När ni läser Bibeln så finns Gud i mellanrummen ... tro på Gud handlar om tillit, att våga slänga sig ut från klippan ut i det okända, att där finns Gud och i mötet med människor. Det handlar om att våga tro utan bevis.
Biskopen ger ett gott råd till dig som får frågan om du tror på Gud.
Om någon frågar dig om du tror på Gud, då ska du ställa motfrågan, vilken Gud då?
Han har en klar poäng när han invänder mot att i gudstjänsten läsa trosbekännelsen tillsammans som om den vore en checklista som ska prickas av.
Jag brukar kalla den för ett bilprovningsprov i tro. Varje sats bockas av allt eftersom man läser den och om du misslyckas så får du komma tillbaka efter en vecka igen. Jag brukar ha svårt att ens komma till första ordet "vi" i trosbekännelsen, vad menas med vi i det här sammanhanget?
Med tidningen Spira - både på papper och nätet - visar Svenska Kyrkan i Umeå hur bra lokal kommunikation kan vara i kyrkan. Så bra att den får en lateral riksspridning.
Andra bloggar om: kg hammar, ärkebiskopen, kyrkan, Svenska kyrkan, religion
2 kommentarer:
Jag tycker att just ordet "Vi" i trosbekännelsen känns bra. Vi läser trosbekännelsen tillsammans i hela kyrkan i alla kyrkrummen - ofta nästan samtidigt (eftersom många gudstjänster startar ungefär samma tid varje söndag). det är "Vi" som tror detta. Jag ensam klarar inte att omfatta hela listan. Men Vi tillsammans kanske kan klara det?
Ja, det var bara en liten tanke.
Annars håller jag med dig och KG Hammar.
Och jag tror kanske att trosbekännelsen med sina formuleringar kan vara ett hinder för tro också.
Jag älskar KG Hammar utan vett och sans men det är faktiskt inte han som har kommit på det där med mellanrummen och ställa motfrågan 'vilken Gud menar du?'. Han är bra på att formulera sig och inte alls så kontroversiell som mer obildade tror. Medelmåttor lånar, genier stjäl :)
Skicka en kommentar