Nu är det bara två veckor kvar till julafton. När julnatten är som mörkast går människor över hela världen till kyrkan för att se det som Guds budbärare - änglar och profeter - hade lovat:
Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
Människorna i mörkret ska se ett stort ljus och ett nyfött barn lagt i krubban där stallets djur hade hoppast på något att äta. Less is more.
Det krävs en del för att säga nej till ett barn. Vilka är drivkrafterna som kan få vuxna människor att lägga ned tankemöda och tid på att aktivt ta avstånd från det nyfödda barnet? Vad gör dem så angelägna att hindra andra barn från ett möte med guden som gjort sig så liten och maktlös?
Kyrkor är byggda som tecken på att det finns en Gud som gjort sig liten och kommit människan till mötes. Kyrkorum är till för att konkretisera det obegränsat goda. Den som har ansvar för en kyrka och inte gör sitt bästa för att göra det gudomliga mötet så konkret som det behöver vara, den begår ett misstag.
Djävulen går gärna till kyrkan. Bara man inte talar för mycket om Jesus och tar hans ord om tjänande på allvar. *
Kyrkorna är noder i ett nät som täcker globen bättre än något GPS-system. Kyrkorna kallar: Kom, alla som bär på det tunga i livet. Kom och byt ut allt det där mot frid och fred. Kyrkorna sänder: Gå ut vardagen och världen för göra en insats. Gör tjänst efter förmåga och gör det med glädje.
Glädjefull jul är gratis. Så det är bara att tacka och ta emot.
* Olov Hartman i sin bok Livsträdet
Andra bloggar om: advent, jul, adventskalender, julkalender, brygubben, barn, kristendom, tro, kyrka, glädje,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar