På plats i församlingens vardagsrum

För en tid sedan blev jag kallad till ett möte med redaktionen för Svenska Kyrkans första digitala tidskrift. Den föddes förra året och heter Evangelium.

Helt nyligen kom det första numret ut på nätet. Och med det så plockades betalmuren bort. Samtidigt lanserades ett nytt erbjudande: Vardagsrum

Det var nya Vardagsrum som var anledning till att jag fick vara med på en workshop med redaktionen och och några till, som fick känna sig lite utvalda för en dag. Trevligt.

På kort tid har redaktionen engagerat en rad intressanta skribenter och fört en rad angelägna frågor på tal. Och redaktionsmedlemmarna är i högsta grad produktiva för egen del.

Inför första mötet med redaktion tänkte jag i skrift så här:

Mitt intryck är att det är vanligt, ja vanligare än för 10 år sedan, att församlingar erbjuder mer eller mindre kända föreläsare. 

Deras medverkan i församlingen skulle kunna dokumenteras bättre än vad som är regel. 

Vad de kommer och delar med sig av, kan bli en karamell som församlingen kan suga på lite längre, med hjälp av det en prenumeration på Evangelium ger.

Och det där kan jag stå för också någon månad senare. Det finns det som är gott, som kan få ett än större värde med ett före och ett efter. Faktum är att den kommunikationsteknik som speedar upp tillvaron till vad som kan kännas som ett enda ogripbart och alltför överväldigande nu (eller närmast nyss, när tiden rusar fram) också kan användas till tidsutsträckning och tidsoberoende.

Vardagsrum är en bra beteckning på det slags mötesplatser som behövs. Så mycket mer än sammanträdesrum och kontor. Församlingen har sitt kyrkorum och runt det behövs andra rum för människors möte.

Bilden är lånad från Evangelium och fotografen är tidskriftens bildredaktör Simon Berg. Se fler av hans bilder och exempel från hans produktion i på hans egen webbplats.  

Läs även andra bloggares åsikter om evangelium, kulturtidskrift, studier, essä, församling, svenska kyrkan

Läxor signalerar systemfel

Min vän jonas vittnar om hur hans tre barn har tillsammans har 15 läxor på en vecka. Det är inte okey. Lärarkåren ska vara pedagoger med förmåga att planera, så att man hinner med lärandet på skoltid. Barnen behöver fri tid för att behålla sin nyfikenhet, odla sina intressen och umgås med sin familj och sina vänner.

När jobbande vuxna får lika mycket läxor från sina chefer att hänga över på obetald arbetstid, då kan vi snacka. De vuxna jag känner tar inte med sig jobb hem eller stannar kvar på övertid utan ersättning. Och fortbildning får de på arbetstid. 

Antagligen är det så att majoriteten vuxna svenskar röstat bort resurser till skolan för att de prioriterar offentliga resurser till sig själva och andra jämnåriga. Och röstar på det parti som gör att får betala mindre skatt.

Föräldrar ska ta sig tid att lära sina barn en massa saker, nyttiga och onyttiga. Men inte det som skolan inte hinner med på sin tid av dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, undervisning, läxor, pedagogik, övertid, planering, #blogg100, blogg100

Adventskalender 30 november: Två annorlunda kalendrar

Inne i mataffären travas pallvis med enkla chokladkalendrar och vid kassan trängs SVT:s och SR:s gemensamma kalender, den som heter Julkalender. Samma sak varje år, mer på rutin än av tradition. Eller är jag för lite inkännande nu?

Mer intresse hos mig väcker två alldeles väldigt olika adventskalendrar som jag länkar till här.

Studenterna på Lunds Tekniska Högskola står för en bokstavligen experimentel kalender. Hrmf, de kallar den Julkalender.

Louise Andersson är informatör för Svenska Kyrkans församlingar i Karlstad. Hon har tillsammans med Kristina Andréen, från återbrukande företaget re:kreation gjort en Återbrukskalender.

Från församlingens webbplats man fritt hämta hem en pdf med beskrivningen av idéerna om återbruk bakom varje lucka fram till julafton. Bakom första luckan finns en beskrivning av hur man gör en finfin stjärna av en toarulle att hänga i granen.

Bilden visas med hjälp av en länk till webbplatsen för Svenska Kyrkan i Karlstad 

Jag vill bli... vill bli...eh, jag vet inte vad jag vill bli

Hellre ett par "pådrag" i skolan för barn och ungdomar. Mycket bättre än alla skatteavdrag. Inte bara i Köping, utan i Sverige och världen. Plocka in världen i klassrummet, så att utbildning blir verklighet.

Den som hindrar barns och ungas förväntningar, tar ifrån dem deras framtid. Sådant kan inte bara förbigås med tystnad. Det är rätt att skrika stopp och bort det. Men dessa rop får inte överrösta hurrarop och hejarop för de lärare som stigit ner från den upphöjda katedern och vandrar vid barnens sida in i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om undervisning, utbildning, barn, ungdomar, skola

Böcker längs vägen till en vuxen tro

Svenska Kyrkans webbplats behöver utöka och uppdatera den sidan är man rekommenderar böcker för läsning längs vägen till vuxen tro. Jag skrev om saken för ett par dagar sedan och välkomnade tips. Och de har nått mig på lite olika vägar. Så här kommer en första utökad boklista. Tack kära bloggläsare för era bidrag. Fortsätt att höra av er. Och fortsätt gärna att kommentera min blogg i största allmänhet.

Anteckningar efter en frontalkrock med Gud, Maria Küchen, Cordia 2006
Steg på vägen - en katekes för vår tid, Verbum 2007
Jesus Guds hemlighet, Margit Sahlin, Verbum 1999
Frälsarkransen (originalet i 4:e upplagan) Martin Lönnebo, Verbum 2010
Drabbad av det oväntade, Elisabeth Sandlund, Cordia
Jesus - motspänstig medmänniska, Dag Sandahl, Verbum 2004
Språk för en vuxen tro, Ylva Eggehorn, Cordia 2001 (tillägg 4 mars 2010)
Tecken och verklighet • Samtal om Gud • Ecce Homo, KG Hammar, Arcus 2006

Omvänd, Göran Skytte, Libris (pocket även i 10-pac)

Evangelium för Gudlösa, Erik Aurelius, Verbum 2005

Jesus från Nasaret, Joseph Ratzinger Artos Norma 2007

Att söka en helhet, Henri JM Nouwen, Libris 2001

Ja, det var elva titlar, några moderna klassiker, ett par läroböcker och andra mer personliga vittnesbörd i samma genre som Gardells båda böcker. I listan finns både de böcker som ger andlig vägledning och de som berättar levande om Jesus. De flesta böckerna är bara några år gamla och finns att köpa. En och annan är några år äldre och får sökas i antikvariaten (på nätet) och hos vänners eller i församlingens bibliotek.  

Bloggen Storasyster i Vassen har sin boklista. Poskval-bloggen ger också lästips.

Den som senast gav offentlighet åt den korta och enahanda litteraturlistan på Svenska Kyrkans gemensamma webbplats var prästen Bertil Murray, med ett debattinlägg i Svenska Kyrkans Tidning förra veckan. 

Det var den här sidan på Svenska Kyrkans gemensamma webb som startade debatten.

Längs vägen till vuxen tro blir två gardellböcker knaper matsäck

Jag läser Svenska Kyrkans Tidning till frukost. På debattsidan har min vän Bertil Murray skrivit. Han undrar om någon mer än han är upprörd över att det på den gemensamma webbplatsen för Svenska Kyrkan bara finns två boktips för vuxna som vill bli kristna eller lära mer om den tro de är döpta till. Två böcker av en och samma författare.

Jag känner efter, men nej jag blir inte upprörd. Lite sorgsen, det blir den känsla jag uppamma. Så fyller jag på temuggen, värmer händerna och tänker att det är tur att det finns så många människor i så många församlingar som möter längtande, sökande människor som vill lära känna Jesus. Och där i mötet är det många fler och matigare böcker som cirkulerar.

Så vänder jag blad i Svenska Kyrkans Tidning och där under vinjetten Kultur & Teologi får jag veta att SVT nästa vecka börjar sända en serie, åtta halvtimmar, med artisten och författaren Jonas Gardell som programledare  Fast det visste jag redan att det skulle bli folkuppfostring som en present från SVT i fastetid och påsk.

Lite längre fram i samma tidning recenserar en annan vän, prästen Mikael Mogren filmen Agora. Den handlar om kristna som mördar en kvinnlig vetenskapare i det antika Alexandria. Mogren konstaterar att filmen är ännu ett exempel på tidsandan, där vi kristna framställs som en obildad skränande hopp. Dramaturgin på filmduken och i tv-rutan blir förstås mer svart-vit än den vardagliga verkligheten. Samtidigt är filmer och tv-serier uttryck för opinionsbildarnas värderingar och teser.

Svenska Kyrkans Tidning låser in stora delar av artiklarna på nätet. Det krävs konto för att läsa om Gardell och recensionen av Mogren. Det märker du som klickat på de närmast två föregående länkarna.

Tillbaka till böckerna att stoppa i ryggsäcken för en vuxen trosvandring. Låt mig påbörja en blandad lista, som jag hoppas att du som läser den här bloggposten vill fylla på. Gör det gärna i kommentarfältet.

Anteckningar efter en frontalkrock med Gud, Maria Küchen, Cordia 2006
Steg på vägen - en katekes för vår tid, Verbum 2007
Frälsarkransen (originalet i 4:e upplagan) Martin Lönnebo, Verbum 2010
Drabbad av det oväntade, Elisabeth Sandlund, Cordia
Jesus - motspänstig medmänniska, Dag Sandahl, Verbum
Tecken och verklighet • Samtal om Gud • Ecce Homo, KG Hammar, Arcus 2006

Livet i Svenska Kyrkan levs i de många församlingarna. Det är både risk och chans. Ett valår som 2010 tar partierna med sig bokbord ut i offentligheten. Församlingar skulle kunna göra något liknande. I alla fall fräscha upp bokborden i kyrkorna: Småskrifter till en billig peng och de lite tjockare volymerna som blädderex med tydliga vägvisare till de sajter på nätet där böckerna kan köpas. Ja, före det en vägbeskrivning till den kristna bokhandeln om den finns inom rimligt avstånd, som hemma hos mig i Uppsala. Här finns Gospelhörnan.  

PS. Hurra för Bertil som fyller 60 år idag 25 februari.