Samtal som hjälper – även digitala

Jag har gästbloggat på Diakonibloggen och redaktörerna Karin Ahlqvist och Charlotte Säll bad mig skriva något om samtal på nätet. Så det gjorde jag.

Bland Svenska kyrkans anställda medarbetare finns en utbredd kompetens att föra samtal med människor på ett bra sätt. Flera yrkesgrupper är utbildade i samtal. Några, och inte så få, är specialister. Så den samlade kompetensen inom Svenska Kyrkan är stor. Låt det bli allt fler som tar med sig sitt kunnande ut på nätet. Här finns en efterfrågan och ett behov att möta.

Men späd inte ut det särskilda slags samtal som är själavård. Och låt inte heller de medarbetare som har ett särskilt uppdrag att som en del av sin tjänst utöva själavård skaffa sig monopol på samtal som ger stöd, varken i församlingslivet eller på nätet. Ta inte risken i en församling att undervärdera de unga ledarnas stora insatser.

För mig är det klart att människor kan bli hjälpta av digitala samtal. Den mellanmänskliga kommunikationen med hjälp av brev – känt i många hundra år – och telefon – i mer än ett sekel – är integrerade och närmast fullt ut accepterade och till och med rekommenderade former för samtal. Digital kommunikation är en utveckling av äldre tekniker för kommunikation på distans och med teknik för att brygga över tidsförskjutningar.

Liksom i den analoga delen av verkligheten kan digitala samtal för stöd föras mellan två människor och mellan människor i grupp.

Det eftertraktade är det vanliga, att få tala med en normal människa. I ögonhöjd i dialog blir den medmänniska en auktoritet (som inte alls är det samma som att uppträda auktoritärt mot andra) som är beredd att gå till mötes, som minskar avstånd. Mer användarvänlig teknik, mer av det mobila trådlösa och lägre kostnader ger betydande förbättringar.

Digitala medier kan som kroppens förlängning förkorta avstånd mellan människor, öka tillgängligheten, och hierarkier med upp och ned kan överges utan att kommunikationen begränsas.

Låt inte digitala samtal begränsas av varken stifts- eller församlingsgränser, men se till att de kyrkans medarbetare som har samtalsstöd som särskilt uppdrag alltid ha en tydlig hemvist i den kristna församlingen och mässan. Den förankringen är en skatt och en kraftkälla som den digitala nomaden, den moderna pilgrimen, behöver för att ge kärlek i mötet på nätet.

Läs även andra bloggares åsikter om diakoni, internet, samtal, själavård, församling, kyrkan, diakoner, mässan, nätet, gudstjänst, teknik, kommunikation, medier, media

Bara en papperslapp

Visitkortet är gammelmedia som lever vidare. Inte ohotat, men jag är ändå inte orolig.

Den här veckan har jag både skaffat mig små pergamynkuvert till mina egna visitkort och laddat ner Evernote Hello. Appen tar emot bilder av visitkort är en OCR-läsare som använder den tryckta informationen till ett digitalt adressregister kopplat till min kalender i telefonen.

Läs även andra bloggares åsikter om visitkort, kommunikation, trycksaker, appar, gammelmedia

Kan det va så illa?

”Mycket få talare inser att nittio procent av det bifall de får när de viker ihop manuskriptet är ett uttryck för lättnad.” Robert Lembke

Läs även andra bloggares åsikter om citat, ord, talekonst, kommunikation

En historia om place branding

Det är för väl att framtiden inte rör sig i en bestämd riktning, att en trend nödvändigtvis inte utesluter alla andra.

I en digital värld där här kan vara där man inte är, så är samtidigt platsmarknadsföring både aktuellt och intressant.

Det är ett decennium och lite till sedan jag blev involverad av vännen Tomas Grönberg i skapandet av Wij Trädgårdar i Ockelbo. Med gänget i ledningen för det som nu är en av landets etablerade besöksträdgårdar fanns trädgårdsmästare Lars Krantz. Mannen som är ett eget varumärke. På plats i Ockelbo ställde han sina gåvor till projektets förfogande.

Under uppbyggnaden ägnade vi en hel del uppmärksamhet på andra projekt och orter som vi tyckte hade haft framgång i sin etablering och marknadsföring: Dalhalla, Mackmyra, Ishotellet och Rosendals Trädgård på Djurgården. Det senare var en skapelse som Lasse i högsta grad låg bakom.

Lasse berättade om hur han efter några års slit med trädgården på kunglig mark hade fått draghjälp av att Stockholm 1998 var en av Europas kulturhuvudstäder. Det var i samband med det som han rest med i en delegation till Japan för att sälja in Stockholm. Vid denna tid ännu inte The Capital of Scandinavia.

Det är i Japan han står på en scen och berättar livfullt om Rosendals Trädgård på Djurgården i Sveriges huvudstad Stockholm, då en kvinna i publiken viftar med handen och vill ställa en fråga. Det är där och då han förstår vad framgångsrik platsmarknadföring, place brandning har för kraft i sig.

Kvinnan får ordet och frågar: Can I ask, is Stockholm near Jukkasjärvi?

Läs även andra bloggares åsikter om platsmarknadsföring, marknadsföring, geografi, place branding, varumärke

Värdskapets fyra frågor

Jag städar på skrivbordet och sorterar i Rolodexen. Ett kort faller ut: Det Goda Värdskapet. På kortets ena sida fyra viktiga frågor:

1. Att välkomna - vad betyder det för mig?
2. Hur och när välkomnar jag mig själv?
3. När och hur välkomnar jag mina kollegor?
4. Hur och när välkomnar jag "kunderna"?

www.vardskapet.se

Läs även andra bloggares åsikter om värdskap, kommunikation, service

Ont om eviga sanningar

Jo, det ska erkännas. Även jag har testat att följa studierna som visat att det skulle vara bättre att skicka nyhetsbrev vissa dagar och tider. Så kommer besked om att det var på tok för många som gjorde detsamma. Och då blev tipsen utan värde.

Här är artikeln som berättar om hur det blev så.

Så misstänker jag att det finns andra grejer i livet som inte längre är desamma, nu när de blivit kända av massorna.

Är det här den digitala världens motsvarighet till svampställen? Man ska inte berätta om sina bästa.

Man håller dem hemliga. Kommer dit och finner att maskarna varit före.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, nyhetsbrev, e-post, strategi, forskning

Gör dig inte mindre

Kroppar kommunicerar. Forskning pågår och i videon jag bäddat in finns mycket viktigt att hämta för var och en som vill utveckla sin egen kommunikation med andra människor och för dig som arbetar med andra människor, kanske som pedagog, som informatör eller som ledare. Du som som jobbar i vården eller möter människor på ett hotell, en restaurang eller i en klädaffär.

Gör dig inte mindre. Och gör vad du kan för att andra inte ska förminska sig. Varken på grund av dig eller sig själva.

Se hela videon. Det är efter ungefär 19 minuter det blir som allra mest intressant.



Läs även andra bloggares åsikter om kroppsspråk, kroppen, kommunikation, psykologi,

Blir du veckans färgklick på jobbet? - #blogg100

Vad plockar du på dig ur byrålådor och från garderob imorgon när du ska tillbaka till jobbet? Kör du lite safe och svart eller bjussar du på lite färg i gråvintern?

Det är spännande det här hur vi människor väljer och tolkar färger. En del är kulturbetingat och så är det modet som kommer och går. Men forskning tyder på att mycket är i högsta grad allmänmänskligt.

Om du skulle tänka på en varm, vänlig och energisk färg, vilken blir det? Röd, skulle många svara.
Och om du i stället ska välja en färg som är trotsig, aggressiv och argumenterande? Röd, igen? Ja, det är vad de flesta skulle svara.

Så det skulle kunna vara så att färger har både en negativ och positiv laddning.

När jag söker upp vad som ska bli modefärgerna våren 2013, så hittar jag den här bilden:

Den blåa färger har på sin minussida det kalla och reserverade. Och den positiva känslan färgen väcker är pålitlig och effektiv. Orange står för omoget och roligt på samma gång. Lila signalerar rikedom och lojalitet.

En teori bakom den lugnande effekten som blått sägs ha är att den i hjärnan kopplas samman med den skymning som varslar om kommande vila och sömn. Rött fångar snabbt uppmärksamheten och dominerar rätt lätt. En röd tröja gör att du syns i mängden, men kan få dig att uppfattas som en trotsig typ. Ändå är grön den färg som ögat har lättast att uppfatta.

(Förra veckan började jag storstäda bland hängmapparna och plastfickorna i mitt plåtigaste arkivskåp. Högarna ovanpå tornade upp sig. Snart är allt på rätt plats. På insidan och i sorterade ämnesord. Den här bloggposten är inspirerad av sparade klipp om färgernas betydelse.)

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, blogg100, mode, färg, kommunikation, hjärnan, ögat, känslor

Tankeväckare Andersson slår till. Och jag tackar och tar emot - #blogg100

Det har gått en tid sedan familjerådet beslutade om prov av ny morgontidning. Så kom Dagens Nyheter in i vårt hus. Det har hänt för, men det var länge sedan. Om någon månad åker den ut, och det passar mig.

Men jag kommer att sakna ett och annat. Allra mest kolumnerna av Lena Andersson. Hon är en av de fria röster som har ett högt läsvärde, utan att man behöver hålla med henne om något. Eller ens särskilt mycket. För hon väcker tankar.

I morse väckte hon mig med sin text om institutioner. Den kommer jag ha god användning av den tid framöver, ja sannolikt rätt länge.

När man som jag arbetar med kommunikation och mediebruk är institutionerna en kontext som det inte går att runda. Ett käckt: tänk utanför boxen! förändrar inget. Institutioner uppstår, de står där och många består.

"Den yttersta institutionen är det egna livet." skriver Lena Andersson. Och då ansluter hon till livsfilosofin i Hans Alfredsons klassiska monolog Ringaren, där prästen predikar: "Livet är tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med någonting.

I slutet av dagens kolumn skriver Lena Anderssson: "När jag som barn såg på TV-nyheterna minns jag att jag fann det högst besynnerligt att det hände exakt liga mycket varje dag, precis trettio minuters händelser." Observationen behöver inte vara unik, för att vara mindre betydelsefull: avslöjande och medvetandegörande.

Efter att jag läst Lena Andersson lyssnade jag till Medierna i SR P1. I ett inslag intervjuade Martin Wicklin chefredaktören på Se & Hör. Denne man tillstår att det har sina fördelar att köpa tjänster av en häxa som spår om skvaller i framtiden. Utan kristallkulan skulle det vara särdeles besvärligt att fylla Se & Hörs utgåvor kring jul och nyår. För då vill väl hela redaktionen vara ledig och dem man till vardags sprider skvaller om, håller sig också i skinnet när de röda dagarna hopar sig.



Läs även andra bloggares åsikter om organisation, institution, kommunikation, nyheter, massmedier, dagens nyheter, lena andersson, #blogg100

Jag roas av andras tavlor och sticker gärna nålar i mina egna #blogg100

Det är inte så länge sedan som jag hittade till de digitala anslagstavlorna med bilder i mängd. Det var en gång med bullentinernas anslagstavlor jag fångades av nätets möjlighet att berika min kommunikation med andra människorna. Det var med BBS:erna och FirstClass det började, ett stycke tillbaka i det förra årtusendet.

Nu är jag tillbaka bland tavlorna, tack vare okända och kända välgörare som jag hittat till med Pinterest.  För välgörare är de, människorna som med intresse och engagemang letar upp och delar med sig av sina bilder. Så vill jag också göra och försöker på mitt sätt bidra.

Lite som en cirkel som slut. Och ändå är det ett helt annat språk. För det handlar om bilder, så mycket mer än ord.

När det kom en iPad i mina händer blev tittandet, bläddrandet, sökandet och nålandet så mycket smidigare, så mycket mer taktilt. Så bra.

För mig är inte Pinterest enbart något jag underhåller mig med. Det är ett jobbverktyg, dessutom. Här kan jag väcka intresse för det som jag vill arbeta med. Här kan jag finna inspiration för mitt yrkesutövande. Och här kan jag samla material, hålla ordning på det och återkomma till det.

I mitt ideella liv är en av de uppgifter jag åtagit mig att visa grupper runt i Uppsala domkyrka. Då har jag ofta med mig min iPad. Här kan jag lätt komma åt min board med alla bilder av Uppsala domkyrka som jag samlat här. Och det händer jag att kan göra någon glad, genom att säga vem som helst hur lätt som helst kan söka upp bilderna på nätet.

I slutet av förra året var det mer än en trendputte som spådde att 2013 blir bildkommunikationens år. Jag vill gärna bidra till att ge dem rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om pinterest, bilder, dela, kommunikation, samla, hobby , blogg100

Advent 9: Twittrar gör jag i ett mellanrum

Twitter är sedan en länge en integrerad del av min kommunikation med andra människor och ett vardagligt sätt för mig att hålla mig informerad om en mängd olika aktuella frågor och om människor. Med Twitter kan jag dela med mig och jag kan få ta del av andras generösa spridning av nyheter, länkar till intressanta webbsidor, foton och deras åsikter och känslor.

Tweets av @martingarlov


Läs även andra bloggares åsikter om twitter, kommunikation, vardag, nyheter, åsikter

Man kan förvänta sig att sociala medier ska vara mänskliga

För en tid sedan gästade jag arbetslaget vid Stockholms universitetsbibliotek. Det var överenskommet att jag skulle tala om kommunikation med sociala medier. Syftet var att bekräfta den aktivitet som redan  finns bland medarbetarna ute i sociala medier och berätta om vad, hur och varför på ett sätt som skulle inspirera och motivera fler att bli aktiva och redan aktiva att utveckla sin digitala kommunikation.



Bilderna jag hade som ledtråd för den jag talade är de här:

Sociala Medier 16 november on Prezi

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, kommunikation, media, medier, kommunikationsteori, kommunikationsstrategi, kommunikationsplan, bibliotek

Den sociala människan i förlängningen

För en tid sedan hade jag nöjet att få möta medarbetarna vid Stockholms universitetsbibliotek ute Frescati. Att få samtala om kommunikation med nya medel närmast helt omgiven av böcker, det kändes mer än bra.

Jag kom förberedd och hade som ledstång för mitt prat en presentation som jag gjort med Prezi. Jag gillar verktyget. Det ligger så nära de analoga manus jag brukade göra, innan jag hittade Prezi. Och fortfarande gör när jag avstår från att stå vid en duk och använda datorn med projektor.

Sociala Medier 16 november on Prezi

Hoppas att det finns mer än en sak som är begriplig för dig som tittar igenom presentationen, så här utan  min speakertext.

Tillägg 6 december: Nu finns en video med mig och mitt föredrag om sociala medier på Youtube och i inbäddade i en egen bloggpost tillsammans med bilderna (Prezi) ovan. Se allt samlat här.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, kommunikation, kommunikationsstrategi, medier, media

Martins tips på böcker om sociala medier

Jag var kallad till Stockholms Universitetsbibliotek nyligen för att hålla en föreläsning om sociala medier. Man bad mig ta med en lista med böcker. Så det gjorde jag.

Och jag tog med mig böckerna också. I min bästa lilla bruna resväska. På plats bland alla bokhyllorna och böckerna i det stora universitetsbiblioteket dukade jag upp ett litet bokbord. Så trevligt det såg ut, om jag får säga det själv. Och det får man. När man bloggar.

Så slit dem med hälsan: Martin Garlövs personliga urval i november 2012 av böcker att läsa - om nätet, sociala medier och hela konkarongen.


Long tail, Chris Andersson, Bonnier Pocket 2007, eller det amerikanska originalet fr 2006

Reflexiv kommunikation - nya tankar för strategiska kommunikatörrer, Jesper Falkheimer och Mats Heide, Liber 2003

SSWC-boken 2010, Bubblan books, mattiasbostrom.se

Gilla - dela engagemang, passion och idéer via sociala medier, Brit Stakston, Idealistas Förlag 2011

Kroppsmaskinerna - manual för den moderna människan, Alexander Bardd och Jan Söderqvist, Hydra Förlag 2009

Media, Marshall McLuhan, Nordtedts 1999, eller det amerikanska originalet fr 1964 eller senare utgåvor på engelska eller svenska

Skymningssång i Kalahari - hur människan bytte tillvaro, Lasse Berg, Ordfront 2011

Platsen som inte finns - en bok om internet, Tor Nørretranders, Bokförlaget DN 1998

Connected - mänskliga relationer och sociala nätverk och deras betydelse i våra liv, Nicholas A
Christakis och James H Fowler, Natur & Kultur 2010

Upplevelsebaserad kommunikation, Jens Ørnbo, Claus Sneppen och Peter Würtz, IHM Publishing 2005

Slaget om verkligheten - filosofi, omvärldsanalys och tolkning, Bengt Kristensson Uggla, Symposion2002

Den digitala staden, William J Mitchell, Norstedts 1997
Nätverk - teorier och begrepp i samhällsvetenskapen, Anders Karlqvist (red), Gidlunds 1990


* Hela konkarongen

(vardagligt) alltsammans, allesammans

Konkarong var en kvinnomössa med veckad garnering, uppburen med en ståltrådsställning. Ursprunget ligger i franskan. Fruntimmersmössan, som Svenska Akademien kallar skapelsen, var populär kring mitten av 1700-talet. Konkarong som föremål glömdes troligen bort tämligen snabbt. Hur hela konkarongen har kommit att betyda ”hela rasket” är oklart; troligen ansåg man mössan överväldigande.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, sociala media, böcker, litteratur,

Don´t shoot at the pianist

Läs även andra bloggares åsikter om skyltar

Ansiktsboken

Nu inför påsken kommer senaste numret av tidningen Liv & Längtan delas ut till hemmen i Linköping. Det är en tidning som är gemensam för Svenska Kyrkans församlingar här. Tidningens tema är Ansikte och jag får medverka med en artikel om Ansiktsboken - Facebook.

Det började närmast som en digital skolkatalog. Det började amerikanskt. En smygstart för åtta år sedan och bara för studenter vid Harvard från början.
Idag har Facebook hundratals miljoner användare och vore medlemmarna medborgare i ett land, då skulle bara Kina vara större. Samtidigt har den vanliga Facebookanvändaren listat 100-150 människor
och har närmare kontakt med 35-40 av dem. På listan finns inte fler än i en större by och mest kontakt har man med dem man redan känner, studerar ihop med, jobbar tillsammans eller är släkt med.

Människan föds med intresse för andra människor. Och med en förmåga att bry oss om fler än dem vi är biologiskt släkt med. Medkänslan som sträcker sig utanför den egna lilla flocken är medfödd. Förmågan kan växa med oss i livet eller motarbetas och tryckas ner. Av de sociala medierna är Facebook
det hittills mest spridda och mest brukade. Glasfiber i kablar bildar vägar av glas och genom luften bildar radiovågor broar mellan människor. Likheterna med 1800-talets vägar av järn och 1900-talet flygförbindelser är flera.

Internet är som en kniv, varken ond eller god i sig. Digitaliseringen av kommunikationen sänker priset för kommunikation på långa distanser och med stora informationsmängder. Medierna är sinnenas och kroppens förlängning. Vi sträcker oss för att se och bli sedda, för att höra och
bli hörda. Medier värda att kallas sociala är de som likt sociala människor är öppna, intresserade, lyssnande, berättande, förstående, respektfulla, nyfikna...

Människan blir människa i mötet med den andre. Utan ett du finns inget jag. Mötet med en annan människas blick är inte riskfritt. Det öppna ansiktet är oskyddat.

Att spela en roll, att ta på sig masken blir ett skydd. Där trygghet erbjuds och respekt visas, kan maskerna läggas av och en splittrad identitet samlas till en integrerad personlighet. Mitt analoga jag och mitt digitala jag kommer att överlappa varandra och bli mitt sanna jag.

Mänskligt möte vid tangentbord och skärm är gott när det känns igen som mötet mellan brevets avsändare och mottagaren som stavar sig igenom raderna och författaren och hennes läsare som ivrigt vänder blad, som mellan målaren och tavlans betraktare och flöjtspelaren i studion och radiolyssnaren. Också dessa
möten sker som regel på distans och blir bara begripliga i sitt sammanhang.

Att kommunikation har rötter i latinets communicare, som betyder  göra gemensamt är bekant för många. För en kristen får ordet djupdimension i sin form som kommunion och kommunicera vin och bröd.
Delandet är en förutsättning. Så också för ett levande bruk av sociala medier.

Läs hela tidningen här i ett digitalt blädderexemplar

Open publication - Free publishing - More ansikte

Det ligger makt i ordet. Ge barn det ordet.

Igår fick frukostteven stå på en stund och jag lyssnade till en intervju med Dilsa Demirbag-Sten under tiden jag läste och skrev för att få balans i mejlkorgarna. Det där hon berättade om att det denna höst startas skrivarverkstäder för barn i Södertälje och Stockholm lät väldigt spännande. Så jag sökte upp Berättarministeriets webbplats och läste på. Det blev ännu mer intressant.

Idag skriver Dilsa Demirbag-Sten om barn och ord i sin DN-krönika. Och hon väljer ett perspektiv som ställer barnet i centrum, då hon berättar om hur hon med barns hjälp fått ett förnyat stärkt självförtroende inför det skrivna ordet.

En ung släkting till mig brottas med att knäcka koden, få skrivtecken att bli till ordbilder och bokstavsljud att samla sig till ord. Han sliter med det här, som så många andra av våra ungar. I den skriftkultur som präglar vår del av världen, på många sätt befäst av en digitalisering där kortare och längre texter ersätter talade ord, kan skrivkod och läskod bli en mur mellan människa och människa. Det muntliga berättandet och bilderna kommer först. Så har det varit och så önskar jag att det ska förbli.

Också minnesmästare som håller femtioelva decimaler av Pi i skallen använder sig av bilder. Talaren som lämnar sitt manus utan att förlora sin tråd och nå sitt mål, tar bilderna och associationerna till hjälp.

För ett par år sedan fick jag förtroendet att arbeta i en församling i Svenska Kyrkan där medarbetarna samlat sig kring en ny vision för sitt arbete. Här var bilden av människor samlade kring en eld och deras berättande central. En bild som sträcker sig generation efter generation tillbaka. En bild som också länkar människa till människa in i en framtid.

Nyligen kom jag hem från en studieresa i Polen. Här möta jag nya människor och deras berättelser om ett land som förändrats, om liv som förändrats radikalt sedan muren mellan öst och väst föll. Också mina medresenärer från Sverige delade med sig av sina berättelser. En man talade om sina skrivardrömmar, om fantasyromanen han skriver om, om resorna långt österut som han planerar att göra och det nya språk han därför ägnar många timmar studier åt.

Ordet ger makt. När Gud kommer mänskligheten till mötes i sitt Ord, då gör han det först som ett barn. Sedan som en pojke som talar med de skriftlärde i Jerusalems tempel och så som en man med språket som ett kraftfullt verktyg. Jesus kallade på människor och samlade dem kring sig och den Stora Berättelsen. Återkommande flyttas barnet in i centrum. De vuxna påminns om barnen ibland dem och barnet i dem själva.

Det förefaller mig vara en gemensam strategi bland konstnärer i skilda genrer och med skiftande uttryckssätt att hitta sitt språk, sina ord och sin berättelse genom att gå barnen tillmötes och möta barnet i sig själva.

Min unge vän och släkting fick ett par serieböcker av mig med posten i förra veckan. Vi hade talat om att de där böckerna om Johan och Pellevin är kul att läsa. Han skrev ett SMS till mig från sin mobil när brevet kommit fram. Ett SMS av det slaget som gör en extra glad. Hoppas att böckerna kan underlätta hans språkresa ett stycke. Jag ska be honom berätta när vi möts nästa gång.

De flesta människor kan varje dag fånga möjligheten att ta emot en berättelse. Det är bara att be om det: Vill du berätta? Att ge en annan människa tid och uppmärksamhet blir att ge henne ordet. Och i detta också ge henne plats och makt.

Berättarministeriet förefaller mig vara ett alldeles utmärkt initiativ som jag önskar få spridning och bli till inspiration för många. I många föreningar, i skolor, i communities på nätet och i troende gemenskaper av olika slag finns mötesplatser där berättandet redan lever. Och det finns platser där frö kan bli sådda för att berättelserna ska växa, så att också människor växer: Berättarkaféer, syföreningar, skrivarverkstäder, hembygdsföreningar, Facebookgrupper, omklädningsrum, församlingshem, klassrum...

Läs även andra bloggares åsikter om språk, makt, berättande, berättelser, storytelling, barn, skrivande

Det fluffiga "vi" som inte prästen räknar sig till

I en bokrecension i Svenska Kyrkans tidning förra veckan skrev Maria Küchen:

Jag slipper det fluffiga "vi" som så ofta förekommer i predikningar och kristna böcker, ett "vi" som präster i olyckliga fall utstrålar att de vet allt om utan att de själva tycks räknas in, ett "vi" som inte får uppröras, som ska strykas medhårs med hjälp av allmängiltiga fraser.

Küchen skriver detta i sin recension av Thomas Ridderviks bok Fromhet - en hyfsat praktisk bok om kristen fromhet. Jag har inte läst boken, men Maria Küchens text gör mig intresserad. En bok som tar Gud på allvar, är hennes beskrivning.

Bruket av detta "vi" som Maria Küchen kritiserar är verkligen ett problem. Och det är särskilt präster som ska akta sin tunga. Ett "vi" som verkligen missbrukas i många predikningar där ett "jag" och ett "du" vore så mycket lämpligare, och till och med ett "man". Ett "vi" som också används för att tala om för den gudstjänstfirande församlingen hur den ska agera och reagera i mässan.

En av min farfars historier var den om gubben som blev inlagd på sjukhus och när sköterskan förklarade att "nu ska vi klä av oss", så undrade han: Vågar vi det?

Ja, att möta med ett leende är nog det bästa sättet att ta udden av ett mästrande "vi".

Läs även andra bloggares åsikter om språk, kommunikation, kyrka, böcker, litteratur, religion

KOM 2011: Deltagarna har rest hem. Mötet fortsätter på nätet

Igår avslutades de årliga KOM-dagarna för människor som arbetar med Svenska Kyrkans kommunikation och mediebruk. Några dagar före mötet startades en Facebook-grupp. Hittills har 270 inlägg + kommentarer gjorts i gruppen. Och det lär bli fler. Det går alldeles utmärkt att anmäla intresse för att ansluta sig till gruppen.

Före och under KOM-dagarna twittrade flera deltagare flitigt. Också människor som följde mötet på distans   vad med och interagerade. Hashtaggen #svkkom som skapades redan förra året, den levde upp och seglade upp bland den mest brukade på den svenskspråkiga delen av Twitter igår och förrgår.

Carina Etander Rimborg har ett par bloggposter om mötet. Bloggade gjorde också Jacob Sunnliden. Han skapade en särskild avdelning för KOM2011. Och idag kom ett nytt inlägg av Mattias Hallberg i Utvecklingsbloggen knuten till kyrkostyrelsens kansli i Uppsala. Utvecklingsbloggen är en av sjutton bloggar i ett kluster som sorterar under blogg.svenskakyrkan.se Här är Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders för tillfället den mest lästa.

Svenska Kyrkans tidning rapporterade från den inledande programpunkten på KOM-dagarna och spred beskedet om försök med webb-tv SvkPlay som startar till hösten. Jag såg på Twitter idag att en aktiv medlem i Svenska Kyrkan hjälpt kyrkostyrelsen kansli att inte missa den lämpliga adressen svkplay.se Tack Gabriel för det.

Allkristna dagstidningen Dagen rapporterar också om den nya tv-satsning som är aktuell för Svenska Kyrkan.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, kommunikation, webb-tv,

Kommunikation och mediebruk i den ideella sektorns tjänst

Sedan några år ger jag (Brygubbens skrivare) ut ett nyhetsbrev som samlar aktualitetet, nyttigheter och lättsamheter om kommunikation och mediebruk i den ideella sektorns tjänst.

Människor med det särskilda uppdraget att få kommunikation att fungera i folkrörelser, kyrkor och andra frivilligorganisationer inom den ideella sektorn gör ofta imponerande insatser med ringa resurser. Få av informatörerna sitter med arbetskamrater på informationsavdelningar, fler är mer eller mindre ensamma med sitt uppdrag. Jo, de har arbetskamrater nära sig och som de fikar ihop med. Men de har sitt att göra.

Kapabel är nyhetsbrevet som fångar upp det som kan tänkas intressera den som står i den ideella sektorn mest. Och det handlar om att kommunicera människa till människa på bästa sätt, och om att mediebruka med förnuft och känsla. Ja, finurligt och kreativt.

Kapabel kommer ut två gånger varje månad. Kan bli oftare om det behövs, men annars varannan tisdag.

En prenumeration är gratis. Bidrag från läsarna till innehållet är alltid välkommet.

Läs senaste numret här. Prenumerera här. Hitta gamla nummer i arkivet här

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, nyhetsbrev, ideellt, ideella, brygubben