Jag blev inbjuden att gästblogga på Mirjam eller Mose? - bloggen som har Karin Långström Vinge som redaktör och där det mesta som är publicerat om det kommande biskopsvalet i Skara stift.
Nu är bloggposten publicerad och där provtänker jag, frågar mig och delar en och annan tveksamhet och invändning. Ett stycke in i postningen skriver jag:
"Biskopen är inte den som syns först i processionen, det är korset. Sen vandrar de döpta som gör gudstjänst, söndagsglada och liturgiskt i kyrkorummet eller vardagsnära i samhälle och värld. Efter oss alla och sist kommer biskopen. Journalister och andra nyhetsförmedlare, granskare och opinionsbildare får stilla sig något. Det kan dröja innan man får syn på biskopen, för sådan är kyrkans ordning. Å andra sidan erbjuds många ansikten i ledet dessförinnan att vända sig till."
Om detta har jag som kommunikatör och rådgivare i mediefrågor haft anledning att fungera både nu och tidigare. Skulle så gärna önska att en massmedial upptagenhet av biskopar i mindre grad tillfredställdes av inblandade kyrkoarbetare, biskoparna själva inräknade.
Inte minst i samband med biskopsval tycker jag att det blir synligt vilken negativ spiral som uppstår och hur det påverkar en kyrklig självbild på ett sätt som jag inte tror för så mycket gott med sig.
Uppdatering tisdag 10 januari 2012: Om nomineringsvalet och resultatet inför själva biskopsvalet 13 mars skriver jag här.
Läs även andra bloggares åsikter om biskop, biskopsval, massmedia, masmedier, skara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar