"Det är alltid vanskligt att försöka giva en skildring av det kyrkliga läget. Statistikens möjligheter att giva oss klarhet äro begränsade. Evangeliets har vägar, som icke utan vidare kunna kartläggas."
Med de här orden inleder biskop Gustaf Aulén kapitlet Kyrklig nedgång och kyrklig förnyelse i sin bok Spaningstjänst. Aulén var biskop i Svenska kyrkan för Strängnäs stift. Boken kom ut 1939 och kapitlet var från början ett föredrag som biskopen hållit i Strängnäs och Borås samma år.
Han talar till folk i kyrkan sex år efter det att han vigts till biskop för Strängnäs stift. Redan 40 år tidigare hade han avlagt sin examen i filosofi vid Uppsala universitetet. 1914 tillträdde han professuren i systematisk teologi vid Lunds universitet. Först 1977 avled han 98 år gammal. Hans kyrkotjänst hade en bredd och ett djup som har få motsvarigheter.
Så här beskriver han Svenska Kyrkans nedgång vid 1800-talets slut:
"Gudstjänstenbesöken minskades starkt, mångenstädes i vårt land på ett rentav katastrofalt sätt. Ännu mera katastrofalt var nedgången i fråga om nattvardsfirandet. Det kan ifrågasättas, om nattvarden överhuvudtaget i någon kristen kyrka haft så svag ställning som den fick i den svenska kyrkan vid denna tid. Antalet odöpta började växa, alldeles särskilt i mellansvenska trakter."
"Vi kunna, om vi vilja försöka förstå det i själva verket tragiska läget, ha anledning att observera följande tvenne omständigheter. Det förefaller för det första som om man alltför mycket fäst sig vid den teoretiska oppositionen mot religionen, man blev alltför mycket benägen att döma det hela från denna synpunkt och kunna icke klart se, att de avgörande frågorna i grunden lågo på helt annat håll, att de i själva verket hörde den praktiska etiken till. Ytterligare måste det fastställas, att en huvudorsak till kyrkans passiva inställning låg i den individualistiska kristendomstolkningen som dominerade."
Mot denna och flera teckningar av 1800-talets slut och det följande sekelskiftets nedgångstid för Svenska Kyrkan berättar biskopen för sina åhörare och läsare om det han ser som en kyrklig förnyelse.
"Kyrkan har blivit starkare medveten om evangeliets samfundsförpliktelser än den förut var. (...) det betyder, att kyrkan kan annat än känna förpliktelsen att söka fungera såsom ett samhälleligt samvete"
Biskopen berättar om att flera går till nattvarden och att kollekterna ökade. Han beskrev den avspänning han menade utvecklats i relationen mellan Svenska Kyrkan och andra samfund, mellan kyrkan och samhällslivet med akademier och kultur.
"Intrycket av det nutida läget skulle måhända kunna sammanfattas sålunda: den kyrkliga nedgången var ett faktum - förnyelsen är ett frågetecken."
"Ingen livsrörelse i kristenhtens historia har varit utan sina risker. Det är givetvis kyrkans uppgift att hava blicken riktad på dylika risker och att med stöd av sin rika erfarenhet genom seklerna söka avvärja dem. Med den största risken ligger för kyrkans vidkommande i en avspärrning, som låter det liv Anden verkar draga förbi och som därmed tjänar, icke gemenskapen, utan splittringen. Kyrklig förnyelse är icke något som framskapas av människor. Den är ingen arbetsprestation. Vi kunna icke taga den, endast få den som gåva. Vi kunna icke få den utan att mottaga den. Och vi kunna icke mottaga den utan vaksamhet och beredskap. Här gäller det apostoliska ordet: I mån med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning --- ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske."
Historien upprepar sig aldrig. Men för den kristna kyrkan, dess församlingar och medlemmar gäller ännu och framgent att den rika erfarenheten, arvet ska brukas till vaksamhet och beredskap.
Andra bloggar om: adventskalender, Svenska kyrkan, biskop, förnyelse, splittring, avspänning, gustaf aulen, brygubben, kyrkan,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar