För Federico Lambardi blev det här ingen vanlig måndag

Det var vid lunchtid nyheten Ultima Tule om att den romersk-katolske påven Benedikt hade meddelat att han lämnar sitt ämbete. En viss fördröjning kan översättningen från latinet ha inneburit. 

Att påven Benedikt inte delat sina planer med någon annan är osannolikt. Var de fler än tre, ja då skulle det visa sig att det var lojala vänner och medarbetare han anförtrott sig till. En av dem kan ha varit hans äldre bror, som i tyska medier inte visade någon större förvåning över beskedet.

Hur var det då med Federico Lombardi? Den 71-årige chefen för Vatikanens pressavdelning. Han har arbetet som skrivande journalist och var tidigare chef för Vatikanradion, fram till 2006 då påven utnämnde den italienske prästen till sin presschef. Hade han fått veta något i förväg. Jag tror det.

De olika kommunikationsavdelningarna inom Vatikanen arbetar närmast 24 timmar om dygnet, alla veckans dagar och året om. En världsvid kyrka och i varje stund är någon journalist på klotet vaken och söker svar på sina frågor.

För mig var BBC News webbsändningar den bästa källan under eftermiddagen. Det tycks som att Vatikanens egen nyhetssajt var så hårt belastad timmen efter lunch att vi var många som inte kom åt den.

Svenska massmedier är inte mycket att hålla i handen när det gäller nyheter som kräver kunskap om kyrkliga frågor. Svenska Dagbladet hade en riktigt dålig dag. SR P3 intervjuade Lotta Smeds, journalist på Vatikanradion och Ulf Jonsson, redaktör för kulturtidskriften Signum. Båda kan sitt ämne och kunde bidra med fakta. Samma Sveriges Radio intervjuade i P1 Studio Ett Ulla Gudmundson, svensk ambassadör i Vatikanen och Olle Brandt, tidigare medarbetare vid Vatikanradion.

Men ingen svensk redaktion har någon egen medarbetare som är kyrkoreporter, i den mening som man har näringslivsreportrar eller politiska reportrar. Bristen kommer att märkas lite längre fram i år, när ny ärkebiskop ska väljas i Svenska Kyrkan.

Det återstod ännu sent på måndagskvällen för Svenska Kyrkans Tidning att publicera något mer självständigt material, intervjuer med kunnigt folk inom Svenska Kyrkan, som skulle kunna bidra med bakgrund och intressant analys av läget.

I mitt twitterflöde hade jag god hjälp av Joel Halldorf. Han bjöd på kommentarer och nyttiga länkar.
Under eftermiddagen såg jag intervjun med den amerikanske kardinalen Dolan på NBC. Han tycks närmast ha blivit väckt av redaktionen med nyheten.

Det är väl decennier sedan någon svensk redaktion hade egna medarbetare som kunde de kyrkliga frågorna. Med dagens alltmer slimmade journalistiska arbete är det förstås inte rimligt att kräva att en gammal ordning skulle återinföras. Men man skulle väl ändå kunna hålla sig med listor på kunnigt folk?

På svenska delen av Twitter låg taggen #påven i topp under några timmar på måndagseftermiddagen. Men det var på det hela taget på grund av tweets av det mer skämtsamma slaget. Lustigheter som vittnar om en hel del fördomar, av det slag som knappast fått stå såpass okommenterade i samma kanal om de nu inte gällt påveämbetet och den människa som nu lämnar för att ge plats åt sin efterträdare.

Människor får verkligen skämta utan att känna krav på finess. Det vore dumt att ställa några krav på verkshöjd. Allra minst från en som likt mig kan förknippas med dåliga "pappaskämt". Dock har den som tar del av skämten sin fulla rätt att dra sina egna slutsatser.

Läs även andra bloggares åsikter om påven, vatikanen, massmedia, journalistik, ärkebiskopen

Det här är en #blogg100 postning.

Kommunicera med respekt och känslighet

Stefan Gelfgren uppmärksammar mig med en bloggpost på att den romersk-katolske påven Benedikt XVI redan i måndags lät publicera en text inför den 45:e Världskommunikationsdagen 5 juni 2011.

Påven Benedikt skriver:

I would like then to invite Christians, confidently and with an informed and responsible creativity, to join the network of relationships which the digital era has made possible. This is not simply to satisfy the desire to be present, but because this network is an integral part of human life. 

The web is contributing to the development of new and more complex intellectual and spiritual horizons, new forms of shared awareness. In this field too we are called to proclaim our faith that Christ is God, the Saviour of humanity and of history, the one in whom all things find their fulfilment (cf. Eph 1:10). 

The proclamation of the Gospel requires a communication which is at once respectful and sensitive, which stimulates the heart and moves the conscience; one which reflects the example of the risen Jesus when he joined the disciples on the way to Emmaus (cf. Lk 24:13-35). By his approach to them, his dialogue with them, his way of gently drawing forth what was in their heart, they were led gradually to an understanding of the mystery.

Påven hänvisar till en de bibeltexter som är sant goda nyheter för den som har kommunikation som sitt särskilda uppdrag. Det är läkaren Lukas detaljerade berättelse om hur två män flyr storstaden och på vägen möter en man som de inte känner igen. De bjuder honom med sig in i världshuset i Emmaus och när de äter tillsammans delar han brödet, de blir hans kumpaner och de känner igen Jesus,  den uppståndne Herren.

Jesus, mästerlig i sin kommunikation, närmar sig de två männen som är mer eller mindre på flykt, han inleder ett samtal med dem och utan att provocera når han bortom utan omvägar bortom prat om väder och vind. Han väcker deras deras engagemang, så att deras rädsla viker undan och de vill och vågar bjuda honom på middag. Där och då sitter de tillsammans på ögonhöjd, ansikte mot ansikte och i all enkelhet delar han mysteriet med dem.

Äkta kommunikation har en mening och en kärna. En avsikt och ett mål. Tro möter tro i relation.

I sin hälsning lyfter påven fram särskilt unga människors betydelse för att med sin närvaro i sociala medier dela det gladaste av alla budskap. Vad hindrar att en eller annan biskop i Svenska Kyrkan tydligt uttrycker sin positiva förväntan på att unga medlemmar i biskopens egen kyrka aktivt kan och bör bidra med sin närvaro och sitt aktiva deltagandet i en kristen mission?


Läs även andra bloggares åsikter om kristen tro, tro, påven, kommunikation,