Nu tar jag mig i kragen och börjar blogga igen: 100 bloggposter på 100 dagar

Det har gått fem månader sedan jag senast skrev en bloggpost här på Brygubben. Så tyst har jag inte varit någon gång sedan bloggen startade för nio år sedan.

Nu har jag svarat på uppropet Blogg100 och tagit mig i kragen: Det ska bli 100 bloggposter på lika många dagar. Men inte här, utan på sajten Cumpan Totalkommunikation.

Om det ändå spiller över med en eller annan bloggpost även här på Brygubben under de kommande månaderna? Jo, så kan det kanske bli.

Tillägg: Jag ser först en halvtimme efter publicering av bloggposten att det här blev inlägg nummer 2000 sedan starten. En milstolpe är passerad.

Inte ens 80 av 100 nådde jag i blogg100

Sicket fiasko för mig, det här med att blogga hundra dagar i rad och sälla mig till de namnkunniga svenska bloggarna. Förra veckan kom en inbjudan att vara med och fira de 100 dagarna, de 100 bloggposterna. Tänk så livat det skulle ha varit att vara med på tillställningen på Historiska museet.

Men det blir inget för mig med det. Inte ens 80/20-regeln som jag återkommande och opåkallad brukar dra upp kunde jag leva upp till. Det blev nog inte ens 70 bloggposter av mig innan jag steg av banan.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, historiska museet, bloggosfären, bloggossfären, bloggar, 80/20-regeln

Hälften av alla sammanträden är onyttiga

Jag möter en osund sammanträdesvana, som tar ett fast grepp om människors arbetsliv och fritid. Upptagna på jobbet och upptagna på sin lediga tid av stereotypa sammanträden, med alltför liten koppling till arbete och ansvar som ska fördelas.

Hälften av allt sammanträdande är onödigt. Frågan är bara vilken del?

Är det vartannat sammanträde? Eller varannan sammanträdestimma?

Är det första delen av mötet eller den andra halvan?

Det är mer än trist när sammanträdesvanan blir en ovana. Deltagandet i mötet frikopplat från engagemang och ansvar. Risken är att det som kvarstår är tid som upptas för att mala sönder goda ambitioner, provtänk och entusiasm.

Den som tycker att det är tråkigt med sammanträden ska avstå från att delta. För den bidrar inte. Kan något gott komma ut av ett tråkigt sammanträde? Nej, hur skulle det vara möjligt.

Föreningslivet förlorar livet i tråkiga möten. Som tur är ligger det både nu och då så illa till, att minsta lilla förändring är till det bättre: Ta bort stolarna, och stå upp i sammanträdet och trängs kring ett mindre bord. Så blir det blodcirkulation i trötta kroppar, med knoppar som förstår att sila snacket så att det blir några vettiga beslut fattade på stående fot.

Förkorta tiden vid det fyrkantiga bordet som ger fyrkantiga tankar. Förläng det gemensamma fikat vid det runda bordet, som är där de flesta trivs.

Sjung en sång. Stående. Och det behöver varken vara nationalsången eller en psalm. Funkar bra med i stort sett vilken glad bit som helst.

Alla handlingar som skickats ut före mötet ska vara lästa - före mötet. Den som sprättar kuvert vid sammanträdesbordet, visas ut och får komma tillbaka när pappren är genomlästa.

Många styrelser kan ofta jobba sig ner till ett par sammanträden om året: Ett möte som följer upp året som gått och ett möte som planerar för året som kommer.

Rollerna i en styrelse mår bra av att rotera. Uppdraget som föreningens ordförande kan förhålla sig friare till rollen att föra ordet vid styrelsemöten än vad som är praxis på de flesta håll. Det är gott att få prova på att vara sekreterare, för det väcker tankar om hur värdefullt det är med väl formulerade och begripliga beslut.

Detta var dagens provtänk. 

Läs även andra bloggares åsikter om möten, förening, styrelse, sammanträde
 

Cammino på italienska

Sommar med pilgrimsvandring också i år. Så får det bli, för så är det överenskommet.

Men den här gången reser jag inte till Spanien utan till Italien. Och det blir en vandring i den helige Franciskus av Assisis fotspår. Det finns flera leder att vandra: norr ifrån Emilien och Toscana in i Umbrien och ned mot Assisi, dagsturer och halvdagsturer i trakterna runt Assisi och så vägen ner till Rom.

Som det verkar, så skiljer sig förutsättningarna för pilgrimsvandraren, om man jämför caminon till Santiago de Compostela och den italienska camminon med Assisi som mål. Här i Italien finns inte det utbyggda systemet med härbärgen och kanhända är skyltningen inte lika tydlig. Men med karta och ett gott humör ska det säkert fungera.

Läs även andra bloggares åsikter om assisi, franciskus, frans, pilgrim, vandra, italien, umbrien

Nästa onsdag jobbar jag hemma. Igen

Det är Jobba-hemma-dagen nu på onsdag. Det passar mig bra. För jag har vanan inne.

Microsoft gav i december förra året Novus i uppdrag att kolla hur det ligger till med distansarbetet. Så här ser det ut i min närhet:


Sju av tio tjänstemän i Uppsala län bedömer att de kan jobba på distans, men bara 57 procent
får för sina arbetsgivare. Sex av tio intervjuadeupplänningar uppgav också att de jobbade på distans under förra året.

Tre fjärdedelar (74%) av tjänstemännen i Uppsala län bedömer att de kan genomföra sina arbetsuppgifter helt eller delvis på distans, men bara 57 procent uppger att de har tillåtelse av arbetsgivarna att jobba på distans.

Sex av tio (62%) uppger att de jobbade på distans under förra året. Sju av tio (71%) menar att om de får välja mellan två likvärdiga arbetsgivare, så väljer de den som tillåter distansarbete.

Sju av tio (71%) anser att deras arbetsgivare är öppna för flexibla sätt att jobba på. Bara 48 procent menar dock att arbetskulturen är tillåtande när det gäller distansarbete och endast 29 procent säger att deras arbetsgivare uppmuntrar anställda att jobba på distans.

56 procent tycker att deras arbetsgivare uppmuntrar arbetsmöten som sker per
telefon eller med hjälp av annan teknisk utrustning. Drygt sju av tio (72%) tjänstemän i Uppsala län som ingick i undersökningen anser att de har arbetsgivare som litar på att de gör sitt jobb, oavsett var arbetet sker.

Jobba hemma-dagen onsdag 6 februari 2013 och är ett initiativ från Microsoft. Deltagare i jobba hemma-dagen har en gemensam tro på att arbete inte är en plats man går till utan något man gör.

Flexibelt kontorsarbete har fördelar för såväl företag som medarbetare – det ger ökad produktivitet
och enklare vardag. För att attrahera rätt medarbetare idag och i framtiden, krävs en flexibel
syn på arbete.

Läs även andra bloggares åsikter om arbeta, arbete, distansarbete, distansarbeta, flexibelt arbete, jobba-hemma-dagen, #blogg100, blogg100

Det töar. Någonstans anar jag vandringstid - #blogg100

När det porlade i rännstenen idag och det funkade att flanera över torget med öppen jacka, då kan jag tro på en vår. Jag anar vandringstid någonstans i horisonten.

Närmre än så är det tid att plocka fram kartorna. Och jag gör ett besök på nylanserade sajten Pilgrim i Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om pilgrim, vandra, vår, #blogg100, blogg100

Hört något buzz? Bli en spanare - #blogg100

Jag tittar till Buzzter nu och då. Det är kul med en svensk sajt med lite sköna spaningar.

Buzzter välkomnar fler spanare. Bakom projektet ligger Docere med Jörgen Ramnelöv och Bobo af Ekenstam. Läs Doceres koncentrerade spaning för 2013.

Trendhunter är en av de stora spanande sajterna jag återvänder till.

Och Yankoo Design tycker jag är en sajt som försvarar sin plats i en liten bukett av trendbevakare (och trendskapare?)

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, blogg100, omvärld, trend, business inteligense, omvärldsbevakning, spaning

Åka till stan - ledig

Det börjar dra ihop sig till en dag i Stockholm utan jobbmöten. Jag har behov av en tur ut på Skeppsholmen och Moderna. Snart öppnar utställningen med verk av Hilma Klint och Moment med Le Corbusier är redan på plats sen mer än en vecka.

Var det i helgen? - ja, jag tror det - som jag dök in i ett SVT-inslag där Beppe Starbrink rest till Marseille tittade in i ett hyreshus ritat av Le Corbusier. Sicket hus!



En ledig dag i Stockholm skulle jag också vilja gå in på något nytt café. Nytt för mig alltså. Som Café Elias, ett stycke upp på Drottninggatan. Och så vill jag gärna titta in på Bianchi, nere på Norrlandsgatan.

Undrar just om det skulle gå att klämma in ett återbesök samma lediga dag på Sven-Harrys i Vasaparken? Första besöket där förra året gav mersmak.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100, bloggare, arkitektur, konst, moderna, stockholm, café, corbusier, skeppsholmen, ledig dag,

Jag roas av andras tavlor och sticker gärna nålar i mina egna #blogg100

Det är inte så länge sedan som jag hittade till de digitala anslagstavlorna med bilder i mängd. Det var en gång med bullentinernas anslagstavlor jag fångades av nätets möjlighet att berika min kommunikation med andra människorna. Det var med BBS:erna och FirstClass det började, ett stycke tillbaka i det förra årtusendet.

Nu är jag tillbaka bland tavlorna, tack vare okända och kända välgörare som jag hittat till med Pinterest.  För välgörare är de, människorna som med intresse och engagemang letar upp och delar med sig av sina bilder. Så vill jag också göra och försöker på mitt sätt bidra.

Lite som en cirkel som slut. Och ändå är det ett helt annat språk. För det handlar om bilder, så mycket mer än ord.

När det kom en iPad i mina händer blev tittandet, bläddrandet, sökandet och nålandet så mycket smidigare, så mycket mer taktilt. Så bra.

För mig är inte Pinterest enbart något jag underhåller mig med. Det är ett jobbverktyg, dessutom. Här kan jag väcka intresse för det som jag vill arbeta med. Här kan jag finna inspiration för mitt yrkesutövande. Och här kan jag samla material, hålla ordning på det och återkomma till det.

I mitt ideella liv är en av de uppgifter jag åtagit mig att visa grupper runt i Uppsala domkyrka. Då har jag ofta med mig min iPad. Här kan jag lätt komma åt min board med alla bilder av Uppsala domkyrka som jag samlat här. Och det händer jag att kan göra någon glad, genom att säga vem som helst hur lätt som helst kan söka upp bilderna på nätet.

I slutet av förra året var det mer än en trendputte som spådde att 2013 blir bildkommunikationens år. Jag vill gärna bidra till att ge dem rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om pinterest, bilder, dela, kommunikation, samla, hobby , blogg100

Decentralisera till obehagets gräns #blogg100

För det första: En kyrka kan inte välja organisation som är blåkopia av en krigsmakt.

För det andra: En kyrka med sina församlingar består av människor, och de kan hitta exempel i sin omvärld på organisation, att att välja som motbild, som lärande exempel och i en del fall även som förebild.

Svenska Kyrkans församlingar med pastorat och nuvarande så kallade kyrkliga samfälligheter står under 2013 inför den mest omfattande förändringen sedan stat och kyrka skildes åt från 2000. Under året ska en omorganisation genomföras, som ska gälla från 1 januari 2014.

Senaste kyrkomötet, hösten 2012, beslutade om ändringarna i kyrkans egen lag, kyrkoordningen, som ger ramarna. Det goda med nyordningen är större möjligheter att behålla mindre och medelstora församlingar, och att delegera och decentralisera beslut och ansvar så nära de berörda församlingsmedlemmarna som möjligt. Men - det förutsätter att det inom pastorat med två eller flera församlingar skapas just sådana organisationer.

Nätverk bör vara den primära modellen. Som metafor borde mer än en församlingsmedlem med ledaruppgift komma på goda tanker, med påminnelsen om att Jesus hade rätt många fiskare i sin krets av apostlar. Och de kunde det här med nät.

Skulle Svenska Kyrkan vara en för stor organisation med sina i runda slängar 7 miljooo.oooner medlemmar för att arbeta i nätverk? Inte då. En stad är ett nätverk. 9 av 10 kyrkomedlemmar bor i en stad. Så det finns exempel i lokalsamhället.

Något otippat ger det USA:s krigsmakt exempel på nätverkande. Fredrik Emdén skriver om det i tidningen Chef.  De förödande händelserna 11 september 2001 följdes av en omprövning inom den amerikanska krigsmakten: nätverk behöver bekämpas med nätverk.

Den nya strategin var fyrdelad: Bygga relationer, hitta ett gemensamt syfte, skapa medvetenhet och uppmuntra oliktänkande.

I det nya blir generalen mer som en borgmästare som nätverkar i staden, mindre en människa i toppen som pekar med hela handen.

"Denna nya metod vände upp och ner på traditionell krigföring. I stället för att koncentrera styrningen till den militära toppen, sköts information och autonomi över till beslutsfattarna längre ut i organisationen, till dem som bokstavligen befann sig ”på fältet”. ”Decentralisera till obehagets gräns” blev ett mantra, vilket hjälpte till att fastställa villkoren för snabb och fokuserad handling." skriver Fredrik Emdén.

Det där med obehagets gräns väcker tankar hos mig. Om det är ett obehag som ska kännas (så där lagom och inte förlamande) för chefer och andra ledare, då tycker jag det låter riktigt lockande. Men om det är ett obehag som skulle drabba dem längst ner i den gamla hierarki som nu måste monteras ner, då vill jag reservera mig.

En kristen församling och kyrka, kan hämta byggmaterial, verktyg och kunnande från sin omvärld. Det ger kyrkohistorien exempel på. Liksom den ger exempel på hur snett det går när kyrkan kopierar världen eller stänger världen ute. Så det gäller att informera sig, växla mellan blick för detaljerna och att höja blicken för att scanna av landskapet. För att sedan välja arbetskamrater, gemensamt bestämma målet för färden, välja väg och verktyg, hålla dialogen öppen även för avvikande meningar och sen göra det man fört bara snackat om.

Då kan det nog ordna sig. Och till och med gå riktigt bra.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, management, organisation, hierarki, nätverk, chef, blogg100