Uppmaningen till mera bråk i kyrkovalet bygger på ett fleslut

När Svenska Kyrkans Tidning förmedlar åsikter från valforskare och statsvetare, så visar sig ett felslut som hänger samman med att det gamla statskyrkosystemet spökar.

Slutsatser från allmänna val i ett samhälle där medborgarskap i kommun och nation inte är valbart på samma sätt som i ett trossamfund kan bara i mycket ringa utsträckning och med tydliga reservationen tilllämpas på Svenska Kyrkan. Det visar sig enkelt om resonemanget skulle överföras på vilket annat trossamfund som helst, i Sverige eller i någon annan sekulär demokrati.

Intresset bland Svenska Kyrkans medlemmar för kyrkovalet skulle inte på något positivt sätt alls öka om de medlemmar som förklarat sig villiga att ställa upp som förtroendevalda skulle inleda sin karriär med att verbalt puckla på varandra, eller värre.

Däremot behöver demokratin i Svenska Kyrkan stärkas. Dels närdemokratin i den lokala församlingen med ett mycket större mått av integration med församlingslivet med gudstjänster och gruppverksamhet, dels genom att stärka banden mellan församling och stift, och mellan församling, stift och Svenska kyrkan som ett trossamfund med nationellt arbete.

Till det demokratiska livet i Svenska Kyrkan hör också de många inomkyrkliga föreningarna och organisationerna. De behöver göras med synliga och deras relation till kyrkofullmäktige i pastoratet, till stiftsfullmäktige och kyrkomötet behöver stärkas. Till helt övervägande del har de inomkyrkliga rörelserna anslutit sig till Svenska Kyrkans organisation och har distrikt som motsvarar stiften.

Ulf Sundblad och Gustaf Bengtsson är båda aktiva medlemmar i Svenska kyrkan i Södertälje. Idag skriver på debattsidan i Svenska Kyrkans Tidning "Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering". Och så är det verkligen: demokratin och de demokratiska arbetsformerna behöver moderniseras i Svenska kyrkans alla delar.

Den partipolitisering av valen som infördes under mellankrigstiden på 1900-talet har haft sin tid. Ur historien går att finna exempel på där den konstruktionen, som hämtade sina förebilder från den tiden, har gjort nytta. Men nu är en annan tid.

Som det med rätta påpekas i olika sammanhang är Svenska Kyrkan ingen åsiktsgemenskap, hon är en trosgemenskap med ett syskonskap mellan medlemmar, som liksom biologiska syskon inte är något man direkt kan välja. Just därför är det inte uppmaning till bråk, utan till träning till respekt, förståelse och samarbete det borde handla om.

Anna Sophia Bonde bloggar för Frimodig Kyrka. Idag kommenterar hon Sundblads och Bengtssons artikel.

Det finns i Svenska Kyrkan en allt mer utbredd förståelse för vikten av att stärka det ideella engagemanget bland medlemmarna. Allt fler förtroendevalda och anställda ser sig som möjliggörare för ett brett och mångskiftande medlemsengagemang, där människor får ta på sig uppgifter och får ansvar på riktigt. I takt med att församlingslivet utvecklas med en större andel ideellt arbete i förening med de anställda medarbetarnas insatser, så behöver direktdemokrati och brukarinflytande praktiseras på lokaltplanet.

Den här förnyelsen behöver också få influera församlingarnas samverkan inom stiften och det nationella arbetet där kyrkomötet och kyrkostyrelsen – mer än idag – bör samverka med de inomkyrkliga rörelserna, föreningarna och organisationerna.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, demokrati, kyrkoval,

Lucka #13 Involvera för att kommunicera väl

Svenska Kyrkans församlingar i Strängnäs stift har en gemensam tidning som heter Portalen. Det kommer sju nummer om året och det senaste för 2010 landade i min brevlåda idag.

Portalen nr 7 berättar om kyrkorum som mötesplatser för berättelser om tro, om församlingen som ger rum för kulturmöte och när församlingens medlemmar rör sig ute på de samtida torg som ett köpcentrum kan vara. Och så handlar Portalen denna gång om kommunikation med nya medier som kallas sociala.

Katariina Sjöblom och Sofia Arman berättar om hur de kommunicerar för Frustuna församling. Mattias Hallberg som arbetar vid den nationella kyrkostyrelsens kansli intervjuas om vad Facebook, Twitter och bloggar är och kan betyda för församling och kyrka.

På tidningens sista uppslag har jag fått en sida där jag får ge min bild av den Kommunicerande Församlingen. Så här skriver jag:

Den Kommunicerande Församlingen väljer kommunikation på mest mänskliga sätt, i direkta möten så snart det går, där två eller tre är församlade. Och där många samlas, är ändå strävan att mötas på ögonhöjd.

Liksom en familj tar tekniken till hjälp för kontakten med varandra, då det inte är möjligt för alla familjemedlemmar att alltid vara i samma rum vid samma tid, så gör den Kommunicerande Församlingen: Meddelandet skrivs och sätts upp på anslagstavlan i församlingshemmet, brevet postas eller mejlas, en medlem ringer och får svar.

Vissa sätt att kommunicera är mer sociala än andra, därför att underlättar ett ömsesidigt utbyte av information, då “röret är lika brett i båda ändar”. Och mer sociala när innehållet är många samlade bidrag. De rätta medierna känns igen på att de är förlänger kropp och sinnen utan att förvränga. Paulus bild av församlingen som en kropp med många lemmar är något som den kommunicerande församling tar på allvar och hämtar kraft ifrån.

Aldrig har en enda kanal fungerat för att nå alla människor. Några olika kanaler har dominerat församlingskommunikation och ändrats med tiden. Vilka har styrts av ekonomi, organisation och värderingar. Det rimliga är att församlingens ledare och styrande förstår att byta kanal om det erbjuds nya som bättre sätt, som bättre stämmer överens med den kristna synen på människan - hon som har kapacitet till fritt skapande och ansvarigt handlande - ställs emot ett gammalt medium för kommunikation, då kommer alla som sätter tro före kontroll att byta.

Digitaliseringen innebär främst en demokratisering av kommunikation på distans. När tillgängligheten ökar och kostnaderna minskar kan allt fler få mer information, få fler kontakter som skapar fler relationer. En gång var masskommunikation ekonomiskt nödvändigt, men inte nu. En personligt riktad kommunikation blir därför förstahandsvalet.

Den Kommunicerande Församlingen involverar många medlemmar i att söka information, värdera, sortera och fördela. Här har man tänkt igenom den digitala närvaron och kommit fram till att medarbetarnas ska sträva efter att vara lika integrerade i sin personlighet på nätet som i mötet med människor i den “verkliga vardagen”.

Vintern 2011 känns den Kommunicerande Församlingen igen på att många aktiva medlemmar som räknar sin närvaro på Facebook som en del av församlingstjänsten. Där hittar de varandra och når egna kontaktnät, direkt och i flera led. Församlingens webbplats är öppen och det märks på att många människor skrivit och bidragit med bilder. Webbsidorna fylls på av kommentarer och man länkar in från andra webbsajter. Här behövs inget intranät. När varje medlem är en ideell kraft att hoppas på, som gott kan all få ta del av det mesta. Mejladresser och mobilnummer i Kboks register är guld värda för nyhetsbrev och andra utskick, men alltmer info hämtar medlemmarna själva - för de vet vad de vill ha och behöver. Det mesta bygger på transparens och tilltro. Det är sinnesrikt och samstämt. Glada budskap och glada budbärare.

Hela tidningen som pdf finns här

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, kommunikation, media, svenska kyrkan, kyrka, församling, strängnäs stift,

En gemenskap som går utanför

I bloggvärlden delas nu mängder av berättelser om hur människor på egen hand eller tillsammans löser de problem som askmolnet för med sig. I de städer där Svenska Kyrkan finns är det många som söker sig till kyrkan och församlinghemmet. Det är uppmuntrande att läsa om hur väl mottagna man känner sig. Bloggaren Deeped skriver:

Kyrkan är en gemenskap som går utanför andra jämförbara. Om allt annat bygger på meritokrati så bygger kyrkan på equal. 

Hej strandsatta svenskar, skriver till exempel Svenska Kyrkan i London på sin webbplats, och bjuder in till bussträff idag.

Jag hoppas att mer än en skulle ta med sig hem till Sverige den attityd de själva hade i mötet med dem som tog emot i kyrkan där ute i världen. För med samma öppna inställning tror jag de i de allra flesta fall skulle bli lika väl mottagna här. För det goda mötet är ett ömsesidigt möte. 

Att fråga om hjälp, att söka gemenskap, är att ta en risk. Att erbjuda sina tjänster, att säga ett välkommen är att ta risken att bli avvisad. Alla bär med sig erfarenheter av när det går snett i ett möte. Alla har hört hemska historier från andra.

Men vad väljer jag? Vad väljer du? Att forma mitt liv, att inta den attityd, som grundas på mina egna och andras misslyckanden? Eller så väljer jag att påminna mig om det goda mötet och göra om, fast ännu lite bättre. Och väljer att lägga goda berättelser på minnet, så att jag kan dela dem med andra och göra dem till sedelärande för mig själv.

Svenska Kyrkan behöver en generationsväxling. Nu.

Svenska Kyrkan lider av ett åldrande ledarskikt. Till största del kopplat till att de som styr och ställer är födda på 40- eller 50-talet om de är anställda och på 30- och 40-talet om de är politiker. Denna åldersmässiga monokultur uppvägs inte av enstaka lillgamla påläggskalvar. För gamla till sinnes med gamla världsbilder och gamla idéer bidrar de inte till den nödvändiga förnyelsen.

Räddningen ligger i att det i lokala församlingar händer saker utanför makthavarnas intressesfär. Här möts de unga 80- och 90-talisterna med de som trots sin fysiska ålder är unga och fortfarande rörliga till sinnes. Det finns plats för de angelägna samtalen om sanningar som inte inte är relativa, det finns hopp för gemenskap omkring det som är bortom det begränsat mänskliga.

Det nya 10-talet kommer att innebära påfrestningar för Svenska Kyrkan. Men det är ingen risk att Svenska Kyrkan som en del av den allmänliga kyrkan försvinner, även om delar av det som trossamfundet idag i juridisk mening omfattar tynar bort eller avskiljs.

Det nya 10-talet har mer att ge än de tio senaste åren, som alltför mycket var en baksmälla efter en halvdan skilsmässa mellan kyrka och stat. Vid en generationsväxling kommer det att finnas mer plats för de nyfikna frågorna om varför det är som det är, hur det var innan och hur det skulle kunna bli så mycket annorlunda och bättre imorgon.

Visionärer från det tidiga 70-talet kommer att plockas fram och läsas om av en ny generation. Deras tankar och framtidsbilder kommer att tillsammans med inspirerande tankar av betydligt äldre gestalter ur kyrkohistorien på ett nytt och spännande sätt mixas med samtidens unga föreställningar och förhoppningar.

Den nya tiden kommer att ge en bra jordmån för undervisning om kyrkans tro, lära och bekännelse. Goda lärare kommer att bli efterfrågade. 10-talet kommer att bli ett decennium med den tredje trosartikeln i centrum.

 Andra bloggar om: kyrkan, svenska kyrkan, framtiden, prognos, 10-talet, 2010, ungdom

Ny blogg: Livet i Svenska Kyrkan

Jag har startat en ny blogg. Så nu har jag dubbelt så många som tidigare. Den nya bloggen heter Livet i Svenska Kyrkan. Och det är vad den ska handla om. Men med urskiljning. Inget gnäll utan en blogg som tar fasta på livet från den ljusa sidan.

Brygubben kommer säkert även i framtiden handla en hel del om kristen tro och kyrka. Men denna gamla blogg kommer må väl av förnyelsen. Även här är min ambition att minska på gnället. I alla fall det kyrkliga.

Bloggen Livet i Svenska Kyrkan behöver bidrag. Hjälp mig med tips på bra länkar. Boktips och annat skrivet är mycket välkommet. Och inte minst de goda berättelserna från församlingar runt om i landet - ja gärna även internationellt material som inspirerar.