Väsentligheter bör uppmärksammas. Annat ska förbigås. Brygubben har svårt skilja det ena från det andra. Stå ut med blandningen av seriöst och trams. Eller inte. Bloggen Brygubben skrivs av mig Martin Garlöv. Kommunikation och mediebruk är mitt yrke. Kristen är min livsåskådning. Alla ni som längs livsvägen hjälpt mig med förnuft och känsla har all rätt att ta åt sig äran av det som läsaren uppskattar. Dumheterna är helt mina egna.
Visar inlägg med etikett gudstjänst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gudstjänst. Visa alla inlägg
18 september 2013
Också kyrkans demokrati med behöver sitt nav – och det är ett bord
Den här texten skrevs som en debattartikel inför kyrkovalet 15 september 2013 och publicerades först av Upsala Nya Tidning på UNT.se två dagar före valdagen. UNT satte rubriken Ett kyrkoval som passerat sitt bäst-före-datum. Jag väljer en annan rubrik.
Svenska Kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. Med den innehållsrika och uppfordrande meningen har Partipolitiskt Obunda i Svenska Kyrkan formulerat sin vision.
I centrum för kyrkovalet har POSK som partipolitiskt obunden grupp fokus på tre frågor. Alla tre har stor betydelse för församlingslivet i Uppsala. Den första handlar om att sätta församlingen i centrum. Och den markeringen behövs när fem stora pastorat vid årsskiftet läggs samman till ett enda stort pastorat för hela Uppsala. De närmaste åren blir det om möjligt ännu viktigare än på senare tid att konkret vara en närvarande kyrka som erbjuder en kristet öppen gemenskap för varje människas växt och fördjupning.
Den andra valfrågan handlar om att Svenska Kyrkan genom sina församlingar och medlemmar ska ta på sig en tydligare social roll, tala det handlingens språk som ger människor befrielse och livsmod. Diakoni kallas det och handlar om att möta människors materiella och sociala behov, men också att vara en profetiskt röst som protesterar där frihet och rättvisa inte råder.
Den tredje valfrågan handlar också Svenska kyrkan ska vara trovärd, om reellt medlemsinflytande och om att rätt använda medlemmarnas pengar. Den speciella ordningen med kyrkoval och politiska partier i Svenska Kyrkan användes första gången 1931 och då röstade 1 av 5 medlemmar med rösträtt. Rekordåret 1934 röstade 23,9 % och knappt 40 år senare, 1973 hade andelen röstande minskat till 15,2 %. Ytterligare 40 år senare röstar färre än så.
Ett 80 år gammalt system har för länge sedan passerat sitt bäst-före-datum. Det luktar inte gott och det läcker energi och pengar. Att valet skulle ge tillfälle att tala om allt gott församlingarna genom sina aktiva medlemmar och medarbetare uträttar är ingen tillräcklig anledning för mångmiljonrullningen var fjärde år. Med direkta insatser utan omvägar så kunde samma pengar och människors tid och kompetens göra så mycket större nytta i församlingarnas vardagsverksamhet och i medlemskommunikationen. Svenska Kyrkan ska vara demokratisk, mer än idag.
När jag idag lägger ut valsedlarna för det lokala valet till nya kyrkofullmäktige för Svenska Kyrkan i Uppsala framför mig, så ser känner jag igen dugliga och engagerade kyrkomedlemmar på nästan alla de tio valsedlarna. Jag skulle vilja ha möjligheten att fördela mina tre personvalskryss på mer än en av dessa. Och jag skulle vilja utöva min rösträtt utan att bidra till ett slöseri med resurser, utan att bidra till ett system som skymmer sikten för vad just dessa människor så ofta är eniga om: Att det finns ett uppdrag från Jesus som ska omsättas i ord och handling.
Svenska Kyrkan är en folkkyrka därför att hon samlar människor omkring Jesus och söndagens festgudstjänst, högmässan är ett nödvändigt nav, utan vilken allt faller samman som ett hjul där ekrarna förlorat sitt gemensamma fäste. Hon är ingen åsiktsgemenskap utan mer en livsgemenskap. Och kyrkans folk är mycket mer än bokens ett bordets folk. När nattvardsbordet är avdukat kommer sändningsord som ett löfte och en uppmaning: Gå i frid och tjäna Herren med glädje. Frid och fred som gör hela veckan “vardagshel” och en glädje att dela i mötet med människor och en arbetsglädje som räcker till nästa helg. Det är ingen dålig utväxling på min egen futtiga insats i kyrkbänken.
Min vision om en levande del i Uppsala av av den världsvida kristenhet, som Svenska Kyrkan ingår i, är på många sätt min egen och rätt personlig. I kyrkovalet väljer jag att stödja valprogrammet för den grupp som jag ändå känner igen mig mest i, och röstar på de människor som jag dessutom vet kan sin sak och står beredda att lägga sin tid och kraft på att orden ska bli verklighet. Det är mitt positivt val och inget ställningstagande mot någon annan kyrkomedlem eller grupp av medlemmar. Min rösträtt är min medlemsrätt och jag använder den.
Martin Garlöv, nr 42 på POSK-listan för val till kyrkofullmäktige i Uppsala pastorat
Läs även andra bloggares åsikter om kyrkoval, demokrati, rösträtt, kyrkovalet, svenska kyrkan, kyrkan, politik, folkkyrka, gudstjänst,
Etiketter:
demokrati,
gudstjänst,
kyrkopolitik,
kyrkoval,
uppsala
21 februari 2011
Det här med att fira gudstjänst med eller utan anslutning till nätet
Tack Johan Nilsson för tipset.
10 juni 2010
Jag är söndagsglad
Svenska Kyrkans egen veckotidning kom med tidningbudet i morse. På ettan toppar man med en rubrik som med nöd och näppe har täckning i artikeln. Det står att biskopar är beredda att släppa söndagen som veckans främsta dag för firande av mässan.
Biskop Eva i Svenska Kyrkan Stockholms stift säger att "vi måste rätta vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen". Hennes och tidningens chefredaktör Anders Ahlberg argumentation bygger till stor del på att det är tidsbrist som får människor att inte delta i söndagens mässa. I en tid när människor aldrig haft så mycket ledighet, så korta arbetsveckor. I en tid när kulturutbudet och idrottsutbudet är stort just på helger eftersom det då är möjligt för många att delta. Omvärldskoll, flickor och pojkar!
Brasklappen hos de som nu faller undan och vill operera bort uppståndelsedagen, solens dag, söndagen ur den kristna församlingens liv, finns i artikeln och i ledaren. Håller inte argumenten och blir invändningarna för många från folk med inflytande i Svenska Kyrkan, då kommer det att heta att det bara var klockslaget 11 som man ville diskutera lite grand.
Men saken är allvarlig. Kyrkans Tidning läggs på altarringen i Rapport ikväll och biskop Eva intervjuas. Hon förklarar att söndagen som gudstjänstdag är orsakad av bondesamhället. Där har hon fel. Och det vet hon. Hon är på den här punkten egentligen lika bildad som t.ex. Oloph Bexell. I artikelns inledning sammanfattar han vad som är söndagsmässans grund.
Anders Ahlberg kallar oss söndagsglada gudstjänstfirare för naiva fixerade med maktperspektiv.
Istället för att bekämpa oss som kommer till vår kyrka när klockorna kallar tycker jag att biskop Eva och Anders Ahlberg borde rikta sig till sina egna medarbetare, samla dem och prata gudstjänstliv. Det är klart att det ger en bristande kompetens som får långtgående konsekvenser om de anställda på stiftskansliet och på Kyrkans Tidning inte går i kyrkan.
Bloggaren Carina Etander Rimborg har seglat upp som den flitigaste i att spegla och kommentera livet i Svenska Kyrkan på längden, bredden och djupet. Hon skriver förstås också om söndag och gudstjänstfirande idag.
Söndagen är helig för den kristna kyrkan. Vad får Svenska Kyrkans Tidning energi ifrån för att kampanja emot? Vad vill tidningsledningen åstadkomma? Vems ärende går man?
Tillägg 23:05 Det finns en bra beskrivning av söndagens mässa, som jag hämtar från S:t Ansgars webbplats.
Tillägg fredag 11 juni: Läs Miriam Klefbecks blogg Storasyster i Vassen. Hon för gudstjänstfrågan både till ett medmänskligt plan och ger den bibelförankring som jag inte fått till i mitt inlägg igår.
Tillägg söndag 13 juni: Biskop Esbjörn, Karlstad stift i Svenska Kyrkan intervjuad av Sveriges Radio om de anställda och förtroendevalda medlemmarnas gudstjänstfirande.
Biskop Eva i Svenska Kyrkan Stockholms stift säger att "vi måste rätta vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen". Hennes och tidningens chefredaktör Anders Ahlberg argumentation bygger till stor del på att det är tidsbrist som får människor att inte delta i söndagens mässa. I en tid när människor aldrig haft så mycket ledighet, så korta arbetsveckor. I en tid när kulturutbudet och idrottsutbudet är stort just på helger eftersom det då är möjligt för många att delta. Omvärldskoll, flickor och pojkar!
Brasklappen hos de som nu faller undan och vill operera bort uppståndelsedagen, solens dag, söndagen ur den kristna församlingens liv, finns i artikeln och i ledaren. Håller inte argumenten och blir invändningarna för många från folk med inflytande i Svenska Kyrkan, då kommer det att heta att det bara var klockslaget 11 som man ville diskutera lite grand.
Men saken är allvarlig. Kyrkans Tidning läggs på altarringen i Rapport ikväll och biskop Eva intervjuas. Hon förklarar att söndagen som gudstjänstdag är orsakad av bondesamhället. Där har hon fel. Och det vet hon. Hon är på den här punkten egentligen lika bildad som t.ex. Oloph Bexell. I artikelns inledning sammanfattar han vad som är söndagsmässans grund.
Anders Ahlberg kallar oss söndagsglada gudstjänstfirare för naiva fixerade med maktperspektiv.
Istället för att bekämpa oss som kommer till vår kyrka när klockorna kallar tycker jag att biskop Eva och Anders Ahlberg borde rikta sig till sina egna medarbetare, samla dem och prata gudstjänstliv. Det är klart att det ger en bristande kompetens som får långtgående konsekvenser om de anställda på stiftskansliet och på Kyrkans Tidning inte går i kyrkan.
Bloggaren Carina Etander Rimborg har seglat upp som den flitigaste i att spegla och kommentera livet i Svenska Kyrkan på längden, bredden och djupet. Hon skriver förstås också om söndag och gudstjänstfirande idag.
Söndagen är helig för den kristna kyrkan. Vad får Svenska Kyrkans Tidning energi ifrån för att kampanja emot? Vad vill tidningsledningen åstadkomma? Vems ärende går man?
Tillägg 23:05 Det finns en bra beskrivning av söndagens mässa, som jag hämtar från S:t Ansgars webbplats.
Veckans huvudgudstjänst, högmässan, är i princip den gudstjänst som kyrkan alltid har firat på Herrens dag. När vi firar mässa är det inte främst för att ge information eller undervisning om vad kyrkan tror och tycker. Mässan är ett verkligt möte med Gud som på ett hemlighetsfullt sätt möter sitt folk i ordet, lovsången, bönen och nattvarden. I Sankt Ansgars kyrka lägger vi stor vikt vid att högmässan ska präglas både av öppenhet och av verkligt andligt djup. Vi arbetar mycket med musiken, förkunnelsen av Guds ord och med de symboler som talar till oss på ett annat och djupare plan än orden.
Vi söker förena trohet mot kyrkans gudstjänsttradition och nya uttrycksformer hämtade från vår egen tid.
Vi vet att också den som är ovan vid att fira gudstjänst kan känna sig hemma i vår gudstjänstgemenskap.I S:t Ansgars kyrka firar församlingen mässa tisdag, onsdag, fredag och söndag. Det har vi gjort så länge jag minns.
Tillägg fredag 11 juni: Läs Miriam Klefbecks blogg Storasyster i Vassen. Hon för gudstjänstfrågan både till ett medmänskligt plan och ger den bibelförankring som jag inte fått till i mitt inlägg igår.
Tillägg söndag 13 juni: Biskop Esbjörn, Karlstad stift i Svenska Kyrkan intervjuad av Sveriges Radio om de anställda och förtroendevalda medlemmarnas gudstjänstfirande.
09 oktober 2007
Gammal biskop spär på fördomar för att promota egen undersökning
Svenska Kyrkans förre biskop i Karlstad stift vet bättre. Ändå använder han sig (som retoriskt grepp?) av en felaktig information som spär på fördomar och okunskap om Svenska Kyrkan.
Biskop Bengt Wadensjö skriver i Svenska Dagbladet på Brännpunkt 9 oktober att Svenska Kyrkan behöver en modernare syndabekännelse. Han citerar en text som i det närmaste försvann ur gudstjänstordningarna för en generation sedan, på 1980-talet. Och det vet biskopen.
I ordningen för söndagsgudstjänst i Svenska Kyrkans församlingar ingår i inledningen en beredelse med förlåtelsebön och avlösning. Det är alltså inte ens säkert att ordet syndabekännelse används.
Och det används många olika förlåtelseböner i Svenska Kyrkan redan. Så har det varit sedan länge. Förlåtelseböner kan hämtas från handboken som Kyrkomötet beslutat om eller från annat håll. De kan också formuleras av de som firar gudstjänst tillsammans.
En vanlig bön om förlåtelse i Svenska Kyrkans gudstjänst låter så här:
Barmhärtige Gud, du som i Kristus öppnar vägen till dig
och utplånar världens alla synder, jag ber dig:
Rena mig, så blir jag ren,
hela mig så blir jag hel,
drag mig till dig, så får mitt hjärta ro.
För ungdomar i konfirmationsundervisning ingår det i de flesta fall att träna sig i bön, att få formulera böner om förlåtelse, böner för andra människor och tackböner.
Även för vuxna finns det en frihet att enskilt eller tillsammans med andra få sätta ord på det man vill bli befriad från. Det är inte alls nödvändigt att biskopen servera en ny bön som alla ska behöva be.
Biskop Bengt stod under många år i ledningen för Karlstad stift. Inte direkt känt som det mest progressiva inom Svenska Kyrkan. Här var det många som in i det längsta kämpade för att bevara statskyrkosystemet och sitiftet profilerades länge av ett stort engagang för att behålla det gamla och ändra så litet som möjligt. Under sin tid i tjänst hade biskopen ett stort inflytande som han t.ex. kunde använt till att motivera församlingarna och prästerna att förnya sina gudstjänster, sitt språk, sina böner och sånger.
Den undersökning biskop Bengt vill promota med sin artikel i SvD är tillräckligt intressant i sig. Nidbilden av en vanlig söndagsgudstjänst i Svenska Kyrkan är onödig och av kommentarerna på Svd.se märker man att biskopen till största del bjussar på bollar som är lätta att smasha.
Om biskop Bengt och redaktionen för magasinet Existera ville driva frågor på ögonhöjd med de många som står i Svenska Kyrkans tjänst som församlingsmedarbetare, både anställda och volontärer, då vore Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning ett bättre forum. Existera och Kyrkans Tidning har samma chefredaktör och ägs av Svenska Kyrkans Press. Här hade fler i Svenska Kyrkan haft en chans att läsa artikeln och större möjlighet att få ett svarsinlägg publicerat.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkan, gudstjänst, skuld, synd, befrielse, bekännelse, Bengt Wadensjö,
Biskop Bengt Wadensjö skriver i Svenska Dagbladet på Brännpunkt 9 oktober att Svenska Kyrkan behöver en modernare syndabekännelse. Han citerar en text som i det närmaste försvann ur gudstjänstordningarna för en generation sedan, på 1980-talet. Och det vet biskopen.
I ordningen för söndagsgudstjänst i Svenska Kyrkans församlingar ingår i inledningen en beredelse med förlåtelsebön och avlösning. Det är alltså inte ens säkert att ordet syndabekännelse används.
Och det används många olika förlåtelseböner i Svenska Kyrkan redan. Så har det varit sedan länge. Förlåtelseböner kan hämtas från handboken som Kyrkomötet beslutat om eller från annat håll. De kan också formuleras av de som firar gudstjänst tillsammans.
En vanlig bön om förlåtelse i Svenska Kyrkans gudstjänst låter så här:
Barmhärtige Gud, du som i Kristus öppnar vägen till dig
och utplånar världens alla synder, jag ber dig:
Rena mig, så blir jag ren,
hela mig så blir jag hel,
drag mig till dig, så får mitt hjärta ro.
För ungdomar i konfirmationsundervisning ingår det i de flesta fall att träna sig i bön, att få formulera böner om förlåtelse, böner för andra människor och tackböner.
Även för vuxna finns det en frihet att enskilt eller tillsammans med andra få sätta ord på det man vill bli befriad från. Det är inte alls nödvändigt att biskopen servera en ny bön som alla ska behöva be.
Biskop Bengt stod under många år i ledningen för Karlstad stift. Inte direkt känt som det mest progressiva inom Svenska Kyrkan. Här var det många som in i det längsta kämpade för att bevara statskyrkosystemet och sitiftet profilerades länge av ett stort engagang för att behålla det gamla och ändra så litet som möjligt. Under sin tid i tjänst hade biskopen ett stort inflytande som han t.ex. kunde använt till att motivera församlingarna och prästerna att förnya sina gudstjänster, sitt språk, sina böner och sånger.
Den undersökning biskop Bengt vill promota med sin artikel i SvD är tillräckligt intressant i sig. Nidbilden av en vanlig söndagsgudstjänst i Svenska Kyrkan är onödig och av kommentarerna på Svd.se märker man att biskopen till största del bjussar på bollar som är lätta att smasha.
Om biskop Bengt och redaktionen för magasinet Existera ville driva frågor på ögonhöjd med de många som står i Svenska Kyrkans tjänst som församlingsmedarbetare, både anställda och volontärer, då vore Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning ett bättre forum. Existera och Kyrkans Tidning har samma chefredaktör och ägs av Svenska Kyrkans Press. Här hade fler i Svenska Kyrkan haft en chans att läsa artikeln och större möjlighet att få ett svarsinlägg publicerat.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkan, gudstjänst, skuld, synd, befrielse, bekännelse, Bengt Wadensjö,
07 oktober 2007
Två tevegudstjänster på webben
Se en gudstjänst från Svenska Kyrkan som webbteve
Söndag 7 oktober från Ersta kyrka http://www.erstadiakoni.se/webbtv.htm
Premiärsändning
Söndag 7 oktober från kapellet på Stiftsgården Stjärnholm
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=925881
13 september 2007
Kommer du att gå i kyrkan före den 15 oktober?
Sajten och bloggen Tro och tänk söker anonyma gudstjänstrecensenter. Fram till den 15 oktober 2007 samlar folket bakom Tro och tänk på sig gudstjänstdeltagares anonyma berättelser.
Läs här
Idén till den här grejen har de snott från Ship of Fools, vilket de är helt öppna med.
Andra bloggar om: Tro och tänk, kyrka, gudstjänst, ship of fools, recension,
Läs här
Idén till den här grejen har de snott från Ship of Fools, vilket de är helt öppna med.
Andra bloggar om: Tro och tänk, kyrka, gudstjänst, ship of fools, recension,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)