24 december 2007

24 december Brygubbens Adventskalender

I delar av kristenheten har Josef, Marias man och Jesus jordiske far, firats med de andra helgon sedan 900-talet. Från början av 1600-talet är han en i raden i den världsvida romersk katolska kalendern. Den 19 mars är hans dag, denne man som ställer sig i bakgrunden under julen.

Kyrkofadern Ambrosius skriver:

Det är kanske inte en slump att vår frälsare hade en timmerman till far. Därmed visar han oss, bildligt talat, att hans Fader är universums byggmästare. Det mänskliga kan visserligen inte jämföras med det gudomliga, men det är ändå en god liknelse. Gud är själens hantverkare, han hyvlar bort våra fel, han hugger ner träd som inte bär frukt och med Anders eld mjukar han upp själens hårdhet för att forma oss till sina verktyg, det vill säga till olika tjänster i kyrkan.

Om Josef håller sig i bakgrunden under julnatten, så är han den aktive som räddar sin fru och sitt barn från barnamördaren Herodos och flyr med familjen till Egypten.

Josef vittnar om att människan är mer än biologin. Han tar sin fadersroll på allvar utan att göra sak av blodsband. Han prioriterar familjen framför sig själv och kräver inte varken position eller uppmärksamhet. Josef är förebild i sin tro och sin trofasthet.

Josef är skyddshelgon för hantverkare, ingenjörer, resande och föräldrar.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

23 december 2007

23 december Brygubbens Adventskalender

Protestera mot julen. Gå i kyrkan. Det är det ultimata sättet att göra en markering mot allt det som bökigt med jul.

Jul i kyrkan medför risken att bli påverkad. Du utsätter dina tankevärld för starka föreställningar och meningen med livet. För ett tankesystem som på det hela taget går emot en världslig uppfattning och vad som är stort och smått, starkt och svagt, dyrt och heligt. Som om det inte vore nog, så finns risken att du blir besviken. Att dina förväntningar inte infrias.

Var finns logiken i att protestera mot julen i en kyrka? Jo, det är lika logiskt som att sätta sig upp mot religion som ett opium för folket genom gå i Jesus fotspår. Det handlar om att befria sig från det som binder och förminskar det sant mänskliga, nämligen att säga ja till det gränsöverskridande hör till kärnan i kristen tro. En befrielsen till och med från sitt ego och sin ensamhet i utbyte mot en relation till det gudomliga och en gemenskap som skär genom alla rum och alla tider.

I en tid av relativisering svarar kristen tro ett bestämt ja. Det är inte så att Gud kanske blev människa genom Jesus. Eller att Jesus ord om vikten av omvända sig och löftet om förlåtelse utan gräns gäller på ett ungefär. Eller att det här med Jesus uppståndelse är en sanning som beror på hur man ser det.

Relativiseringen är en skenbar öppenhet. Dess begränsning ligger i oskärpan som gör världen suddig både nära och på håll. Med sin rädsla för ja och nej leder en relativiserad sanning också till en rädsla för sammanhang.

Kyrkobyggnader är demonstrationsplakat med budskap som stör den världsliga ordningen. Arkitektur kallas ibland för stelnad filosofi och kyrkoarkitetkur blir en stelnad kristen visdom. I kyrkorummet finns en talande tystnad, ett språk som alla kan lära sig. Så bär också kyrkobyggnaden på mer tro än man kan begära av en ensam människa.

I julnatten delas vin och bröd i mässan runt om i hela världen. Kyrkans tro är att Jesus är lika närvarande för varje människas skull i nattvarden som för Maria och Josef och herdarna som sökte upp dem där och då i Betlehem.

Elis Erlandsson, som var präst i Svenska Kyrkan och kyrkoherde i Nyköping har skrivit texten till nr 392 i den Svenska Psalmboken.

Det helga bröd på altarbordet vilar
som Jesus själv en gång i Betlehem.
Vid kalkens dryck mitt hjärtats lovsång ilar
till Golgata, all nåds Jerusalem.

Här krubban är - jag faller ned, tillbeder.
Här källan är, vars flöden frälsning ger.
O sakrament, som oss i nåd bereder
att Gud, den evige, på jorden se.

Härlig är jorden står först under rubriken Framtiden och hoppet i samma psalmbok som nr 297. Den svenska texten är en översättning av en dansk julpsalm. Det märks. Pilgrimsgången är en protestmarsch för Livets Ljus och mot mörkret och kylan.

Människa, gläd dig ...

och gå för (pro-) att pröva (-test) julen i en kyrka nära dig.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

22 december 2007

22 december Brygubbens Adventskalender

Igår blev den brittiske premiärministern blir romersk katolik. Han har kommit ut ur garderoben som The Guardian uttrycker det. Den allkristna dagstidningen Dagen skriver på webben om samma händelse.

I senaste numret av tidningen Fokus är religion och troende människor huvudtema. Ett urval kyrkoledare i Sverige berättar om den väg de valt. Det behövs fler och inte färre människor som är öppna med sin tro. Med fler ökar också variationen och då det blir uppenbart för fler hur poänglöst det är med en förenklad och ofta obildad troskritiken är.

Att vara ateist är en livshållning som ska respekteras och tas på allvar. Människor som resonerat sig fram till den personliga övertygelsen att det inte finns en Gud inte sällan intressanta. Men de som kallar sig ateister och även gör anspråk på att vara humanister, samtidigt som de uttrycker sig nedsättande om troende människor och använder en agressiv arguementationsteknik, de blir lätt tråkiga och sorgliga på något vis. Som tur är det olika slags människor som beskriver sig själva som gudsförnekare. Också glada och nyfikna, som är öppna för nya intryck.

Imorgon, fjärde söndgen i advent, är Gudsmodern Maria temat i många kristna församlingars gudstjänst världen över. Vi var några stycken som gjorde julgodis tillsammans i veckan som gick. Knäck och kola blev det. Några marsipantomtar och ett par burkar pepparkakor med.

Under kokandet, kavlandet och knådandet kom Maria på tal: Tänk om hon hade sagt nej till ängeln som kom för att berätta om att hon var utvald? Eller tänk om hon i sin gudstförnekelse inte ens fått sin på ängeln. Hur hade det blivit då med allt? Det är väl inte uteslutet att Guds ängel vandrat genom tider och länder länge och väl för att hitta en ung kvinna som Maria, innan hon bara stod där en dag och sa sitt ja.

Inte är det fel att ta en fajt för det som är rätt och riktigt. Och visst ska man vara beredd att kunna argumentera för sin tro. Men inte måste allvar och intellektuell hederlighet utesluta ett gott humör och ett stort mått av prestigelöshet. Eller?

Det är ett gott tecken om den som kallar sig kristen också är en människa som inte drar sig för ett leende och kan kosta på sig att skratta, även åt sig själv. Varför är det så många i min egen kyrka - Svenska Kyrkan - som verkar fått sin chefspostion på meriter som mer verkar handla om att de har lätt att hetsa upp sig, är bra på att formulera sig nedvärderande om meningsmotståndare och ser ut att äta citroner till frukost? Jag villl tro att de inte är sådana innerst inne, utan bara tror att det är sådan man måste vara för att komma upp sig.

Mera Gladkyrka om jag får be. Inte för att jag själv är världens muntraste och med mest självdistans alltid, utan kanske just därför. Jag och många med mig - som det heter i en riktig insändare - behöver en kyrka som inte är som vi, utan som är bättre: gladare, mer klartänkt, mer omtänksam och mer förlåtande.

Se det var väl en önskelista!

21 december 2007

21 december Brygubbens Adventskalender

Han var tvilling och kallades tvivlaren. Tomas var hans namn och han var en av de tolv apostlarna. Sedan tidig medeltid var den 21 december hans dag i den västliga kyrkan. För syrianska kristna infaller Tomasdagen sedan länge den 3 juli. Så också i den romersk-katolska kyrkan sedan 1970.

Traditionen berättar att Tomas efter Kristi uppståndelse färdades österut och predikade i Syren, Persien och Indien.

I mitten på 1990-talet formades en gudstjänst i Helsingfors kallad Tomasmässan. En öppen gudstjänst med plats också för trons tvivel. Lekfolk, präster och musiker gör Tomasmässan tillsammans.

I Svenska Kyrkan finns flera församlingar som låtit sig inspirera av det finska sättet att bygga gudstjänst tillsammans. I Uppsala finns en Andreasmässan i domkyrkan. En gång i månaden leds den av en grupp frivilliga tillsammans med en av församlingens präster.

Helgonen i kyrkan är förebilder och inspiratörer. Och Svenska Kyrkan har en "affärsidé" som ligger långt ifrån McDonalds idé om att göra restauranger landet runt till kopior av varandra. Runt ordningen för gudstjänst finns mer frihet än många vet om. När friheten brukas och församlingens gudstjänst får lokalfärg av de som kommer och deltar - då händer så mycket mer än när det bara blir ett kopierande. Österhaninge församling berättar på sin webbplats om sina olika gudstjänster.

Påven Benedictus har skrivit:

Aposteln Tomas’ exempel är viktigt för oss av åtminstone tre anledningar: för det första därför att han tröstar oss i vår osäkerhet; för det andra därför att han visar oss att varje tvivel kan leda till ett lysande resultat bortom all osäkerhet; och slutligen därför att orden som Jesus riktar till honom påminner oss om den mogna trons sanna innebörd och uppmuntrar oss att trots alla svårigheter fortsätta på vår väg i trohet mot honom.

Tomas är förebilden som visar att tvivel inte är trons motsats. Även en tvivlare kan vara en kyrkobyggare. Tomas byggde och i konsten avbildas han ibland med ett vinkelmått. Han är murarnas, snickarnas och arkitekternas skyddshelgon.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

20 december 2007

20 december Brygubbens Adventskalender

Han var en märklig man, författaren och konversatören Samuel Johnson. Det påstås att han med Shakespeare är den mest studerade engelskspråkiga författarna och hans inverkan på det engelska språket har varit betydande. Så hävdar kännarna.

Samuel Johnson var en människa av det anglosaxiska 1700-talet. Han föddes 1709 och dog 1784. London var hans hemstad.

Knut Hagberg, som har översatt delar av hans texter till svenska, beskriver honom som en radikal konservativ. Han tog ställning för de upproriska irländarna och var motståndare till slaveriet. Som oberoende författare levde han enligt sina biografer ett enkelt liv. På äldre dagar fick han det bättre tack vare en statspension. Av statens lön gav han det mesta till fattiga och fortsatte sitt enkla liv. Hagberg karaktäriserar Samuel Johnson som en häftig och disharmonisk, troende kristen, lärd och genialisk. En personlighet med egenskaper som sällan möts i en människa i vår egen tid.


Han längtade till Medelhavet, men kom aldrig dit. Dock skrev han: En människa
som inte har varit i Italien har alltid en sorts mindervärdighetskänsla,
eftersom vederbörande inte sett vad man kan begära av en bildad människa. Det
riktiga målet med resor är att se Medelhavets stränder. Vid Medelhavets kust har
historiens fyra skapande välden varit belägna: Assyrien, Persiens, Greklands,
roms. All vår religion, huvuddelen av vår rättstradition, det mesta av vår
konst, i stort sett allt som utmärker oss framför barbariet, det har vi fått
från Medelhavets stränder.

Nästa år, den 18 september, är det 300 år sedan Samuel Johnson föddes. Så det finns anledning att anta att det jubileumsåret 2009 kommer att sägas och skrivas mer än vanligt om honom och hans verk.

Samuel Johnson blev som konversatör mycket uppskattad i sin tids salonger. Hans aforismer formulerade i stunden lade människor i hans närhet på minnet och många tecknades ned.

Den som gör sig själv till ett kreatur, han slipper plågan att vara människa.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

19 december 2007

19 december Brygubbens Adventskalender

I Svenska Dagbladet startade på Idagsidorna en ny artikelserie idag. Jag läste del 1 till frukosten. Jag och min tro, är temat. Så passande inför jul, när många människor verkar ha det lite lättare att släppa tro och rit inpå livet.

Artikelserien ska tydligen handla om Gud i vardagen. Det kan bli bra. Redan imorgon kommer nästa artikel om Punam Bhatnagar som är hindu. Redaktionen för Idagsidorna välkomnar läsarna att mejla in bidrag: Hur ser din vardagstro ut?

Vardag med tro gör vardagen hel och tro till helgen gör mig söndagsglad.

I den första artikeln är det en pensionerad lärare som heter Astrid som rakt upp och ner berättar om sin vardagstro. Hennes boktips i en faktaruta ger en aning på en människa vardagsnära och samtidigt fritt reflekterande människa. Hon rekommenderar läsning av författarna Ulla Isaksson, Torgny Lindgren och Owe Wikström.

Artikeln rymmer en dikt som ligger nära bönens form.

Herre, jag vill inte ha Dig i en liten ask
Men jag vill att du skall ha mig i Dina händer
I Dina levande händer
och i Dina tankar som är så
mycket högre än mina tankar
som himlen är högre än jorden

Goda ord för oss som kan få för oss att det vore bekvämt om både människor och gudar kunde fackas in och hålla sig inom ramarna, vara lätta att bestämma och nåla fast på en skala.

När kristna världen över firar jul om några dagar återkommer berättelsen om den Gud som gör tvärtom: är stor och blir liten. Är oåtkomlig och utlämnar sig.

Om Jesus bara var en människa är allt detta galenskap och borde förbjudas. Men det drama som julen handlar om har inte den mänskliga begränsningen. Det är en tur. Närmare bestämt en himla tur.

På Svenska Dagbladets nya Idagsajt finns alla artikelserier flera år tillbaka.

Ikonen är avfotograferad vid en utställning i Uppsala domkyrka tidigare i år. Konstnären heter Lars Gerdmar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

18 december 2007

18 december Brygubbens Adventskalender

"Det är alltid vanskligt att försöka giva en skildring av det kyrkliga läget. Statistikens möjligheter att giva oss klarhet äro begränsade. Evangeliets har vägar, som icke utan vidare kunna kartläggas."

Med de här orden inleder biskop Gustaf Aulén kapitlet Kyrklig nedgång och kyrklig förnyelse i sin bok Spaningstjänst. Aulén var biskop i Svenska kyrkan för Strängnäs stift. Boken kom ut 1939 och kapitlet var från början ett föredrag som biskopen hållit i Strängnäs och Borås samma år.

Han talar till folk i kyrkan sex år efter det att han vigts till biskop för Strängnäs stift. Redan 40 år tidigare hade han avlagt sin examen i filosofi vid Uppsala universitetet. 1914 tillträdde han professuren i systematisk teologi vid Lunds universitet. Först 1977 avled han 98 år gammal. Hans kyrkotjänst hade en bredd och ett djup som har få motsvarigheter.

Så här beskriver han Svenska Kyrkans nedgång vid 1800-talets slut:

"Gudstjänstenbesöken minskades starkt, mångenstädes i vårt land på ett rentav katastrofalt sätt. Ännu mera katastrofalt var nedgången i fråga om nattvardsfirandet. Det kan ifrågasättas, om nattvarden överhuvudtaget i någon kristen kyrka haft så svag ställning som den fick i den svenska kyrkan vid denna tid. Antalet odöpta började växa, alldeles särskilt i mellansvenska trakter."

"Vi kunna, om vi vilja försöka förstå det i själva verket tragiska läget, ha anledning att observera följande tvenne omständigheter. Det förefaller för det första som om man alltför mycket fäst sig vid den teoretiska oppositionen mot religionen, man blev alltför mycket benägen att döma det hela från denna synpunkt och kunna icke klart se, att de avgörande frågorna i grunden lågo på helt annat håll, att de i själva verket hörde den praktiska etiken till. Ytterligare måste det fastställas, att en huvudorsak till kyrkans passiva inställning låg i den individualistiska kristendomstolkningen som dominerade."

Mot denna och flera teckningar av 1800-talets slut och det följande sekelskiftets nedgångstid för Svenska Kyrkan berättar biskopen för sina åhörare och läsare om det han ser som en kyrklig förnyelse.

"Kyrkan har blivit starkare medveten om evangeliets samfundsförpliktelser än den förut var. (...) det betyder, att kyrkan kan annat än känna förpliktelsen att söka fungera såsom ett samhälleligt samvete"

Biskopen berättar om att flera går till nattvarden och att kollekterna ökade. Han beskrev den avspänning han menade utvecklats i relationen mellan Svenska Kyrkan och andra samfund, mellan kyrkan och samhällslivet med akademier och kultur.

"Intrycket av det nutida läget skulle måhända kunna sammanfattas sålunda: den kyrkliga nedgången var ett faktum - förnyelsen är ett frågetecken."

"Ingen livsrörelse i kristenhtens historia har varit utan sina risker. Det är givetvis kyrkans uppgift att hava blicken riktad på dylika risker och att med stöd av sin rika erfarenhet genom seklerna söka avvärja dem. Med den största risken ligger för kyrkans vidkommande i en avspärrning, som låter det liv Anden verkar draga förbi och som därmed tjänar, icke gemenskapen, utan splittringen. Kyrklig förnyelse är icke något som framskapas av människor. Den är ingen arbetsprestation. Vi kunna icke taga den, endast få den som gåva. Vi kunna icke få den utan att mottaga den. Och vi kunna icke mottaga den utan vaksamhet och beredskap. Här gäller det apostoliska ordet: I mån med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning --- ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske."

Historien upprepar sig aldrig. Men för den kristna kyrkan, dess församlingar och medlemmar gäller ännu och framgent att den rika erfarenheten, arvet ska brukas till vaksamhet och beredskap.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

17 december 2007

17 december Brygubbens Adventskalender


I dig blev den store Guden en liten pilt. Det var den heliga Birgitta som sa så om Maria, Gudsmodern. Och orden blev titel på den samling med Birgittas uppenbarelser som Ebba Witt-Brattström gav ut till Birgittajubiléet 2003.

Den store Guden gör sig liten. För Birgitta var bilden av barnet i stallet mycket viktig. Och hennes beskrivning av hur det såg ut där i den första julnatten gjorde stort intryck på många. Så att kyrkokonsten ändrades. Bilderna av Maria, Josef och barnet i krubban blev inte de samma som för efter henne uppenbarelser. Så som det "ska" se ut i en julkrubba, så var det uppenbarat för den heliga Birgitta.

Så om det är på beställning av Coca-Colas reklamchef vi fick en stor och rund tomte med skägg och dräkt, är julkrubban mer förbunden med en kvinna som hade koll på julens egentliga mening.

Du har väl koll på lådan med din julkrubba, så att du hittar den och ställer upp den på söndag. Dan före dan, som är 4:e söndagen i advent, är väl en lämplig dag.

Har du ingen julkrubba, önska dig en i julklapp. Eller köp en nu i veckan eller på rean. För många är det en grej att samla på nya figurer och andra saker till familjens julkrubba. Kul att ha något att spana på när man går på loppis eller är ute i världen och ser sig omkring.

Alla kyrkor ska ha en julkrubba. Finns det ingen i i din kyrka, så säg till.

Figurerna på bilden är skapade av konstnären Eva Spångberg och står nu i advent och över julen i Andreaskoret i Uppsala Domkyrka.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

16 december 2007

16 december Brygubbens Adventskalender


Idag fyller transistorn 60 år. Från första åren av tillverkning av transistorer i massupplaga har priset gått ner en hel del, får man säga. Jämfört med för 40 år sedan är priset endast en miljondel. Om priset på bilar skulle gjort samma resa, då skulle du kunna handla en ny bil för mindre än en krona.

Något slarvigt kan man säga att en dator tänker med transistorer. De första transistorerna mättes i centimeter. Idag är de krympta mer än en miljon gånger. Faktum är att flera hundra transistorer ryms på en yta lika liten som en cellen i våra kroppar.

John Bardeen, Walter Brattain och William Schockley vid Bell Laboratories i USA som konstruerade den första transistorn behövde bara vänta till i slutet av 1950-talet för att få ta emot Nobelpriset i fysik. Deras forskning länkade tillbaka till i alla fall 1920-talet.

Med transistorn kunde de energikrävande, ömtåliga och stora elektronrören ersättas. De integrerade kretsar - datachip - som är en del i grunden för datorn förutsätts av transistorn. 2009 är det dags att 50-årsjubilera datachipet.

Transistorn används både för att förstärka och koppla om elektricitet.

Först efter 1971 när fler än 2.000 transistorer kunde samlas på en liten platta till en mikroprocessor blev det fart på masstillverkning av datorer. Men jämfört med idag var det fortfarande en begränsad tillverkning. I USA tillverkades mindre än 70.000 minidatorer totalt 1976.

Tranistorn nådde inte en massmarknad först med persondatorer. Däremot visades den första transistorradion i Sverige 1954. Också i radioapparaten hade elektronrören kunnat ersättas. Priset var högt och skulle motsvara 2 500 kr idag.

De billiga och små transistorerna finns nu runt omkring oss i små och stora prylar. Resultat av beräkningar visar att det varje år produceras 350 miljoner transistorer per varje levande människa i världen.

Billigare och fler lär transistorerna bli framöver. Försök med att trycka integrerade kretsar och på så sätt ersätta kisel (smält sand) som material vid tillverkning går över i produktion. Ett användningsområde är s.k. RFID-etiketter, små billiga microschip som inte behöver egen ström och ändå fungera och läsas av.

Användningen av RFID-etiketter öppnar spännande och sannolikt nyttiga tillämpningar. Men också det som oroar, inte minst för att ett missbruk kan inkräkta på den personliga integriteten.

I en "märkt värld" kommer ingen undan...

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

15 december 2007

15 december Brygubbens Adventskalender

Dagens namn är Gottfrid. Vid förra sekelskiftet förvånande nog ett av de 100 vanligaste pojknamnen.

Gottfrid Billing hette en man som 1881 blev teologiprofessor i Lund och tre år senare Svenska Kyrkans biskop i Västerås . Ett stift som i veckan som gick höll en gigantisk anställningsintervju inför val av ny biskop. Jo, det har varit ett par stycken eller så efter biskop Gottfrid. Han återvände till Lund 1898, men inte till professorsstolen utan för att bli biskop där istället. Det här var på den gamla tiden när teologer också blev ledamöter av Svenska Akademin. Biskop Gottfrid blev det 1900 och stolen behöll han fram till sin död, ett kvartsekel senare. Den som idag innehar stolen (nr 15) är en som bojkottar De adertons möten, nämligen författaren Kerstin Ekman.

Samma år som Gottfrid blev akademiledamot prästvigdes hans son Einar. 1920 blev samme Einar biskop i Västerås, där han som tonåring bott med sin far biskopen och resten av familjen.

Einar Billing tillskrivs begreppet "den religiöst motiverade folkkyrkan". Undrar just vilka de religiösa motiven för folkkyrkan är idag, den 15 december 2007? Att det finns de inom Svenska Kyrkan som motiverar folkyrkan politiskt är en helt annan sak. Förstås.

Biskop Gustaf Aulén skriver i minnesboken över Einar Billing:

"Under det begynnande 1900-talet dominerade alltjämnt individualistiska tankegångar, såväl inom kulturlivet i allmänhet som på det religiösa och teologiska området. Uppsalateologin hade sedan länge intagit en reserverad hållning i kyrkofrågan. "

Något av detta går nu igen 100 år senare. Teologer - inte bara studenter och lärare i Uppsala - med individualistiska tankegångar dominerar scenen. Kyrkofrågan ägnas för liten uppmärksamhet.

I sitt eget Herdabrev skrev Einar Billing:

"... icke hela vagnslaster av kulturella, sociala, ja, ens av socialetiska vinster uppväga förlusten av ett uns i religiös intensitet och koncentrationskraft."

Om läget för Svenska Kyrkan 2007 på flera sätt har paralleller till hur det stod till 100 år tidigare, så finns det också det också likheter i analysen. Billings citerade ord har stor aktualitet.

När folkkyrkan inte har tron som grund så faller den obönhörligt. Också Billings invändningar mot föreningskyrkligheten finns det anledning att idag ta del av och reflektera över. Var finns föreningskyrklighetens förespråkare idag? Jo, bland de som ser Svenska Kyrkan som en åsiktsgemenskap. Bland de som vandrar omkring med sina checklistor med åsikt efter åsikt som ska besvaras rätt av den som ska befinnas värdig.

En huvudsak för Einar Billing var att kyrkan är syndernas förlåtelse. Förlåtelsen kopplade han till Martin Luthers kallelsebegrepp. Med den kopplingen kunde han säga: "I samma mån som syndaförlåtelsen nedsjunker till ett opiat, krymper kallelsen till ett yrke." Och vidare: "Slappheten är den lutherska kyrkans arvsynd."

I en psalm till Andra söndagen i Advent skrev Einar Billing:

I klentrogna hjärtan, vi klagen I så?
Sen kring er och lären omsider
Den liknelsens mening och tydning förstå,
Som täljs er var gång, när det lider
Från vintriga månader, långa och grå,
Mot vår och mot sommar omsider

Vilket berättigande hade då denna kyrkohistoriska återblick apropå dagens namnsdagsbarn Gottfrid? Det får du som läser avgöra. Själv tar jag och värmer på glöggen. Skål för folkkyrkan.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

14 december 2007

14 december Brygubbens Adventskalender

Enligt den katolska helgonkalendern äras Johannes av Korset idag på sin dödsdag. Denne spanske kyrkolärare är en av kristenhetens största mystiker genom tiderna.

Tillsammans med den heliga Teresa av Avila reformerade han karmeliterorden på 1500-talet. Han föddes 1542 och dog 49 år gammal. Flera av hans mest berömda dikter är översatta till svenska av Hjalmar Gullberg. 135 år efter sin död helgonförklarades Johannes av Korset och 1926 fick han titeln kyrkolärare.

Dag Hammarskjöld, som under senare år fått en renässans mycket tack vare Svenska Kyrkans förre ärkebiskop KG Hammar, kände väl till Johannes av Korset och hans skrifter.

Hammarskjöld skriver i Vägmärken:

"De som i 'Guds förening med själen' dömts att vara jordens salt - ve dem, om de mister sin sälta." (sidan 84)

"Guds förening med själen" är starkt förknippat med Johannes av Korsets undervisning och Hammarskjöld använder uttrycket på flera ställen i Vägmärken.

I en samling meditationer med titeln Vägen valde dig skriver biskop KG Hammar:

"Så är tro inte språkliga formler för vad jag tänker om livet, Gud och meningen. Tro är Guds inneboende, »Guds förening med själen«, att vara ett med Gud. Men samtidigt är tro att leva inför Gud, i relation till Gud, i frihet och oberoende. Hela tiden handlar det om ett val, valet att leva öppet och mottagande, närvarande i ögonblicket.Tro och liv hör samman. Gud är livets, kreativitetens och kärlekens Gud. Den som säger sig tro på Gud kan inte samtidigt ställa sig utanför livet, kreativiteten och kärleken. Tro är att låta Gud vara Gud i mitt liv, låta Gud vara den handlande, låta Guds handlingar prägla livet."

Den här beskrivningen av en troende människa är förstås väldigt otidsenlig. Med sin frihet från samtidens bindningar kan den istället läsas som en länk i en kedja genom alla tider.

Det är inte lätt att låta Gud ta så stor plats i mitt liv att mina handlingar blir ersatta, att min kreativitet byts ut mot en annans.

Gud tar väldigt stor plats. Det har sin poäng att det gudomliga kommer mig till mötes i julnatten som ett litet barn. Det blir på något sätt överkomligt på så sätt. Om jag nu böjer mig ned där vid krubban. Han kan ju inte gå själv, eller resa sig upp en gång.

Människor i arbete, ute på en äng med får eller i kassan på ICA, får av en budbärare veta att Gud har kommit till deras värld. Lärda forskare ser tecken, på att världen står och väger. De tar risken att göra sig löjliga och går för att se om det verkligen är sant.

Om tio dagar står en kyrka nära dig öppen. Berättelsen om vad som hände den Heliga Natten ska ännu en gång läsas. Förbanna inte mörkret. Gå och tänd ett ljus i julnatten. Förbanna inte barnet. Gå och se Världens Ljus. Låt Gud bli ett med dig - om så bara i den stunden.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,





13 december 2007

13 december Brygubbens Adventskalender

Lucia - dagens ljusdrotting - var som bekant från Syrakusa på Sicilien. En ö att upptäcka och återvända tid.

Syrakusa grundades av grekerna och här bodde den berömde matematikern Arkimedes. Han föddes 287 och dog 212. Inte så märkligt som det kan se ut, eftersom det var före vår tideräkning det hände.

På norra sidan av ön ligger staden Cefalú. Katedralen här är inte lika stor som den i huvudstaden Palermo och mosaiken inte fullt lika bedövande som i Monreale, men den smäller ändå högt. Torget framför och gränderna omkring förstärker upplevelsen och dragningskraften. Precis utanför stadsmuren finns en sandstrand som mer än duger för den soldyrkande.

Siciliens historia är fylld av våld och mord ända in i vår egen tid med maffian. Men samtidigt berättar historien om tider av kulturmöte med intresse och respekt för det främmande.

Cefalú kan som flera resmål runt medelhavet uppfylla mitt krav: Här ska ha bott människor i 1000 år innan jag kommer dit.

1131 började katedralen i Cefalú att byggas på uppdrag av den normandiske kungen Roger II. Året före hade han förenat Sicilien med Neapel och låtit sig krönas till kung över hela härligheten. Under 1800-talet kallades riket lustigt nog Kungariket de Bägge Sicilierna. Farfar till Roger II var Tankred av Hauteville. Han var ättling till de vikingar som på 900-talet hade bitit sig fast vid Engelska kanalen.

Sture Linnérs bok Sicilien - Strövtåg i rummet och tiden - är en lika kärleksfull som lärd berättelse om Lucias, Rogers och Gudfaderns ö.

Linnér beskriver den stora mosaiken med Kristusbilden i Cefalúkatedralen som den kanske mest sublima bilden av Jesus i hela den kristna konsten "måhända vid sidan av den i Dafnekyrkan när Aten."

För övrigt tror jag att det skulle vara välgörande om den som tvärsäkert i någon riktning uttalar sig om vad kyrkostyrelsen för Svenska Kyrkan yttrat om den statliga utredningen om äktenskapslagstiftningen först läser hela yttrandet (pdf). Den om inte är lika tvärsäker kan unna sig att hoppa över det.

Själv blir jag vanligen mindre tvärsäker på allt som jag försöker lära mig något om, av att lyssna på olika röster och läsa mig till vad de tagit reda på som är mer flitiga och insiktsfulla än jag själv.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

12 december 2007

12 december Brygubbens Adventskalender

Jag hoppar över lussevakan i år. Det har av någon anledning med tiden blivit tradition. Och inte behöver man känna sig gammal för det. Lussevaka verkar inte till närmelsevis vara den stora grej idag som det var på 70-talet.

Julens färg är rött. Men inte den magetaröda som Telia och det Deuche Telekom brottas om rätten till i dessa dagar. I Sverige är det ännu ovanligt att med en registrering skydda en färg. Löfbergs Lila har rätten till den nyans av lila man använder. Ljud kan också skyddas. Harley Davidson är det mest kända exemplet.

Googlade på Magenta och fick den typ av lustiga uppmaningar till höger som profiteringen på Traderas varumärke för med sig:

Röd magenta
Fynda Röd magenta här
Köp Röd magenta på Tradera nu!
Tradera.com


Frågan är om tomten borde vända sig till PRV för att säkra sin röda färg och sitt "Finns det några snälla barn?" Men det kanske är försent. Min kollega från för Helena, hon har bloggat om att tomten inte sköter sitt varumärke som han borde. Helena är förstås med sin tid och gör sin observation av en tomte utanför en Icabutik som inte håller masken.

Ett tips till dig som får en inbjudan som du har för avsikt att tacka nej till. Säg som Oscar Wilde: Jag måste avböja er inbjudan på grund av ett kommande evenemang.

Tycker du inte att detta passar sig, varför inte dra till med: Tyvärr kan jag inte komma, därför att jag har fått en släng av prepatellar bursit. Risken är förstås att din gästfrie vän veta vad det betyder eller slår upp och läser: skurknän.

Sista ordet för idag var också James Joyces absolut sista: Är det ingen som förstår?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

11 december 2007

11 december Brygubbens Adventskalender

Hans namn betyder betvingaren. Påven Damasus I var född i Spanien 304 och det var han som gav den helige kyrkoläraren Hieronymus det viktiga uppdraget att göra nya översättningar av Bibelns böcker från hebreiska och grekiska till latin. Damasus var påve 366-384.

Hieronymus själv var romare och född 340. Han blev Damasus förtrogne under dennes sista år som påve. Han skaffade sig en hel del motståndare inom kyrkan och när Damasus dog flydde han Rom. Hieronymus dog i Betlehem 420 (se där lite julanknytning) men är begravd i Santa Maria Maggiore i Rom.

Under Damasus tid övergick kyrkan från att fira gudstjänst på grekiska till latin. Han var en fajter som fick leda kyrkan under en tid där han periodvis hade en motpåve.

Dagens turister i Rom som besöker katakomberna bör skänka Damasus en tanke, eftersom han ägnade sig åt att rusta upp och utsmycka katakomberna.

Hieronymus skrev om sin vän och påve efter hans död:

"Han var en underbar människa som ägde kunskap om de gudomliga skrifterna. Han var en jungfrulig kyrkas jungfruliga lärare."


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

10 december 2007

10 december Brygubbens Adventkalender

Nu är det bara två veckor kvar till julafton. När julnatten är som mörkast går människor över hela världen till kyrkan för att se det som Guds budbärare - änglar och profeter - hade lovat:

Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.


Människorna i mörkret ska se ett stort ljus och ett nyfött barn lagt i krubban där stallets djur hade hoppast på något att äta. Less is more.

Det krävs en del för att säga nej till ett barn. Vilka är drivkrafterna som kan få vuxna människor att lägga ned tankemöda och tid på att aktivt ta avstånd från det nyfödda barnet? Vad gör dem så angelägna att hindra andra barn från ett möte med guden som gjort sig så liten och maktlös?

Kyrkor är byggda som tecken på att det finns en Gud som gjort sig liten och kommit människan till mötes. Kyrkorum är till för att konkretisera det obegränsat goda. Den som har ansvar för en kyrka och inte gör sitt bästa för att göra det gudomliga mötet så konkret som det behöver vara, den begår ett misstag.

Djävulen går gärna till kyrkan. Bara man inte talar för mycket om Jesus och tar hans ord om tjänande på allvar. *

Kyrkorna är noder i ett nät som täcker globen bättre än något GPS-system. Kyrkorna kallar: Kom, alla som bär på det tunga i livet. Kom och byt ut allt det där mot frid och fred. Kyrkorna sänder: Gå ut vardagen och världen för göra en insats. Gör tjänst efter förmåga och gör det med glädje.

Glädjefull jul är gratis. Så det är bara att tacka och ta emot.


* Olov Hartman i sin bok Livsträdet

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

09 december 2007

9 december Brygubbens Adventskalender


Den som inte har någon lutfisk har säkert hittat på något annat sätt att idag börja julstöka. Två korta veckor är det kvar till jul.

Jag själv har inte lagt något i blöt. Inte heller har jag slaktat någon julgris eller börjat brygga mitt julöl. Se där vilken traditionslöshet, trots att det är Annadagen just idag.

Däremot lyser adventsstjärnan i ett av fönstren och i alla de andra står en adventstake. Nils-Arvid Bringéus berättar i sin bok Årets festseder att den första adventsstjärnan i rött papper ska ha kommit till Sverige med den tyska Julia Aurelius 1912. Hon tog själv hem många stjärnor från Tyskland och delade till vänner och bekanta. Först 1934 började en grossist med import i större skala. 1944 hade importen ökat till ett par hundra tusen.

Det var också 1934 som den första elektriska adventsljusstaken lyste upp ett fönster. Hos lagerarbetaren Oscar Andersson i Landala. Svärsonen Hans Ahlquist har lagt ned mycket energi på att göra det känt att just hans frus pappa var den som hittade på adventljusstaken med samma slags ljus som i julgransbelysningen. På egensnickrade webbplatsen adventsljusstaken.se berättar han hela historien bakom den ljusstake som svenska Philips började massproducera inför julen 1939.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

08 december 2007

8 december Brygubbens Adventskalender

Ljuset kommer från öster, från Orienten. På gamla kartor var orienteringen sådan att öster var uppåt. Det hörs på ordet att det är så det har varit.

Med öster som "kartnorr" hamnar norr till vänster och söder till höger och väster nedåt. Det blir som i kyrkan.

Advent är en förberedelsetid och därför en passande tid att vrida och vända på saker och ting, på tankar och föreställningar.

What if? är en bra fråga.

Tänk om det faktiskt den kristna tro som sammanfattas i den apostoliska och för den del den lite längre och lite mer omständliga nicenska är sant. What if Maria tog emot ängelns, den gudomliga budbärarens besked och Jesus är avlad av den Heliga Anden?



Andra bloggar om: , , , , , , ,

07 december 2007

7 december Brygubbens Adventskalender

Han hade ingen tanke på att bli kyrkoledare, den där guvernören i Ligurien som 374 valdes till biskop. Troligen var han född i Trier 339, så han var i 45 års åldern när han blev biskop av Milano. Han namn var Ambrosius och han är en av kyrkohistoriens allra främsta.

När folket ville ha honom till biskop var han inte ens döpt. Så det måste ordnas innan han kunde vigas till biskop.

Dopundervisning och bibelkommentarer var det han satsade på i sin biskopsgärning. Finns det
något viktigare för en biskop 2007 i Svenska Kyrkan att prioritera? Sannolikt inte.

Ambrosius gjorde sig känd för att var sträng mot de som hade makten och mild mot de nödlidande. Vilket föredöme. Sträng mot den ekonomiska makten, mot den politiska och mot mediemakten ska en biskop av idag vara. Mild mot de som inte har något företrädare i opinionsbildningen och mot dem som ingen lyssnar på.

Ambrosius skapade gudstjänster som beskrevs som vackra och han var den lyssnande predikanten.

Han sa:

Bättre att vara god, även om det medför bekymmer, än att vara omänsklig.

Röda Korsets kramkampanj verkar gå bra. Det är roligt och insamlade pengar behövs. En undersökning visar att det inte är så många chefer som blir kramade. Tänk på att du har den chef du är värd. Möjligen en bättre. Så överväg allvarligt att ge henne eller honom en kram, när du kommer tillbaka till jobbet på måndag. Och om det behövs kan du viska i örat: Du har de medarbetare du är värd. Möjligen till och med bättre.

Om inget oförutsett inträffat idag så har Operahuset La Scala traditionsenligt premiär på nya säsongens program. Det är Tristan och Isolde som spelas på Ambrosius egen dag. Han är förstås staden Milanos skyddshelgon.

Världens Frälsare kom här. Så börjar en älskad psalm som nu i jul kommer att sjungas i många kyrkor. I Sverige och världen. Texten är skriven av den helige kyrkofadern Ambrosius.

Apropå biskopar. Svenska Kyrkan i Västerås stift ska få en ny biskop. Valet sker i början av nästa år. En av kandidaterna är så aktiv dessa dagar att det talas om något så ovanligt i sammanhanget som en valkampanj.

Det är inte många år sedan det inte ens var kotym att en biskopskandidat gjorde den slags programförklaringar som allehanda enkäter och hearingar nu gjort till regel mer än undantag. Men att hålla möten som kan värva röster är möjligen något för innovativt. Det är inte säkert att det går vägen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

06 december 2007

6 december Brygubbens Adventskalender

Dagens förebild är en man som var biskop av Myra, som ligger i dagens Turkiet.

Han hette Nikolaus och var from redan som barn. Legenden berättat att han inte lät sig ammas på fredagar, som är en kristen fastedag. När han blev vuxen använde han sitt arv till goda saker. Han räddade med hemliga guldgåvor en fattig grannes döttrar som annars skulle fått gå på gatan.

Han var inte helt med på att bli vigd till biskop i Myra. Men i den egenskapen detlog han i alla fall i det viktiga kyrkomötet i Nicea, där han protesterade mot prästen Arianus villolärare. En insats som gav honom tillnamnet Bekännare.

När han dött blev han begravd i en marmorgrav. Ur den kom det både vatten och olja. En länkande olja som botade många. Mer än 700 år senare skeppades hans stoft till den italisensa staden Bari. Där finns relikerna fortfarande i katedralen.

Nikolaus avbildas antigen barhuvad och biskopsklädd eller som i västerliga kyrkor med tre guldkulor i handen eller en bok.

Ibland har han ett träkar med tre pojkar intill sig. Det har med en legend att göra. Nikolaus ska ha återupplivat och döpt tre pojkar som en världshusvärld dödad, styckat och gömt i karet för nedsaltning av kött.

Man kan tänka sig att den här avbildningen av Nikolaus kan göra att han förväxlas med det svenska växjöhelgonet S:t Sigfrid och hans systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman som också hamnade i ett kar.

S:t Nikolaus är sjömännens skyddshelgon, men också skyddshelgon för parfymhandlare (har med den läkande oljan att göra), barnen (som jultomte), jungfrur (grannflickorna han räddade), korgossar, spritbrännare, skoputsare, resenärer och många fler. Han är äktenskapets beskyddare också denne populärare man.

Hoppas många skolbarn får träffa Nikolaus när de har en rolig och högtidlig avslutning på terminen nu inför jul.

Den 6 december är Finlands sak vår, på landets självständighets och nationaldag. Utanför mitt fönster vajar den blåvita flaggan. Hyvää Suomi!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

05 december 2007

5 december Brygubbens Adventskalender

Dagens 80-åring är den thailändske kungen Bhumibol Adulyadej. Han har i alla fall dagens roligaste namn. Farbrorn är faktiskt född Cambridge, USA. Farfar hette Chulalongkorn och var i Sverige 1897 för att gå på världsutställningen i Stockholm. I Utanede i Ragunda kommun finns en paviljong till hans ära.

Bhumibol Adulyadej, Rama IX firade förra året 60 år på tronen och är med en rekordregent.

I min ungdom kunde grå dagar livas upp med ett bläddrande i telefonkatalogen. Den katalog som villa- och radhusboende med fördel kan avbeställa. Rädda en bit av skapelsen här. Att trycka ut döda djur och växter på söndermalda träd i miljonupplaga, när samma uppgifter finns lättsökta på nätet är passé.

Ett kul namn var Gumenjuk. Så hette en dam i Örebro i efternamn. Undrar om hon lever och har hälsan? Det har i alla fall äktaparet von Stryk i 08-området.

Ord och språk är ett glädjeämne. Igår kom senaste numret av Språktidningen i brevlåda. Den är värd sitt papper och sin tryckfärg. En artikel handlar om hon, han eller könsneutrala hen. Jag tror faktiskt att jag ska testa att använda hen.

I Språktidningens senaste nummer en kul artikel om smeknamn genom tiderna, skriven av den spirituelle Fredrik Lindström.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

04 december 2007

4 december Brygubbens Adventskalender

Ansjovislåndan, mer känd som Janssons Frestelse, kan vara hotad. Det lär nämligen råda brist på den skarpsill som blir till ansjoviskonserver. Och efterfrågan är mycket stor inför julen. Att årets samlade fångst är hyfsad hjälper inte, eftrsom det är förra årets fiskar som ligger i burkarna.

Ansjovis är också en fisksort, men när den hamnar på burk då kallas den för sardell. En annan firre är sardinen, om vilken Werner Aspenström skaldat:

"Sardinen vill att burken öppnas emot havet."

Så då vill det väl inte öppnas emot jul, eller?

Men Jansson, vem är han? Det finns minst två historier med Lindeman (Hans Alfredson) som kommer sanningen mycket nära. I alla fall den sanning jag vill veta av: Tillagar man en tillräckligt stor Janssons Frestelse för att få plats i den själv, ja då finns det chans att få skaka hand därinne i ansjovislådan med herr Jansson i egen hög person. Eller snarare låg person - för det är en liten karl det handlar om även om han gett namn åt en rätt som fått stor spridning.

I adventstid meddelas också att saffran är en bristvara och att vetemjölet har blivit dubbelt så dyrt på ett år. Saffran kostar nu nästan 20 000 kr kilot. Och smöret kostar mer. Ett paket Bregott för 24:90 kr.

Och inte hjälper det att sälja smöret heller, för då tappar man väl pengarna. Oj, oj.

Nej, imorgon får jag skriva om något annat och mer uppmuntrande.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

03 december 2007

3 december Brygubbens Adventskalender

Nu är det tid för äventyr. Dagen efter första söndagen i Advent och tiden fram till juldagen borde få vara lite äventyrlig, för advent och eng. adventure är ord med nära släktskap.

Idag firas helgonet Frans Xavier. I en liten krets kring Ignatius av Loyola var han med om att grunda Jesuitorden.

Frans Xavier reste till indiska Goa för att sprida evangelium redan innan jesuiterna blev en av den romersk katolske påven godkänd orden. Xavier reste vidare till sydostasien, till Japan och Kina. Efter tio års arbete och resande dog han 46 år gammal i feber 1552 utanför Macao. Men han är begravd i Goa. 1622 helgonförklarades han.

En nutida munk, inte jesuit men dominikan, är Anders Piltz. Läsning av det som producerad av denne bildade man rekommenderar jag varmt. T.ex en krönika i allkristna dagstidningen Dagen från i tordags: Kunskap är aldrig fel

Om det inte hade varit kalenderperiod så hade jag bloggat om en annan sak idag. Då hade jag tipsat om att Svenska Dagbladet nu lagt ut 200 artiklar på webben. Här finns alla artiklar frå n 2004 och framåt. Och mycket är väldigt läsvärt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

02 december 2007

2 dec Brygubbens Adventskalender


Idag har jag firat Första söndagen i Advent i S:t Angars kyrka. Det var i det närmaste fullsatt. Trots att en och annan student i den här unga församlingen säkert hade åkte hem till familj och vänner för en helg som denna.

Albertssons Första Tes har i högsta grad med just den här söndagen av alla på kyrkoåret att göra. För den lyder så här:

Varför kommer folk till kyrkan på Första Advent? Jo, för de har varit där förut.

Folk i allmänhet är inte så dumma. Har de varit med om något de gillar, som berörde dem, då vill de vara vara med om samma sak igen. Många, många ser fram emot att fira advent i en kyrka med de kända psalmerna och sångern, de bekanta bibeltexterna, med alla ljusen, ja med hela "paketet".

Många har idag gett ett leende till ett bekant ansikte. Det är gott med ett igenkännande, även om det var ett tag sedan man sågs.

I alla församlingar förbereder man sig extra för den här söndagen och det märks förstås. Därför kommer folk till kyrkan på Första Advent.

Albertssons Andra Tes blir högaktuell om en vecka. Den lyder så här:

Varför kommer folk inte till kyrkan på Andra Advent? För de har varit där förut.

För många som sökts sig tillbaka till sin kyrka söndagen efter starten på Advent och kyrkoåret har inte upplevt samma igenkänning, samma engagemang och samma delaktighet.

Det blev inte detsamma när det inte var lika mysigt trångt i bänkarna. Psalmerna var svåra att sjunga med i. Kören hade fått ledigt och det ar knappt några ljus tända, bara några på altaret. Och visst kändes det som att prästen inte var like engagerad i sin predikan den här söndagen som veckan innan?

Att gå i kyrkan precis varje söndag, 52 veckor om året, är förstås inte normalt. I den mening att de flesta gör det. Men det betyder inte att det skulle vara bra för fler att gå oftare, och inte heller att Albertssons Första Tes skulle kunna smitta av sig på mer än en söndag om året.

Mannen bakom teserna, Ingemar Albertsson , var min ungdomsledare i Örebro på 1970-talet. Han blev sedermera reklamare på flera byråer i Stockholm innan han kom till Arla. Ingemar är också en av Sveriges främsta experter på kelimmattor.

Imorgon 3 december besöker SAP:s partisekreterare Maria Ulvskog björkarnas stad Umeå. Det gör även den moderate partisekreteraren Per Schlingmann. Men Brygubbens Adventskalender imorgon kommer inte alls att handla om att de båda där och då ska debattera med varandra. Nej, det blir ett helt annat ämne.

Till dess: Gott Nytt Kyrkoår!

Imorgon handlar Brygubbens Adventskalender om
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

01 december 2007

Brygubbens Adventskalender 1 dec


Det är inte konstigt att många tror att ordet advent betyder att man väntar. Ordet låter så. Men det är som många andra också det ett låneord i svenskan som kommer från latinets adventus. Och det betyder ankomst.

Med första söndagen i advent som inleds kyrkoåret. Så idag är det kan man säga att den kristna kyrkan firar nyårsafton.

Det handlar inte om vilken ankomst som helst. Ingenting annat än Jesus, Herren Krisus ankomst - Adventus Domini.

Advent kan också kallas Julfastan och är en förberedelsetid inför den stora julhögtiden, precis som fastan för Påsken.

Det här var den första luckan i Brygubbens Adventskalender 2007. Välkommen att öppna en ny lucka varje dag fram till Julafton den 24 december .

Omorgon ska jag berätta om Albertsson Första Tes. Häng med.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,