De hade radat upp sig i de bakre bänkarna i katedralen, sjutton grabbar från Bolandsskolans byggprogram. Och nu skulle jag få ta med dem en sväng i Uppsala domkyrka.
Unga män som de var på plats här på domberget för snart 750 år sedan. En fransk byggmästare stegade ut planen för det gigantiska projekt biskop och domprost engagerat honom för. Här skulle Nordens största byggnad ta form.
Alldeles säkert hade mäster närmast sig en krets yrkesmän, som följt honom Paris, eller varifrån han nu närmast kom. Men här fanns också svear som rekryterats för att med sina händer resa katedralen mot höjder som ingen människa i dessa trakter sett maken till. Utom möjligen domprost And och någon till berest.
Flera av grabbar där på domberget skulle med tiden bli skickliga och synnerligen eftertraktade yrkesmän. Då för många hundra år sedan, liksom idag.
Nu går vi upp till korsmitten och jag pekar upp mot valven. Sen vandrar vi ut i koromgången och rör oss i etapper medsols längs med sidokoren. Tittar in i Sturekoret, i Katarinas och Nikolaus kor och stannar framför Marias kor, det största, mest påkostade, längst i öster. Närmast den uppgående solen.
Läs även andra bloggares åsikter om uppsala, domkyrka, arkitektur, historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar