Man kan också vända på det. Den återkommande fascinationen inför Knutby verkar skvallra om förträngda dimensioner av vår självförståelse, mörka såväl som ljusa. När uppståndelsen kring Knutby var som värst för fem år sedan skrev Anita Goldman att det snaskiga intresset för Knutby är baksidan av en icke erkänd längtan - efter något att tro på, efter gemenskap byggd på andra principer än konsumtion. Hon har fortfarande rätt.
Igår var det Birro och idag är det Sigurdson som pillar i den svenska folksjälen på det där osköna, men ack så nödvändiga sättet.
Andra bloggar om: religion, kultur, teater, böcker, film, ola sigurdson, kristendom, gud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar