26 januari 2011

Kommunicera med respekt och känslighet

Stefan Gelfgren uppmärksammar mig med en bloggpost på att den romersk-katolske påven Benedikt XVI redan i måndags lät publicera en text inför den 45:e Världskommunikationsdagen 5 juni 2011.

Påven Benedikt skriver:
I would like then to invite Christians, confidently and with an informed and responsible creativity, to join the network of relationships which the digital era has made possible. This is not simply to satisfy the desire to be present, but because this network is an integral part of human life. 
The web is contributing to the development of new and more complex intellectual and spiritual horizons, new forms of shared awareness. In this field too we are called to proclaim our faith that Christ is God, the Saviour of humanity and of history, the one in whom all things find their fulfilment (cf. Eph 1:10). 
The proclamation of the Gospel requires a communication which is at once respectful and sensitive, which stimulates the heart and moves the conscience; one which reflects the example of the risen Jesus when he joined the disciples on the way to Emmaus (cf. Lk 24:13-35). By his approach to them, his dialogue with them, his way of gently drawing forth what was in their heart, they were led gradually to an understanding of the mystery.

Påven hänvisar till en de bibeltexter som är sant goda nyheter för den som har kommunikation som sitt särskilda uppdrag. Det är läkaren Lukas detaljerade berättelse om hur två män flyr storstaden och på vägen möter en man som de inte känner igen. De bjuder honom med sig in i världshuset i Emmaus och när de äter tillsammans delar han brödet, de blir hans kumpaner och de känner igen Jesus,  den uppståndne Herren.

Jesus, mästerlig i sin kommunikation, närmar sig de två männen som är mer eller mindre på flykt, han inleder ett samtal med dem och utan att provocera når han bortom utan omvägar bortom prat om väder och vind. Han väcker deras deras engagemang, så att deras rädsla viker undan och de vill och vågar bjuda honom på middag. Där och då sitter de tillsammans på ögonhöjd, ansikte mot ansikte och i all enkelhet delar han mysteriet med dem.

Äkta kommunikation har en mening och en kärna. En avsikt och ett mål. Tro möter tro i relation.

I sin hälsning lyfter påven fram särskilt unga människors betydelse för att med sin närvaro i sociala medier dela det gladaste av alla budskap. Vad hindrar att en eller annan biskop i Svenska Kyrkan tydligt uttrycker sin positiva förväntan på att unga medlemmar i biskopens egen kyrka aktivt kan och bör bidra med sin närvaro och sitt aktiva deltagandet i en kristen mission?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

21 januari 2011

John skrev. Jag skrev. Han skrev igen.

I veckans nummer av Svenska Kyrkans Tidning som delades ut på papper igår fanns en debattartikel av Mats Rimborg, aktiv medlem i Svenska Kyrkan och från Härlanda församling i Göteborgs stift. Han gör ett inlägg i frågan om regleringen av prästers absoluta tystnadsplikt. Det väckte debatt.

I första hand präster hade invändningar mot det Mats skrev. En del hade sakargument, medan andra använde sig av retoriska grepp som brukar sorteras till kategorin härskarteknik. Ett exempel på det senare är Johan Sidén från Vifolka pastorat i Linköpings stift. Han skrev så här på Kyrkans Tidnings webbplats:
Mats Rimborgs farfars farmor var född i Knutby. Kan man verkligen ta en sådan persons åsikter på allvar?
Med tanke på att Knutby i kyrkliga sammanhang är förknippat med religiöst förtryck, våld och mord, så var det väl alldeles tydligt att det var dumt skrivet och nedsättande mot Mats på ett helt osakligt sätt. Taskigt mot knutbybor också. Jag tyckte inte att det borde stå oemotsagt. Så jag skrev på samma sida:
John Sidén är både släktforskare och oförskämd
Och på det skrev han:
Martin Garlöv har alldeles rätt i att jag brukar syssla med släktforskning. Däremot har han alldeles fel när han påstår att jag är oförskämd. I sakfrågan, om prästernas absoluta tystnadsplikt, tycker jag inte alls som Mats Rimborg (vars farfar var präst). Vad beträffar herr bloggaren och åsiktsmaskinen Martin Garlöv (vars far är präst) kan jag inte göra så mycket, han var troligtvis oförskämd redan när han låg i vaggan.
Det är min plikt att hålla tyst och låta John Silén få sista ordet. Allt blir så mycket tydligare så.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Öppna kyrkor. Öppna församlingshem. Öppet Kyrknät.

Webbrådgivaren Fredrik Wackå visar mig vägen till den brittiska detaljhandelskedjan Asdas intranät som är öppet för omvärlden. Med Asta Green Room kan 170.000 medarbetare dela med sig av berättelser och upplysningar, till varandra och världen omkring.  Den här typen av transparens är - som Fredrik Wackå påpekar - inte så vanligt. Hoppas det blir vanligare.

Brygubbens återkommande läsare vet att jag är svenskkyrklig av födsel och påtagligt ohejdad vana. Inte så konstigt då att jag bryr mig lite extra när Svenska Kyrkans ledning plöjer ner många pengar och mycket tid i ett intranät bakom dubbla lås.

Uppbyggnaden av Svenska Kyrkans intranät motverkar en strävan att stärka relationerna mellan medlemmarna och deras församlingar, motverkar medlemmars ideella engagemang och förstärker en uppdelning mellan anställda producenter och medlemmar som konsumenter.

Projektledaren på Asda säger så här ungefär:
På Asda försöker vi vara så öppna som möjligt, och det var på de premisserna som Green Room skapades. Vi får höra fantastiska historier om våra kolleger på varje dag, oavsett om det är en kollega att rädda livet på en baby i butik, eller någon som har rakat av sig håret för välgörenhet [...] The Green Room ger oss en chans att dela dessa berättelser med andra kollegor runt om i landet, och inspirera dem att göra samma sak.
På samma sätt behöver Svenska Kyrkans församlingar också via nätet alltmer upplevas som delande gemenskaper med stor öppenhet, med transparens. Med uppdelade nät och uppdelade grupper som sitter och kollar på helt olika sajter kan inte visionen förverkligas. Även den evangliska lutherska kyrkan i Finland har olika startsidor, men deras intranät Sacrista är ändå till största del öppet för alla.

Nu är det som tur är inte det nya intranätet som dominerar och kontrollerar. Många är de församlingar där medarbetare utan en massa pengar och med begränsad tid till sitt förfogande, med nyfikenhet och påhittighet finner nya smarta sätt att kommunicera. På senare tid är det alltfler som förstått värdet av att kommunicera med Facebook. När 3,5 miljoner svenskar har ett Facebook-konto betyder det att en större del av Svenska Kyrkans medlemmar finns på Facebook.

Det finns församlingar som länkar in händelser på Facebook och på Twitter till sina egna webbplatser och på så sätt ger sina sajter mera liv. På samma gång blir också fler medlemmar delaktiga i kommunikationen, i informationsutbytet och i delandet.

100 läser och en skriver. Det är ett vanligt relationstal på nätet. Dynamiken som får 10 av 100 eller ännu större andel att bli skrivare behöver energi. Det ska till tröskelsänkare och uppmuntran. En tillåtande kultur där det också är okey att göra fel.

Jag är ingen sportig typ. Men när Wayne Gretzky konstaterar att han missade 100 % av de skott han aldrig sköt. Då förstår jag vad han menar.

Jag bloggade om intranätet i april 2010

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

18 januari 2011

Om jag inte ser mina medarbetare, hur vet jag att de jobbar?



M&M är arbetsplatsens problem: Manager och Meetings. Kan det bli "morsor" och möten på svenska?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

13 januari 2011

Mänskliga församlingar kommunicerar bäst som familjer

Den här texten är beställd av Strängnäs stift i Svenska Kyrkan och till stiftstidningen Portalen. Där finns den med i nummer 7/2010.


Den Kommunicerande Församlingen väljer kommunikation på mest mänskliga sätt, i direkta möten så snart det går, där två eller tre är församlade. Och där många samlas, är ändå strävan att mötas på ögonhöjd.
Liksom en familj tar tekniken till hjälp för kontakten med varandra, då det inte är möjligt för alla familjemedlemmar att alltid vara i samma rum vid samma tid, så gör den Kommunicerande Församlingen: Meddelandet skrivs och sätts upp på anslagstavlan i församlingshemmet, brevet postas eller mejlas, en medlem ringer och får svar.

Vissa sätt att kommunicera är mer sociala än andra, därför att underlättar ett ömsesidigt utbyte av information, då “röret är lika brett i båda ändar”. Och mer sociala när innehållet är många samlade bidrag. De rätta medierna känns igen på att de är förlänger kropp och sinnen utan att förvränga. 

Paulus bild av församlingen som en kropp med många lemmar är något som den kommunicerande församling tar på allvar och hämtar kraft ifrån.

Aldrig har en enda kanal fungerat för att nå alla människor. Några olika kanaler har dominerat församlingskommunikation och ändrats med tiden. Vilka har styrts av ekonomi, organisation och värderingar. Det rimliga är att församlingens ledare och styrande förstår att byta kanal om det erbjuds nya som bättre sätt, som bättre stämmer överens med den kristna synen på människan - hon som har  kapacitet till fritt skapande och ansvarigt handlande - ställs emot ett gammalt medium för kommunikation, då kommer alla som sätter tro före kontroll att byta.

Digitaliseringen innebär främst en demokratisering av kommunikation på distans. När tillgängligheten ökar och kostnaderna minskar kan allt fler få mer information, få fler kontakter som skapar fler relationer. En gång var masskommunikation ekonomiskt nödvändigt, men inte nu. En personligt riktad kommunikation blir därför förstahandsvalet.

Den Kommunicerande Församlingen involverar många medlemmar i att söka information, värdera, sortera och fördela. Här har man tänkt igenom den digitala närvaron och kommit fram till att medarbetarnas ska sträva efter att vara lika integrerade i sin personlighet på nätet som i mötet med människor i den “verkliga vardagen”.

Vintern 2011 känns den Kommunicerande Församlingen igen på att många aktiva medlemmar som räknar sin närvaro på Facebook som en del av församlingstjänsten. Där hittar de varandra och når egna kontaktnät, direkt och i flera led. Församlingens webbplats är öppen och det märks på att många människor skrivit och bidragit med bilder. Webbsidorna fylls på av kommentarer och man länkar in från andra webbsajter. 

Här behövs inget intranät. När varje medlem är en ideell kraft att hoppas på, som gott kan all få ta del av det mesta. Mejladresser och mobilnummer i Kboks register är guld värda för nyhetsbrev och andra utskick, men alltmer info hämtar medlemmarna själva - för de vet vad de vill ha och behöver. Det mesta bygger på transparens och tilltro. Det är sinnesrikt och samstämt. Glada budskap och glada budbärare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

11 januari 2011

Vårens kataloger är här: Guldkorn av folkbildning

Med vänners hjälp finner jag spännande kurser i vårens kursutbud från studieförbunden.

ABF har kursen Att överleva en zombiekatastrof och Medborgarskolan toppar med Duvmatning.

Vilka fler spännande studiecirklar och föredrag borde jag uppmärksamma? Och vilka ämnen och rubriker skulle du kunna tänka dig föreslå studieförbunden att annonsera?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Om livet ändå vore så här!



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

10 januari 2011

Brygubben trendspanar för hela 2011

Brygubben spanar på trenderna för 2011. Trams och seriöst blandat - i enlighet med bloggens programförklaring.

Vinland: Chile
Färg: Ljusblått
Litteratur: Hårda pärmar
Musikinstrument: Gitarr
Gas: Metan
Mat: Ägg
Inredning: Bokstäver
Arbetsliv: Härarbete (fler än tvillingarna Härén ser ljuset)
Trädslag: Gran (eller möjligtvis Ask)
Synsätt: Överseende
Ideologi: Populismen (tyvärr)
Smak: Blåbär
Form: Ägg
Siffra: Sju
Mineral: Kalksten
Jubilarer: 40-åringar
Himlakropp: Solen
Accessorar: Rockmärken (med bokstäver)
Nostalgi: Nordisk Familjebok, uggleupplagan
Bokstav: G
Kommunikation: Bordssamtal


Kom ihåg var du läste det först. Och om det inte var här - då var det någon annanstans.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

03 januari 2011

Avgående biskop polemiserar och vill ha rådslag om identitet

Svenska Kyrkans biskop för Visby stift är Lennart Koskinen. I en debattartikel i Svenska Kyrkans Tidning polemiserar han mot ärkebiskop Anders trosvissa ord om ett nytt intranät. Han är kritisk mot att medlemmar i Svenska Kyrkan kallas tillhöriga. Benämningen, som biskopen kallar tandlös, är resultatet av en partipolitisk kohandel när den kyrkoordning skrevs som skulle ersätta kyrkolagen då stat och kyrka skildes 2000. Biskop Lennart avslutar sitt debattinlägg med ett förslag om rådslag:
Det kanske vore tid att på nytt ta upp diskussionen om identitet, kyrkosyn och vårt uppdrag. På 80-talet initierade Ludvig Jönsson ett brett rådslag om vår bekännelse. Det var välbehövligt. Nu är det hög tid att komplettera strukturutredningen med en bredare teologisk reflektion som underlag både för struktur, demokrati och vårt uppdrag i en gränslös, multikulturell och global värld, där behovet av intern och extern kommunikation inte kan täckas av att vi möts på vårt interna intranät.

Ett rådslag om Svenska Kyrkans identitet och uppdrag låter spännande, särskilt om det jämförs med ett omfattande arbete med bekännelse som pågick 1983-1993. Snart trettio år senare kan det mycket väl vara dags för något liknande. Är biskop Lennart sådär frispråkig som hans föregångare brukar bli i avgångstider eller som emeriti? Och kan han därmed avfärdas på samma sätt som många av sina företrädare? Låt se vad effekterna av den här debattartikeln blir de närmaste dagarna och veckorna....

Tillägg tisdag 4 januari 2011: Prästen Dag Sandahl är en flitig bloggare. Han kommenterar nu att biskop Koskinens på ett ovanligt sätt fronderar mot en annan biskop.

Tidningen Dagen har gjort en artikel med anledning av biskopens debattinlägg i Svenska Kyrkans Tidning. Och i Kyrkans Tidning får artikeln jämförelsevis många kommentarer. Mest gnälliga.

Carina Etander Rimborg har på POSK-valbloggen lagt ut hela biskopens debattinlägg. Låt se om det följs av några kommentarer där.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,