MEG: Hur ser mediernas bevakning ut av olika samfund och dess företrädare?

De nyligen avslutade MEG i Göteborg verkar ha uppskattats av många. Jag var själv inte med, så jag får lita till vänner på plats och till rapporter och kommentarer i massmedier och sociala medier.

Mitt yrkesarbete når återkommande till skärningspunkten mellan kommunikation, religioner och medier. Så det här programmet från SVT intresserade mig särskilt.

Det är en inspelning från en av programpunkterna från 7 mars. Hur ser massmediernas granskning av de olika trossamfundens ledare ut? Just denna arrangerad av Sigtunastiftelsen, Svenska kyrkan, studieförbundet Sensus och Svenska Kyrkans Tidning.

http://www.svt.se/nyheter/svtforum/hur-granskar-medierna-religionens-makthavare

Läs även andra bloggares åsikter om massmedier, massmedia, religion, religioner, kyrka, kyrkor, journalistik

Visa respekt med ett leende

Ett möte med en sympatisk människa – kort eller lite längre – gör ofta skillnad på hela dagen. Det kan vara lärorikt för den som tänker efter: Vad tänker jag om den positiva upplevelsen av att få vara med en människa som ser mig, visar mig respekt och genuint verkar att bry sig om mig och andra människor?

Den här artikeln nådde mig för en tid sedan i det digitala flöde som jag väljer att hålla lite koll på.

6 Habits of Remarkably Likable People

We all like people who like us. If I show you I'm genuinely happy to meet you, you'll instantly start to like me. (And you'll show that you do, which will help calm my nerves and let me be myself.)

Läs även andra bloggares åsikter om socilologi, antropologi, kommunikation, relationer

Hjälp, en full padda

Tänka sig, det trodde jag inte: Att det skulle straffas sig att köpa budgetversion av iPad. Men igår tog det stopp. Jag kunde inte uppdatera appar som stod på kö för att bli omhändertagna.

Så det blev till att rensa.

Annars har vi det bra, jag och min padda. Före jul hade vi ettårsjubileum.

Vilka appar som rök? Spelen. Alla tre :-)

Och sen några shoppingappar och de där tre apparna från IKEA som jag aldrig använder. Och någon mer som jag redan glömt.

Vad stoppar du i din padda och vad plockar du bort?

Läs även andra bloggares åsikter om minne, ipad, appar

Det finns för lite upp och ner

Det finns för lite upp och ner. På det hela taget är det så överallt. Just nu tänker jag särskilt på hur det borde vara i kyrkan: mer ner och upp, mer upp och ner. Vänd på kyrkan. Vänd på huvdet när du kommer in i kyrkan, så att taket blir golvet, och golvet blir tak. Prova hemma först, om du behöver träna. 

Börge Ring skrev Upp och ner. Det var länge sedan, men jag nynnar på den än. Förra året tog jag med den i en föreläsning som jag ambulerade med på uppdrag av Uppsala stift i Svenska Kyrkan. Jag ingick i utbudet på en utbildningsdag för församlingsmedarbetare och temat var barn och ungdomar i kyrkan.

"Sen vill jag vända på skolan, så att läxorna ramlar ut."

"Sen vill jag vända på kungen, så att kronan ramlar av."

"Sen vill jag vänta på kyrkan, så att prästen ramlar ut."


Att vrida och vända på saker och ting. Att pröva riktning och perspektiv. Att greppa och begripa.

Sången finns på iTunes. Först i listan. Kolla in Börge Rings egen webbplats.

Storasyster i vassen berättar om sin barndomshjälte Börge.

Läs även andra bloggares åsikter om sång, börge ring, perspektiv

Nåden att få tillhöra

Till frukosten skrollade jag svenska nyheter på nätet och kollade av Twitter. Som vanligt händer allt mellan himmel och jord.

Som engagerad medlem i Svenska Kyrkan så stannade jag till vid rapporteringen om medlemssiffrorna för 2012. TT hade tydligen fått första tjing på senaste sammanställningen från kyrkokansliet i Uppsala. Och många redaktioner nappade och skrev om de människor som säger upp sitt medlemskap i församlingen där de bor och kyrkan de tillhört.

Själv är jag på det hela taget tacksam för att få höra till en kristen gemenskap. Det bär det mänskliga på flera plan. Det gör mig - för att låna orden från en församling i en annan del av landet än där jag finns - vardagshel och söndagsglad att få vara med.

Idag är vi några som uppmuntrat varandra att berätta om vårt medlemskap. På ett sätt är det en rätt alldaglig sak att vara medlem i en församling och tillhöra en kyrka. De flesta gör det. Som en Facebook-vän skrev i morse: Man tillhör puckeln på en normalkurva. Ja, så är det.

På bilden framgår vem jag med fullt förtroende kan luta mig emot när jag själv och andra ifrågasätter det här med tro och kyrka.

Idag gästade jag delar av ett arbetslag i en församling i en av Stockholms södra förorter. Som alla församlingar i Svenska Kyrkan har de själva skrivit sin församlingsinstruktion, sin "affärsplan". Deras verksamhetsidé inledningsvis såg ut så här:

Svenska Kyrkan i Vantör är en gemenskap kring Kristus för att tjäna.

Det är bra. Det räcker himla långt.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkan, medlemskap, gemenskap

Att skilja på sak och person är en förvillelse

Jag har flera gånger i mitt liv brottats med påståendet, livshållningen som så många predrikar, att man ska skilja på sak och person. Det tycks som att det skulle vara en värdig hållning där man kan visa respekt för medmänniskan, även om man ogillar och rent av bekämpar hennes åsikter.

Men gång på gång så möter jag en verklighet där jag erfar att den här intellektuella tudelningen praktiseras med en brist på känslighet. Så jag undrar om det inte tvärtom är mer medmänskligt att hålla samman sak och person.

Den senaste händelsen som fått mig att fundera, vrida och vända på problemet handlar om det följde på en krönika i Svenska Dagbladet, signerad journalisten Jenny Nordberg. I en text om kyrkoliv i USA och Sverige omnämns Svenska Kyrkan och Jenny Nordberg gör påståenden och ställer kritiska frågor. Reaktionerna i sociala medier och på bloggar blir starka. Inte minst från präster.

En bevakning av öppna källor på nätet, mest Twitter och bloggar ger inte hela bilden. Det går inte att räkna på positiva och negativa kommentarer och väga dem mot varandra. Säkert har människor hört av sig direkt till Jenny Nordberg med e-post och kanske ringt upp henne. Åsikter har också delats på Facebook. Ett meningsutbyte mellan en präst och en student har jag själv tagit del av. Det finns säkert flera.

Någon har en vecka och hundratals inlägg senare reflekterat över vilka som yttrat sig, vilken position de  intagit och hur dessa människor sen tidigare är relaterade till varandra.

Själv tycker jag att Jenny Nordberg kunde fått ett annat bemötande, särskilt av de medlemmar i Svenska Kyrkan som innehar ledande positioner. För den som tar på sig en ledaruppgift intar en plats i organisationen som innebär flera fördelar, mer makt än flertalet, men också begränsningar.

För någon dag sedan gjorde jag mitt första allvarliga försök att använda ett webbverktyg som heter Storify för att sammanställa vad jag hittat på nätet. Jag gjorde misstag i första vändan när jag slarvade med kronologin i tweets som skrivits av Jenny Nordberg och en rad andra twittrare som riktat sig till henne eller skrivit om henne. Jag har valt att ägna begränsad tid till att rätta mina fel. Sorteringen är väl till 80 % rätt. Och jag väljer att låta det vara tillräckligt. Se min sammanställning.

Gå till bloggarna jag listar för att se kommentarerna där på de presenterade bloggposterna. Gå till tweetsen för att hitta svar på dessa som jag kan ha missat.

För dagen lutar jag åt att den som håller samman sak och person tillsammans med en strävan att tolka allt till det bästa är bättre rustad att bidra till det som bygger upp en bättre värld. Diaboliskt att dra isär. Symboliskt att föra samman.

Läs även andra bloggares åsikter om debatt, svenska kyrkan, kyrka, präster, präst, biskop, storify

Nils Bolander, han kunde skriva han

Lyckan

Jag mötte lyckan häromdan och jag blev rent förskräckt
så allvarsamma ögon och en så sliten dräkt.

Man hade sagt att lyckans bild var ljuvhet utan gräns
men hon som kom på vägen var inte vacker ens.

Hon hade tärda anletsdrag och bar en börda tung
men när hon talte till mig var rösten varm och ung.

Hon talade om mänskors nöd och tjänst hos nådens Gud
men om sitt eget öde hon sade ej ett ljud.

Och då hon delade mitt bröd som bordsgäst i mitt hus
blev plötsligt själva mörkret som fyllt av vänligt ljus.

Å, nu förstår jag lyckans väg; att ge med råge full
att brinna fort och brinna ner för Kristi kärleks skull.

Nils Bolander (1902–1959) präst, diktare och psalmförfattare. Slutade sin kyrkotjänst som Svenska Kyrkans biskop i Lund. I den svenska psalmboken är han författare till nr 562 Herren gav och Herren tog, som han skrev när han var 31 år.

I skrivande stund fler än 60 böcker med hans dikter på antikvariatens Bokbörsen.


Läs även andra bloggares åsikter om dikt, poesi, psalm,

Butiken är öppen

Jag skulle så gärna vilja leva upp till det här med kontoret på fickan. Men sanningen är att jag har både arbetsrum med skrivbord, bokhylla, skrivare och en hurts. Dessutom ett stort plåtskåp med välfyllda hängmappar i ett förråd.

Kontoret har inte de bestämda och samtidigt begränsade öppettider som emaljskylten ovanför dörren påstår. Livet som soloföretagare är friare än så. I alla fall för mig.

Det är på åttonde året som jag är min egen arbetsgivare och chef. Så länge har jag aldrig haft mitt jobb organiserat på samma sätt. Aldrig någonsin under snart 30 år i yrket. Vad betyder det?

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, arbetstider, företag