Det var vid lunchtid nyheten Ultima Tule om att den romersk-katolske påven Benedikt hade meddelat att han lämnar sitt ämbete. En viss fördröjning kan översättningen från latinet ha inneburit.
Att påven Benedikt inte delat sina planer med någon annan är osannolikt. Var de fler än tre, ja då skulle det visa sig att det var lojala vänner och medarbetare han anförtrott sig till. En av dem kan ha varit hans äldre bror, som i tyska medier inte visade någon större förvåning över beskedet.
Hur var det då med Federico Lombardi? Den 71-årige chefen för Vatikanens pressavdelning. Han har arbetet som skrivande journalist och var tidigare chef för Vatikanradion, fram till 2006 då påven utnämnde den italienske prästen till sin presschef. Hade han fått veta något i förväg. Jag tror det.
De olika kommunikationsavdelningarna inom Vatikanen arbetar närmast 24 timmar om dygnet, alla veckans dagar och året om. En världsvid kyrka och i varje stund är någon journalist på klotet vaken och söker svar på sina frågor.
För mig var BBC News webbsändningar den bästa källan under eftermiddagen. Det tycks som att Vatikanens egen nyhetssajt var så hårt belastad timmen efter lunch att vi var många som inte kom åt den.
Svenska massmedier är inte mycket att hålla i handen när det gäller nyheter som kräver kunskap om kyrkliga frågor. Svenska Dagbladet hade en riktigt dålig dag. SR P3 intervjuade Lotta Smeds, journalist på Vatikanradion och Ulf Jonsson, redaktör för kulturtidskriften Signum. Båda kan sitt ämne och kunde bidra med fakta. Samma Sveriges Radio intervjuade i P1 Studio Ett Ulla Gudmundson, svensk ambassadör i Vatikanen och Olle Brandt, tidigare medarbetare vid Vatikanradion.
Men ingen svensk redaktion har någon egen medarbetare som är kyrkoreporter, i den mening som man har näringslivsreportrar eller politiska reportrar. Bristen kommer att märkas lite längre fram i år, när ny ärkebiskop ska väljas i Svenska Kyrkan.
Det återstod ännu sent på måndagskvällen för Svenska Kyrkans Tidning att publicera något mer självständigt material, intervjuer med kunnigt folk inom Svenska Kyrkan, som skulle kunna bidra med bakgrund och intressant analys av läget.
I mitt twitterflöde hade jag god hjälp av Joel Halldorf. Han bjöd på kommentarer och nyttiga länkar.
Under eftermiddagen såg jag intervjun med den amerikanske kardinalen Dolan på NBC. Han tycks närmast ha blivit väckt av redaktionen med nyheten.
Det är väl decennier sedan någon svensk redaktion hade egna medarbetare som kunde de kyrkliga frågorna. Med dagens alltmer slimmade journalistiska arbete är det förstås inte rimligt att kräva att en gammal ordning skulle återinföras. Men man skulle väl ändå kunna hålla sig med listor på kunnigt folk?
På svenska delen av Twitter låg taggen #påven i topp under några timmar på måndagseftermiddagen. Men det var på det hela taget på grund av tweets av det mer skämtsamma slaget. Lustigheter som vittnar om en hel del fördomar, av det slag som knappast fått stå såpass okommenterade i samma kanal om de nu inte gällt påveämbetet och den människa som nu lämnar för att ge plats åt sin efterträdare.
Människor får verkligen skämta utan att känna krav på finess. Det vore dumt att ställa några krav på verkshöjd. Allra minst från en som likt mig kan förknippas med dåliga "pappaskämt". Dock har den som tar del av skämten sin fulla rätt att dra sina egna slutsatser.
Läs även andra bloggares åsikter om påven, vatikanen, massmedia, journalistik, ärkebiskopen
Det här är en #blogg100 postning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar