På plats i församlingens vardagsrum

För en tid sedan blev jag kallad till ett möte med redaktionen för Svenska Kyrkans första digitala tidskrift. Den föddes förra året och heter Evangelium.

Helt nyligen kom det första numret ut på nätet. Och med det så plockades betalmuren bort. Samtidigt lanserades ett nytt erbjudande: Vardagsrum

Det var nya Vardagsrum som var anledning till att jag fick vara med på en workshop med redaktionen och och några till, som fick känna sig lite utvalda för en dag. Trevligt.

På kort tid har redaktionen engagerat en rad intressanta skribenter och fört en rad angelägna frågor på tal. Och redaktionsmedlemmarna är i högsta grad produktiva för egen del.

Inför första mötet med redaktion tänkte jag i skrift så här:

Mitt intryck är att det är vanligt, ja vanligare än för 10 år sedan, att församlingar erbjuder mer eller mindre kända föreläsare. 

Deras medverkan i församlingen skulle kunna dokumenteras bättre än vad som är regel. 

Vad de kommer och delar med sig av, kan bli en karamell som församlingen kan suga på lite längre, med hjälp av det en prenumeration på Evangelium ger.

Och det där kan jag stå för också någon månad senare. Det finns det som är gott, som kan få ett än större värde med ett före och ett efter. Faktum är att den kommunikationsteknik som speedar upp tillvaron till vad som kan kännas som ett enda ogripbart och alltför överväldigande nu (eller närmast nyss, när tiden rusar fram) också kan användas till tidsutsträckning och tidsoberoende.

Vardagsrum är en bra beteckning på det slags mötesplatser som behövs. Så mycket mer än sammanträdesrum och kontor. Församlingen har sitt kyrkorum och runt det behövs andra rum för människors möte.

Bilden är lånad från Evangelium och fotografen är tidskriftens bildredaktör Simon Berg. Se fler av hans bilder och exempel från hans produktion i på hans egen webbplats.  

Läs även andra bloggares åsikter om evangelium, kulturtidskrift, studier, essä, församling, svenska kyrkan

Krusbärsfestival

 Till Sommarsverige hör festivaler. I fiskeläget Skillinge på Österlen hålls en krusbärsfestival.  Jag klurar på om jag borde ställa upp i någon av de tävlingsklasser som erbjuds: med ett krusbär, en paj, en sylt eller en flaska saft.

Eller så blir jag bara en en nyfiken besökare. Det är inte mång steg till festivalområdet från Röda Huset.

Läs även andra bloggares åsikter om festival, österlen, krusbär, skillinge, sommarsverige

Borrby bokby

Borrby på Österlen, nära landsdelens hjärta om invånarna själva får ha en talan, är en ort med historia. Människor har bott på platsen i tusentals år. Sedan början av 1100-talet har de haft en egen kyrka här. Och intill kyrkan finns Sisselas (eller Cecilias) källa. En kvalificerad gissning är att källan betraktats som helig långt före kristen tid.

Den heliga Sisselas existens kan inte bevisas. Och vad som är saga och sägen i berättelsen om hennes friare kung Borre, ja det är svårt att reda ut.

Så mycket enklare är det då med saken att Borrby idag är en Bokby. Med egen Facebook-sida och app. Och en massa böcker, förstås.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, bok, borrby, kultur, historia, kyrka, källa

Julmarknad på Piazza Navona - Adventskalender 4 december

I torsdags startade den traditionsenliga julmarknaden på Piazza Navona i Rom. Staden är som bekant evig och marknaden har hundra år på nacken.

Länkning till bild på GoItaly

Den här julmarknaden och några decemberdagar står på min önskelista. Det blir ingen önskning som kommer att infrias i år. Kanske nästa år.


Piazza Navona på Marsfältet, som fått behålla formen efter den antika kapplöpningsbanan den är anlagd ovanpå, är alltid värt att återvända till. Jag har varit där i soliga men lite kyliga februari, i vårmånaderna mars och april, liksom i bloggande maj och juni. Så även i somriga juli, augusti och september. Till och med i höstmilda oktober. Så det är inte mycket som ska till för att fullborda året.

Marsfältets torg och gränder har sin charm, men där är ändå mindre kända Monti som på senare år blivit en favoritstadsdel. Hukande under Quirinalen och tillbakadragen i förhållande till storslagna Colosseum och pampiga Via Imperiale behöver hon lite tid "donna Monti" för att man ska bli vän med henne.

Här i Monti finns flera bra hotell och ett par kloster till bra priser. Hotellen finns det både enkla med ett par stjärnor och några med full pott att välja mellan. Grifo hör till den förra kategorin, med ett par takterasser som plus.  Nunnornas Casa Rossario i stadsdelen är ett bra ställe. Jag unnar mig en förkväll vid Piazza della Madonna dei Monti. Här tar jag ett glas tillsammans med mitt resesällskap på en av barerna där och försöker begripa mig på det sociala spelet äkta romare emellan kring fontänen mitt på torget. När det mörknar, då går går vi ut på Via Imperiale och ser Colosseum upplyst. Sen är det dags att söka sig till något matställe, antingen tillbaka in i Montis gränder eller varför inte promenera västerut och upp till Via Merulana, som löper mellan de stora kyrkorna Santa Maria Maggiore och San Giovanni in Laterano. Närmast på mitten, ett par steg in på tvärgatan Via Macchiavelli ligger Bai Chia. Stället är värt "omvägen"  och varenda Euro. Det är det sardinska köket som visar sig från sin allra bästa sida här.

Skulle jag komma till Rom i december, då skulle jag förutom Bai Chia se till att få en pizza på da Francese vid Piazza del Fico, helt nära Piazza Navona mot floden till. Och ett vid vintermöte med Rom föreställer jag mig att ett eller flera museibesök är passande. Jag väljer i första hand nya moderna museet Maxxi. Enbart byggnaden ritad av Zaha Hadid är stor konst i sig. Kan tänka mig att det kan vara varmare här än i de gamla palatsen där äldre konst ofta visas. Kyrkobesöken kräver säkert att man är ordentligt påklädd den här tiden på året. Det lär inte - som sommartid - vara några bekymmer med halvnakna nordbor som inte har vett att skyla sig i heliga rum.

Ett elskåp vid Via Borgo helt nära Petersplatsen

Det finns många webbsidor om Rom. Här är en länk till en dansk sida. Inte världens vackraste sajt, men mycket innehållsrik och för mig är den en ny bekantskap. En riktigt bra Rom-bok är Artos nyutgåva av Gösta Hagelins klassiska Alla tiders Rom.

Helig musikfestival i kulturens tempel i Uppsala

Idag inleds den årliga musikfestival som går i helighetens tecken: Sacred Music Festival. Kulturmöten och religionsmöten av högsta kvalitet utlovas. Och med tidigare festivaler i minnet finns all anledning att förvänta sig att årets festival lever upp till ambitionerna.

Det lär fortfarande vara möjligt att skaffa biljetter till flera av konserterna i det digra programmet. Som det ser ut nu kommer jag att få njuta av minst tre av konserterna. Först ut ikväll med Jerusalem - staden med de två frederna. Imorgon fredag är det dags för The Holmes Brothers och på söndag Sacred Peaces.

Hela festivalen hyllar andlig musik och musikens andlighet och är öppen för musik från alla religioner, kulturer och tider. Uppsala Sacred Music Festival arrangeras för fjärde året i rad under Allhelgonahelgen, i år 2010 den 4-7 november.

Facebookevent för Sacred Music Festival

Svenska Kyrkan och den kristna studieförbundet Sensus är två av medarrangörerna bakom festivalen.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, festival, kultur, kyrkan, tro, religion, uppsala,

Att vara arkitekt kan vara att...

Arkitekten Bengt Lindroos är död. Han blev 91 år. För två år sedan utkom hans självbiografi och då intervjuades han i Svenska Dagbladet. Bokens titel är den öppna Att vara arkitekt kan vara att...

Som 17-åring började Bengt Lindroos arbeta för en byggmästare Bengtsson i Örebro. Hans talang upptäcktes av arkitekten Georg Arn och han kom till stadsarkitektkontoret  i samma stad innan han efter några år påbörjade sin arkitektutbildning vid KTH i Stockholm. Men någon examen blev det inte. Mycket arbete kom i vägen.

Jag letar på nätet efter någon av Bengt Lindroos många teckningar i kulttidningen Blandaren att länka till. Men misslyckas för tillfället och får återkomma till det i en uppdaterad version av bloggposten. Vad jag hittar är ett barnbarn(sbarn)s bild av farfar(sfar). Den är fin, bilden som Maria Lindroos tecknat.

Kaknästornet som stod klar 1967 brukar sägas vara hans mest kända verk. Söderledskyrkan, som han ritade tillsammans med Hans Borgström, är med rätta berömd. Kyrkans femtioårs jubileum kan firas i 50 år.

Borgström dog för två år sedan. Arkitekten Hans Murman skrev en nekrolog över honom som Svenska Dagbladet publicerade och som bloggen Kyrkoordnaren uppmärksammade.

Brygubben går med håven

Efter morgonscrollen genom Google Reader och en titt här och där på andra sajter har jag fångar upp följande:

- För eller senare vänder det, sa biskoparna. Bloggen Stillsam återger ett kaffebordssamtal om dopsed och bloggaren prästen Lars B lanserar gudstjänsten som en redskapsbod.

Språkrådet använder Facebook för att puffa för nya inlägg på sin sajt. Det kunde kanske var lite mer närvaro just på Facebook. Men kommentarer som lämnas ger liv, Intressant läsning med plats för fler än oss 1.168 som hittills "gillat".

Hela augusti är jag mer rörlig än vanligt. Så det är inte konstigt att jag lättare får ögonen på det som rör kollektiva transporter. Mr Storyteller Matts Heijbel befolkar varumärket Sjövägen som verkligen är en blå SL-linje. Mitt bloggande som en i resandefolket i Mälardalen publiceras här.

Turerna kring Assange som drog igång i lördags tänkte jag först se till att hänga med i. Men misslyckades bidra till detta "dickileaks". Så jag förlitar mig på vännen Niclas och hans dragingar på storbloggen Deeped.

Den svenskkyrkliga Seglora Smedja som leds av prästerna Ewa Lindqivst och Helle Klein håller Filmfestival kommande helg. Det intressanta urvalet av filmer döljs tyvärr av en rubrik som är allt annat än fördomsfri: Fanatiker.

Bostadsbristen bland de unga studenterna i hemstaden Uppsala är stor. Korskyrkan har öppnat för dem som saknar tak över huvudet. TV4 rapporterar.

Stockholm är i dagarna mötesplatsen för fängelsepräster från hela världen. Jag får lite rapporter av Betraktaren via twitter. Carina Etander Rimborg har en bloggpost om konferensen med nödvändiga länkar vidare.

80-talisterna under ytan

Sommartid har inte brevbäraren med sig så värst mycket till mig, men igår kom ett stort och ganska tungt brev. I det låg rapportboken 80-talisterna - så funkar det, från United Minds. Jag har börjat läsa. Det är lätt gjort. Snyggt presenterat och intressanta texter. Fast bindningen är kass, så det är redan lösbladsläsning.

60-talisten Marie Söderqvist konstaterar i slutet av sitt förord att 80-talisterna verkligen tror på sig själva. Och att att fler än 8 av 10 tror på livslång kärlek. Om 40-talisterna var de första unga som skapade sin egen generations värderingar och trender, så är 80-talisterna den senaste generationen av unga vuxna som skiljer ut sig från äldre generationer.

I mina öron är det positivt när Söderqvist i sitt slutord skriver om 80-talisterna:

De är en naturkraft, en flodvåg. Som 50-, 60- eller 70-talist blir man bortspolad - eller så lär man sig surfa på flodvågen. Och när man kan det, kommer man aldrig ha haft roligare.

Livsfrågor och tro, är ämnen som finns med i flera kapitel i boken. Och mest handlar kapitlet Under ytan om de existentiella frågorna. Det handlar om glappet mellan vilja och kunna, mellan det förväntade och det infriade.

8 av 100 unga 80-talister har en muslimsk härstamning. Varannan av dem säger sig regelbundet besöka sin moské. Det handlar om 45.000 unga vuxna i 20-30 års åldern.

Svenska kyrkan har 840.400 medlemmar som är 80-talister. De utgör nästan 7 av 10 i hela gruppen. Knappt 2 av 100 säger sig någon gång i månaden eller oftare gå i kyrkan. Det skulle motsvara knappt 17.000 av 80-talisterna. Är då deras mor- och farföräldrar mer kyrksamma? 6 av 100 i åldern 65-75 år säger att de går i kyrkan någon gång i månaden. Nå, det här var siffror för Svenska Kyrkan. Den fullständiga bilden ska rymma även de andra kristna kyrkorna med den romersk-katolska som den enskilt största.3 av 10 unga vuxna 80-talister säger sig tro på en gud.

I ett annat kapitel skriver journalisten Daniel Björk:

80-talisterna är romantiker, som vill att saker ska vara på riktigt, som vill uppleva starka, direkta känslor och som är "ointresserade" av politik, när politiken inte representerar någon annat än status quo.

Jag föreställer mig att resonemanget om politiken och politikerna kan överföras till 80-talisternas inställning till tro och kyrka.

Livet i tron och gemenskapen i en gudstjänst behöver vara på riktigt och ge rum för de starka och direkta känslorna. Vi 60-talister äldre kan mycket väl ha en hämmande inverkan på kyrkolivet. Så mycket viktigare att unga vuxna får ta framträdande positioner i kyrkorna.

Rapporten om 80-talisterna innehåller intressanta fakta om hur unga vuxna ser på yrkesarbete och på kultur. Den kyrka och församling som vill se flera unga vuxna bland sina aktiva medlemmar gör klokt i att ta reda på hur man bäst rekryterar till olika branscher inom arbetslivet, för att förstå hur medlemsrekryteringen och rekryteringen av volontärer kan förbättras. Genom att studera kulturuttrycken som väcker unga vuxnas intresse och engagemang kan ledarna i kyrkor och församling lära sig hur tron kan gestaltas på skilda sätt för att 80-talisterna ska känna igen sig och för att deras egna uttryck ska få rum.

Läs även andra bloggares åsikter om ungdom, unga vuxna, ungdomskultur, värderingar, undersökningar, kyrka, tro,

Lite bröd. lite vin.

Midsommarafton i Den Eviga Staden. Och sedan vidare med tåg, ett stycke söderut och ut till kusten, Där via Appia möter haven ligger Terracina. Och här låg jag i solen mest hela förra veckan.

Avbrott: Återvände till Neapel. Den staden har sannerligen en själ och en mycket egen charm. Pizzan hos Vesi framkallar glädjetårar. Enkel mat, riktiga råvaror, matkärlek. Intrycket är att den värsta misären i de äldre kvarteren har minskat. Renoveringar pågår. Metron byggs ut. Färre trasiga människor som tiggde, nu jämfört med för fyra år sedan.

Jag är ingen finsmakare när det gäller vin. Heller. Det bästa vino della casa förra veckan drack jag (igen) hos da Francesco i Rom, i kvareren mellan Tibern och Pz Navona. Två dagar i Rom efter solveckan gav rätt krydda åt anrättning. Varmt? Kanske, men den värmen lagrar jag gärna till vintern som kommer.

Hade denna gång valt att bo i en ny del av staden och gästade den något bedagade skönheten Hotel Locarno som bjöd på lite art deco, strålande utsikt från tak terrassen och en stärkande frukostbuffe i atriet.

Att lämna Italien är att lämna en hel del. Brödet till exempel. Då är det tur att Uppsala begåvats med Forsa bageri.

Den senaste italienresans stora kulturella upplevelse var nya museet för samtida konst MAXXI i Rom. Invigd så sent som för någon månad sedan. Byggnaden är stor konst i sig och de aktuella utställningarna var både omväxlande och av hög klass. Ta dig dit med en stärkande promenad från Porta del Popolo eller spårvagn 2 upp till Stadio Flamino.

O´Donnell död. Modesty lever.

Den engelske serieskaparen Peter O´Donnell är död. Han blev 90 år. I början av 1960-talet skapade han den odödliga tecknade serien Modesty Blaise. Hon sågs för första gången i den brittiska dagstidningen London Evening Standard 1963. Tecknarna har varit flera. Jim Holdaway skapade bilderna av Modesty fram till sin död mitt i ett avsnitt 1971. E Badia Romero blev hans arvtagare - och min favorit. Det var med hans teckningar jag växte upp på 1970-talet. Då var det i svenska Agent X9 man läste serien.

Inofficiell svensk webbplats

Tillägg 10 maj 2010: New York Times om O´Donnell

En fantastiskt scen: Sånt är livet

Pilgrimsutställning i Stockholm

Ett tips till dig som bor eller gästar Stockholm i augusti. Gå till S:t Jakobs kyrka mellan Kungsträdgården Operan. Se utställningen "På Väg" om pilgrimsvägen Santiago de Compostela. Från 5 till 16 augusti.

Andra bloggar om: pilgrim, pilgrimsvandra, santiago de compostela, jakob, sankt jakob, stockholm, kyrka, utställning,

Det böjliga språket. Predikotur med ny betydelse

Läser en sågning av sommarens utställning på skånska Wanås signerad Dan Jönsson. Den har rubriken "Ekologisk predikotur" och Jönsson skriver:

Predikoturen börjar redan in­nanför dörren till konsthallen, där Tue Greenfort staplar mjölkkartonger för att visa hur extremt liten del av vår mjölkkonsumtion som är ekologisk.

Vad tror du? Är Dan Jönsson en ordlekare eller är han fläckvis obildad? Vet han inte att predikoturer bara är ett kalendarium med offentliga gudstjänster, ofta annonserade i lokaltidningen? Eller vet han?

Predikoturer i Hallandsposten

Andra bloggar om: kultur, kritik, dagens nyheter, kyrkan

Hemma hos Astrid på Dalagatan

Nu kan jag kliva på hemma hos Astrid Lindgren, på Dalagatan i Stockholm. Utan att ta ett steg utanför min egen dörr. Och jag behöver varken ta av mig skorna eller trängas med andra när jag kliver runt i det som var den stora författarens hem och skrivarplats.

Direktlänk till någon slags flash-historia här


Andra bloggar om: astrid lindgren, museum, dalagatan, stockholm, virtuellt, kultur

Dags att ladda hem lite Beatles till hösten

Remastrade Beatles-album lockar efter sommaren. Ska man behöva köpa dem, när det kommer att funka att ladda hem dem utan att pröjsa?

Brygubben håller ögonen på 9 september. Skriver in och lägger ett alarm i min Iphone.

Andra bloggar om: beatles, cd, release, remastrad, september, musik

Bli Glad i Påsk

Se inte den här videon nu om du vill sitta still i Stilla Veckan. Vänta isåfall in påsken.

Och behöver du muntra upp dig i stunden, se den på direkten. Tack Helena för detta sprittande exempel på spontankultur. (Fast varför kallas det så när de som agerar uppenbarligen tränat inte så litet?)



Andra bloggar om: event, kultur, helena ehnbom, glad påsk

Pretto kan du vara själv, din Brygubbe!

Jag läser Alex Schulman efter ett tips från Emanuel Karlsten. Det var upptakten på mitt fredagsmys 3 april. Sanna mina ord. Tack mina herrar.

För övrigt har jag kommit på mig flera gånger under vecka att med gillande tänka på vad domprosten sa i tv förre helgen:

Jesus, är mannen i mitt liv.

Därmed har hon och jag något livsviktigt gemensamt. Sånt spär på vårvärmen.

Andra bloggar om: kultur, religion, kristendom, alex schulman, emanuel karlsten

Knutby, som en låt av Johnny Cash

Det alltid intressante Ola Sigurdson skriver i GP om sexten i Knutby, apropå böcker, film och teater om detta drama där i allt blev så förtvivlat fel. Han ställer de olika verken mot varandra. Jag föregriper hela hans text med ett citat från slutet:

Man kan också vända på det. Den återkommande fascinationen inför Knutby verkar skvallra om förträngda dimensioner av vår självförståelse, mörka såväl som ljusa. När uppståndelsen kring Knutby var som värst för fem år sedan skrev Anita Goldman att det snaskiga intresset för Knutby är baksidan av en icke erkänd längtan - efter något att tro på, efter gemenskap byggd på andra principer än konsumtion. Hon har fortfarande rätt.

Igår var det Birro och idag är det Sigurdson som pillar i den svenska folksjälen på det där osköna, men ack så nödvändiga sättet.

Andra bloggar om: religion, kultur, teater, böcker, film, ola sigurdson, kristendom, gud

Lorangas mamman får fin medalj

En av Brygubbens favoritförfattare heter Barbro Lindgren. Med en dos Loranga, Mazarin och Dartanjang blir livet lättare att leva. Idag får hon av kulturministern ta emot regeringens medalj i guld av åttonde storleken, med inskriften Illis quorum meruere labores (Åt dem vilkas verksamhet gjort dem därav förtjänta).



Andra bloggar om: böcker, barbro lindgren, bok, barnböcker, brygubben, kultur

Ny kultursajt om död målare och pärlstickare

I år firas Albert Målare runt om i Sverige. 1509 räknas som denne mångsidige konstnärs dödsår. En ny webbplats samlar bilder och artiklar om Albertus Pictor. Han var målare, klädskapare och musiker. Som prästen Mikael Mogren skriver i en presentation, så var han en till Sverige invandrad konstnär, född i Kassel, nuvarande Tyskland och samtida med Michelangelo.

Bilden av Albert Målare är från Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Den illustrerar berättelsen om hur två lärjungar efter Kristus uppståndelse har mött en man längs vägen som de inte känner igen och först när de äter tillsammans på värdshuset i Emmaus så ser de och förstår att det är Jesus de har mellan sig vid bordet.

Andra bloggar om: albertus pictor, mikael mogren, konst, kyrka, kyrkokonst, uppsala