Tidningsbytet går omlott

Idag startar ett överlappande tidningsbyte i det garlövska hemmet. Ett halvår med Dagens Nyheter är på på upphällningen och Svenska Dagbladet är kommer tillbaka. Det blir en överlappning i övergången.

Tillfälle bjuds till jämförelser. Och jag har delat med mig av ett par sådana på Twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om tidningar, massmedia, grafisk form

MEG: Hur ser mediernas bevakning ut av olika samfund och dess företrädare?

De nyligen avslutade MEG i Göteborg verkar ha uppskattats av många. Jag var själv inte med, så jag får lita till vänner på plats och till rapporter och kommentarer i massmedier och sociala medier.

Mitt yrkesarbete når återkommande till skärningspunkten mellan kommunikation, religioner och medier. Så det här programmet från SVT intresserade mig särskilt.

Det är en inspelning från en av programpunkterna från 7 mars. Hur ser massmediernas granskning av de olika trossamfundens ledare ut? Just denna arrangerad av Sigtunastiftelsen, Svenska kyrkan, studieförbundet Sensus och Svenska Kyrkans Tidning.

http://www.svt.se/nyheter/svtforum/hur-granskar-medierna-religionens-makthavare

Läs även andra bloggares åsikter om massmedier, massmedia, religion, religioner, kyrka, kyrkor, journalistik

Tankeväckare Andersson slår till. Och jag tackar och tar emot - #blogg100

Det har gått en tid sedan familjerådet beslutade om prov av ny morgontidning. Så kom Dagens Nyheter in i vårt hus. Det har hänt för, men det var länge sedan. Om någon månad åker den ut, och det passar mig.

Men jag kommer att sakna ett och annat. Allra mest kolumnerna av Lena Andersson. Hon är en av de fria röster som har ett högt läsvärde, utan att man behöver hålla med henne om något. Eller ens särskilt mycket. För hon väcker tankar.

I morse väckte hon mig med sin text om institutioner. Den kommer jag ha god användning av den tid framöver, ja sannolikt rätt länge.

När man som jag arbetar med kommunikation och mediebruk är institutionerna en kontext som det inte går att runda. Ett käckt: tänk utanför boxen! förändrar inget. Institutioner uppstår, de står där och många består.

"Den yttersta institutionen är det egna livet." skriver Lena Andersson. Och då ansluter hon till livsfilosofin i Hans Alfredsons klassiska monolog Ringaren, där prästen predikar: "Livet är tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med någonting.

I slutet av dagens kolumn skriver Lena Anderssson: "När jag som barn såg på TV-nyheterna minns jag att jag fann det högst besynnerligt att det hände exakt liga mycket varje dag, precis trettio minuters händelser." Observationen behöver inte vara unik, för att vara mindre betydelsefull: avslöjande och medvetandegörande.

Efter att jag läst Lena Andersson lyssnade jag till Medierna i SR P1. I ett inslag intervjuade Martin Wicklin chefredaktören på Se & Hör. Denne man tillstår att det har sina fördelar att köpa tjänster av en häxa som spår om skvaller i framtiden. Utan kristallkulan skulle det vara särdeles besvärligt att fylla Se & Hörs utgåvor kring jul och nyår. För då vill väl hela redaktionen vara ledig och dem man till vardags sprider skvaller om, håller sig också i skinnet när de röda dagarna hopar sig.



Läs även andra bloggares åsikter om organisation, institution, kommunikation, nyheter, massmedier, dagens nyheter, lena andersson, #blogg100

Sätta berättandet i system

Se den här videon där berättandet sätts i system i tre dimensioner: aktivitet, komplexitet och personlighet. Den är producerad av byrån Storyworld som verkar på tre kontinenter. När jag ser i deras egen historik att de stöder sig på Marshall McLuhan, jag då har jag inga som helst problem med att föra deras budskap vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, storytelling, berättande, media, interaktion, interaktivitet,

Gästbloggpost om att välja biskop

Jag blev inbjuden att gästblogga på Mirjam eller Mose? - bloggen som har Karin Långström Vinge som redaktör och där det mesta som är publicerat om det kommande biskopsvalet i Skara stift.

Nu är bloggposten publicerad och där provtänker jag, frågar mig och delar en och annan tveksamhet och invändning. Ett stycke in i postningen skriver jag:

"Biskopen är inte den som syns först i processionen, det är korset. Sen vandrar de döpta som gör gudstjänst, söndagsglada och liturgiskt i kyrkorummet eller vardagsnära i samhälle och värld. Efter oss alla och sist kommer biskopen. Journalister och andra nyhetsförmedlare, granskare och opinionsbildare får stilla sig något. Det kan dröja innan man får syn på biskopen, för sådan är kyrkans ordning. Å andra sidan erbjuds många ansikten i ledet dessförinnan att vända sig till."

Om detta har jag som kommunikatör och rådgivare i mediefrågor haft anledning att fungera både nu och tidigare. Skulle så gärna önska att en massmedial upptagenhet av biskopar i mindre grad tillfredställdes av inblandade kyrkoarbetare, biskoparna själva inräknade.

Inte minst i samband med biskopsval tycker jag att det blir synligt vilken negativ spiral som uppstår och hur det påverkar en kyrklig självbild på ett sätt som jag inte tror för så mycket gott med sig.

Uppdatering tisdag 10 januari 2012: Om nomineringsvalet och resultatet inför själva biskopsvalet 13 mars skriver jag här.

Läs även andra bloggares åsikter om biskop, biskopsval, massmedia, masmedier, skara