00-talet tidernas bästa decennium

Det var inte bättre för. Det var aldrig bättre för. I framtiden finns gryningen.

Detta är ett förhållningsätt som jag väljer. Jag har inga bevis, men vilket skulle vara ett bättre alternativ? Att räkna med att livet levs på ett sluttande plan? Nej tack. Därför var 00-talet tidernas bästa decennium. Hittills, för 10-talet kommer att bli betydligt bättre.

Jag ser inte Svenska Kyrkan som ett undantag. För hur skulle jag kunna ha ett sätt att se på världen i stort där inte den kyrka som jag tillhör, lever och verkar i ryms?

Decenniet inleddes med att Svenska Kyrkan skildes från staten. Statskyrkosystemet avskaffades efter en lång process. Utredningar uppträdda på ett snöre sedan slutet av 1950-talet gav äntligen frukt. Det senaste årets upphettade debatt inom Svenska Kyrkan och om Svenska Kyrkan - där frågan om en annan sorts vigsel var katalysator - har ställt viktiga frågor om hur det är ställt med kyrkans frihet. Men att efter korta tio är fälla dom över reformen som gjorde Svenska Kyrkan till en fri kyrka, det är för tidigt.

Därför är det också för tidigt att se de verkliga konsekvenserna av att färre barn genom dopet blir medlemmar i Svenska Kyrkan. Under hela 00-talet har uppmärksamheten på det ökande antalet aktiva utträdena ställt sig i vägen för att medlemsminskningen mer beror på färre dop än något annat.

Den stora strukturförändringen i Svenska Kyrkan kan tyckas ha varit att antalet församlingar slagits ihop (eller lagts samman som det lite orwellskt heter i kyrkoordningen). Men för att på ett rimligt sätt jämföra församlingar idag med gårdagens är att se till hur många människor en församling till vardags betjänar och hur människors rörlighet inom församlingarna ser ut. Till bilden hör också att studera hur medlemmarnas inflytande såg ut i den gamla statskyrkan och hur det kan se ut idag.

Svenska Kyrkans ekonomi har svackat två gånger under 00-talet. Ändå har Svenska Kyrkan fantastiskt stora samlade resurser. Nationellt kommer inte kyrkomötet att ha förmåga att påverka fördelningen dit där de mest behövs, men församlingar kommer lateralt att på 10-talet hitta varandra på ett nytt sätt. Några stift kommer att se de nya rörelserna och främja denna positiva utveckling.

Kraften i Svenska Kyrkan finns hos de medlemmar som firar gudstjänst tillsammans. Inte hos prästerna som kollektiv, inte ens hos de anställda medlemmarna och definitivt inte i de partipolitiskt bakbunda förtroendevalda.

Risken finns att de anställda inte vill jobba på kvällar och helger och därför nedprioriterar gudstjänsterna och undervisning i kyrkan tro och lära för de vuxna som jobbar eller studerar dagtid. Risken finns att de förtroendevalda säljer kyrkor och behåller kontor och sammanträdeslokaler. Svenska Kyrkans biskop i Strängnäs har nyligen med rätta talat allvar om gudstjänsten. Han har också blickat framåt och visionerar om ett 2013:

Osäkerheten i början av 2000‐talet om vad som menas med mission har inte förbytts i en större teoretisk klarhet. Men missionstanken lever mycket tydligare, genom att man mer eller mindre oreflekterat har börjat handla i linje med missionsuppdraget. Den praxis som framträder är mission som både vittnesbörd och tjänst. Allt oftare talas om kallelsen att berätta om sin tro och att betjäna sin nästa i nöd utan baktankar. Man har börjat i praktiken lära sig det typiska för mission ‐ att gå över

gränser. Försiktighet har förbytts i konkret omsorg och i frimodig, oblyg kommunikation av Jesusbudskapet.

Med sin fria ställning och sina stora resurser har Svenska Kyrkan goda förutsättningar till förnyelse. Det är kring altaret som troende medlemmar kan mötas över alla ålders-, köns-, status- och åsiktsgränser.

Gud är större än allt. Kyrkan är en gudagåva till guds barn. Just därför gör sig den människa större än hon är och blåser upp sin tro till något större än hon kan bära om hon föreställer sig att den personliga tron är större än kyrkans tro. Med det menar jag inte att debatten om kyrkan bekännelse och lära, om teologi och gudsbild är begränsad till församlingen och den kristna kyrkan. Absolut inte. Att debattörer och opinionsbildare som t.ex. Jonas Gardell bjuder på sitt engagemang och ifrågasätter bilden av Jesus, som historisk person och religiös gestalt.

Den kristna tron lever inom församlingen. Insikten finns på många håll inom Svenska Kyrkan. Där den finns kommer frön att börja spira under 10-talet.

Det är den tredje och sista artikeln i den kristna trosbekännelsen som kommer att stå i fokus under 10-talet. Det kommer att handla om att tro eller inte tro och aktivt verka för kristen enhet, de heligas gemenskap, att förlåtelsen som följer på dopet på riktigt och att döden inte är slutet. Det kommer att handla om att den helige Anden är en och har sitt ursprung i Gud som är Fader och Son.

Den digitala revolutionen gör det lättare för människor att finna varandra utan strukturer som läggs på dem ovanifrån. Församlingarna har råd att ha kontakt med varandra utan att man behöver blanda in den regionala stiftsnivån eller det nationella kansliet för Svenska Kyrkan. Under 00-talet har flera nya nätverk inom Svenska Kyrkan bildats och människor i Svenska Kyrkan har anslutit sig till mellankyrkliga nätverk. Och det är i dessa nätverk det kommer att hända spännande saker på 10-talet.

Församlingar med internationella kontakter har ett försprång in i 10-talet. För det är genom ett internationellt utbyte som församlingslivet får nödvändiga impulser och får berikande möjligheter att dela med sig till andra. Världens kristenhet mer i Asien, Afrika och Sydamerika, mindre i Europa och Nordamerika. Och det är följdriktigt också i de här delarna av världen som nya sätt att vara kyrka, att missionera och att leva ut den kristna tron utvecklas och finner sina spännande former. Värda att studera av oss i väst och inspireras av.

Församlingar med en låg medelålder har ett försteg. Där unga människor snabbt får ta plats och får ett verkligt inflytande, där är inte bara överlevnaden garanterad. Här blir det också mest trivsamt, mer lust och längtan. Här finns en "marknad" för de äldres kunskaper och erfarenheter. Om vi gamlingar bara är med på att prestigelöst och generöst dela med oss.

Före jul skrev Agneta Lagercrantz i SVD om Svenska Kyrkan. Artikeln ger några glimtar. Hade tidningens reseersättning räckt till mer än ett SL-kort hade skribenten haft mer att berätta. Mycket av det som kommer att påverka under 10-talet har redan slagit rot i radarskugga för massmedierna. Också för de kyrkliga.

Den här bloggposten är uppdaterad 2 januari 2010