När PO Yrsa Stenius talar om att sitta vid ett tangentbord och skriva utan att möta de man skriver om kan hon väl inte mena att det är en situation som bara gäller för den som skriver i en blogg? Hennes beskrivning stämmer väl på många fler av de anställda på Aftonbladet?
Tänk om det just är att Schulman upphöjts till en i gänget på Aftonbladet som gjorde att hans alter ego förlorade känsligheten? Och det gick snabbt. Redan den 29 juni publicerade följande begåvade och innehållsstinna bloggpost:
Hör upp, alla grisfittor!
Skrivet av Alex Schulman 29 juni 2007, klockan 11:47
Jag och ni utgör nu Sveriges största blogg. Det innebär makt och den ska vi ta tillvara på. Nu vill jag att vi visar hela världen vilken tyngd vi har när vi är så många. Och jag vill att vi gör något meningsfullt av det. Något vettigt och bra.
Detta är ett upprop till alla som besöker denna dagbok!
Gå in på www.bloggsok.se där man kan söka efter saker i bloggsfären. Skriv in detta ord:
Grisfitta
Då ska ni se att ordet "grisfitta" inom kort hamnar etta på listan över de mest sökta termerna. Grisfitta. Ha. Det är roligt. Gör det nu! Skriv in ordet och tryck på sök.
Inlägget bekräftar Schulmans efterhandsdeklaration om varför han bloggade som han gjorde. Aftonbladets ledning som var hans arbetsgivare hade (och kanske gjorde de så) kunna läsa innantill redan för ett kvartal sedan. Oceananer av tid i bloggosfären.
Varför var det just angereppet på en journalist på den egna redaktionen som blev den utlösande faktorn och ledde till att Schulman stängde bloggen?
PO Yrsa Stenius borde släppa bloggspåret och arbeta för en attitydförändring i journalistkåren. Genom att lyfta fram de som har ett ärende och inte nöjer sig med en gest så erbjuds förebilder.
Tillägg kl 18:20. Ser att Alex Schulman uppfattade sig som ett svin. Med grisf-tt-?
Andra bloggar om: yrsa stenius, alex schulman, bloggande, etik, journalistik, media
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar