John skrev. Jag skrev. Han skrev igen.

I veckans nummer av Svenska Kyrkans Tidning som delades ut på papper igår fanns en debattartikel av Mats Rimborg, aktiv medlem i Svenska Kyrkan och från Härlanda församling i Göteborgs stift. Han gör ett inlägg i frågan om regleringen av prästers absoluta tystnadsplikt. Det väckte debatt.

I första hand präster hade invändningar mot det Mats skrev. En del hade sakargument, medan andra använde sig av retoriska grepp som brukar sorteras till kategorin härskarteknik. Ett exempel på det senare är Johan Sidén från Vifolka pastorat i Linköpings stift. Han skrev så här på Kyrkans Tidnings webbplats:

Mats Rimborgs farfars farmor var född i Knutby. Kan man verkligen ta en sådan persons åsikter på allvar?

Med tanke på att Knutby i kyrkliga sammanhang är förknippat med religiöst förtryck, våld och mord, så var det väl alldeles tydligt att det var dumt skrivet och nedsättande mot Mats på ett helt osakligt sätt. Taskigt mot knutbybor också. Jag tyckte inte att det borde stå oemotsagt. Så jag skrev på samma sida:

John Sidén är både släktforskare och oförskämd

Och på det skrev han:

Martin Garlöv har alldeles rätt i att jag brukar syssla med släktforskning. Däremot har han alldeles fel när han påstår att jag är oförskämd. I sakfrågan, om prästernas absoluta tystnadsplikt, tycker jag inte alls som Mats Rimborg (vars farfar var präst). Vad beträffar herr bloggaren och åsiktsmaskinen Martin Garlöv (vars far är präst) kan jag inte göra så mycket, han var troligtvis oförskämd redan när han låg i vaggan.

Det är min plikt att hålla tyst och låta John Silén få sista ordet. Allt blir så mycket tydligare så.

Läs även andra bloggares åsikter om tystnadsplikt, härskarteknik, retorik, kyrkan, svenska kyrkan, brygubben