Var får jag allt ifrån?

En städdag som denna, så undrar jag smått över varifrån alla prylar kommer. Det kan väl inte vara jag som samlat på mig allt detta som nu ska packas in i bilen och köras till tippen? Vi är väl ändå fler i familjen?

• Gamla böcker som inte gått att sälja på loppis. Tre banankartonger proppfulla som jag släpat fram och tillbaka mellan hem och Vaksala loppistorg
• CD-hyllorna som ingen vill se, nu när Spotify tagit över plastskivorna
• Ett par ålderdomliga slalomskidor, tillhörande en son som för länge sedan vuxit upp och nu närmast tydligen siktar på en Vasaloppstart
• En i högsta grad ickefungerande tjockteve
• Två sönderkörda stekpannor med sitt reviga teflon nerpackade i en likaledes sönderkörd kabinväska
• Ett metspö med den obligatoriskt trassliga linan
• En elektrisk tandborste utan någon som helst hastighet
• Två par svarta knarriga skor som inte ens van Gogh velat måla av
• Motivlösa tavlor med halva ramar
• Ett schackspel i glas som får merparten av det som Sagaform kränger att framstå som superdesignat
• En ensam brännare utan sin fonduegryta
• En träpinne
• En annan pinne - av metall

... och, och, och...

...var får jag allt ifrån?

Nu ska det till tippen.

Läs även andra bloggares åsikter om sopor, skräp, avfall, återvinning, prylar, konsumtionssamhället