Brygubbens återkommande läsare vet att jag är svenskkyrklig av födsel och påtagligt ohejdad vana. Inte så konstigt då att jag bryr mig lite extra när Svenska Kyrkans ledning plöjer ner många pengar och mycket tid i ett intranät bakom dubbla lås.
Uppbyggnaden av Svenska Kyrkans intranät motverkar en strävan att stärka relationerna mellan medlemmarna och deras församlingar, motverkar medlemmars ideella engagemang och förstärker en uppdelning mellan anställda producenter och medlemmar som konsumenter.
Projektledaren på Asda säger så här ungefär:
På Asda försöker vi vara så öppna som möjligt, och det var på de premisserna som Green Room skapades. Vi får höra fantastiska historier om våra kolleger på varje dag, oavsett om det är en kollega att rädda livet på en baby i butik, eller någon som har rakat av sig håret för välgörenhet [...] The Green Room ger oss en chans att dela dessa berättelser med andra kollegor runt om i landet, och inspirera dem att göra samma sak.På samma sätt behöver Svenska Kyrkans församlingar också via nätet alltmer upplevas som delande gemenskaper med stor öppenhet, med transparens. Med uppdelade nät och uppdelade grupper som sitter och kollar på helt olika sajter kan inte visionen förverkligas. Även den evangliska lutherska kyrkan i Finland har olika startsidor, men deras intranät Sacrista är ändå till största del öppet för alla.
Nu är det som tur är inte det nya intranätet som dominerar och kontrollerar. Många är de församlingar där medarbetare utan en massa pengar och med begränsad tid till sitt förfogande, med nyfikenhet och påhittighet finner nya smarta sätt att kommunicera. På senare tid är det alltfler som förstått värdet av att kommunicera med Facebook. När 3,5 miljoner svenskar har ett Facebook-konto betyder det att en större del av Svenska Kyrkans medlemmar finns på Facebook.
Det finns församlingar som länkar in händelser på Facebook och på Twitter till sina egna webbplatser och på så sätt ger sina sajter mera liv. På samma gång blir också fler medlemmar delaktiga i kommunikationen, i informationsutbytet och i delandet.
100 läser och en skriver. Det är ett vanligt relationstal på nätet. Dynamiken som får 10 av 100 eller ännu större andel att bli skrivare behöver energi. Det ska till tröskelsänkare och uppmuntran. En tillåtande kultur där det också är okey att göra fel.
Jag är ingen sportig typ. Men när Wayne Gretzky konstaterar att han missade 100 % av de skott han aldrig sköt. Då förstår jag vad han menar.
Jag bloggade om intranätet i april 2010
Läs även andra bloggares åsikter om intranät, facebook, svenska kyrkan, kyrkan, församling,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar