En konflikt mellan biskop, stiftsstyrelse och medarbetarna vid stiftets kansli ska ha pågått en längre tid. En kortare tid har motsättningarna blivit offentliga. Det handgemäng mellan en av kansliets medarbetare och biskopen som blev en nyhet både i svenska och utländska medier, ska enligt stiftsstyrelsen, stiftskansliets chef och biskopen inte vara orsaken till att biskopen valde att säga upp sig från sin anställning.
Det talas istället återkommande om en bredare och djupare förtroendekris. Men vad den består i och vilka som är inblandade, det lämnas ingen information om. Kommunikationsproblem talas det om. Men hur yttrar sig de och vilka är det som inte kan kommunicera med varandra om vad?
Stiftskansliets chef Alf Johansson skriver själv i Smålandsposten och använder en liknelse om Svenska kyrkan i Växjö stift som ett fotbollslag. Här ska man förstå att biskopen är tränaren i ett lag. Okey, men vilka är spelarna? Vilka är klubbstyrelsen? Vilka är de frivilliga funktionärerna som säljer matchprogram och varmkorv? Vilka är supportrar och andra åskådare? Vilka är sportjournalisterna?
Jesus var mästaren också i bruket av liknelser. Han förklarade de svåraste livsfrågor med de enklaste berättelser som människor kan känna igen sig i, genom alla tider.
Mitt intryck är att Alf Johansson, som är präst, gör ett försök med sin liknelse. Men hur går det för honom?
Hans budskap är att man ska se framåt och lägga gårdagen bakom sig. Men kunde han ändå inte berätta lite om vad han själv gjort som chef för stiftskansliet under senare tid och på vilket sätt han är ansvarig?
Drop-uts, medlemmar som röstar med fötterna, är ett bekymmer. Andelen medlemmar som röstar i de kyrkliga valen är lågt. Andelen som lämnar Svenska Kyrkan som en protesthandling är för högt.
Alf Johansson vädjar om förståelse för att konflikten inom stiftsorganisationen i Växjö stift handlar om enskilda människor och inte om Svenska Kyrkan. Det är alltså inte mer än några stycken inblandade och mellan dessa fanns en djup och bred förtroendekris. Nu har biskopen valt att gå åt sidan. Men krisen tycks bestå, eftersom krisbearbetning fortsätter. Mellan de återstående enskilda inblandade, får man anta.
Nej, det här är inte begripligt. Är det ett arbetsmiljöproblem på arbetsplatsen stiftskansliet i Växjö? Eller handlar det också om stiftsstyrelsen med kyrkopolitikerna? Och handlar det om förtroendet mellan församlingarnas medarbetare och stiftets? På vilket sätt blir liknelsen om fotbollslaget, tränaren och supportrarna en förklaring?
Några som särskilt har anledning att ställa bra frågor - mycket mer kvalificerade än mina - och som bör förvänta sig svar, det är de som nu nämns som biskopskandidater för Växjö stift.
Svenska Kyrkans Tidnings chefredaktör Dag Tuvelius skriver i en ledare om att det tycks som att de i stiftets styrelser som nu anser att man fick fel biskop, ur sitt perspektiv uppenbarligen brast i rekryteringen.
Nu väljs inte en biskop av enbart av stiftets styrelser. Biskopen väljs i ett val där merparten av de röstande är församlingspräster och elektorer som ombud för församlingsmedlemmarna. Om felslut till följd av att likna en biskop vid en vd i ett aktiebolag har jag nyligen skrivit i en annan blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar