Svenska Kyrkans Tidning presenterar idag en stor granskning av öppenheten i 100 svenska ideella föreningar. Två av tre vill inte lämna ut styrelseprotokoll. De rikaste föreningarna är de minst öppna. Tidningen jämför de granskade föreningarna med Svenska Kyrkan. På ledarplats slår tidningen fast att Svenska Kyrkan är riktkarl för alla andra.
Men det är si och så med öppenheten i Svenska Kyrkan. De bästa exemplen på öppenhet finner man med största säkerhet i Svenska Kyrkans församlingar. Det är i det lokala som människor kommer varandra som närmast. Där har kyrkorådets ledamöter ansikten och rådets ledamöter firar gudstjänst på söndagen med alla de andra aktiva medlemmarna. När nu Svenska Kyrkan är en så stor organisation med så många och olika församlingar är det förstås även i de lokala sammanhangen de riktigt allvarliga avarterna står att finna.
Det som oroar är att det finns en strukturell utveckling i Svenska Kyrkan som inte öppnar upp, utan snarare sluter till. Nya sätt att kommunicera, inte så dyra som de gamla, används inte i den utsträckning som är möjligt och önskvärt för en större öppenhet. Tvärtom, så blir det för ofta både krångligare och tråkigare. Lust och engagemang mals ned av manualer och reglementen.
Ett exempel är att den samlade mediebevakningen om Svenska Kyrkan för ett par månader sedan flyttades från den webbplats där den var tillgänglig för varje intresserad och låstes in i ett intranät till vilket bara de med tilldelat användarnamn och lösenord har tillträde. På en rak fråga om motivet för försämringen får man veta att det inte är intressant för Svenska Kyrkans medlemmar eller andra att läsa om vad massmedier skriver om Svenska Kyrkan. På samma sätt ska nu hela avdelningar på samma sajt tas bort.
Många hundra församlingar har sedan flera år egna webbplatser. Men få publicerar information om församlingsstyrelsernas arbete. Visst finns det information som inte vid varje tillfälle kan vara helt offentligt, därför att det skulle skada en enskild person eller störa en affärsuppgörelse. All information som en församling, ett stift eller en annan del av Svenska Kyrkan har tillgång till förfogar man inte fritt över, eftersom det finns en eller flera andra parter inblandade. Men det här slaget av information är undantag. Nästan allt kan göras tillgängligt för alla medlemmar. Och för människor som inte är medlemmar men ändå är intresserade.
Svenska Kyrkans Tidning berättar om föreningen Swerok som publicerar alla sina protokoll på nätet. Protokoll som också sammanfattas i mer lättlästa versioner.
Svenska Kyrkans intranät är under utbyggnad. Det besked som lämnas är att många webbsidor på den öppna webbplatsen ska släckas ned och att innehållet ska placeras på intranätets låsta sidor, där det inte längre blir varken tillgängligt eller sökbart. Det är en allvarlig inskränkning. Bakom den ligger en felaktig syn på kommunikation och organisation som inte stämmer med Svenska Kyrkans tro och den människosyn i evangelisk-luthersk anda som kyrkan förvaltar.
När nu det intranät som skapats av det nationella kyrkokansliet i Uppsala också ska bli stiftens och församlingarnas intranät, då är risken stor att stiften och församlingarna utan att reflektera anammar den rikskyrkliga doktrinen. Men församlingar och stift bör hävda sin rätt att välja fritt hur de använder tekniken. Och de kan därför välja en annan väg, en öppen lösning som involverar medlemmarna.
Den bristande öppenheten i Svenska Kyrkan kommer också till uttryck i att det läggs ned stor kraft på att saker ska utföras på ett visst sätt, enligt bestämda mallar. Något som drabbar innehållet. För det viktiga är förstås vad man gör och vilka motiv man har. Den bristande öppenheten förstärker också en förödande uppdelning i å ena sidan anställda och förtroendevalda och å andra sidan resten - den stora skaran som är den egentliga gemenskapen av döpta och därmed utgör församlingen. Särskilda register med de som har lön eller arvode ger rätt till det som andra stängs ute ifrån. Det kan inte vara rätt väg. Bara för att tekniken finns för att låsa, behöver den inte användas. Några ska inte tala om för de många vad dessa borde nöja sig med och och undanhålla det som "inte är intressant" för er.
Om några veckor är det Pingst och då firas Kyrkans födelsedag. Evangelierna berättar på olika sätt och ändå samstämt om hur Jesus kallar människor att bygga hans kyrka. Han är själv är den med öppna, genomlysta, transparenta människa som gått i ett par sandaler. Han dolde inget och därför hade inte ens döden makt över honom.
Svenska Kyrkans Tidning intervjuar IOGT-NTO:s förbundsordförande Anna Carlstedt, som säger att det är olyckligt när en ideell organisation försöker kopiera en företagskultur. Den frestelsen har delar av Svenska Kyrkan redan fallit för. Kommunalkyrka och statskyrka har i vissa delar ersatts av ett aktiebolags- och ett myndighetstänkande.
Det var länge sedan kostnader för kopieringspapper, kuvert och frimärken kunde påstås vara (och i några fattiga församlingar faktum var) hindret för att dela information tidigt och ofta med många. Digitaliseringen har sänkt kostnaderna till nära noll.
Det är länge sedan medborgare och medlemmar kunde betraktas som mindre vetande och därför från de mer vetande skulle ta emot vad som serverades efter att ha lagts till rätta. En ny verklighet där människor är kapabla, förväntar sig delaktighet och har mycket att bidra med måste få förändra livet i Svenska Kyrkan. Jag tänker dels på den kyrkliga demokratin och beslutsprocesserna. Dels tänker jag på vikten att bryta det producent-konsumentmönster som så lätt får styra de kyrkoanställda, deras självbild och deras handlingar.
Tillägg 10:49 Läs Carina Etander Rimborg på POSK-bloggen. Hon fyller på och länkar till egna tidigare inlägg på samma tema som jag tar upp idag.
Läs även andra bloggares åsikter om ideellt arbete, demokrati, kommunikation, nya medier, svenska kyrkan, kyrkan, organisation, medlemskap, församlingar, stift, kyrkans tidning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar