Informationsflödet tycks inte i sig bära en inneboende förklaring. Det är min tanke för dagen. Av att öka på mängden data följer inte av sig själv mer av begriplighet. Ändå samlar jag för att försöka förstå.
Jag vill begripa det jag hör och läser. Greppa det jag ser. Sträcka mig efter det. Gripa tag.
Det jag samlar försöker jag sortera och värdera. Skilja på skit och pannkaka. Det går så där.
Min begränsning ligger i att jag ser det jag lärt mig att se. Jag hör det jag vill höra.
Så försöker jag kompensera min begränsning genom att följa andra samlare. Ta del av andras värderingar. Vad händer då med min vilja?
Mitt bibliotek rymmer återseenden och oplanerade möten. Böckerna har jag ordnat efter en tematik som är min. Så händer det att jag letar efter en viss bok och hittar en annan.
Och det händer att jag tar med mig böcker ut på ett uppdrag. Dukar gärna upp ett bokbord när jag blir kallad som föreläsare. Åter hemma, så ska böckerna tillbaka i hyllan. Det blir inte alltid på samma plats i brådskan. Då kommer två böcker mest av en händelse att stå sida vid sida. Ett oväntat möte som kan bli mycket talande.
Det fungerar på ett liknande sätt när jag vandrar på nätet. Också här återvänder jag till kända platser, liksom jag söker mig till de nya. Och hamnar på de mest oväntade ställen i överraskande sällskap.
För webbtjänsten Paper.li har jag berättat om mitt konto på Twitter och vilka jag följer och blir följd av där. Några saker till om mina nätvanor har jag berättat för Paper.li. Och det är väl mest det som bestämmer vad som visas på min sida. Jag förstår för det mesta varför det blir som det blir. Även om jag inte för egen maskin gjort samma urval. Det är en annan maskin som arbetar i mitt ställe.
Med Scoop.it är det jag som gör urvalet mer direkt i det som Scoop.it samlat på mitt uppdrag. Så här blir resultatet.
Läs även andra bloggares åsikter om omvärldsbevakning, samla, tolkning, analys
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar