Det töar. Någonstans anar jag vandringstid - #blogg100

När det porlade i rännstenen idag och det funkade att flanera över torget med öppen jacka, då kan jag tro på en vår. Jag anar vandringstid någonstans i horisonten.

Närmre än så är det tid att plocka fram kartorna. Och jag gör ett besök på nylanserade sajten Pilgrim i Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om pilgrim, vandra, vår, #blogg100, blogg100

Hört något buzz? Bli en spanare - #blogg100

Jag tittar till Buzzter nu och då. Det är kul med en svensk sajt med lite sköna spaningar.

Buzzter välkomnar fler spanare. Bakom projektet ligger Docere med Jörgen Ramnelöv och Bobo af Ekenstam. Läs Doceres koncentrerade spaning för 2013.

Trendhunter är en av de stora spanande sajterna jag återvänder till.

Och Yankoo Design tycker jag är en sajt som försvarar sin plats i en liten bukett av trendbevakare (och trendskapare?)

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, blogg100, omvärld, trend, business inteligense, omvärldsbevakning, spaning

Babbel och pladder - #blogg100

* Tack vare den spark i baken som Fredrik Wass gav oss gamla bloggare, så kommer jag under våren att göra mitt  tvåtusende blogginlägg i en och samma blogg. En fjärt i universum för giganterna, men en minnesvärd milstolpe för mig.

* Hemma har jag tjockteve. Den fungerar, så varför ska jag byta ut den? Jag har vänner som ger mig gigantiskt många skäl att byta. Jag kan nog få ihop en hyfsad lista på egna ben. Vill ha en sådan där smart låda som pratar med skärmen och med nätet och med mina andra digitala prylar. Hur smart ska nästa tv i vårt hem vara? Hur många äpplen ska det sitta på den nya prylarna? Frågor, frågor.

* Apropå Apple. Jag glömde laddaren till min iPad på ett tåg före jul. Illa. Så dumsnålade jag och köpte en laddare på Kjell & Co. Ännu mer illa. Den är osnygg och den känns inte bra i handen. Sa jag att den laddar lååååångsamt? Notering till mig själv: gör inte om det.

*  Jag ska titta på public service-tv ikväll: Ernst Billgren intervjuas av Petter Ljunggren. Det vill jag se och höra.

* Har en bok att läsa också: Sociala uppfinningar av Gert Nilsson

Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100, böcker, litteratur, tv, konst, apple, teknik, bloggande

Åka till stan - ledig

Det börjar dra ihop sig till en dag i Stockholm utan jobbmöten. Jag har behov av en tur ut på Skeppsholmen och Moderna. Snart öppnar utställningen med verk av Hilma Klint och Moment med Le Corbusier är redan på plats sen mer än en vecka.

Var det i helgen? - ja, jag tror det - som jag dök in i ett SVT-inslag där Beppe Starbrink rest till Marseille tittade in i ett hyreshus ritat av Le Corbusier. Sicket hus!



En ledig dag i Stockholm skulle jag också vilja gå in på något nytt café. Nytt för mig alltså. Som Café Elias, ett stycke upp på Drottninggatan. Och så vill jag gärna titta in på Bianchi, nere på Norrlandsgatan.

Undrar just om det skulle gå att klämma in ett återbesök samma lediga dag på Sven-Harrys i Vasaparken? Första besöket där förra året gav mersmak.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100, bloggare, arkitektur, konst, moderna, stockholm, café, corbusier, skeppsholmen, ledig dag,

Jag är en samlare

Det här är en 34 år gammal plastbit. Köpt i en presentbutik i Los Angeles. Jag betalade knappast med en annan plastbit. Då var det resecheckar och kontanter som gällde.

Själv tycker jag det här är humor. Jag gillar texten på kortets baksida. Och du, kolla in namnteckningen. Vems är den? Inte min.

Läs även andra bloggares åsikter om misc, betalkort, kreditkort, ekumenik, humor, religion

Blir du veckans färgklick på jobbet? - #blogg100

Vad plockar du på dig ur byrålådor och från garderob imorgon när du ska tillbaka till jobbet? Kör du lite safe och svart eller bjussar du på lite färg i gråvintern?

Det är spännande det här hur vi människor väljer och tolkar färger. En del är kulturbetingat och så är det modet som kommer och går. Men forskning tyder på att mycket är i högsta grad allmänmänskligt.

Om du skulle tänka på en varm, vänlig och energisk färg, vilken blir det? Röd, skulle många svara.
Och om du i stället ska välja en färg som är trotsig, aggressiv och argumenterande? Röd, igen? Ja, det är vad de flesta skulle svara.

Så det skulle kunna vara så att färger har både en negativ och positiv laddning.

När jag söker upp vad som ska bli modefärgerna våren 2013, så hittar jag den här bilden:

Den blåa färger har på sin minussida det kalla och reserverade. Och den positiva känslan färgen väcker är pålitlig och effektiv. Orange står för omoget och roligt på samma gång. Lila signalerar rikedom och lojalitet.

En teori bakom den lugnande effekten som blått sägs ha är att den i hjärnan kopplas samman med den skymning som varslar om kommande vila och sömn. Rött fångar snabbt uppmärksamheten och dominerar rätt lätt. En röd tröja gör att du syns i mängden, men kan få dig att uppfattas som en trotsig typ. Ändå är grön den färg som ögat har lättast att uppfatta.

(Förra veckan började jag storstäda bland hängmapparna och plastfickorna i mitt plåtigaste arkivskåp. Högarna ovanpå tornade upp sig. Snart är allt på rätt plats. På insidan och i sorterade ämnesord. Den här bloggposten är inspirerad av sparade klipp om färgernas betydelse.)

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, blogg100, mode, färg, kommunikation, hjärnan, ögat, känslor

Tankeväckare Andersson slår till. Och jag tackar och tar emot - #blogg100

Det har gått en tid sedan familjerådet beslutade om prov av ny morgontidning. Så kom Dagens Nyheter in i vårt hus. Det har hänt för, men det var länge sedan. Om någon månad åker den ut, och det passar mig.

Men jag kommer att sakna ett och annat. Allra mest kolumnerna av Lena Andersson. Hon är en av de fria röster som har ett högt läsvärde, utan att man behöver hålla med henne om något. Eller ens särskilt mycket. För hon väcker tankar.

I morse väckte hon mig med sin text om institutioner. Den kommer jag ha god användning av den tid framöver, ja sannolikt rätt länge.

När man som jag arbetar med kommunikation och mediebruk är institutionerna en kontext som det inte går att runda. Ett käckt: tänk utanför boxen! förändrar inget. Institutioner uppstår, de står där och många består.

"Den yttersta institutionen är det egna livet." skriver Lena Andersson. Och då ansluter hon till livsfilosofin i Hans Alfredsons klassiska monolog Ringaren, där prästen predikar: "Livet är tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med någonting.

I slutet av dagens kolumn skriver Lena Anderssson: "När jag som barn såg på TV-nyheterna minns jag att jag fann det högst besynnerligt att det hände exakt liga mycket varje dag, precis trettio minuters händelser." Observationen behöver inte vara unik, för att vara mindre betydelsefull: avslöjande och medvetandegörande.

Efter att jag läst Lena Andersson lyssnade jag till Medierna i SR P1. I ett inslag intervjuade Martin Wicklin chefredaktören på Se & Hör. Denne man tillstår att det har sina fördelar att köpa tjänster av en häxa som spår om skvaller i framtiden. Utan kristallkulan skulle det vara särdeles besvärligt att fylla Se & Hörs utgåvor kring jul och nyår. För då vill väl hela redaktionen vara ledig och dem man till vardags sprider skvaller om, håller sig också i skinnet när de röda dagarna hopar sig.



Läs även andra bloggares åsikter om organisation, institution, kommunikation, nyheter, massmedier, dagens nyheter, lena andersson, #blogg100

1000 år i New York - #blogg100

När jag åker på semester, har mitt enkla krav sedan många år varit att resa till en plats där människor levt och verkar i minst 1000 år. Kriteriet uppställt av den enkla anledningen att jag ville undvika ställen vid stranden där man smällt upp en rad hotell enbart för turisternas skull.

På det hela taget har jag fått min önskan infriad genom åren, utan att det varit varken till min familjs eller min nackdel. Vi har besökt flera grekiska öar, Cefalú på Sicilien, Terracina på det italienska fastlandet för sol och bad, där människor dopat tårna i Medelhavet och fått färg på näsan gott och väl i 100 år före oss.

Också vandringarna i norra Spanien har klarat kravet. Inga problem med storstadsresorna till London, Barcelona och Rom. Förstås. Men nu ska vi senare i år flyga till New York. Här blir det knepigare. Eller är jag bra dåligt påläst? För det kan finnas arkeologer som kan berätta om tusenåriga bosättningar på Manhattan, eller i närheten i alla fall.

Nå, jag kan konstatera att det kan vara mitt tusenårskrav som gör att jag blir lite sugen på att besöka The Cloisters, längre norrut på Manhattan än vad de flesta turister tar sig, som jag förstått det. George Grey Barnard var en amerikan som reste mycket i Europa för lite mer än hundra år sedan. Han samlade på kloster. Ja, han köpte i alla fall upp en massa medeltida skulpturer. En donation från familjen Rockefeller kunde man börja visa samlingarna på en slut på en äng ner mot Hudsonfloden.

Det är ju på det hela taget helt bakvänt att ägna tid och kraft åt att resa till New York för att vandra i salar och klostergångar som till stora delar är fejk, när originalen står kvar i Frankrike, Spanien, Tyskland och Italien.

Kapitelhuset Pountaut stod en gång i franska Gascogne. Inte riktigt för 1000 år sedan, men väl från sent  1100-tal. Och jag är som den uppmärksamme läsaren förhoppningsvis konstaterat inte kinking. Nu står det alltså på en flodstrand på Manhattan, tillsammans med stora delar av fyra kloster till. Ska jag dit eller inte? Frågan är öppen.

Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, new york, konst, medeltiden, semester, #blogg100

Jag roas av andras tavlor och sticker gärna nålar i mina egna #blogg100

Det är inte så länge sedan som jag hittade till de digitala anslagstavlorna med bilder i mängd. Det var en gång med bullentinernas anslagstavlor jag fångades av nätets möjlighet att berika min kommunikation med andra människorna. Det var med BBS:erna och FirstClass det började, ett stycke tillbaka i det förra årtusendet.

Nu är jag tillbaka bland tavlorna, tack vare okända och kända välgörare som jag hittat till med Pinterest.  För välgörare är de, människorna som med intresse och engagemang letar upp och delar med sig av sina bilder. Så vill jag också göra och försöker på mitt sätt bidra.

Lite som en cirkel som slut. Och ändå är det ett helt annat språk. För det handlar om bilder, så mycket mer än ord.

När det kom en iPad i mina händer blev tittandet, bläddrandet, sökandet och nålandet så mycket smidigare, så mycket mer taktilt. Så bra.

För mig är inte Pinterest enbart något jag underhåller mig med. Det är ett jobbverktyg, dessutom. Här kan jag väcka intresse för det som jag vill arbeta med. Här kan jag finna inspiration för mitt yrkesutövande. Och här kan jag samla material, hålla ordning på det och återkomma till det.

I mitt ideella liv är en av de uppgifter jag åtagit mig att visa grupper runt i Uppsala domkyrka. Då har jag ofta med mig min iPad. Här kan jag lätt komma åt min board med alla bilder av Uppsala domkyrka som jag samlat här. Och det händer jag att kan göra någon glad, genom att säga vem som helst hur lätt som helst kan söka upp bilderna på nätet.

I slutet av förra året var det mer än en trendputte som spådde att 2013 blir bildkommunikationens år. Jag vill gärna bidra till att ge dem rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om pinterest, bilder, dela, kommunikation, samla, hobby , blogg100

Decentralisera till obehagets gräns #blogg100

För det första: En kyrka kan inte välja organisation som är blåkopia av en krigsmakt.

För det andra: En kyrka med sina församlingar består av människor, och de kan hitta exempel i sin omvärld på organisation, att att välja som motbild, som lärande exempel och i en del fall även som förebild.

Svenska Kyrkans församlingar med pastorat och nuvarande så kallade kyrkliga samfälligheter står under 2013 inför den mest omfattande förändringen sedan stat och kyrka skildes åt från 2000. Under året ska en omorganisation genomföras, som ska gälla från 1 januari 2014.

Senaste kyrkomötet, hösten 2012, beslutade om ändringarna i kyrkans egen lag, kyrkoordningen, som ger ramarna. Det goda med nyordningen är större möjligheter att behålla mindre och medelstora församlingar, och att delegera och decentralisera beslut och ansvar så nära de berörda församlingsmedlemmarna som möjligt. Men - det förutsätter att det inom pastorat med två eller flera församlingar skapas just sådana organisationer.

Nätverk bör vara den primära modellen. Som metafor borde mer än en församlingsmedlem med ledaruppgift komma på goda tanker, med påminnelsen om att Jesus hade rätt många fiskare i sin krets av apostlar. Och de kunde det här med nät.

Skulle Svenska Kyrkan vara en för stor organisation med sina i runda slängar 7 miljooo.oooner medlemmar för att arbeta i nätverk? Inte då. En stad är ett nätverk. 9 av 10 kyrkomedlemmar bor i en stad. Så det finns exempel i lokalsamhället.

Något otippat ger det USA:s krigsmakt exempel på nätverkande. Fredrik Emdén skriver om det i tidningen Chef.  De förödande händelserna 11 september 2001 följdes av en omprövning inom den amerikanska krigsmakten: nätverk behöver bekämpas med nätverk.

Den nya strategin var fyrdelad: Bygga relationer, hitta ett gemensamt syfte, skapa medvetenhet och uppmuntra oliktänkande.

I det nya blir generalen mer som en borgmästare som nätverkar i staden, mindre en människa i toppen som pekar med hela handen.

"Denna nya metod vände upp och ner på traditionell krigföring. I stället för att koncentrera styrningen till den militära toppen, sköts information och autonomi över till beslutsfattarna längre ut i organisationen, till dem som bokstavligen befann sig ”på fältet”. ”Decentralisera till obehagets gräns” blev ett mantra, vilket hjälpte till att fastställa villkoren för snabb och fokuserad handling." skriver Fredrik Emdén.

Det där med obehagets gräns väcker tankar hos mig. Om det är ett obehag som ska kännas (så där lagom och inte förlamande) för chefer och andra ledare, då tycker jag det låter riktigt lockande. Men om det är ett obehag som skulle drabba dem längst ner i den gamla hierarki som nu måste monteras ner, då vill jag reservera mig.

En kristen församling och kyrka, kan hämta byggmaterial, verktyg och kunnande från sin omvärld. Det ger kyrkohistorien exempel på. Liksom den ger exempel på hur snett det går när kyrkan kopierar världen eller stänger världen ute. Så det gäller att informera sig, växla mellan blick för detaljerna och att höja blicken för att scanna av landskapet. För att sedan välja arbetskamrater, gemensamt bestämma målet för färden, välja väg och verktyg, hålla dialogen öppen även för avvikande meningar och sen göra det man fört bara snackat om.

Då kan det nog ordna sig. Och till och med gå riktigt bra.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, management, organisation, hierarki, nätverk, chef, blogg100