En gemenskap som går utanför

I bloggvärlden delas nu mängder av berättelser om hur människor på egen hand eller tillsammans löser de problem som askmolnet för med sig. I de städer där Svenska Kyrkan finns är det många som söker sig till kyrkan och församlinghemmet. Det är uppmuntrande att läsa om hur väl mottagna man känner sig. Bloggaren Deeped skriver:

Kyrkan är en gemenskap som går utanför andra jämförbara. Om allt annat bygger på meritokrati så bygger kyrkan på equal. 

Hej strandsatta svenskar, skriver till exempel Svenska Kyrkan i London på sin webbplats, och bjuder in till bussträff idag.

Jag hoppas att mer än en skulle ta med sig hem till Sverige den attityd de själva hade i mötet med dem som tog emot i kyrkan där ute i världen. För med samma öppna inställning tror jag de i de allra flesta fall skulle bli lika väl mottagna här. För det goda mötet är ett ömsesidigt möte. 

Att fråga om hjälp, att söka gemenskap, är att ta en risk. Att erbjuda sina tjänster, att säga ett välkommen är att ta risken att bli avvisad. Alla bär med sig erfarenheter av när det går snett i ett möte. Alla har hört hemska historier från andra.

Men vad väljer jag? Vad väljer du? Att forma mitt liv, att inta den attityd, som grundas på mina egna och andras misslyckanden? Eller så väljer jag att påminna mig om det goda mötet och göra om, fast ännu lite bättre. Och väljer att lägga goda berättelser på minnet, så att jag kan dela dem med andra och göra dem till sedelärande för mig själv.