30 december 2009

00-talet tidernas bästa decennium

Det var inte bättre för. Det var aldrig bättre för. I framtiden finns gryningen.

Detta är ett förhållningsätt som jag väljer. Jag har inga bevis, men vilket skulle vara ett bättre alternativ? Att räkna med att livet levs på ett sluttande plan? Nej tack. Därför var 00-talet tidernas bästa decennium. Hittills, för 10-talet kommer att bli betydligt bättre.

Jag ser inte Svenska Kyrkan som ett undantag. För hur skulle jag kunna ha ett sätt att se på världen i stort där inte den kyrka som jag tillhör, lever och verkar i ryms?

Decenniet inleddes med att Svenska Kyrkan skildes från staten. Statskyrkosystemet avskaffades efter en lång process. Utredningar uppträdda på ett snöre sedan slutet av 1950-talet gav äntligen frukt. Det senaste årets upphettade debatt inom Svenska Kyrkan och om Svenska Kyrkan - där frågan om en annan sorts vigsel var katalysator - har ställt viktiga frågor om hur det är ställt med kyrkans frihet. Men att efter korta tio är fälla dom över reformen som gjorde Svenska Kyrkan till en fri kyrka, det är för tidigt.

Därför är det också för tidigt att se de verkliga konsekvenserna av att färre barn genom dopet blir medlemmar i Svenska Kyrkan. Under hela 00-talet har uppmärksamheten på det ökande antalet aktiva utträdena ställt sig i vägen för att medlemsminskningen mer beror på färre dop än något annat.

Den stora strukturförändringen i Svenska Kyrkan kan tyckas ha varit att antalet församlingar slagits ihop (eller lagts samman som det lite orwellskt heter i kyrkoordningen). Men för att på ett rimligt sätt jämföra församlingar idag med gårdagens är att se till hur många människor en församling till vardags betjänar och hur människors rörlighet inom församlingarna ser ut. Till bilden hör också att studera hur medlemmarnas inflytande såg ut i den gamla statskyrkan och hur det kan se ut idag.

Svenska Kyrkans ekonomi har svackat två gånger under 00-talet. Ändå har Svenska Kyrkan fantastiskt stora samlade resurser. Nationellt kommer inte kyrkomötet att ha förmåga att påverka fördelningen dit där de mest behövs, men församlingar kommer lateralt att på 10-talet hitta varandra på ett nytt sätt. Några stift kommer att se de nya rörelserna och främja denna positiva utveckling.

Kraften i Svenska Kyrkan finns hos de medlemmar som firar gudstjänst tillsammans. Inte hos prästerna som kollektiv, inte ens hos de anställda medlemmarna och definitivt inte i de partipolitiskt bakbunda förtroendevalda.

Risken finns att de anställda inte vill jobba på kvällar och helger och därför nedprioriterar gudstjänsterna och undervisning i kyrkan tro och lära för de vuxna som jobbar eller studerar dagtid. Risken finns att de förtroendevalda säljer kyrkor och behåller kontor och sammanträdeslokaler. Svenska Kyrkans biskop i Strängnäs har nyligen med rätta talat allvar om gudstjänsten. Han har också blickat framåt och visionerar om ett 2013:

Osäkerheten i början av 2000‐talet om vad som menas med mission har inte förbytts i en större teoretisk klarhet. Men missionstanken lever mycket tydligare, genom att man mer eller mindre oreflekterat har börjat handla i linje med missionsuppdraget. Den praxis som framträder är mission som både vittnesbörd och tjänst. Allt oftare talas om kallelsen att berätta om sin tro och att betjäna sin nästa i nöd utan baktankar. Man har börjat i praktiken lära sig det typiska för mission ‐ att gå över
gränser. Försiktighet har förbytts i konkret omsorg och i frimodig, oblyg kommunikation av Jesusbudskapet.

Med sin fria ställning och sina stora resurser har Svenska Kyrkan goda förutsättningar till förnyelse. Det är kring altaret som troende medlemmar kan mötas över alla ålders-, köns-, status- och åsiktsgränser.

Gud är större än allt. Kyrkan är en gudagåva till guds barn. Just därför gör sig den människa större än hon är och blåser upp sin tro till något större än hon kan bära om hon föreställer sig att den personliga tron är större än kyrkans tro. Med det menar jag inte att debatten om kyrkan bekännelse och lära, om teologi och gudsbild är begränsad till församlingen och den kristna kyrkan. Absolut inte. Att debattörer och opinionsbildare som t.ex. Jonas Gardell bjuder på sitt engagemang och ifrågasätter bilden av Jesus, som historisk person och religiös gestalt.

Den kristna tron lever inom församlingen. Insikten finns på många håll inom Svenska Kyrkan. Där den finns kommer frön att börja spira under 10-talet.

Det är den tredje och sista artikeln i den kristna trosbekännelsen som kommer att stå i fokus under 10-talet. Det kommer att handla om att tro eller inte tro och aktivt verka för kristen enhet, de heligas gemenskap, att förlåtelsen som följer på dopet på riktigt och att döden inte är slutet. Det kommer att handla om att den helige Anden är en och har sitt ursprung i Gud som är Fader och Son.

Den digitala revolutionen gör det lättare för människor att finna varandra utan strukturer som läggs på dem ovanifrån. Församlingarna har råd att ha kontakt med varandra utan att man behöver blanda in den regionala stiftsnivån eller det nationella kansliet för Svenska Kyrkan. Under 00-talet har flera nya nätverk inom Svenska Kyrkan bildats och människor i Svenska Kyrkan har anslutit sig till mellankyrkliga nätverk. Och det är i dessa nätverk det kommer att hända spännande saker på 10-talet.

Församlingar med internationella kontakter har ett försprång in i 10-talet. För det är genom ett internationellt utbyte som församlingslivet får nödvändiga impulser och får berikande möjligheter att dela med sig till andra. Världens kristenhet mer i Asien, Afrika och Sydamerika, mindre i Europa och Nordamerika. Och det är följdriktigt också i de här delarna av världen som nya sätt att vara kyrka, att missionera och att leva ut den kristna tron utvecklas och finner sina spännande former. Värda att studera av oss i väst och inspireras av.

Församlingar med en låg medelålder har ett försteg. Där unga människor snabbt får ta plats och får ett verkligt inflytande, där är inte bara överlevnaden garanterad. Här blir det också mest trivsamt, mer lust och längtan. Här finns en "marknad" för de äldres kunskaper och erfarenheter. Om vi gamlingar bara är med på att prestigelöst och generöst dela med oss.

Före jul skrev Agneta Lagercrantz i SVD om Svenska Kyrkan. Artikeln ger några glimtar. Hade tidningens reseersättning räckt till mer än ett SL-kort hade skribenten haft mer att berätta. Mycket av det som kommer att påverka under 10-talet har redan slagit rot i radarskugga för massmedierna. Också för de kyrkliga.

Den här bloggposten är uppdaterad 2 januari 2010

17 december 2009

Lika som bär - Adventspecial 2

Sveriges Kommuner och Landsting vs Frimodig kyrka (Svenska Kyrkan)










Vem var först? Vem vinner en rättslig process? Vilken är snyggast? Vad vill logotyperna berätta om sina organisationer?

Andra bloggar om: , , , , , , ,

23 november 2009

Hoppas han inte tappar färgen. Bara släppt partiboken

Jag läser ifatt helgens bloggande vänner och andra som jag följer. Då ser jag att Stillsam, alltså prästen Lars B Stenström lämnat Socialdemokratiska Arbetarpartiet efter 40 år. Trist, tycker jag. Särskilt som jag kan tänka mig att det inte var ett lätt beslut för honom. Och för mig och säkert för fler har han länge varit en förebild i sitt politiska engagemang.

Det är viktigt att aktiva kristna är politiskt aktiva och gärna medlemmar i politiska partier. För att det ska förbli så behöver deras församlingar uppmuntra till politiskt engagemang och partierna behöver visa öppenhet för oss troende.

Hoppas vännen Lars inte tappar sin röda färg, nu när han gör sig av med partiboken. För av någon anledning verkar vi behöva jobba mer för den röda kulören i kristenhet än för den blåa. I alla fall i Västeuropa och den anglosaxiska delen av världen.





Strul på Ersta: Kan det vara något i vattnet?

Kyrkans Tidning har för någon timme sedan lagt ut nyheten om att direktorn och ordförande för Ersta Diakonisällskap i Stockholm avgår omedelbart. Vad är det som händer i sällskapets ledning?
Det var en hel del turer kring den förre direktorn Torbjörn Larsson under flera år.

Jag hör inte till dem som tror att saker "sitter i väggarna". Kulturer som präglar organisationer och företag bärs av människor. Att problemen hänger i även om enskilda medarbetare byts ut visar närmast att det handlar om system, om relationer.

Min syn är att medarbetare har de chefer de är värda, möjligen lite bättre. Och chefer och styrelser har de medarbetare som de är värda, möjligen lite bättre.

Poängen med mitt resonemang är att varje medarbetare har ett ansvar att agera och inte kan komma undan med att vara ett offer för omständigheter. En chef kommer inte någon vart med att gnälla på de underställda. Det är bara att gilla läget och utgå från hur det ser ut för att ta steg i någon riktning, om man så önskar.

Trodde styrelsen för Ersta att man skulle få ordning på saker och ting genom att skaffa en känd ordförande? Och trodde man kanske till och med att hon skulle vara ett formbart verktyg för anonyma intressen?

Bakom en synlig ledare - bra eller dålig - står intressenterna som vinner på att hon eller han agerar i deras ställe. När ledaren sedan inte passar deras agenda längre, då behövs det bara ett kvitto, ett förfluget ord i ett mejl, eller .... för att det ska vara tack och hej.

Den korta artikeln i Kyrkans Tidning ger inte mycket ledning. Men scenariot ovan tycks inte gälla för för avgångarna idag på Ersta. Här verkar det närmast handla om att ordförande och direktor agerar konsekvent och jag anar till och med en ryggrad.

När jag sitter och skriver får även Dagen upp en grej om nyheten. De citerar avgångarnas gemensamma pressmeddelande. Direktorn Cecilia Nyberg kom närmast från tjänsten som kyrkoherde för Svenska kyrkans församling i Tyresö

Styrelsen som Kristina Axén Ollin lämnar såg ut så här i maj 2009 när hon blev ordförande:

Styrelsen för Ersta diakoni ser ut som följer:
Gun-Lis Angsell, socionom
Kristina Axén Olin, tidigare finansborgarråd
Erik Blennberger, teol. dr, docent
Staffan Bohman, styrelseproffs
Åke Dahlman, marknadsdirektör
Anders Eckerdal, domprost emeritus
Christer Engelhardt, diakon och riksdagsledamot (S)
Anders Milton, läkare
Inga-May Petersson, sjuksköterska, diakon
Nina Rehnqvist, ordf. styrelsen SBU
Anette Sand, VD
Lars G Ståhl, direktör

Undrar när en eller flera av dessa kommer att säga något om avgångarna. Förre domprosten i Linköping har jag lärt känna som en i alla avseende kompetent människa. Diakonen och riksdagsledamoten brukar vara intresserad av framtiden och inte ha något mot förnyelse.

[Tillägg måndag 23:48] Jag har tagit bort ett inlägg där det fälls anonyma omdömen om den nyligen avgångna biträdande direktorn på Ersta. Den som nämner namn tycker jag gott kan identifiera sig själv. Eller skriva anonymt på en egen blogg.

28 oktober 2009

Svenskkyrkliga socialdemokrater

Jag läser på Valblogg för POSK om SAP-kongressen som startar idag. Carina som bloggar har läst motionern till SAP-kongressen som startar idag. Liksom i Svenska Kyrkans kyrkomöte förra veckan är normalfallet att högsta styrelsen avslår motionerna.

I sin handling skriver partistyrelsen: Svenska kyrkan är i dag Sveriges största frivilligorganisation, med drygt 6 700 000 medlemmar, motsvarande 73 procent av den svenska befolkningen. En mycket stor andel av partiets väljare är medlemmar i Svenska kyrkan och partistyrelsen ser det som självklart att ge dessa ett socialdemokratiskt alternativ i de kyrkliga valen.

Är detta verkligen sant? Är verkligen "en mycket stor andel av partiets väljare" medlemmar i Svenska kyrkan? Är det inte så istället att det är betydligt fler människor som är medlem i Svenska kyrkan än vad som är medlem i ett politiskt parti? Och att det för den skull är de som är partipolitiskt obundna som bättre representerar "folket", medlemmarna?

Så tänker jag: Med SAP-styrelsens logik räcker det inte med aktiva Broderskapare. Det saknas ett "Svenskkyrkliga i SAP" eftersom så många organiserade socialdemokrater, antagligen de flesta, är medlemmar i Svenska Kyrkan. Det vore logiskt att att motionera till Kyrkomötet 2010 om hur Svenska Kyrkan ska ta sitt ansvar för Sveriges största politiska parti. Och håller man den socialdemokratiska ledningens linje så behöver man inte tänka så mycket på mindre partier.

Men nej, så ska vi inte ha det. Bättre att hoppas på en nyordning inom SAP efter det rådslag som partistyrelsen nu föreslår kongressen inför val i Svenska Kyrkan 2013. Även avslagna motioner kommer att debatteras på kongressen. Bollen är satt i rullning.

24 oktober 2009

Lika som bär? Klein och Sandahl

Helle Klein och Dag Sandahl är båda präster i Svenska Kyrkan. Båda är välkända och ökända. Båda söker gärna konflikt och båda har ett språkbruk riktat mot sina meningsmotståndare som inte gör att de drabbade nog kan ha svårt att se dem som Guds bästa barn. Båda bloggar flitigt och vanligen rätt förutsägbara i sina omdömen och tenderar att agera så att de blir sina egna fiender. Mer än varandras, faktiskt.

Båda skulle klara ett IQ-test med glans. Båda har en starkt kyrklig förankring. Båda har sina beundrare och båda gör jobbet att göra grupper som annars inte får röst hörda i det offentliga samtalet. Egentligen borde de vara en tillgång för Svenska Kyrkan.

Ett aktuellt exempel på Helle Kleins hårda ord. De biskopar som inte tycker som henne kopplas till ord som "de sjus gäng" (vi ska tänka på kinesiska diktatorer?) "flagrant obstruktion", "omdömeslöst ledarskap" och "förakt för demokrati"

Det aktuella exemplet från Dag Sandahl har först yttrats utanför offentligheten. Han får erkänna:

Jag har sagt de hemska orden 'knulla folk i röven'

Ett av mina ärenden med den krönika jag skrev på beställning till Kyrkomötets bulletin förra veckan - den som stoppades av informationschefen - var att väcka opinion mot den kultur som inget gott kan spira ur. Den kyrkliga försurningen är ett elände. (Såg ni förresten att informationschefen har skrivit en kommentar här på min blogg?

Klein och Sandahl har mycket mer gemensamt än vad de själva och deras närmste supportrar skulle vilja tillstå. Och då talar jag om vad de ger offentlighet. Skillnaderna går förstås att rada upp de också. Några uppenbara även för den som inte känner dem privat. Andra skillnader har förstås att göra med hur de verkar utanför offentligheten och vad de lägger kraften på. Egentligen.

Helle Kliens språkbruk kan möjligen ses som en lönummersäljande tillgång för Aftonbladet som är hennes arbetsgivare. Dag Sandahl är anställd i Svenska Kyrkan och hans församling kan knappast ha någon fördel av det som blivit hans senaste utspel.

Helle Klien kräver i form av en retorisk fråga halva biskopskollegiets avgång. Givetvis har många nu också krävt Dag Sandahls avgång.

Tidningen Dagen om Dag Sandahl


23 oktober 2009

Ett modernt humanistiskt eller ett tidlöst med en kung på?




Avregleringen av den svenska apoteksmarknaden föranleder Läkemedelsverket att ta fram en ny symbol som alla godkända apotek ska märka sig med. "Ett modernt humanistiskt kors" beskrivs den nya loggan som. Sturemarkarna borde väl protestera?

Korset är ett avrättningsredskap som knappast kan ses som en symbol för räddning, läkning och frälsning om det inte ges en kristen tolkning, som ett tecken på uppståndelse.










Fredagsnöje för dig som älskar kommunikation

19 oktober 2009

Krönikan som inte lämpade sig för kyrkomötet. Bröt mot kommunikationspolicyn.

För ett par veckor sedan fick jag ett mejl från en av redaktörerna för Kyrkomötets egen bulletin. En fyrsidig tidning som delas ut till ombuden i Svenska Kyrkans kyrkomöte, till funktionärerna som får mötet att rulla och till intresserade som kommer för att lyssna och träffa folk.

I mejlet stod:

Vi skulle vilja ha dig som en av krönikörerna i ett av de två numren under session 1. Du får faktiskt välja utmanande vinkling själv (men det ska förstås inte vara något som kan tolkas som "partipropaganda", även om det är något som är hjärtefråga för dig och din partigrupp - ja, du vet ju hur det är). Manusstopp helst 10/9, max 2 000 tecken.

Så roligt. Jag tackade jag till uppdraget och började fundera på vad jag ville säga till 251 kyrkomötesombud och några till, när jag nu hade erbjudits plats. Det kom ett mejl till:

Du skriver om det du känner är viktigt. Men du kan känna till att numret i övrigt kommer att innehålla material om barnkonventionen, kyrkans barn och unga-arbete (0-18-programmet) och migrationsfrågor. Passar det för dig att anknyta till något av detta så är det okej, men du behöver inte känna dig tvungen att göra det. Kanske vet du redan vad du ska skriva om, och då gör du det.

sände jag in mitt bidrag för någon vecka sedan. Det hade blivit lite för långt så jag fick hjälp att kort det något och lite redaktionella ändringar gjordes. Helt OK för min del. Så här blev det:

-----------------------------

Vid samma bord

Lita till din magskänsla. Tycker du inte att det är roligt här på kyrkomötet, då föreslår jag att du lämnar och åker hem. Hur skulle du kunna göra nytta om du inte känner arbetslust och inte är brinnande under dina dagar i Uppsala? Vill du ändå gärna vara kvar, trots att det känns så där och du saknar rätt närvaro och spirit? Jamen, så gör något åt saken.

Kvotering är begärd och ska verkställas. Antalet surpuppor ska minskas drastiskt. Den enkla lösningen är att vända alla med nerdragna mungipor på ända. Då kan de i alla fall se lite roligare ut.

Trosbekännelser, pastorala strategier och evangeliska beslut kräver sitt kultiverade sammanhang. Det är som för en trädgårdsmästare: blommorna kan hon inte göra så mycket åt men jorden kan hon odla. Så kultivera då den goda jorden på kyrkomötet. Minns också att det handlar om rotsystem och rätt näringskällor.

Skulle det inte passa sig att se livet från den ljusa sidan på ett kyrkomöte? Ska dysterkvistar obehindrat tillåtas piska upp en dålig stämning och de som härsknat till få ge dålig smak åt hela tillställningen? Nej, det går inte för sig. Kyrkomötesledamöter, träd samman. Det bord presidiet sitter vid på podiet får symbolisera ett sammanträdesbord för alla ledamöter och biskopar. Ett bord som ni gör tjänst vid tillsammans. Liksom diakoner och präster gör gemensam tjänst vid nattvardsbord, tjänstgör ni ledamöter i ert allmänna prästadöme. Den som inte är beredd att uppträda prästerligt vid sammanträdesbordet, med heligt ansvar för helheten, bör lämna sin plats, åka hem och bereda sig.

Stora resurser förbrukades på att visa upp Svenska kyrkan inför kyrkovalet. Det som visades var inte det vackraste: medvetna missförstånd, hårda ord och splittring. Nu behövs ett nytt tonläge, det mindre lättköpta, det som framkallar beroende av varandra: konversation.

Den som anar ett sanningens piller, ett enhetens frö, inom sig, må låta det gro, vattna och ställa sig nära Ljuset. Vid bordet är kallelsen att hålla samman, i samma anda, i samma andetag.

Martin Garlöv, medlem i Uppsala domkyrkoförsamling

Ps: Den som tycker skribenten pekar finger, ska veta att tre av dem pekar på honom själv.

----------------------------

I fredags kom ett nytt mejl där en av redaktörerna för Kyrkomötets Bulletin vidarebefordrade följande meddelande:

"Efter samråd med ansvarig utgivare och samtal i avdelningsledningen så har vi kommit fram till att den här krönikan är inte i linje med vår policy för Kyrkomötesbulletinen och den skall därmed inte publiceras."

I samma mejl fick jag veta att om jag har frågor så ska jag vända mig med dem till den nye informationschefen på kyrkokansliet på Sysslomansgatan i Uppsala. Med ett så tydligt svar. vilka frågor skulle jag ha?

Andra bloggar om: , , , ,

13 oktober 2009

Valet i Svenska Kyrkan 2009 - Det var då det vände

Hela kyrkovalet i Svenska Kyrkan är färdigräknat. Sist kom resultaten för Kyrkomötet. Det blir stor omsättning på ledamöterna i denna beslutande församling med 251 platser. Ganska precis varannan ledamot i det nyvalda kyrkomötet är en färsking eller en person som gör comeback.

Nyordningen i årets kyrkoval med möjlighet till ett personval med upp till tre kryss på varje röstsedel har fått stor inverkan på valresultatet, inte bara i kyrkomötet utan också i de lokala församlingsvalen och i valet av stiftsfullmäktige. 2009 blev därmed året då det vände, personval blev en avgörande faktor som visar vägen till en nödvändig demokratisk reform inom Svenska Kyrkan.

Det är nog inte riktigt de röstande kyrkomedlemmarnas mening att kryssandet skulle föra med sig att präster sparkade ut lekfolket när de i kraft av sina personröster klättrade på listorna. Jag tror detta kommer att korrigeras i valet om fyra år. Dels genom att väljarna blir mer uppmärksamma. Dels genom att fler präster ställer sina platser till förfogande för lekfolket. För det är ingen brist på inflytande för präster i Svenska Kyrkan.

Att den ordning med direktval till kyrkomötet som praktiserades för tredje gången den 20 september blir lite av en kändisgrej ger ytterligare en anledning att se över valsystemet. Genom att välja ombud till kyrkomötet stiftsvis skulle kyrkomötet bättre spegla mångfalden bland de aktiva medlemmarna i Svenska Kyrkans församlingar.

Carina Etander Rimborg på sin Valblogg för POSK om alla dessa inkryssade präster.

Prästen och kyrkomötesledamoten och bloggaren Karin Långström Vinge om resultatet för egen del och andras.

Kyrkans Tidning om valresultatet. Tidningen Dagen i samma ämne.


10 oktober 2009

Legend i sin livstid. Nu är fotografen Irving Penn död

Fotografen Irving Penn blev legendarisk i sin livtid. Han slog igenom som modefotograf. Men hans bildsinne förde honom vidare och ut i världen.

Följande replikskifte, som i bästa fall är mer än en sägen, sammanfattar vad fotografering handlar om. Författaren Hemingway skulle fotograferas av Penn. Stämningen var lite tryckt och Ernest försökte få igång en konversation.

- You take great photos, what camera do you use?
- You write great books, what typewriter do you use?

Los Angeles Times skriver
Svenska Dagbladet skriver

Ny blogg: Livet i Svenska Kyrkan

Jag har startat en ny blogg. Så nu har jag dubbelt så många som tidigare. Den nya bloggen heter Livet i Svenska Kyrkan. Och det är vad den ska handla om. Men med urskiljning. Inget gnäll utan en blogg som tar fasta på livet från den ljusa sidan.

Brygubben kommer säkert även i framtiden handla en hel del om kristen tro och kyrka. Men denna gamla blogg kommer må väl av förnyelsen. Även här är min ambition att minska på gnället. I alla fall det kyrkliga.

Bloggen Livet i Svenska Kyrkan behöver bidrag. Hjälp mig med tips på bra länkar. Boktips och annat skrivet är mycket välkommet. Och inte minst de goda berättelserna från församlingar runt om i landet - ja gärna även internationellt material som inspirerar.




07 oktober 2009

Ulf Ekman i Pingstkyrkan: Skilda bibelsyner skär igenom alla kyrkor

Igår hade Pingstkyrkan i Uppsala bjudit in till frukostsamtal med Svenska Kyrkans ärkebiskop. Idag var det en annan kyrkoledare med Uppsala som bas som var gäst, Ulf Ekman, trosrörelsens ledare och Livets Ords grundare.

Värd för samtalet var som igår Pingskyrkans föreståndare i Uppsala, Dan Salomonsson. De som lyssnade var mest deltagare i pingströrelsens föreståndarkonferens.

Jag har twittrat från frukostsamtalet.

Ekman var förberedd och hade uppenbarligen sett videon hos dagen.se med gårdagens samtal. Han visste att biskop Anders beklagat att hans "ratt" inte var kopplad till "hjulen" församlingarna i Svenska Kyrkan. Ulf Ekman sa att med hans ratt var det annorlunda. Att han styr i Uppsala tror jag säkert. Men hur långt sträcker sig hans makt eller ens inflytande över andra församlingar?

Dan Salomonsson ville att Ulf Ekman skulle ta biskop Anders medskickade fråga på allvar. Den om hur han nu ska klara att leda Livets Ord när det eskatoliska perspektivet ska förenas med ett historiskt kyrkomedvetande.

Ekmans svar bekräftade att trosrörelsen håller på att konsolidera sig under hans ledning. Han talade om den kristna trons förankring i tid och rum. Ulf Ekman beskrev hur mötet med Jesus och tron har samband med del i Kristi kropp, i kyrkan.

Framåt ser Ulf Ekman hur Livets Ord kommer att arbeta mer med undervisning och utbildning. Han beskrev det som att Livets Ord har varit trogna sin vision från starten, men att man inte vill se sig som exklusiva, inte bättre än andra samfund och kyrkor.

Han lyfte fram pingstväckelsen som det viktigaste som hänt i kristenheten under 1900-talet. Undrar vad han sätter som 2 och 3 på den topplistan? Nog finns det viss konkurrens om vad som betytt mest i kristenheten de senaste hundra åren?

Som Ulf Ekman ser det skär skilda bibelsyner rätt igenom alla kyrkor och samfund i Sverige. Vattendelaren räknar han från 1800-talet när en historisk bibeltolkning inte räknar bibelns böcker som Guds Ord. Tidigare strider har inte satt det ifråga.

Han argumenterade mot att ta avstånd från en akademisk teologi. Och för att samfund som hans eget ska satsa mer på teologisk utbildning. Han talade om kombinationen församlingsliv, gedigna studier och ett personligt andligt liv som en väg för framtiden.

Även om Dan Salomonsson frågade mer om skillnader mellan kristna och kyrkor så återkom Ekman till det som förenar. Han talade om ett paradigmskifte som inte ger någon gren av kristenheten monopol. För Sveriges del tidsbestämde han skiftet till slutet för socialdemokratins långa maktinnehav.

- Det kommer chocka många när kristna från olika läger förenas i sin tro på Jesus, på Bibeln och Anden, sa Ulf Ekman. Och det är nog så att han tänker sig att de som kommer att reagera finns både i och utanför kyrkorna.

Igår fick ärkebiskopen frågan om sin kyrkas syn på äktenskapet och om samkönad vigsel. Nu var det Ulf Ekmans tur att svara. Han började med att dela upp frågan i en legal och i en teologisk del. Sakfrågan är allvarlig, sa han. Men kom inte med några hårda ord mot sina motståndare. Trots att han lätt hade fått med sig många åhörare på ett "halleluja" och ett "amen" till om han tagit i.

Att Ulf Ekman ser utlevd homosexualitet som en av synderna är det ingen tvekan om. Och han håller sig till de väl kända bibelställena i gamla och nya testamentet och bygger sin argumentation på dessa. Trots att Ekman alltså hade sett inspelningen med biskop Anders och hört hans längre utläggning i ämnet, så blev det inga apostroferingar eller kommentarer i den riktningen.

Nästa ämne som avverkades på frukostmötet var synen på staten Israel och det judiska folket. Ulf Ekman har bott i Israel i tre år och beskrev det som en tid då han kom bakom schablonbilderna. Hans stöd till Israel grundar han på sin bibeltolkning. Med hjälp av en åhörares fråga kom han in på den ersättningsteologi som finns representerad inom pingströrelsen. Här förde han ett resonemang som närmast gick ut på att vara försiktig med att slänga ut det gamla när något nytt kan adderas.

En åhörare frågade hur man lokalt ska hantera skillnader mellan kristna och mellan kyrkor. Exemplet som gavs var hur man ska förhålla sig till en homosexuell präst. Samtidigt som Ulf Ekman tidigare i samtalet tydligt deklarerat sin syn på homosexualitet så var hans svar nog mindre kategoriskt än vad den som frågade hade räknat med.

Ulf Ekman drog den gamla historien om pastorn som sa: - Nu har jag en ren församling.
Men så hade han heller inga medlemmar kvar. Det var han och hustrun. - Och henne är jag inte riktigt säker på.

Vi kan inte leva som kristna i ett vakum, sa Ulf Ekman. Vi gör ju faktiskt saker med våra grannar även om vi inte tror det samma. Han pekade på två diken: den naiva godtrogenheten och att synda mot kallelsen till kristen enhet.

Om man ska döma av reaktionerna från flera av de samlade pingstkyrkoledarna så var det kanske inte den här nedtonade Ulf Ekman man hade hoppats på. Han har en lättsam stil, liksom biskop Anders, som inbjuder till leenden och skratt.

Hela samtalet fick en avslutning där den hjärtliga stämningen kom av sig. Den sista åhörarfrågan handlade om kvinnor som ledare i kyrkan. En man vittnade om sin sorg över att så få församlingsföreståndare är kvinnor. Han frågade om kvinnors roll i Livets Ord.

Ulf Ekman sa att han vill att kvinnor ska släppas fram, inte vara passiva. Men snabbt kom han in på de bibelställen som brukar användas i debatt om kvinnors rätt till prästvigning. Och det var ingen tvekan om att Ulf Ekman inte anser att det finns stöd i bibeln för att kvinnor ska vara församlingsledare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


06 oktober 2009

Ärkebiskopen gästade Pingsrörelsens föreståndardagar: Präster ska tro på uppståndelsen

På tisdagsmorgonen bjöd Pingskyrkan i Uppsala Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd på frukost. Här pågår konferens för pingströrelsens föreståndare från hela landet. Uppsalaförsamlingens föreståndare Dan Salomonsson satte sig med ärkebiskopen framme i kyrkan och ledde samtalet.

Frukosten var offentlig så jag som har nära gick dit för att lyssna och twittra.

Ärkebiskop Anders tror att kartan för kristenheten i Sverige. Han trodde att skiljelinjerna mer bestäms av personlig läggning och erfarenheter av tro och liv än av teologi. Han pekade på den ökade rörligheten i samhället som en kraft som påverkar församlingslivet i alla kyrkor.

Han uttryckte stor glädje över det ekumeniska arbetet i Sveriges Kristna Råd och berättade om hur han möter intresse internationellt för att olika kristna kyrkor i Sverige klarar att samverka på ett sätt som inte är möjligt i andra delar av världen.

Ärkebiskop Anders tror inte att Svenska Kyrkan kan räkna med någon lugn resa in i framtiden. Han beskrev sekulariseringen som ett resultat av upplysningstiden och pietismen. Det personliga ställningstagandet, valet av tro påverkar en majoritetskyrka.

De 3000 kyrkobyggnaderna som Svenska Kyrkan vårdar talade han i en mening om som en börda. Biskopen berörde också diskussioner i Kyrkomötet om ordningen med territoriellla församlingar, tankar på ett friare val för medlemmar. Kanske blir man medlem i ett stift i framtiden och sen väljer församling fritt?

- Jag har en ratt, men den är inte kopplad till hjulen. Så beskrev ärkebiskop Anders sin plats i Svenska Kyrkans organisation. Med det ville han illustrera församlingarnas självstyre inom Svenska Kyrkan. Biskoparna är inte prästernas arbetsgivare, konstaterade han.

Den dagsaktuella frågan om Svenska Kyrkans kommande beslut om att öppna för samkönade vigslar kom upp. Biskopen talade om skillnader i luthersk och reformert bibelsyn. Ställde skapelseordningen mot kristen etik. Han beskrev hur Svenska Kyrkan sedan 40 år och mer inom sig bearbetat frågan om homosexualitet och invände mot beskrivningen att kyrkan styrs av stat eller allmän opinion.

Ärkebiskopen får tala länge om sin syn på äktenskapet och hinner med att beskriva Svenska Kyrkans beslutsordning med läronämnd, utskott, motioner osv. Han påstod att alla i läronämnden är teologer. Men så är det väl inte?

Att Svenska Kyrkan öppnar för samkönad vigsel ser inte biskop Anders skulle öka risken för splittring, varken inom kyrkan eller i relation till andra kyrkor. Han gav exempel på annat som skiljer: synen på abort, på skilsmässa t.ex.

Ett par åhörare citerade bibelord om äktenskapet till stöd för nej till samkönade. Ärkebiskopen läste vidare, ställde frågor och gav en annan tolkning.

En åhörare frågade om präster i Svenska Kyrkan ska tro på uppståndelsen och Jesus som enda vägen till Gud. Ärkebiskopen sa att utan tron Kristi uppståndelse så är den kristna tron meningslös och det är alla biskopars uppgift att försäkra sig om att prästerna bevaras i tron på uppståndelsen. Den präst som inte längre tror så prövas av domkapitlet och det kan leda till att hon eller han lämnar ifrån sig eller tas ifrån rätten att utöva prästämbetet.

Men när det gäller Jesus som enda vägen till Gud var biskop Anders mer inne på linjen att det får räcka med att den kristna kyrkan pekar på Jesus som den närmaste vägen. Han lutade sig mot biskop Bo Giertz som ska ha beskrivit det som att Guds Hus har Jesus som en huvudingång, men att det inte är kristnas sak att bekymra sig över om det finns mer än en ingång till huset.

Imorgon äter församlingsföreståndarna i Uppsala frukost med Ulf Ekman. Dan Salomonsson erbjöd ärkebiskopen att skicka med en fråga till Ekman. Biskop Anders så ungefär så här:

- Hur ska du klara ledarskapet för en församling med nu-upplevelse och eskatologisk inriktning i kombination med ett så starkt kyrkohistoriskt medvetande som du nu verkar vilja lyfta fram?

Bra fråga. Så kom samtalet att sluta i en fråga som en en liten twist skulle kunna riktas tillbaka till ärkebiskopen: Hur klarar du ledarskapet för en kyrka med en då-upplevelse och inomvärldslig inriktning med det missionsmedvetande som du verkar vilja lyfta fram?

Tidningen Dagen direktsände och videon finns sparad på dagen.se

Världen Idag skrev iförväg. Kyrkans Tidning, Svenska Kyrkans egen veckotidning kanske kommer med en rapport i efterhand. Dagen skrev samma dag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

01 oktober 2009

Biskop Martin om ikoner

Se biskop Martin Lönnebo berätta om ikonerna. En inspelning från årets upplaga av bokmässan i Göteborg. Hans nya bok En liten vägledning till ikonen.





Come back för Svenska Statskyrkan?

Tidningsbudet kom med Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning idag. Två artiklar signalerar att kyrkans frihet måste försvaras. Hela tiden och på flera fronter.

Den statliga begravningsutredningen har lämnat över sitt betänkande till minister Lena adelsohn Liljeroth. Utredningen anser att det ska vara samma begravningsavgift inom alla kommuner om mindre än två år. Och att det bara ska finnas en huvudman för begravningsverksamheten inom åtta år. Att Svenska Kyrkan har en annan ekonomisk ordning och indelning sätter sig utredarna över.

Folkbokföringsutredningen är en annan statlig utredning som också har förslag som visar att Svenska Kyrkan får passa sig. Det nuvarande systemet att använda församlingsindelningen i folkbokföringen ska slopas om fem år, tycker utredarna.

Det var inte så länge sedan Svenska Kyrkans generalsekreterare citerades när han reagerade på förändringar av statligt stöd till kulturminnesvården av kyrkobyggnader. Det lät som han beklagade att kanalerna mellan makten i stat och kyrka inte var som förr.

På vilket sätt skulle ändringar i begravningsverksamheten och folkbokföringen påverka Svenska Kyrkans frihet? Jo, risken är den nationella ledningen i kyrkan - ärkebiskopen, kyrkomötet och kyrkostyrelsen - ställer sig in och anpassar sig.

Saker som nu snabbt förändras är en konsekvens av uppgörelser mellan stat och kyrka i slutet på 1990-talet. Argumentationen är att det handlade om övergångsbestämmelser som nu utan problem kan fasas ut. Så bra då. Då gör vi väl samma sak med Lagen om Svenska Kyrkan. Det borde vara konsekvensen. Det är inte rimligt att staten reglerar identiteten för ett av trossamfunden i landet och inte något av de andra.

Intrycket är att den partipolitiskt dominerade kyrkoledningen inte agerat proaktivt för att försvara Svenska Kyrkans handlingsfrihet och värna medlemmarnas pengar. Det ser nu ut att stå Svenska Kyrkan dyrt.

När skattefriheten för kyrkliga fonder försvinner kan det kosta upp till 270 miljoner kr varje år. Det är lika mycket pengar som det kostar att driva minst tio stora församlingar.

En ändrad folkbokföring påverkar systemet för att ta in medlemsavgifter och begravningsavgifter. Omläggningen kostar 50-60 miljoner och sen kommer årliga miljoner i ökade driftkostnader.

Den statliga begravningsutredningens förslag väcker frågan om huvudmannaskapet för begravningsväsendet. Utredningens förslag provocerar till strukturförändringar inom Svenska Kyrkan som inte alls tar sin utgångspunkt om vad som är bäst för församlingslivet.



30 september 2009

Väljare och ickeväljare om kyrkovalet 20 september






Tidningen Dagens Emanuel Karlsten rörde sig på Gärdet förrförra söndagen och pratade kyrkoval med röstare och icke-röstare. En ung modemedveten man i sina bästa år röstar för att stoppa sverigedemokraterna. Se honom 1:52 in i videon.

Andra bloggar om: , , , ,

Dagens vinnare



Man kan inte hitta allt själv ute i molnet. Det går lättare när Emanuel Karlsten på tidningen Dagen delar glada nyheter med oss som läser hans blogg.

Andra bloggar om: , , , , , ,

29 september 2009

För första gången på 2000-talet: Svenska Kyrkans Unga får tala i kyrkomötet

Det har aldrig hänt sedan Svenska Kyrkan blev en fri kyrka att Svenska Kyrkan fått komma till tals inför ledamöter och biskopar i Svenska Kyrkans eget kyrkomöte. Det var på tiden. Förra veckan fick Svenska Kyrkans nya ordförande Johan Berkman tala och be med alla församlade.


Uppståndelsen gör hela skillnaden

Dagen-journalisten Carl-Henric Jaktlund ledde mig till den video jag bäddat in i den här postningen. Lyssna på vad Rob Bell har att säga om livet i tron på den uppståndne Jesus Kristus och i den kristna församlingen. Det finns inledningsvis paralleller till vad Jonas Gardell lyfter fram i sin senaste bok. Men Rob Bell går vidare och låter berättelsen ta en annan vändning. Det gör skillnad.



23 september 2009

Biskop Bertil: Guds Ord gäller. I alla sammanhang


Se SVT-inslaget om en av Svenska Kyrkans mer intressanta biskopar. Han avled i söndags biskop Bertil.

Se det. Vad tänker du? Vad tänker du om det du tänker?

21 september 2009

Valvakan gick över i måndag

Så var det måndag igen. Dagen efter kyrkovalet. Inga siffror är definitiva än. Men från min horisont har gruppen jag tillhör gjort ett bra val. Det blev inte den grad av kannibalisering från de andra obundna gruppernas sida, som man kunde befarat.

Den tydliga trenden är att moderaterna och centern tappar väljare. Av olika skäl, antar jag. Moderaternas väljare föreställer jag mig går före partiledningen och vill komma bort från partipolitiken. Centern förlorar helt enkelt sympatisörer pga ett otidsenligt budskap.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

19 september 2009

Känd S-politiker i kyrkomötet om mig: Korkad och aningslös!

Irene Gustafsson sitter redan i kyrkomötet i Svenska Kyrkan. Och hon kandiderar i morgondagens val. Hon påstår på fullt allvar att om Svenska Kyrkans medlemmar skulle välja sina förtroendevalda på något annat sätt än det som riksdagen bestämde 1931 då blir det odemokratiskt. Hon förklarar hur viktigt det är att hennes parti behåller inflytandet i Svenska Kyrkan.

Mig som kandiderar för ett program som handlar om att förstärka och förnya demokratin kallar hon korkad och aningslös. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Det får väl gå för sig. Men helst inte från en ledamot av kyrkomötet.

Om du kan välja mellan att tro på vad Irene Gustafsson påstår eller idka källkritik: Vad väljer du? Ta en titt på www.posk.se

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Hur kan den som vill ha fler och mer engagerade vara elitist?

De sista timmarna före valdagen i Svenska Kyrkan blir parollerna från S, M och C allt svårare att följa. Rösten höjs, skamgreppen ersätter justa tagen. När den som vill engagera fler medlemmar i kyrkan och ge många delaktighet och ansvar beskylls för elitism, då är logiken puts väck.

Om villkoret för att få räknas som folkkyrka är att allmänpolitiska partier styr, då finns det ingen annan folkkyrka i hela universum. Kan det vara sant?

Man kan inte samtidigt snacka om en öppen kyrka och sen skälla ut dem som tar fasta på inbjudan och kommer. Anklaga dem för att komma för ofta, för att vara för andliga och för kära i Jesus.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

18 september 2009

S, M, C och ÖKA i Kyrkovalet: Är även domprost Bonnier en elitist?

De allmänpolitiska partierna - sossar, moderater och centerpartister har solkat veckorna före Svenska Kyrkans valdag med att skrämmas med en prästkyrka och hota med att meningsmotståndare är elitister och motståndare till folkkyrkan. Nomineringsgruppen med namnet Öppen Kyrka har smittats av samma taskiga retorik.

Är även Stockholms stifts domprost Åke Bonnier en av oss som ska kallas elitistisk och farlig frommis? Med ett av sina senast blogginlägg uppfyller han väl era krav, eller?

Nej, ni kommer inte att ge er på honom. Inte ens försöka tala till rätta. För det har de senaste dagarna före kyrkovalet blivit så pass uppenbart att er argumentation inte håller.

Det blir orimligt att först bjuda in till en öppen folkkyrkas gudstjänster och vardagliga församlingsliv, för att sedan fördöma de människor av olika form och färg som svarar på detta välkommen och tar sitt medlemsansvar. Extra knäppt blir det när en präst med s-, m-, c- eller öka-märkning talar om "de andra", de där som är den farliga eliten. För att inte tala om när partimärkta präster varnar för prästkyrka. Logiken säger förstås att de själva då är dubbelt läskiga.

På söndag kan det bli en vändning. Och även om den inte klart visar sig i valresultatet så kommer luften att gå ur det uppblåsta redan på måndag. Och då kan vi börja arbeta oss tillbaka till samtalet igen.

Själv ska jag göra mitt bästa för att glömma och lägga åt sidan. Det kommer inget gott ut av att haka sig fast vid de hårda orden, de osakliga argumenten och den låga debattnivån. Sånt bara dränerar kraften från det egentliga.

Idag, dan före dan före valdagen, tillåter jag mig att invända och kritisera. Men redan imorgon blir det andra bullar. Och på söndag står jag med mina valsedlar och säger hej i solens sken till röstande och kandiderande medlemmar av alla kulörer och format.

Året i Svenska Kyrkan ger varje söndag ett tema. Den här veckan inleddes med "Enheten i Kristus. Och på den nya veckans första dag, Valdagen 20 september, är temat "Ett är nödvändigt".

Vad som är det nödvändiga? Att lyfta blicken mot Gud (Psaltaren 123) och att ta Jesus milda ok över axlarna, lära av honom och följa honom (Matteus 11:28-30)

För tidigt med önskelista?

Ja, det är absolut för tidigt att börja tänka på jul och önskelistan. Men det ett memory med teckensnitt vill jag ha.


Sahlin och Adelsohn Liljeroth är välkomna på valvaka i Uppsala

Både Mona och Lena är hjärtligt välkomna på valvaka hemma hos mig på Vaksalagatan mitt i Uppsala. På söndag kl 20 drar vi igång. Direkt efter det att vallokalerna i kyrkovalet har stängt. Ta gärna med någon dricka (ni har väl handlat taxfree) och någon spansk korvbit eller ost. Ni hinner säkert hem från Mallis. Regeringsplanet hämta er när ni bestämmer?

Vi är ett glatt gäng som ska vara uppkopplade och ringa runt för att få in de första röstsiffrorna. Sen ska vi Skypa med kamrater i andra delar av landet. Med Carina i Göteborg till exempel.

Bindans partaj blir säkert ändå för skränigt för mogna damer som er, så kom och softa på vår valvaka.

Och ingen av oss som tar emot på Vaksalagatan kommer att gnälla på er alls. Vi lever väl i ett fritt land för sjutton och då gör man väl vad man vill på sin fritid, eller hur?

På ett sätt är det bra att ni båda tackade jag till en skön fest söderöver på söndag. Då visar ni i handling det som inte Socialdemokraterna och Moderaterna förmått i ord: Svenska Kyrkan är sedan snart ett decennium en frikyrka bland andra kyrkor. Och ska behandlas som en sådan. När Svenska Missionskyrkan har årskonferens, den 132:a för övrigt nästa vår, då kan ni känna er fria att vara ute och partaja.

Andra bloggar om: , , , , ,

På söndag säger jag hej till alla röstare

Svenska Kyrkan kallar sina medlemmar till val. Det kommer signaler från flera håll i landet om att uppmärksamheten på kyrkovalet är större än för fyra år sedan och möjligen också större än vid det första valet i den fria kyrkan efter 2000. Så bra om det stämmer och kommer att märkas vid rösträkningen.

Att valet i Svenska Kyrkan uppmärksammas mer än det mesta som denna kyrka ägnar sig åt inte helt oproblematiskt. Svenska Kyrkan borde vara mer synlig, menar många med rätta. Men på vilket sätt? undrar jag.

Ett vanligt argument från människor mot att aktivera sitt medlemskap i Svenska Kyrkan är att kristna bråkar med varandra. En och annan kyrklig informatör beklagar sig över att det inte finns några stridsfrågor, för de vet att massmedias inbyggda dramaturgi kräver motsättningar och förenklingar. Så vad händer då när vi som är kandidater i valet faller till föga och plockar fram våra sämsta sidor för att bli sedda? undrar jag.

Går något att misstolka, då ska det göras. Kan jag ge mig på någon som inte kan försvara sig, då ska det göras. Kan jag hota med något människor instinktivt och känslomässigt tar avstånd ifrån, då ska det göras.

Så mänskligt. Så dumt.

Efter valet ska de som får medlemmarnas förtroende sätta sig vid sammanträdesborden och i lag med människor från andra partier göra jobbet tillsammans. Överallt i Svenska Kyrkan på alla nivåer är styrelsen en "samlingsregering".

Där vid sammanträdesbordet ska vi "träda samman" och lyssna på varandra, försöka förstå och anstränga oss för att bli förstådda. Där vet vi att vi inte kan lura varandra genom att sätta upp ärenden på dagordningen som vi inte har mandat att besluta om.

På söndag ska jag stå ett par pass vid en vallokal. Då säger jag hej till de andra som vid sidan av mig står och delar ut valsedlar. Och jag ska säga hej till alla som kommer för att rösta. Till alla dem som inte bara tänkte göra en bra sak. Utan som också gick från ord till handling. Och med ansvar använde sin demokratiska medlemsrätt. Den stora skillnaden ligger inte i vilken lista man väljer, vilja människor man kryssar. Skillnaden ligger i om man röster eller inte.

På söndag säger jag hej till dem jag firar gudstjänst med. Till alla dem som låter insinuationerna om att de med sitt kyrkbänksnötande skulle vara elitmänniskor rinna av dem. För de ser omkring sig barn och gamlingar, studenter och folk mitt i livet. Att med öppna sinnen fira gudstjänst med bön, förlåtelse, guds ord, psalmsång och nattvard är en vaccinering mot allt vad elitism är.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

12 september 2009

Magnus Erixon bildar opinion för demokratisering av Svenska Kyrkan



Den politiske redaktören på Sundsvalls Tidning argumenterar sakligt för att demokratisera Svenska Kyrkan och fullfölja reformen från 2000: ett skiljande mellan stat och kyrka.

Ett av hans argument är intressant. Med ett valsystem utan de allmänpolitiska partiernas inblandning skulle det bli lättare att hantera konflikter inom Svenska Kyrkan. Jag tror att det ligger mycket i det.

Det finns konflikter av många slag inom Svenska Kyrkan och för framtiden finns inga garantier för att de ska försvinna. Men det finns bra och dåliga sätt att hantera konflikter. De dåliga ska man göra sig av med.

Antagligen finns det inga exempel på att Socialdemokratiska Arbetarpartiet, Moderaterna och Centern har fungerat som konfliktlösare i Svenska Kyrkan. Att det i de församlingar där dessa tre tillsammans eller var för sig tagit makten råder fri och ro. Det är nog snarare så att en konflikt förstärkts och fått näring av en partipolitisering. Antagonister har dragit med partikamrater och en personfråga har kamouflerats till en ideologisk motsättning.

Den världsvida kristna kyrkan är ingen åsiktsgemenskap, inte heller Svenska Kyrkan eller en lokal församling. Kristna är genom dopet medlemmar i en livsgemenskap. Familjeband är som bekant ingen garanti mot bråk. Syskon kan kivas, men de är ändå syskon.

Men liksom de allra flesta syskon är beredda att gå långt för att återställa och bevara vänskap, så är det varje kristens plikt att bevara den andliga enheten. Därför ska inte ett val i Svenska Kyrkan handla om att leta efter motsättning eller ännu värre mucka gräl.

Kyrkovalet 2009 kan mycket bli vändpunkten och inledningen på en nödvändig reform av demokratin i Svenska Kyrkan. Enskilda medlemmar som är kandidater i valet på olika lister är inte mina motståndare. Men jag är emot det partisystem som den svenska riksdagen genom lag på 1930-talet lade på Svenska Kyrkan.

När jag med fingret följer raderna av namn på de olika listorna i kyrkovalet hittar jag både kända och okända namn. Flera mycket bekanta räknar jag med att få arbeta tillsammans med igen i styrelser och arbetsgrupper efter valet. Och nya namn som verkar intressanta skulle kunna bli arbetskamrater att lära känna och jobba sig samman med.

Mycket bra frågor till S, M och C

En vecka kvar till Svenska Kyrkans valdag 2009. Fortfarande finns tid att ställa frågor. Den 21 september är det försent.

Tänk efter, vilka tre frågor vill du ställa innan du lägger din röst. Fler än 5 miljooo.oooner har rösträtt i Svenska Kyrkan.

Bloggen Stillsam hjälper dig som vill komma igång med frågandet. Han inspirerar mig att välja frågor som handlar om det mer väsentliga. Det är ett rimligt krav på Socialdemokrater, Moderater och Centerpartister att deklarera sina respektive partiers dopsyn, nattvardssyn och kyrkosyn. Det är skiljelinjerna mellan bekännelsefrågorna mer än ordningsfrågorna som är de viktiga. Att påstå något annat är att blanda bort korten.

11 september 2009

Kyrkoval 20 sept: Nu blev minst 200 miljoner en valfråga

Alliansregeringens minister för kyrkofrågor vill att Svenska Kyrkans medlemmar ska tro att det statliga kulturstödet till vården av Sveriges kyrkor är garanterat. Svenska Kyrkans generalsekreterare tycks ha på fötterna när han kritiserar henne och regeringen.

Nu blir vården av kyrkobyggnader en valfråga i Kyrkovalet 2009. Svenska Kyrkans medlemmar bör få veta var moderater och centerpartister som ställer upp som partier i kyrkovalet har sin lojalitet: gentemot kyrkan eller sittande regering?

Nästa år är det riksdagsval. Det kan bli maktskifte. Vem tror att den röd-gröna regeringen återställer det statliga kyrkobyggnadsbidraget? Röstande medlemmar i Svenska Kyrkan gör gott i att fråga sossarnas kandidater också: När kyrkan och staten inte kommer överens, på vems sida står du?

Andra bloggar om: , , , , ,

Jag ska sluta gnälla

Så var det då bevisat igen: Sätt stopp för gnället och du vinner hela världen. Gnälligt folk på jobbet är vad vi minst av allt vill ha, skriver SKTF-tidningen.

Mer smittsamt än svininfluensan är det med gnäll. Nu ska jag vaccinera mig mot gnäll. Och börja säga till oftare när det gnälls i min närhet. Likaväl som det är rökförbud på jobbet, så borde det vara gnällförbud.

Hör du mig gnälla, säg de två ord jag behöver höra: Håll käften!

Andra bloggar om: , ,

10 september 2009

Läskigt med elitister som inte tror att de är något.

Ja, egentligen står påståendet i rubriken för det jag vill säga med denna bloggpost. Det är läskigt, oroande med elitister som inte begriper att de faktiskt är något, att de har position och makt.

En elit är en utvalda samling människor. Valda av sig själva eller någon annan. De är en kategori med en egenskap över medel. De är inte som de flesta. Så viktigt då att de är medvetna om sin position.

Det gäller att veta var man står och hur stora fötter man har. Annars är det lätt att trampa fel och trampa på.

Att tillhöra en elit är inget fult. Inget bra heller. Eller farligt eller gott. I sig. Allt beror på sammanhanget och på hur människor i denna krets och andra människor handskas med situationen.

De utan medvetenhet, de medvetslösa, kan nog inte handskas alls.

Handskas kan däremot de som förställer sig, de som låtsas att de inte vet. Som gör sig mindre än vad de är. De som använder ordet elit som allmänt nedsättande eller som något de kan hota andra med, hota med för skaffa sig fördelar, makt och förbättra sin position.

Om ordet elit rymmer något värde så är det i så fall positivt. Elit kommer av latinets eligere som betyder utvälja. Eliten är ett urval, en kärna, det bästa av något.

De bästa löparna, de bästa äppelsorterna, de bästa sångarna osv. Om jag ska gå och lyssna på en konsert och kan välja, då köper jag gärna biljett till spelningen med de bästa. Om jag leder ett företag så vill jag anställa de bästa medarbetarna. Om jag är med i en förening och går på årsmötet för att rösta in ledamöter i en styrelse, då väljer jag att lägga min röst på de bästa, de mest dugliga som jag tror har förutsättningar att rätt företräda mig och min sak.



Andra bloggar om: , , ,

Om lärare inte lär

Svenskt näringsliv presenterar en studie som visar att svenska lärare bara ägnar en tredjedel av sin arbetstid åt lärande. Det låter inte bra.

Svenska läkare möter bara hälften så många patienter som en dansk läkare. I Danmark förstås. Det låter inte heller bra.

Lärare kan inte undervisa fortare för att hinna med att lära mer på samma tid. De måste lägga om sitt arbete för att få mer tid tillsammans med sina elever. Och svenska läkare får väl ta en titt på hur danskarna fått till det. Eller benschmarka japanerna som klarar mångdubbelt fler patienter.

Andra bloggar om: , ,

Prästen Patrik predikar

Det är antagligen en motion även till årets kyrkomöte i Svenska Kyrkan som går ut på att någon borde ta ledningen för SVT i örat och säga till på skarpen: Det måste bli som förr, en tevegudstjänst varje söndag.

Men saken är den att det kommer inte bli som förr. I framtiden kommer det bli bättre. För i framtiden är ingen omöjligt. Historiskt har det visat sig omöjligt för Svenska Kyrkan att utöka sin närvaro i public service. Men i många nya kanaler kan Svenska Kyrkan liksom andra sammanslutningar av människor synas och höras.

Kolla här en predikan i all enkelhet av Patrik som är präst i Helga trefaldighets församling i Uppsala. Här står han i Helga Trefaldighets kyrka mitt i stan och talar med de som firar gudstjänst tillsammans med honom i söndags.



Svenska Kyrkan har en egen veckotidning, Kyrkans Tidning, vars omgjorda webbplats skulle må väl av lite rörliga bilder. Lätt som en plätt för en webbredaktör att ta emot tips från läsarna på passande videor att länka till. Inte så mycket svårare för journalisterna att filma lite själva när de är ute och snackar med folk.

Andra bloggar om: , , , , ,

09 september 2009

Kartong och kalsong signalerar upp och ner i ekonomin

Jag och många med mig - som vi brukar skriva i våra insändare - har hänvisat till den egensinnige konsthistorikern Rudolf Broby-Johansens koppling mellan konjunkturer och kjollängder i boken Kropp och kläder. Det visar sig att förre amerikanske riksbankschefen Greenspane ägnade sig åt att se samband helt i klass med den gode danske kommunisten.

Greenspan följde försäljningen av kallingar, därför att det köps färre när pengarna tryter i hushållen. Trosorna är däremot inte alls konjunkturkänsliga på samma sätt. I dåliga tider säljs färre prylar och istället för att bevaka en massa olika varor höll Greenspan koll på kartongerna de stoppades i.

Andra bloggar om: , ,

Emanuel är lite snack och mycket verkstad



Andra bloggar om: , , , , , ,

31 augusti 2009

Konstruktiv osäkerhet

Det har kommit en avhandling där Charlotte Lundgren, Linköpings universitet skriver om hur pratet fungerar i ett team där medarbetarna har olika ansvarsområden och yrkesroller. Hon har studerat människor som jobbar med rehab.

Genom att skapa gemensamma tolkningar blir jobbet bättre gjort, kommer Charlotte Lundgren fram till. Kvaliteten på samtalen påverkar kvaliteten på besluten. Och i förlängningen också produktens eller tjänstens kvalitet.

Källa: Kvalitetsmagasinet
och Linköpings Universitet

Andra bloggar om: , ,

Män ska inte bli sjukgymnaster

Färsk statistik visar att en orättfärdig löneskillnad mellan kvinnor och män råder inom nästan alla yrken. Till kvinnornas nackdel. Sjukgymnaster anställda av landstingen tycks vara enda undantaget, enligt den rapport från Saco som jag läser om i Veckans Affärer.

Andra bloggar om: , , , , ,

Ny bok: "Kamprad en lögnhals"

Hoppla, hoppla. Vad ska det bli av detta. En avhoppad IKEA-chef skriver ner Ingvar Kamprad i en ny bok. Pressmeddelande med rörliga bilder här >>

Först såg jag Realtid.se skriva om "tjallaren" som var toppchef på IKEA och nu klär av den levande legenden Kamprad.

DagensPS skriver. I morse var författaren med i TV4. Nyheter24 skriver, liksom tidningen Market.

Johan Stenebo säger att han befunnit sig i maktens korridoren inom IKEA i 20 år. Han berättar om hur IKEA förlorade 50 MSEK i en sågverksaffär till ryska maffian. Han beskriver IKEA som ett av de mest slutna globala företagen.

Så sent som vid den här tiden förra året chefade Stenebo för en del av IKEA som jobbar med grön teknik.

Andra bloggar om: , , , ,

25 augusti 2009

Blivande biskop i Stockholm sätter partipoliken främst?

Om referatet i tidningen Dagen från Svenska Kyrkans nationella presskonferens inför Kyrkovalet Söndag 20 september stämmer, då har den blivande biskopen i Stockholms stift valt en märklig position.

Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund skriver att Eva Brunne sa ungefär så här:

Svenska kyrkan skulle bli antingen en förening eller en sekt om dagens valsystem gjordes om så att det bara blev de som är aktiva i kyrkan som fick bestämma.

Ordalydelsen kan ha varit en annan, men innebörden denna. Med det intar Eva Brunne en distans till de medlemmar i Svenska Kyrkan hon kommer att vigas som biskop för. Och till deras församlingar.

De medlemmar som tar sitt dop på allvar och som söker sig till församlingarnas gudstjänster ska förstå att de är en fara för Svenska Kyrkan. Att de genom sitt engagemang gör Svenska Kyrkan till en sekt. Men hallå, det håller inte. Det är ingen biskops uppgift att göra troslära av ett valsystem.

Eva Brunnes uttalande väcker frågor om hennes kyrkokunskaper: de internationella, liksom de ekumeniska nationellt och historiska. Men jag tror mig veta att hon kunskaperna så det räcker och blir över. Men uttalandet tyder på att hon inte kan koppla ihop det med en analys av Svenska Kyrkans nuvarande läge. Den nationella presskonferensen skulle ha handlat om en reklamfilm för bön, men verkade mer ha blivit en uppvisning i hur snett det kan bli när handling och bön inte blir ett.

Andra bloggar om: , , ,

20 augusti 2009

Viktigt meddelande: Personrösta redan i årets kyrkoval

Svenska Kyrkans medlemmar har sin egen valdag om en månad, söndag 20 september. En nyhet i årets val är en möjlighet till personval som utökats och har större betydelse än i något tidigare val.

Den som medlem som röstar kan välja tre kandidater på varje valsedel man röstar med. Vill man öka chansen för någon ett stycke ner på listan att bli invald, så ska man kryssa honom eller henne. Och vill man att den som redan står först ska vara säker på att bli invald, då ska man kryssa den kandidaten.

Alla kryss är lika mycket värda. Och alla är lika viktiga.

I EU-valet förlorade Ella Bohlin en till synes säker plats som en av Sveriges representanter i EU-parlamentet på grund av att hon fick för få kryss och Alf Svensson fick för många. Det var säkert många kristdemokrater som ville att Ella skulle komma med, men de kryssade henne inte...

Den som använder en valsedel utan förtryckta kandidater kan skriva tre namn på valsedeln. Men se till att välja de som verkligen är det partiets godkända kandidater och stava namnen rätt.

Läs om kyrkovalet här och om kryssande här.

Andra bloggar om: , , , ,

Skrämselpropaganda inför kyrkovalet

Söndag 20 september är Svenska Kyrkans valdag. Då har alla medlemmar i Svenska Kyrkan 16 år eller äldre rösträtt, med rätt att välja in sina företrädare i de kyrkliga beslutsorganen i församling och stift och i det nationella kyrkomötet.

Med grund i en politisk kompromiss från mellankrigstiden i det förra seklet har de allmänpolitiska partierna tagit sig rätten att styra inom Svenska Kyrkan. Det är hög tid att sätta den avslutande parentesen omkring detta otidsenliga och hämmande provisorium.

I dagens nummer av Kyrkans Tidning uttalar sig Centerns partiledare Maud Olofsson. Hon skrämmer tidningens läsare med att det skulle bli en prästkyrka utan medlemsinflytande om det nuvarande valsystemet skulle moderniseras. På partistämman tidigare i år lät det lika illa när partiets kyrkopolitiska främsta företrädare Karin Perers talade inför ombuden:

Ni är väl medvetna om att en prästerskapets och biskoparnas kyrka vore en farlig kyrka?

Socialdemokraterna skräms med att om man inte röstar på dem då väntar inte bara prästkyrkan utan också en fobikyrkan. Och Sverigedemokraterna skräms med ekumenik och religionsdialog. De är alltså bakvända i sitt budskap, men använder samma slags retorik som centern och sossarna.

Så här långt i mitt skrivande ser jag att bloggen Stillsam är inne på samma spår. Lars B Stenström invänder liksom jag mot den falska bild av en prästkyrka som centerledaren hotar med.

Det enda goda med att Maud Olofsson talar klarspråk i Kyrkans Tidning är att det blir så uppenbart att tiden sprungit ifrån det system som centern tillsammans med moderater, socialdemokrater, vänsterpartiet och miljöpartier försvarar. Och som Sverigedemokraterna utnyttjar.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

19 augusti 2009

Brygubben liknar en frisbee


Jag läser i Ny Teknik att en frisbee hur man än kastar tenderar att vika av till vänster. Så är det med Brygubben också. Röd längst inne och lätt avvikande till vänster. Dessutom känner jag mig oftare än jag vill som en avvikare i det röda laget. Tveksam till om det är mig det är fel på.

Andra bloggar om: , , , , ,

Dagens wow: Roslings bubblande statistik



Andra bloggar om: , , , , ,

18 augusti 2009

En bön för Svenska Kyrkan

En väv av böner - det uppmuntrar sedan igår en webbtjänst signerad Svenska Kyrkan till. Bönesajten påminner rätt mycket om den inbjudan till interaktion som den numera nedlagda tidningen Existera jobbade med på nätet. Tidningen ägdes av Svenska Kyrkans och Svenska Missionsförbundets tidningsförlag Berling Press. Hade den funnits kvar hade Bönesajten kunnat kopplas till den tidningen.

Dagen rapporterar. Och det gör Kyrkans Tidning.

Redan igår öppnade Svenska Kyrkans bönesajt. När dag 2 grydde saknas fortfarande en tydlig ingång till den från Svenska Kyrkans gemensamma webbplats. Men den kom senare under dagen.

Jag hoppas att en toppbanner på Kyrkans Tidnings webbplats ger plats åt den nya bönesajten. Och att den nationella informationsavdelningen skickar ut så smidiga banners till alla församlingssajter, så att de enkelt kan koppla på.

Det finns mycket att be för. Mycket att be om hjälp med. En hel del att be om förlåt för. Och ännu mer att tacka för.

En liten fundering om det här med det här med "vi" och "dom". "Kontakta oss" står det på sajten. Bättre när jag klickar vidare och visas vägen till min församling. En annan fundering om uppifrån och ned. Ur vad springer tanken att jag skulle vilja koppla min bön till en domkyrka?

Att be är att hungra och törsta efter mening och sammanhang. (...) Att be är att lyssna till Guds röst och att göra sig bered att lyda. (...) Att be är inte att informera Gud om sina behov och önskemål. Dem känner Gud bättre än jag själv. Att be är att ställa sitt liv till Guds förfogande. Guds plan med mig är större än vad jag kan - eller kanske vill - föreställa mig. (...) Att be är att erkänna Guds anspråk. (...) Att be är att delta i kampen mot ondskan. Att be är att vägra ge meningslösheten det sista ordet.

ur Svensk Katolsk Bönbok 1991.


Ikväll samlas människor till bön i en kyrka. Inte bara i en utan många. I tusen. På söndag ringer klockorna. Det är solens dag, uppståndelsedagen. Då kommer människor samlas igen för att be tillsammans.

I Sverige har vi religionsfrihet. Det är inte straffbart att gå till en kyrka och kliva in över tröskeln. Väldigt sällan är saknas det sittplats till alla. Och där det är fullt finns ändå alltid plats för en bedjande människa till.

De första kristna byggde kyrka tillsammans genom att de bad tillsammans, läste Guds ord tillsammans och delade bröd och vin. Bönesajten kan bidra till en väv av böner om den länkas till livet i gudstjänsten, till livet i den kristna församlingen. Annars inte.

Nu på söndag är temat Tro och liv. Kyrkoåret är ett stycke in i andra halvlek och det är den 11:se söndagen efter Trefaldighet. Det tar mycket tid att klura på det där med Gud som treenig: Fader, Son och Ande. Evangelietexten på söndag handlar om hur Jesus med en liknelse lyfter fram den människa som medger att hon inte på egen hand klarar att leva livet helt och fullt. Om en tullintrivare säger som det egentligen är och därmed ger Gud en möjlighet att upprätta och förverkliga sin plan.

Andra bloggar om: , , , , ,