Midsommarafton i Den Eviga Staden. Och sedan vidare med tåg, ett stycke söderut och ut till kusten, Där via Appia möter haven ligger Terracina. Och här låg jag i solen mest hela förra veckan.
Avbrott: Återvände till Neapel. Den staden har sannerligen en själ och en mycket egen charm. Pizzan hos Vesi framkallar glädjetårar. Enkel mat, riktiga råvaror, matkärlek. Intrycket är att den värsta misären i de äldre kvarteren har minskat. Renoveringar pågår. Metron byggs ut. Färre trasiga människor som tiggde, nu jämfört med för fyra år sedan.
Jag är ingen finsmakare när det gäller vin. Heller. Det bästa vino della casa förra veckan drack jag (igen) hos da Francesco i Rom, i kvareren mellan Tibern och Pz Navona. Två dagar i Rom efter solveckan gav rätt krydda åt anrättning. Varmt? Kanske, men den värmen lagrar jag gärna till vintern som kommer.
Hade denna gång valt att bo i en ny del av staden och gästade den något bedagade skönheten Hotel Locarno som bjöd på lite art deco, strålande utsikt från tak terrassen och en stärkande frukostbuffe i atriet.
Att lämna Italien är att lämna en hel del. Brödet till exempel. Då är det tur att Uppsala begåvats med Forsa bageri.
Den senaste italienresans stora kulturella upplevelse var nya museet för samtida konst MAXXI i Rom. Invigd så sent som för någon månad sedan. Byggnaden är stor konst i sig och de aktuella utställningarna var både omväxlande och av hög klass. Ta dig dit med en stärkande promenad från Porta del Popolo eller spårvagn 2 upp till Stadio Flamino.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar