65 nya präster i Svenska Kyrkan får ingen vigselrätt. Istället för att helt och fullt gå in i sin prästtjänst, för att utföra de heliga handlingarna dop, konfirmation, vigsel och begravning, så blir de ofrivilligt slagträn i en debatt som från flera håll förs på ett tämligen onyanserat sätt. Ingen vidare start på tjänsten i Svenska Kyrkan.
Förhoppningsvis är det med Kyrkans Tidnings formuleringar som Svenska Kyrkans rättschef Marie Lundqvist Norling låter undfallande. I själva verket får man utgå från att hon och andra i ledande ställning tar strid för de 65 blivande prästerna. Det är vad dessa har rätt att förvänta sig. Och de församlingar som tar emot dem till deras första tjänst. Till skillnad från AT-läkare är utbildade teologer vigda till präster, fullt ut behöriga att göra detsamma som kollegor med tjänsteår har rätt till.
De riksdagsledamöter som är drivande bakom motionen säger till Kyrkans Tidning att de är medvetna om problemet. Det får tolkas som att man från sitt perspektiv ser en fördel i att det uppstår. Riksdagsutskottets ordförande har direkt uppmärksammats på konsekvenserna av en uppenbart ogenomtänkt motion. Ändå finns det inget som behöver ändras, anser hon och säger till Kyrkans Tidning:
Och är det värt det? Jag har all förståelse för dem som drabbas, men det här är en liten sak, om du ursäktar.
Riksdagsmajoritetens inställning till Svenska kyrkan och andra samfund med vigselrätt ger ytterligare argument för att registreringen av äkta makar ska vara en statlig angelägenhet, helt utan rituella förtecken och närmast kopplad till hindersprövningen.
Liksom dop, konfirmation och begravning utförs utan statlig inblandning, så blir det rimligt i ett mångkulturellt och religiöst neutralt samhälle att vigseln blir en fråga där också stat och kyrka skiljs åt.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, politik, kyrkan,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar