Det var en hel del turer kring den förre direktorn Torbjörn Larsson under flera år.
Jag hör inte till dem som tror att saker "sitter i väggarna". Kulturer som präglar organisationer och företag bärs av människor. Att problemen hänger i även om enskilda medarbetare byts ut visar närmast att det handlar om system, om relationer.
Min syn är att medarbetare har de chefer de är värda, möjligen lite bättre. Och chefer och styrelser har de medarbetare som de är värda, möjligen lite bättre.
Poängen med mitt resonemang är att varje medarbetare har ett ansvar att agera och inte kan komma undan med att vara ett offer för omständigheter. En chef kommer inte någon vart med att gnälla på de underställda. Det är bara att gilla läget och utgå från hur det ser ut för att ta steg i någon riktning, om man så önskar.
Trodde styrelsen för Ersta att man skulle få ordning på saker och ting genom att skaffa en känd ordförande? Och trodde man kanske till och med att hon skulle vara ett formbart verktyg för anonyma intressen?
Bakom en synlig ledare - bra eller dålig - står intressenterna som vinner på att hon eller han agerar i deras ställe. När ledaren sedan inte passar deras agenda längre, då behövs det bara ett kvitto, ett förfluget ord i ett mejl, eller .... för att det ska vara tack och hej.
Den korta artikeln i Kyrkans Tidning ger inte mycket ledning. Men scenariot ovan tycks inte gälla för för avgångarna idag på Ersta. Här verkar det närmast handla om att ordförande och direktor agerar konsekvent och jag anar till och med en ryggrad.
När jag sitter och skriver får även Dagen upp en grej om nyheten. De citerar avgångarnas gemensamma pressmeddelande. Direktorn Cecilia Nyberg kom närmast från tjänsten som kyrkoherde för Svenska kyrkans församling i Tyresö
Styrelsen som Kristina Axén Ollin lämnar såg ut så här i maj 2009 när hon blev ordförande:
Styrelsen för Ersta diakoni ser ut som följer:
Gun-Lis Angsell, socionom
Kristina Axén Olin, tidigare finansborgarråd
Erik Blennberger, teol. dr, docent
Staffan Bohman, styrelseproffs
Åke Dahlman, marknadsdirektör
Anders Eckerdal, domprost emeritus
Christer Engelhardt, diakon och riksdagsledamot (S)
Anders Milton, läkare
Inga-May Petersson, sjuksköterska, diakon
Nina Rehnqvist, ordf. styrelsen SBU
Anette Sand, VD
Lars G Ståhl, direktör
Gun-Lis Angsell, socionom
Kristina Axén Olin, tidigare finansborgarråd
Erik Blennberger, teol. dr, docent
Staffan Bohman, styrelseproffs
Åke Dahlman, marknadsdirektör
Anders Eckerdal, domprost emeritus
Christer Engelhardt, diakon och riksdagsledamot (S)
Anders Milton, läkare
Inga-May Petersson, sjuksköterska, diakon
Nina Rehnqvist, ordf. styrelsen SBU
Anette Sand, VD
Lars G Ståhl, direktör
Undrar när en eller flera av dessa kommer att säga något om avgångarna. Förre domprosten i Linköping har jag lärt känna som en i alla avseende kompetent människa. Diakonen och riksdagsledamoten brukar vara intresserad av framtiden och inte ha något mot förnyelse.
[Tillägg måndag 23:48] Jag har tagit bort ett inlägg där det fälls anonyma omdömen om den nyligen avgångna biträdande direktorn på Ersta. Den som nämner namn tycker jag gott kan identifiera sig själv. Eller skriva anonymt på en egen blogg.
10 kommentarer:
Kanske måste vi gå tillbaka till slutet av 60-talet för att förstå vad som nu händer.Den dåvarande "förnyelsen", omorganisationen, med utrensning av olika personer inom Ersta var kanske en ren maoistkupp??? Sedan har de haft tid på sig att stabilisera sin politisering- 68-propparna är inte kända för någon förnyelse eller att hänga med i tidens utveckling...Är Ersta en tragisk politisk ockupation??? Det enklaste är kanske att den ideella styrelsen läggs ner och att Ersta drivs av Svenska Kyrkan med biskopar och kyrkomöte i ledningen???
Vad har vi egentligen för sammanträdeskultur i Sverige? Vad har hänt under de senaste årtiondena? Borde det inte vara naturligt att sammanträden hålls på fastställda tider och med utannonserade ämnen för diskussion, att man skriver protokoll och anger närvaro,vem som har sagt vad och vilka som har reserverat sig mot olika beslut och ställa detta till medlemmarnas förfogande. Det ska inte heller finnas några organiserade sammanträden före sammanträden, som sedan överrumplar under sammanträdet. Hellre då några som väljs ut för att kunna lägga fram olika förslag på lösningar. Deras politiska och religiösa förankring ska vara kända.Jag minns hur en förtvivlad granne kom in till mig en gång efter ett årsmöte i en kvartersklubb inom Hyresgästföreningen. En större grupp hade nyligen betalat medlemsavgift och kastade ut hela styrelsen och valde in sitt eget folk och fortsatte sedan med sina egna val på högre nivå.Vi ska förstå att Stasis verksamhet egentligen är just en form av sociologi av det här slaget. Så småningom får de makt att manövrera med folks bostäder och arbetsmöjligheter. Vi ska inte tro att alla beslut grundar sig på välvilja. Enligt min erfarenhet finns det fortfarande dödslistor kvar inom inkvisition, nazism och KFML:r m fl men verkställigheten sköts med hjälp av psykologi,sociologi,förtal,demoniseringar o dyl. Jag tycker att allt föreningsliv borde vara reglerat enligt lag; i all synnerhet om föreningen styr över pengar och människors liv, bostäder och arbetsförhållanden. Det handlar också om makten att tillsätta och priviligiera sina egna kumpaner med jobb, bostäder och ekonomiska fördelar hur illa de än bär sig åt i t ex politisk fanatism. Normalt skriver jag inga anonyma insändare men samröret med google-konto och andra alternativ till det här verkar vara olustigt.Kartläggningen av "yttrandefriheten" borde synas i sömmarna!
Föreningslivet är väl reglerat i lag, och för att få verksamhetsstöd måste man kunna visa upp protokollförda möten och årsmöten och sånt. Stiftelser är ju klurigare. Man undrar ju verkligen vad som hänt på Ersta. Och vad någon med titeln "styrelseproffs" egentligen sysslar med.
Skicka en kommentar