Men bakom den siffran döljer sig både valdeltagande på 30–40 procent i vissa församlingar och ner till 6–7 procent i andra. I Lekvattnet i Karlstads stift röstade nära hälften av alla röstberättigade.

Det där håller jag med om. Från och med nu har Kyrkans Tidning lite mer än ett halvår att som Svenska Kyrkans egen veckotidning ta strid mot schablonerna. Varje vecka finns en första sida som kan förmedla en bild av Svenska Kyrkan som rymmer färg och mångfald. Varje dag finns en webbplats som kan ha andra rubriker än de förenklade. Kyrkans Tidnings redaktion rymmer många goda krafter som nu kan vara med om att göra skillnad.

Men det är inga enorma summor. Pengarna kommer inte att avgöra valet. Utan snarare förmågan att mobilisera och väcka engagemang hos kyrkfolket.

En tidningen som läses så flitigt och citeras som Kyrkans Tidning görs av andra redaktioner inom tv, radio och tidningar, kan verkligen väcka engagemang och mobilicera. Varje gång en aktiv medlem i Svenska Kyrkan säger "min tidning" är framgång.

Andra bloggar om: kyrkoval, svenska kyrkan, kyrkans tidning, journalistiksve

Kyrkans Tidning med gårdagens nyhet?

Redaktionen för Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning tar det riktigt lugnt över jul och nyår. Som det verkar. Lite väl kortfattat i min smak. Och inte särskilt överraskande och nyhetsmässigt.

Andra bloggar om: journalistik, kyrkans tidning, ledigt, Svenska Kyrkan

Precis: Vem behöver Dagens Nyheter?

Jag läser bloggen Mindpark och håller med: Vem behöver Dagens Nyheter?

Emanuel Karlsten på allkristna dagstidningen Dagen ger hopp om livet för massmedia. Så representerar han också en generation av infödda i den digitala världen. Heder åt Dagens chefredaktör som rekryterade Karlsten och stod upp för honom när Livets Ord närstående tidningen Världen Idag gav sig på honom i våras.

Svenska kyrkans veckotidning Kyrkans Tidning borde liksom Dagen ägna de politiska och samhälleliga frågor som beskär individens frihet större uppmärksamhet. Nu kommer inte papperstidningen förrän på torsdag och då är det försent att påverka riskdagens FRA-röstning, men det kommer andra angelägna frågor där Kyrkans Tidning borde vara Svenska kyrkans kritiska röst.

Andra bloggar om: emanuel karlsten, dagen, fra, avlyssning, dagens nyheter, mindpark, brygubben, kyrkans tidning

Krympande Kyrkans Tidning behöver vända om

Svenska Kyrkans veckotidning heter sedan 1982 Kyrkans Tidning. Den krymper. En upplaga på 42.400 ex 2006 blev 40.800 ex förra året. Upplagan minskade enligt TS med 1 600 ex och 3,8 %.

Värre var det året innan. Då rasade upplagan med 18 % från 51.900 ex. Förklaringen bör till stor del vara att några tusen kyrkopolitiker valåret 2005 bjöds på prenumerationer, som de sedan valde att inte förnya.

Men illa är det att Kyrkans Tidning blir en mindre tidning. Den skapades på en plattform av en bukett av kyrkliga tidningar för 25 år sedan och fick snabbt en upplaga på 60.000 ex. Och det är inte en orealistisk upplaga 2008. Svenska Kyrkan närmare 25.000 anställda och minst det dubbla antalet förtroendevalda. Till det kommer hundratusen och fler medlemmar som är frivilliga medarbetare, som är gruppledare, jobbar med diakoni och internationella frågor, som sjunger i kör och är funktionärer i gudstjänsterna.

Det är rimligt att den som har en uppgift i Svenska Kyrkan ser till att hålla sig informerad och kan få veta det senaste. För anställda och förtroendevalda borde tidningen vara obligatorisk och alla andra funktionärer borde erbjudas en egen prenumeration. Med Kyrkans Tidning hem i brevlådan, så blir tidningen ofta delad med andra familjemedlemmar på samma adress.

Det går att skaka liv i Kyrkans Tidning igen. Den kan bli den mötesplats för Svenska Kyrkan den var tänkt att vara. Det ska inte behövas en informationssida från kyrkokansliet som är en annons. Det mesta som skrivs där är redaktionella nyheter. Och borde behandlas som det.

Budbäraren som kämpar med sin överlevnad borde bli en matig bilaga i Kyrkans Tidning.

Amos som är ett magasin som församlingarna köper för hushållsspridning eller utdelning i kyrkorna har också tappat i upplaga. Alla som prenumererar på Kyrkans Tidning borde få Amos på köpet. Så att man kan vara säker på att de vet vad församlingen delar ut, eller skulle kunna dela ut.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, media, kyrkans tidning, upplaga, ts,

Svenska Kyrkan saknar en nyhetsbyrå

Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidnings redaktion har för vana att förse andra redaktioner med godbitar om det som rör Svenska Kyrkan, innan man erbjuder det till sina egna prenumeranter. Sällan hinner det inte ens ut på den egna webbplatsen, innan det dyker upp på en helt annan plats i den svenska mediegeografin.

Det är uppenbart att Svenska Kyrkan saknar en egen nyhetsbyrå. Dagens aktuella exempel handlar om den undersökning Kyrkans Tidning gjort och som visar att 4 av 10 prästgårdar gått förlorade på de senaste fem åren. En nyhet som TT uppenbarligen serverats av Kyrkans Tidning och som sedan kablats vidare, t.ex. till SVT Tvärsnytt
Så finns samma nyhet i skrivande stund på 42 andra mediesajter. När jag sparar den här bloggposten ingenting om saken på Kyrkans Tidnings egen blogg. Förbryllande.



Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkans tidning, fastighetsförsäljning, media

Har Kyrkans Tidning fått mer färg?

Veckan före första söndagen i advent har Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning "renoverat" och "tapetserat om". Tidningens första sida är omgjord och inne i tidningen är det nya vinjetter, påtagligt rödare och en del andra förändringar.

Nu är det två olika röda färger, den i loggan och en gulrödare som kan vara samma som i Svenska Kyrkans vapenlogga, som ska samsas på de tryckta sidorna. Lättjobbat? Snyggt?

Dag Tuvelius använder själv bilden av tidningen som ett hus. Det är bra. För precis som med inredningen i ett hem behövs det översyn och radikala ommöbleringar då och då för helhetens skull. Att rensa ut för att ge plats för ljus och luft, är en stående rekommendation.

För de nya vinjetterna inne i tidningen har valts ett teckensnitt som ligger mycket nära en annan kristen tidning, nämligen Hemmets Vän. Den tidningen kör med (minst) två olika röda färger. Nästan varje vinjett i Kyrkans Tidning har fått sin egen färg: rött för Nyheter, lila för Vardags och Eftertanke Radio & tv Landet Runt och Jobbet & Du, gråblå för Ledare och Debatt, grönt för Kultur Tro Liv och Recensioner.

På tidningens framsida har man gett upp den originella placeringen av loggan uppe till höger. Lite synd eftersom den var så ovanlig, men jag förstår att med loggan centrerad så finns det plats till fler puffar för upptill för artiklar inne i tidningen.

"Det avgörande är människorna och händelserna som fyller rummet med liv. Kyrkans Tidning kanske viktigaste uppgift är att vara en mötesplats där åsikter bryts mot varandra. Ett offentligt rummför nyheter och samtal kring tro och liv."

Så skriver chefredaktören Dag Tuvelius själv i tidningen med anledning av omgörningen. Han gör klart att presentationen görs med anledning av att Svenska Kyrkan börjar ett nytt kyrkoår på söndag.

Men nya framsidan försvinner platsen uppe till vänster där tidningen av tradition brukar toppa med något elände inne från Svenska Kyrkan. Med andra ord den nyhetsvärdering som gett Kyrkans Tidningen namnet "Torsdags Depressionen". Nå, som det står i på Dag Tuvelius ledare denna vecka: "Sunt inte bara följa en given tradition."

Hoppas att Kyrkans Tidnings nya kläder inspirerar redaktionsledningen till nya insikter om vilken tidning Svenska Kyrkans medlemmar och särskilt medarbetarna som är prenumeranter behöver.

Det har sagts mig att Kyrkans Tidnings redaktion sätter stort värde på att andra redaktioner läser tidningen och använder den för artiklar och reportage i egna medier. Det är mänskligt att gilla uppmärksamhet från kollegor. Så är det i alla branscher. Men om man ser till den rätt ensidiga bild av Svenska Kyrkan som urvalet ger i andra medier, så kan man undra hur det blir med åsikter som bryts mot varandra och rum för samtal?

Media är en tuff bransch med hård konkurrens och ofta pressade arbetsförhållande som gör att många journalister tvingas att låna av varandra. Det som skulle leda till mångfald blir mer av självrefererande och när många rapporterar om samma sak blir det snabbt kraft i dreven.

En förutsättning för Kyrkans Tidnings existens är att Svenska Kyrkans församlingar prenumerar på tidningen åt sina medarbetare, till volontärer, till beslutsfattare och anställda. Var och en som har ett uppdrag borde ha en egen tidning som kommer i brevlådan varje torsdag och blir ett arbetsredskap .

Så är det inte, trots att Kyrkans Tidning har funnits i mer än 25 år. Men det skulle kunna bli så. För det krävs att Kyrkans Tidning blir en integrerad del i Svenska Kyrkans tro och liv. Först då kan tidningen bli den mötesplats som Dag Tuvelius skriver om.

När Kyrkans Tidning bygger om nästa gång är det dags att ta med ordet "Svenska" i loggan. För det inregistrerad namnet är "Svenska Kyrkans Tidning".

På tidningens webbplats märks inget av omgörning. Det borde det göra. Särskilt när den tryckta tidningen på flera sidor hänvisar till den egna webbplatsen. Som det nu är har tidningen på papper och tidningen på nätet helt olika uttryck. Förhoppningsvis blir det ändring på den saken inom en snar framtid.

Andra bloggar om: kyrkans tidning, hemmets vän, svenska kyrkan, media, formgivning

Internationellt stuk på kyrkanstidning.se

Brygubben drar sig till minnes att han har klankat på Svenska Kyrkans veckotidnings internationella bevakning.

Nu har något hänt. I alla fall på nätet. Antingen har Brygubben läst lite bättre innantill. Eller så har faktiskt Kyrkans Tidning mer om tro och kyrka från världen utanför Sverige än tidigare. Det kan också vara en kombination av de båda alternativen.

Men idag undrar Brygubben varför Kyrkans Tidning inte ger sin egen insidervinkel på Domkyrkoförsamlingen i Stockholm, som har kommunikationssvårigheter.

Tillägg 16:40: Fem minuter efter det att den här postningen publicerades första gången så hade Kyrkans Tidning en webbartikel. Här är den

Så mycket inside-information får man inte av Kyrkans Tidning. Men att Domkyrkoförsamlingens lika nya som kritiserade tidning så sent som i lördags delades ut i Kungsträdgården av präster i ämbetsklädsel i Stockholm City, det var nytt för Brygubben.

Det tycks inte bättre än att Svenska kyrkan fått sin egen Sloggy-affär. Sloggi drog in sin rumptävling och bad om ursäkt. Hur kommer Domkyrkoförsamlingen med domprost Åke Bonnier att göra?



Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkans tidning
Andra bloggar om: sloggi, rumptävling, åke bonnier, präster

Sandlund från Kyrkans Tidning till Dagen

Elisabeth Sandlund som kom till Svenska kyrkan veckotidning Kyrkans Tidning från Svenska Dagblades näringslivsredaktion blir ny ledarskribent och debattredaktör på pingströrelsens Dagen.
Ännu har hennes nya arbetsgivare så mycket mer att berätta än Kyrkans Tidning. Läs här

Elisabeth Sandlund är en efterfrågad föreläsare och har skrivit om sin väg till tro i vuxen ålder.

Brygubben hoppas att hon kan bidra till ett öppet ekumeniskt samtal också i den kyrkliga medievärlden.

Med Sandlund kan tidningen Dagen förstärka sin bevakning av Svenska kyrkan ytterligare. Och försteget framför Kyrkans Tidning som en flerdagarstidning ger den svenskkyrkliga veckotidningen en match.

Kyrkans Tidnings chefredaktör får med rekryteringen till den tomma redaktionschefsstolen chans att visa hur mycket eller litet han vill leda en Svenska kyrkans tidning eller om han väljer att distansera sig från det vardagliga församlingsliv där den enda stora läsekretsen finns att hämta.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, media, ekumenik

Mest rätt - lite fel

I förra veckan sände Svenska kyrkans ärkebiskop ut ett pressmeddelande tillsammans med sin kollega biskop Claes-Bertil. Deras ärende var en protest mot vad de uppfattat som en kampanj från Humanisterna på Aftonbladet.se

Men kanske gick det lite snabbt, fast syftet var gott. Möjligen stressade av att bara några få dagar återstår av oktober. Före den 1 november ska man säga upp sitt medlemsskap om det ska räknas nästa år. Och uppropet på webben handlade om att få medlemmar i Svenska kyrkan att gå ur.

Kyrkans Tidning skrev om saken fredag 27 oktober Läs här >

Och följer upp med en artikel måndag 30 oktober Läs här >

Ärkebiskop väljer att be Humanisterna om ursäkt. Det skriver också Kyrkans Tidning om idag Läs här >

Christer Sturmark som är ordförande i Humanisterna. Läs vad han skriver på sin sajt här >

Den positiva nyheten i Kyrkans Tidning förra veckan plockades upp av många medier: Utträdena från Svenska kyrkan verkar att minska. Efter några år av stegring kan det vara så att trenden är bruten.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, humanisterna, ärkebiskopen

Tre är en positiv trend

Svenska kyrkan har en egen veckotidning med "syltburksetiketten" Kyrkans Tidning (eg. PRV-registrerad som Svenska Kyrkans Tidning)

Brygubben har tillgång till tidningen varje torsdag. Det är inte så enkelt att jag sällar mig till de som kallar Kyrkans Tidning för Torsdagsdepressionen. Men något störs jag av att så stor andel av artiklarna har negativa ingångar. Nog borde en och annan gammal joirnalist på tidningen kunna erkänna att de hellre skulle vilja jobba på uppdrag granskning? Och vad har redigerarna för bild av läsekretsen när de låter de tristaste historierna få finaste placeringen på ettan så ofta: vänsterkrysset?

Men alla goda ting är tre. Därför vill Brygubben dela en notering denna torsdag: För tredje veckan i rad har Kyrkans Tidning en positiv nyhet i vänsterkrysset. Och detta betyder också att första uppslaget, s 2-3, domineras av samma nyhet. Så är tidningen redigerad..

12 oktober Nya riksdagen stöder vigselrätten
19 oktober Antje Jackelén valdes direkt
26 oktober Färre går ur kyrkan

Den 12 oktober handlade artikeln om en e-postenkät ställt till alla de 349 nya riksdagsledamöterna. Och 300 hade svarat. Samma undersökningen visade också ett parlamentariskt stöd till kulturhistoriskt viktiga kyrkobyggnader även efter 2009 när nuvarande avtal går ut.

Den 19 oktober rapporterade Kyrkans Tidning att Lund stift valde ny biskop med så god marginal att ingen andra valomgång behövdes. Den nyvalda biskopen Antje Jackelén trodde själv att det tydliga stöder berodde på att hon kombinerar en stiftförankring med gedigen utbildning och fräscha ögon från arbete som gett henne internationell erfarenhet.

Idag 26 oktober byggde artikeln på en rundringning till flera församlingar i landet. Från flera håll rapporteras en inbromsning i antalet utträden. Det berättas också i artikeln om församlingar som satsat mer på medlemskommunikation än tidigare år. Noterbar är uppgiften i samma artikel om att också inträdena minskar. (Brygubben borde ha anledning att återkomma i ärendet.)

Det är för väl att anslaget är mer upplyftande i Kyrkans Tidning dessa mörka höstveckor när tidningen egen marknadsavdelning slår på trumman för att alla kyrkoarbetare ska ha en egen prenumeration. Klart att församlingarna som är arbetsgivare blir mer motiverade att ge sina medarbetare en tidning som inte gnälller och är felfinnare, utan som med klara ögon står på samma sida som de som valt att jobba för Svenska kyrkans bästa. Och nog motverar det även de tilltänkta prenumeranterna att med större intresse läsa tidningen som delas ut till dem.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, media,

Reservation mot Verbums namnbyte

Kyrkans Tidnings nätupplaga meddelade på tisdagen att förlaget Verbum byter namn till Berling Media. Förlogskoncernen har sedan länge ett dotterbolag som heter Verbum Förlag. Vd Thomas Grahl förklarar namnbytet med att man vill undvika förväxlingar mellan moderbolag och dottern.

Verbum ägs av Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan. Fjärde största ägaren är Svenska kyrkan i Göteborg med över 30 församlingar i en samfällighet. Och Svenska kyrkan i Göteborg har reserverat sig mot namnbytet som man tycker är ett uttryck för ”undfallenhet för de marknadsaktörer som önskar att grundligare sekularisera de marknader där några av Verbums dotterbolag är aktiva”.

Kan det ligga något i reservationen? Det studieförbund som Svenska kyrkan är största medlemsorganisation i hette länge Sveriges kyrkliga studieförbund, SKS och bytte namn till Sensus studieförbund. För en tid ströks ordet "studieförbund" i loggan.

Kyrkans Tidning heter i sitt utgivningsbevis "Svenska kyrkans tidning". Tidningen ägs av Verbum.