Väsentligheter bör uppmärksammas. Annat ska förbigås. Brygubben har svårt skilja det ena från det andra. Stå ut med blandningen av seriöst och trams. Eller inte.
Bloggen Brygubben skrivs av mig Martin Garlöv. Kommunikation och mediebruk är mitt yrke. Kristen är min livsåskådning. Alla ni som längs livsvägen hjälpt mig med förnuft och känsla har all rätt att ta åt sig äran av det som läsaren uppskattar. Dumheterna är helt mina egna.
Många arbetsuppgifter utförs på fel ställe. Jag tänker på det som blir bäst gjort tillsammans med andra människor, istället för i instängdhet. Och jag tänker på det som blir så mycket bättre i en avslappnad miljö, jämfört med i en hård och fyrkantig.
Kontoret i sin stereotypa form erbjuder sina invånare alltför begränsade möjligheter. Det blir helt enkelt för enahanda att vandra mellan modulen, kaffeautomaten, sammanträdesrummet, toan och ytterdörren.
Med hjälp av vännen Gustaf hittar jag ett blogginlägg som på ett friskt sätt tar diskussionen om en samtida och framtida arbetsplats med mänskliga förtecken.
För att få en struktur i hur jag arbetar har jag separerat typen av arbete i tids och rumszoner. inspiration, kreation, produktion, beslut och reflektion. Olika uppgifter gör jag bäst på olika tider på dygnet och i olika miljöer. Med det som bakgrund ser jag möjligheter att utveckla de här arbetsplatserna mot att möta olika typer av arbetsuppgifter. En plats för kreativitet, en plats för beslut, en plats för produktion osv. Nitchade arbetsplatser för att möta olika rumsliga behov och med specifika kulturer kring dem.
Ett välorganiserat arbetsbord och en jobbväska utan skräp räcker långt. Se och hör David Allen visa sitt arbetsbord och förklara hur han skapar ordning för ett effektivt och kreativt arbete.
För egen del har kommit fram till en del lösningar som gör livet lättare: Plastmappar och hängmappar har varit mina vänner i alla år. Pärmar går bort, liksom häftade och gemade papper.
Jag skriver gärna ut två sidor i halvformat på varje A4. Det ger överblick och sparar papper.
En olinjerad anteckningsbok där första sidan sparas till en innehållsförteckning som får växa fram tills dess boken är fylld, det hör till min utrustning. Sedan flera år antecknar jag även i den smarta mobiltelefonen. Så har jag gjort sedan jag skaffade min första Sony Ericsson P900. Och från och med IPhone 2 är det en självklar ordning. Komplementet är en liten Molskine-anteckningsbok som ryms i jackfickan, när axelväskan (det mobila kontoret) lämnas hemma.
Kalendern finns i den smarta mobilen och som komplement de närmaste månaderna på var sitt liggande A5.
Sedan jag hösten 2010 bytte tillbaka till dator med äpple på - efter ett decennium i förskingringen - har jag valt att arbeta med dokument i Google Dokument. Och mycket nöjd med den ordningen. Och så delar jag dokument med andra i samma tjänst eller med Dropbox. Ja, foton hamnar ju som regel i Dropbox.
Datorn har fått ett fint fodral från BookBook. Det är den värd.
Ett rent skrivbord är lugnande. Liksom en städad axelväska, med bara det nödvändiga. På skrivbordet inom räckhåll: en klassisk Rolodex och några pennor.
Under bordet: en rullvagn med mapparna som innehåller pågående projekt. Ovanpå skrivbordet vill jag bara ha mapparna med de grejer jag precis arbetar med. Skrivaren och scannern intill. Bakom ryggen: en lite bokhylla med referenslitteraturen och på nedersta hyllan en kortlåda. I lådan korten med manus från föredrag, därför att flera kort kan återanvändas rakt av eller filas på och bli uppfräschade.
När jag i slutet av 1980-talet kom i kontakt med Kerry J Gleesons idéer om hur man får ordning på torpet kontoret, så var det en positiv kick.
Vad kan bli bättre? Det händer att jag funderar på att skaffa mig ett hög-och-sänkbart arbetsbord, eller en pulpet som komplement. Det finns alltid papper i hängmappsskåpet som väntar på att skickas till återvinning. Och det finns tidningar och kataloger som ska samma väg.
Han dök upp i SVT Aktuellt för att kommentera ett påstått arbetsmiljöproblem som han inte visste något om med hjälp av andra händelser som han kände till en del om. Och därför fick han kommentera händelser i en församling i Svenska Kyrkan i en tidningsartikel.
Arbetsmiljöverkets Torsten Heinberg är inte typisk för de medarbetare från samma statliga verk som jag haft kontakt med. Och det är tur det. Både hans människosyn, bild av svenskt arbetsliv i allmänhet och så Svenska Kyrkan och hennes medarbetare tycks kunna sammanfattas i det här citatet från Karlskoga-Kuriren:
– En jätteduktig kirurg blir kanske en usel klinikchef och en duktig kypare blir förmodligen en usel hovmästare, förklarar han och tillägger att det är sällan duktiga yrkesmän, eller kvinnor, klarar av att ta en ledarroll. Men att det inom Svenska kyrkan verkar finns gott om sådana.
Enligt samma tidning ska han också ha framfört följande:
Att konflikter, usel psykosocial arbetsmiljö och trakasserier är vanligt förekommande inom Svenska kyrkan menar han beror på att verksamheten är relativt sluten samt att de är en religiös organisation. Dessutom har vigda präster och diakoner en mycket begränsad arbetsmarknad.
Jo, tjena. Det är tämligen lätt att finna andra sektorer i det svenska samhället, arbetsplatser och yrkesgrupper där det är betydligt mer slutet och där arbetsmarknaden är mer begränsad än Svenska Kyrkan. Vad sägs om att kolla forskarvärlden eller lite myndigheter?
Det finns arbetsplatser inom Svenska Kyrkan där det är ett elände. Arbetsmiljöverket skulle kunna erbjuda hjälp i flera fall. Men Heinberg har väl inte precis ökat förtroendet för myndigheten. Han skulle nog passa bättre som en gnällig och smått ansvarslös bloggare som sitter i baksätet med armarna i kors och tittar på. Som vilken brygubbe som helst, med andra ord.
Kontakten mellan Heinberg och tidningen i Karlskoga kan inte ha varit så tajt. Han får i artikeln förnamnet Torbjörn.
