26 augusti 2008

Med samma mynt i nästa års kyrkoval

Partimedlemmen Olle Burell driver socialdemokratiska arbetarpartiets politiska programm inne i Svenska Kyrkan. Inför nästa års kyrkoval presenterar han sitt partis program och strategi i tidningen Aktuellt i politiken. Kyrkans Tidning refererar. (tillägg 12:17) Och tidningen Dagen.

Tillägg 1 september: Läs bloggen Stillsam om att massmedierna bör granska partiernas valprogram. Särskilt ansvar för att från ett kyrkligt perspektiv granska partiprogrammen har Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning. Det kommande kyrkovalet blir en test av redaktionsledningen: på vems sida står man?

Jag uttalar mig inte om Burells innersida, men han ger populismen ett tydligt ansikte. Apeller utan krav på inbördes logik staplas på varandra. Det kan man sucka över. Men riktigt oroande är att strategin inte har sina rötter i folkrörelsetraditionens demokratisyn, utan så uppenbart blir ett ogenerat lån från den sammanslutning som Burell säger vara socialdemokraternas huvudmotståndare i kyrkovalet: sverigedemokraterna. Plakaten fylls med ord som kliar i örona på de man vill fiska röster från. Världen beskrivs som svartvit och de som har fel åsikt ska korrigeras eller kastas ut.

Svenska kyrkan barnverksamhet ska präglas av demokratisk fostran, hojtar Burell. Och får det att låta som om församlingarnas pedagoger och präster igår och idag lär ut något annat. Så insinuant.

När socialdemkraterna i sitt kyrkovalsmanifest skriver att det ska markera att kyrkorna är hela folkets och därmed också statens angelägenhet, ja då kan det inte bli mer tydligt att programmet inte har sin grund i Svenska Kyrkans tro och liv utan i en utomstående politisk sammanslutnings anspråk på att lägga sig i ett kristet trossamfunds inre angelägenheter.

I programmet finns kravet på att skapa en ny lokal nivå som ersätter församlingen i Svenska kyrkan. Av sammanhanget är det uppenbart att för programmakarna är inte församlingen teologiskt motiverad utan en organisationsfråga.

Redan 2001 inför det första kyrkovalet i Svenska Kyrkan skild från staten motverade Olle Burell, då valledare, sitt partis aktivitet inom Svenska Kyrkan:

Kyrkovalet kan få rikspolitisk betydelse. Valet ska ju handla om kyrkopolitik, men om majoriteterna i församlingarna i de borgerligt styrda kommuner skiftar från blått till rött, så kan man inte komma ifrån att det också är en allmänpolitisk signal.

Men Burell är inte representativ för de flertalet av de förtroendevalda i Svenska Kyrkan. Som tur är ser vardagsarbetet i Svenska Kyrkans församlingar helt annorlunda ut än vad man få för sig om man ensidigt litar till mediebilden.

De som ställer upp ideellt som ledamöter i kyrkofullmäktige och kyrkoråd är till övervägande del människor som i sin gärning präglas av folkrörelsens karaktärsdrag. Här arbetar man sida vid sida med anställda medarbetare och många frivilliga krafter. Här fungerar ett kyrkoråd som en församlingens styrelse där församlingens och kyrkans bästa sätts i främsta rummet. Vilket gagnar medlemmarna.

Min vilja att samarbeta med alla kyrkligt förtroendevalda från skilda nomineringsgrupper av en god vilja påverkas inte av sossarnas valmanifest. I det lokala församlingsarbetet är blir värdeskalan en annan och det personliga engagemanget, de delade erfarenheterna och kunskaperna som ställs till kyrkans förfogande tar över. Tur är väl det.

Att tillhöra en nomineringsgrupp är ett tvång för att ställa upp som kandidat i kyrkovalet. Så har majoriteten bestämt, trots att folkkyrkor i Norden och världen över gör på andra och smidigare sätt. Och den socialdemokrat som ställer upp för en annan nomineringsgrupp inom Svenska Kyrkan sparkas ur sitt parti. Att vara aktivt kyrklig utanför partiets ram och samtidigt göra en insats i kommunpolitiken, som landstingspolitiker eller riksdagsledamot är inte att tänka på.

En församling i Svenska Kyrkan har ett ett bestämt uppdrag. Sammanfattningsvis är att fira gudstjänster, bedriva undervisning i kristen tro, missionera och utöva diakonin som är det kristna socialarbetet i ord och handling. Det som gör en kandidat i kyrkovalet söndag 20 september 2009 är hur hon eller han vill samla resurser för att förverkliga församlingens uppdrag och hur hon eller han vill arbeta för att göra den uppståndne och levande Jesus Kristus mer känd, mer trodd och älskad.

Andra bloggar om: ,

22 augusti 2008

En IKEA-variant av det där med berget och profeten

Det har gått några dagar sedan möbelbibeln IKEA-katalogen damp ned i brevlådan. Sveriges svar på En ding, ding värld - Aftonbladet tjyvläste redan förra veckan. Upplagan är oslagbara 200 miljoner, katalogens alltså - inte kvällsblaskans.

I katalog 2009 säger Brygubben hej och välkommen till barstolen Ingemar, förvaringsserien Strikt, arbetsstolen Rutger (inte helt ny), burkserien Celeber och golvlampan Kulla (som väl också hängt med något år eller så).

Nya PS arbetsplats att hänga på väggen är precis så praktisk som den ser ut. Hittar den under rubriken "Skapa plats för arbete ;-) " Observera den rätt placerade blinkningen. Visst är de nytt för årets katalog med alla fetstilade webbadresser överallt? Helt rätt.

Minus för den uppenbara kopieringen av glasen Ivrig. Både Ittala och Åhléns har gjort dem för länge sedan. Fast de är snygga och billiga.

Om det inte finns ett IKEA nära dig, då är det en affärsidé att ta upp beställningar, åka och handla, leverera och ta (lite extra) betalt. Som ett företag i Nashville gör för 50 dollar.

Svenska Bemz ger gamla IKEA-soffan nytt liv. Hade jag färgaffär skulle jag inspirera mina kunder att måla om Billy och Ivar. Och jag skulle sälja knoppar och handtag till den som vill pimpa sitt IKEA-kök. IKEA är bra på mycket. Som att skapa en marknad för sidoföretag.

Brygubben är svag för utomhusreklamen med möblerna som bildar ansikten. Mångfaldsbudskapet går hem och är genomfört i katalogen. Det är inte vardag jag stannar vid en busskur och närsynt studerar en stortavla.

IKEA är bra på mycket. Bäst på extern kommunikation tycker ett gäng tillfrågade journalister. På listan som möbeljätten toppar kommer ideella Röda Korset på fjärde plats och Brist hack i häl. Med Amnesty och Rädda Barnen är 4 av 10 ideella bland de mest uppskattade. Snyggt jobbat.

1. Ikea 30,3
2. ATG 24,6
3. Fritidsresor 23,5
4. Röda Korset 20,3
5. Bris 19,7
6. Dramaten 19,6
7. Coop 18,8
8. SCB 18,6
9. Amnesty 18,5
10. Rädda Barnen 18,4

Källa: Dagens Media och ISI Wissing

Andra bloggar om: , , , , , , ,

21 augusti 2008

Doktor Heberlein borde stanna hos patienten

Förra veckan skrev Ann Heberlein i sin krönika i Svenska Kyrkans veckotidning Kyrkans Tidning att hon övervägde att säga upp sitt medlemskap i Svenska Kyrkan. En av dropparna som fått hennes bägare att rinna över var ett besök i Visby domkyrka under Almedalsveckan.

Jag är utled på att lyssna på präster som utgår ifrån att församlingen är antingen imbecill eller ett gäng ateister. När jag kommer till kyrkan vill jag höra Guds ord. Jag vill be. Jag vill bekänna mina synder.

Det där med synd är ju förstås ett känsligt kapitel i Svenska kyrkan. Litet av ett "nono". På tal om synd så noterade jag att Svenska kyrkan som vanligt deltog i Pridefestivalen. Årets tema var "Swedish sin breaking borders." Så oerhört dumt. (För att undvika missförstånd: Jag tycker inte att homosexualitet är syndigt. Jag tycker att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan. OK?). Svenska kyrkan deltog bland annat med programpunkten "Humor som feministisk strategi". Suck. Jag är så innerligt trött på Svenska kyrkans ängslighet. Nu är det slut. Nu lämnar jag dig.

I veckans nummer av Kyrkans Tidning får domprosten i Visby bemöta kritiken mot hur han skiljer på skit och pannkaka när han talar till de som bänkade sig i kyrkan. Något ovilligt och inlindat tycks domprost Hermansson inse att han får skärpa till sig om Heberlein inte ska dra fler med sig ur kyrkans hägn.

Jag kommer aldrig mer att säga ”lågtröskel-gudstjänst”. Jag gjorde det plötsligt– utan att riktigt tänka på det. Du har helt rätt i att det är en ytterst tveksam formulering. Det finns en stor risk att trivialisera det finaste och rikaste vi har med en sådan plattityd.

Själv hoppas jag att doktor Heberlein inte lämnar den kyrka som hon gett en diagnos. Även en teologie doktor kan ha läkande krafter.

Hon bröt mot reglerna när hon sa det många vet: kyrkvana söker upp det som inte är utspätt och färdigtuggat. Så även biskopar och domprostar. Fast det får man inte tala om. Ann Heberlien gjorde det. Heder åt henne.

Andra bloggar om: , , , , ,

Allkristna dagstidningen Dagen följde upp Heberleins utspel i Kyrkans Tidning.

19 augusti 2008

Föredömligt, Flodström

Universitetskansler Anders Flodström imponerade när han riskade sin position i utbildningssvängen och vid sitt tillträde konstaterade att det finns för många och för små högskolor och universitetet i landet.

Nu läser jag en intervju i Chef där han konkret berättar om omvärldsbevakning. Inga krångliga system och han vet hur han tidigt påverkades till att värdera koll på omvärlden.

Andra bloggar om: , , , ,

18 augusti 2008

Det finns inga ursäkter för ett stökigt skrivbord

Ett stökigt skrivbord är resultatet av ett ostrukturerat arbete. Några få kan övervinna sin egen oordning, men de flesta dukar under och blir offer för egen brist på diciplin.

Nästa gång jag ska rekrytera ska varje sökande få skicka in en bild på sitt skrivbord. Nåde den som fuskar: städar eller plåtar någon annans skrivbord.

Jobba utan stök. Här är flera goda råd.

Andra bloggar om: , , , , ,

08 augusti 2008

Studieförbundet Sensus har skaffat ny webbplats

Mitt i sommaren har det kristna studieförbundet Sensus skaffat sig en ny webbplats. Och bytt publiceringsprogrammet Episerver.

Sensus hette tidigare Sverige Kyrkliga Studieförbund. På senare år har den kristna och kyrkliga profilen tonats ned av studieförbundets ledning. Bakom det ligger säkert ett taktiskt och kanske strategiskt resonemang.

Kortsiktigt, med det fuktade fingret i luften, är det inte alls säkert att rörelsen bort från medlemsorganisationerna Svenska Kyrkan och Stockholms katolska stift är fel. Men långsiktigt är det förstås ett missgrepp.

Så här beskriver Sensus sin egen historia:

Sveriges Kyrkliga Studieförbund, SKS

Ett antal kyrkliga ungdomsorganisationer valde 1930 att på initiativ av bland andra Svenska Kyrkans Diakonistyrelse och tillsammans med andra kyrkliga organisationer bilda ett studieförbund. Biskoparna stödde idén, bland annat för att närma Svenska kyrkan till folkrörelserna och deras arbetssätt.

Namnet blev Sveriges Kyrkliga Bildningsförbund, vilket 1947 ändrades till Sveriges Kyrkliga Studieförbund, SKS. Under 1960-talet frigjordes studieförbundet från kyrkan och blev en självständig organisation.


Också här gör det tidsanpassade sig påmint i utgången: Undrar varför det är så viktigt att i nästan ett halvsekel senare påstå att utvecklingen under 1960-talet handlade om att frigöra folkbildningen från Svenska Kyrkan? Var det inte snarare så att SKS var en betydelsefull och frisk gren av Svenska Kyrkan under den här tiden, liksom under 1970- och 1980-talet?

Andra bloggar om: , ,

Kampen om färglådan - i högsta grad en varumärkesfråga

Att kunna få skydda namnet på ett företags- eller ett produktnamn är en rimligt. Och en unik truddelutt - som Hemglass gjort - får också anses som en rättighet. Jag kan sträcka mig till skydd för ett unikt ljud. Därmed får skyddet av HD-brummet godkänt av mig. Men så kommer vi till färger och då blir det knepigare.

Läs den här artikeln om telefonbolaget som anser sig ha ensamrätt på magenta. I samma artiklar funderingar om orange och grönt och vitt.

Andra bloggar om: , , , ,

05 augusti 2008

Det andliga folkhemmets arkitekt


Tidigare i år utkom på det intressanta bokförlaget Artos den första biografin om Manfred Björkquist. Han var en av de främsta ledarna och ideologer i Svenska Kyrkan under 1900-talet. 1942 blev han den förste biskopen i det nybildade Stochholms stift.

Boken har titeln Manfred Björkquist. Visionär och kyrkoledare och redaktör är Vivi-Ann Grönqvist. Skribenterna är flera.

Biskop Jonas Jonson * behandlar boken i sin understreckare i Svenska Dagbladet den 14 juli 2008. Han lyfter fram hur biskop Manfred Björkquist före Per-Albin Hansson använder begreppet folkhem:

Långt innan Per-Albin Hansson gjorde folkhemmet till politiskt program, talade Björkquist om ett "andligt folkhem" där de olika samhällsklasserna skulle försonas. Folkhemsbegreppet hade han lånat av sin konservative svärfar Rudolf Kjellén, för vilken dock kyrkan inte hade någon roll i sammanhanget.

Biskop Jonson nämner också den mindre kända kopplingen mellan Björkquist, hans skapelse Sigtunastiftelsen och Saltsjöbadsavtalet:

De konferenser för arbetsgivare, akademiker och arbetare, som började arrangeras på Sigtunastiftelsen 1922 och som med tiden ledde fram till den statliga arbets­fredskonferensen 1928 och Saltsjöbadsavtalen 1938 var ett konkret uttryck för Björkquists strävan att hålla ihop samhället.

En essä i Borås Tidning av Johan Sundéen den 11 juli 2008 handlar också om den aktuella biografin. Han skriver:

I efterkrigstidens etatistiska politiska klimat kom Björkquist flerfaldigt att bli föremål för de politiska makthavarnas vrede till följd av idéer och verksamhet som låg i linje med hans alternativa begrepp om folkhemmet. Detta framförallt därför att Björkquists kyrka, var en i samhällslivet närvarande kyrka som vägrade låta sin verkningsradie begränsas till hemmets och templets sfärer.

På Stockholms stifts webbplats finns en artikel om boken. Här skriver Annika Sjöqvist Platzer:

1943 hade en sektion för evangelisationsarbete vid affärsföretag och fabriker tillsatts av det nybildade stiftsrådet i Stockholm och gudstjänster började anordnas på arbetsplatser. Både uppmärksammat och kritiserat blev en sådan gudstjänst på postgirots och postsparbankens huvudkontor. Personalen fick en halvtimmes avbrott i sitt arbete medan komministern i Engelbrekts församling förkunnade i internradion. En liknande andakt hölls på Skatteverket Luciadagen. Denna kyrkans närvaro på arbetsplatser blev året därpå debatterat och kritiserat på Socialdemokraternas partikongress, där man med ogillande såg hur kyrkan började bli en opinionsbildare.

Folkhemmet och Manfred Björkquist blir ett bidrag till artikelserien i Dagens Nyheter "Folkhemmet i förändring".

* Jonas Jonson var biskop för Strängäs stift 1989-2005. Han var tillsammans med KG Hammar och Eskil Franck en av tre ärkebiskopskandidater som regeringen hade att välja mellan 1996. För så låg det till på 1900-talet - det var staten som utsåg biskopar i Svenska Kyrkan.

Biskop Jonas Jonson är aktuell med sin bok Ekumenik på världens villkor, Verbum. Recenserad av Mikael Löwegren i Kyrkans Tidning tidigare i sommar. Och citerad på bloggen Katolsk Vision.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Smått förvirrat om nästa biskop i Härnösand

Nästa år ska en ny biskop utses för Svenska Kyrkan och Härnösands stift. På allehanda.se spekulerar en Lennart Lundberg om vilka som kan tänkas komma ifråga som efterträdare till nuvarnade biskopen Tony Guldbrandzén.

Förhoppningsvis är det inte samma Lennart Lundberg som hör till inventarierna på Svenska Kyrkans egen veckotidning, Kyrkans Tidning. Även om då och då tar tjänstledigt för att bidra till tv-program om eländet i Svenska Kyrkan, så är det väl inte troligt att han ställer upp som sommarvikarie på en norrlandstidning. Faktarutans innehåll styrker resonemanget: Det finns minst två Lennart Lundberg som skriver i tidning.

En av de listade kandiadaterna i artikeln har redan blivit biskop: Thomas Söderberg, som är Västerås stifts biskop sedan i våras. Johan F Dalman som omnämns två gånger i artikeln med olika titlar är i själva verket varken enhetschef eller ekumenikhandläggare. Han är utsedd till domprost i Strängnäs. I Strängnäs stift var han för övrigt en av de två kandidaterna i den andra omgången av biskopsvalet där 2005. Det som slutade med att Hans-Erik Nordin blev det stiftets biskop efter biskop Jonas Jonsson.

Mer intressant är att ta del av de förslag på biskopskandidater som poppar upp i kommentarerna till artikeln på allehanda.se

Andra bloggar om: , , , ,

01 augusti 2008

Också en slags tvåhjuling att rulla fram med



Innovativa Toyota ska lansera sin version av tvåhjulingen Segway och den får namnet Winglet. Hoppas det inte ska uttalas på skånska (blick, blick PC Jersild) för då blir det nästan för vingligt. Apropå Skåne, så såg jag faktiskt en Segway rulla på Kiviks marknad. Och den var till salu.


Brygubben hittade bild och fakta på bloggen Ubergizmo

Fler bilder på fordonet här

Andra bloggar om: , , ,

Dags att bli en aktiv sparare

Ett eftersatt underhåll av sparandet under lata sommarveckor straffar sig. PPM-pengarna krymper samman. Och de andra fonderna som skulle vara en buffert för nästa bilköp eller köksrenovering gör ingen glad.

Brygubben tar sig i kragen och säljer och köper. Då är PPM-doktorn till stor hjälp. Fina tips för både den djärve och mer försiktige spararen. Helt utan kostnad. Kolla här

Andra bloggar om: , , , ,