Gammalt djungelordspråk: Kyrkkaffet är böner efter mässan

Jag gör en slags gästblogginsats på Kyrkkaffe. All in med svar på alla Kyrkkaffe-Annas frågor.


Har du varit på ett extra bra kyrkkaffe någon gång? 

Det kaffeminne som kommer för mig är udda och från en pilgrimsvandring i Spanien för två år sedan. Jag vandrade med fru och två vänner norrifrån ner på en dalsida mot Pamplona. Vi stannade till vid en gammal kyrka och hälsades välkomna in av en nunna. Det visade sig att en orden bara några tidigare hade fått uppdraget att öppna kyrkan här i Zabaldika för vandrare. Vi gick in i kyrkan och bad. Det var vår enkla gudstjänst. I brist på kaffebönor så blev vårt enkla kyrkkaffe ute under ett träd vid kyrkmuren litet vin som fanns kvar från den midsommardagsmässa vi hade firat utomhus dagen innan.

Ett bra kyrkkaffe förra våren delade jag med församlingen i Llandaff i Cardiff. Där fanns kaffe även om jag tror att de flesta valde te eller saft. Jag fick vara med och fira söndagsmorgonens första mässa i katedralen i vänförsamlingen till min egen församling, Uppsala domkyrkoförsamling. Det serverades fika både i det lilla församlingshemmet och ute på kyrkogården. Liv, delaktighet och ett gott humör från mässan inne i kyrkan fick sin omedelbara fortsättning här efter sändningsord och utgångspsalm.

Alla de andra frågorna och mina svar står här

Uppdatering 16 maj 2013: Bidraget till bloggen Kyrkkaffe ledde vidare till en artikel i allkristna tidningen Dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, kyrkkaffe, fika, gemenskap, kyrkan, libris