Dopet i Svenska Kyrkan - det är något heligt med det

På bloggen Livet i Svenska Kyrkan skriver jag idag om dopet. Morgonens läsning av några artiklar i nya numret av Svenska Kyrkans Tidning inspirerade till en postning.

Mina kvinnliga vänners underkläder

Igår slösurfade jag på Facebook och det bröjade rada upp sig statusar med bara namnet på en färg. Nästan bara hos de kvinnliga vännerna. En och annan herre provade att skriva en färg. Det blev mindre bra. Om de nu inte ville komma ut med att de under skjortan eller tröjan valt att bära bh. För det var det färgerna handlade om: att damerna annonserade aktuell färg på brösthållarna. Jag fick veta mer än jag behövde veta.

Emanuel Karlsten har bloggat om saken. Min vän Helena har skrivit om hur man skulle önskat fånga fenomenet och kunnat ta betalt för det. Underklädesförsäljare på Facebook kan knappast ha fångat upp fenomenet med mindre än att det nu börjas skrivas i kommentarer till statusarna vad det hela handlar om. En annan kamrat funderar i gendertermer och hon väljer att hålla informationen andra systrar generöst delar med sig av. En annan kvinna är bloggaren Sjumilakliv. Hon skriver både på egna bloggen och på Twitter. Hon får en hel del kommentarer.

Lite googlande ger vid handen att det tog några dagar innan lavinen med färgade underkläder sköljde över oss. Och den lär stanna upp redan idag. Ser på twitter att Socialdemokratiska Arbetarpartiets ordförande valt att berätta att hennes tuttar har röd förpackning. En tidig kommentar från henne detta valår 2010.

Tillägg 17:37 Kan det vara ett rent sammanträffande eller har det uppstått synkrocitet? Samma vecka som nackenscanning införs på flygplats efter flygplats, så handlar det om bh-färg på Facebook. En slags frivillig och förekommande scanning innan storebror ser dig?


Andra bloggar om: facebook, färg, underkläder, kvinnor

Svenska Kyrkan behöver en generationsväxling. Nu.

Svenska Kyrkan lider av ett åldrande ledarskikt. Till största del kopplat till att de som styr och ställer är födda på 40- eller 50-talet om de är anställda och på 30- och 40-talet om de är politiker. Denna åldersmässiga monokultur uppvägs inte av enstaka lillgamla påläggskalvar. För gamla till sinnes med gamla världsbilder och gamla idéer bidrar de inte till den nödvändiga förnyelsen.

Räddningen ligger i att det i lokala församlingar händer saker utanför makthavarnas intressesfär. Här möts de unga 80- och 90-talisterna med de som trots sin fysiska ålder är unga och fortfarande rörliga till sinnes. Det finns plats för de angelägna samtalen om sanningar som inte inte är relativa, det finns hopp för gemenskap omkring det som är bortom det begränsat mänskliga.

Det nya 10-talet kommer att innebära påfrestningar för Svenska Kyrkan. Men det är ingen risk att Svenska Kyrkan som en del av den allmänliga kyrkan försvinner, även om delar av det som trossamfundet idag i juridisk mening omfattar tynar bort eller avskiljs.

Det nya 10-talet har mer att ge än de tio senaste åren, som alltför mycket var en baksmälla efter en halvdan skilsmässa mellan kyrka och stat. Vid en generationsväxling kommer det att finnas mer plats för de nyfikna frågorna om varför det är som det är, hur det var innan och hur det skulle kunna bli så mycket annorlunda och bättre imorgon.

Visionärer från det tidiga 70-talet kommer att plockas fram och läsas om av en ny generation. Deras tankar och framtidsbilder kommer att tillsammans med inspirerande tankar av betydligt äldre gestalter ur kyrkohistorien på ett nytt och spännande sätt mixas med samtidens unga föreställningar och förhoppningar.

Den nya tiden kommer att ge en bra jordmån för undervisning om kyrkans tro, lära och bekännelse. Goda lärare kommer att bli efterfrågade. 10-talet kommer att bli ett decennium med den tredje trosartikeln i centrum.

 Andra bloggar om: kyrkan, svenska kyrkan, framtiden, prognos, 10-talet, 2010, ungdom

Totalkommunikation valåret 2010

Svenska Dagbladet har idag en artikel om politikers bruk av bloggar,  Facebook och Twitter, med anledning av att vi nu gått in i ett valår. Många som använder det som på 00-talet kom att gå under samlingsnamnet sociala medier har uppmärksammat artikeln. Än mer de som arbetar med den här sortens medier och yrkesmässigt lär ut och uppmuntrar till användning.

Brit Stakston på JMW har redan för några timmer sedan bloggat utförlig och länkat generöst i ämnet.

SVD-vinkeln på ämnet är kanske inte så upplyftade. Den som inte vet mycket om nya och mer personliga sätt att kommunicera ömsesidigt kan nog få intrycket att det mesta är trivialt, tidsödande och med lite inverkan på opinionsbildningen. Och det är nog som någon twittrade tidigare idag: om man utgår från att alla andra använder ett visst medium precis som man själv blir beskrivningen begränsad.

Med nya sätt för enskilda människor (även politiker) att kommunicera gäller det verkligen att de gamla massmedierna finner sina nya roller fortsätter att vara så efterfrågade att de kommer att existera i framtiden. En uppenbar risk är att massmedier blir alltmer självrefererande när journalisters tid upptas av att bevaka varandra och därför missar vad människor talar om och skriver till varandra i helt nya kanaler.

Dagstidningen har sina rötter i vägtidningarna på tehusen i London. En vaken journalist hittar till 2010-talets virtuella tehus och bidrar till de digitala vägtidningarna där.

Tillägg 5 januari Johan Ronnestam bloggar också med anledning av artikeln i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, kommunikation, valår, valet 2010,

Före detta chefred tar över Svenska Kyrkans Tidning

Svenska Kyrkans veckotidning Kyrkans Tidning får en publisher efter Dag Tuvelius. Det blir förra chefredaktören på Medievärlden Anders Ahlberg som tar över från 1 mars, rapporterar hans gamla tidning som sedan en tid helt övergivit pappersupplagan.

När Medievärlden frågar om hans relation till Kyrkans Tidning svarar han med att berätta om att han har präster i släkten. Tydligen var både hans farfar och morfar präster i Svenska Kyrkan.

Anders Ahlberg är inte kristen utan beskriver sig själv som agnostiker. Nu ska han alltså leda Svenska Kyrkans egen veckotidning, som också är en av de få svenskkyrkliga tidningarna med nationell spridning i  någon större upplaga. I uppdraget som publisher ingår även att svara för Kyrkans Tidnings ledarsida. Anders Ahlberg delar inte den kristna tron på ett evigt liv.

Han har före tiden med Medivärlden varit ansvarig utgivare för Västmanlands Läns Tidning. Och tidigare har han ett förflutet på Expressen.

Kyrkans Tidning har också på sin webbplats publicerat nyheten om Ahlberg. Han blir även vd för Berling Media och tar över ledningen av magasinet Amos och Svenska Missionskyrkans tidning Sändaren.

Anders Ahlberg är fyller 55 år om några veckor och blir därmed en av Kyrkans Tidnings äldsta chefredaktörer sedan starten 1982.

Tillägg 16:41

Tidningen Dagen har lagt ut en kortis.

Svenska Kyrkans Tidning måste ha en ledarsida som är en kyrkokristen röst i medievärlden. Även magasinet Amos vars affärsidé bygger på att den betalas av församlingar i Svenska Kyrkan som delar ut den till medlemmarna och hushållen inom församlingen, måste ledas av en medlem i Svenska Kyrkan som frimodigt företräder sin kyrka och den allmänliga kyrkans tro.

Anders Ahlberg har starka kopplingar till Västerås. Är det Berlings förre och mångårige ordförande Mats Svegfors, tidigare landshövding i samma stad, som haft ett finger med i spelet?

Mer bloggat om Svenska Kyrkans tidningar här hos Brygubben. Och om ett uttalande från koncernens vd. Och apropå att Berling Media (tidigare Svenska Kyrkans Press) har lagt ner fler tidningar än man startat.


Tillägg 17:17

Journalisten om utnämningen av Anders Ahlberg

 Andra bloggar om: journalistik, journalist, media, massmedier, tidning, tidningar, kyrkans tidning, Svenska Kyrkan, kyrkan, förlag

Bloggen nedlusad med spam. Jag lägger ner.

Eländes. Någon har spammat min blogg med 6-7 kommentarer på varenda bloggpost från det senaste halvåret. Inte kan jag sitta för hand och klicka bort dem alla.

Nu tvingas jag koppla in moderering av kommentarerna.

Det är sånt här som kan få en att vilja lägga ner bloggandet.

00-talet tidernas bästa decennium

Det var inte bättre för. Det var aldrig bättre för. I framtiden finns gryningen.

Detta är ett förhållningsätt som jag väljer. Jag har inga bevis, men vilket skulle vara ett bättre alternativ? Att räkna med att livet levs på ett sluttande plan? Nej tack. Därför var 00-talet tidernas bästa decennium. Hittills, för 10-talet kommer att bli betydligt bättre.

Jag ser inte Svenska Kyrkan som ett undantag. För hur skulle jag kunna ha ett sätt att se på världen i stort där inte den kyrka som jag tillhör, lever och verkar i ryms?

Decenniet inleddes med att Svenska Kyrkan skildes från staten. Statskyrkosystemet avskaffades efter en lång process. Utredningar uppträdda på ett snöre sedan slutet av 1950-talet gav äntligen frukt. Det senaste årets upphettade debatt inom Svenska Kyrkan och om Svenska Kyrkan - där frågan om en annan sorts vigsel var katalysator - har ställt viktiga frågor om hur det är ställt med kyrkans frihet. Men att efter korta tio är fälla dom över reformen som gjorde Svenska Kyrkan till en fri kyrka, det är för tidigt.

Därför är det också för tidigt att se de verkliga konsekvenserna av att färre barn genom dopet blir medlemmar i Svenska Kyrkan. Under hela 00-talet har uppmärksamheten på det ökande antalet aktiva utträdena ställt sig i vägen för att medlemsminskningen mer beror på färre dop än något annat.

Den stora strukturförändringen i Svenska Kyrkan kan tyckas ha varit att antalet församlingar slagits ihop (eller lagts samman som det lite orwellskt heter i kyrkoordningen). Men för att på ett rimligt sätt jämföra församlingar idag med gårdagens är att se till hur många människor en församling till vardags betjänar och hur människors rörlighet inom församlingarna ser ut. Till bilden hör också att studera hur medlemmarnas inflytande såg ut i den gamla statskyrkan och hur det kan se ut idag.

Svenska Kyrkans ekonomi har svackat två gånger under 00-talet. Ändå har Svenska Kyrkan fantastiskt stora samlade resurser. Nationellt kommer inte kyrkomötet att ha förmåga att påverka fördelningen dit där de mest behövs, men församlingar kommer lateralt att på 10-talet hitta varandra på ett nytt sätt. Några stift kommer att se de nya rörelserna och främja denna positiva utveckling.

Kraften i Svenska Kyrkan finns hos de medlemmar som firar gudstjänst tillsammans. Inte hos prästerna som kollektiv, inte ens hos de anställda medlemmarna och definitivt inte i de partipolitiskt bakbunda förtroendevalda.

Risken finns att de anställda inte vill jobba på kvällar och helger och därför nedprioriterar gudstjänsterna och undervisning i kyrkan tro och lära för de vuxna som jobbar eller studerar dagtid. Risken finns att de förtroendevalda säljer kyrkor och behåller kontor och sammanträdeslokaler. Svenska Kyrkans biskop i Strängnäs har nyligen med rätta talat allvar om gudstjänsten. Han har också blickat framåt och visionerar om ett 2013:

Osäkerheten i början av 2000‐talet om vad som menas med mission har inte förbytts i en större teoretisk klarhet. Men missionstanken lever mycket tydligare, genom att man mer eller mindre oreflekterat har börjat handla i linje med missionsuppdraget. Den praxis som framträder är mission som både vittnesbörd och tjänst. Allt oftare talas om kallelsen att berätta om sin tro och att betjäna sin nästa i nöd utan baktankar. Man har börjat i praktiken lära sig det typiska för mission ‐ att gå över

gränser. Försiktighet har förbytts i konkret omsorg och i frimodig, oblyg kommunikation av Jesusbudskapet.

Med sin fria ställning och sina stora resurser har Svenska Kyrkan goda förutsättningar till förnyelse. Det är kring altaret som troende medlemmar kan mötas över alla ålders-, köns-, status- och åsiktsgränser.

Gud är större än allt. Kyrkan är en gudagåva till guds barn. Just därför gör sig den människa större än hon är och blåser upp sin tro till något större än hon kan bära om hon föreställer sig att den personliga tron är större än kyrkans tro. Med det menar jag inte att debatten om kyrkan bekännelse och lära, om teologi och gudsbild är begränsad till församlingen och den kristna kyrkan. Absolut inte. Att debattörer och opinionsbildare som t.ex. Jonas Gardell bjuder på sitt engagemang och ifrågasätter bilden av Jesus, som historisk person och religiös gestalt.

Den kristna tron lever inom församlingen. Insikten finns på många håll inom Svenska Kyrkan. Där den finns kommer frön att börja spira under 10-talet.

Det är den tredje och sista artikeln i den kristna trosbekännelsen som kommer att stå i fokus under 10-talet. Det kommer att handla om att tro eller inte tro och aktivt verka för kristen enhet, de heligas gemenskap, att förlåtelsen som följer på dopet på riktigt och att döden inte är slutet. Det kommer att handla om att den helige Anden är en och har sitt ursprung i Gud som är Fader och Son.

Den digitala revolutionen gör det lättare för människor att finna varandra utan strukturer som läggs på dem ovanifrån. Församlingarna har råd att ha kontakt med varandra utan att man behöver blanda in den regionala stiftsnivån eller det nationella kansliet för Svenska Kyrkan. Under 00-talet har flera nya nätverk inom Svenska Kyrkan bildats och människor i Svenska Kyrkan har anslutit sig till mellankyrkliga nätverk. Och det är i dessa nätverk det kommer att hända spännande saker på 10-talet.

Församlingar med internationella kontakter har ett försprång in i 10-talet. För det är genom ett internationellt utbyte som församlingslivet får nödvändiga impulser och får berikande möjligheter att dela med sig till andra. Världens kristenhet mer i Asien, Afrika och Sydamerika, mindre i Europa och Nordamerika. Och det är följdriktigt också i de här delarna av världen som nya sätt att vara kyrka, att missionera och att leva ut den kristna tron utvecklas och finner sina spännande former. Värda att studera av oss i väst och inspireras av.

Församlingar med en låg medelålder har ett försteg. Där unga människor snabbt får ta plats och får ett verkligt inflytande, där är inte bara överlevnaden garanterad. Här blir det också mest trivsamt, mer lust och längtan. Här finns en "marknad" för de äldres kunskaper och erfarenheter. Om vi gamlingar bara är med på att prestigelöst och generöst dela med oss.

Före jul skrev Agneta Lagercrantz i SVD om Svenska Kyrkan. Artikeln ger några glimtar. Hade tidningens reseersättning räckt till mer än ett SL-kort hade skribenten haft mer att berätta. Mycket av det som kommer att påverka under 10-talet har redan slagit rot i radarskugga för massmedierna. Också för de kyrkliga.

Den här bloggposten är uppdaterad 2 januari 2010

Lika som bär - Adventspecial 2

Sveriges Kommuner och Landsting vs Frimodig kyrka (Svenska Kyrkan)

Vem var först? Vem vinner en rättslig process? Vilken är snyggast? Vad vill logotyperna berätta om sina organisationer?

Andra bloggar om: branding, varumärke, logga, logotyp, logotype, skl, frimodig kyrka, grafisk form