För ett par veckor sedan fick jag ett mejl från en av redaktörerna för Kyrkomötets egen bulletin. En fyrsidig tidning som delas ut till ombuden i Svenska Kyrkans kyrkomöte, till funktionärerna som får mötet att rulla och till intresserade som kommer för att lyssna och träffa folk.
I mejlet stod:
Vi skulle vilja ha dig som en av krönikörerna i ett av de två numren under session 1. Du får faktiskt välja utmanande vinkling själv (men det ska förstås inte vara något som kan tolkas som "partipropaganda", även om det är något som är hjärtefråga för dig och din partigrupp - ja, du vet ju hur det är). Manusstopp helst 10/9, max 2 000 tecken.
Så roligt. Jag tackade jag till uppdraget och började fundera på vad jag ville säga till 251 kyrkomötesombud och några till, när jag nu hade erbjudits plats. Det kom ett mejl till:
Du skriver om det du känner är viktigt. Men du kan känna till att numret i övrigt kommer att innehålla material om barnkonventionen, kyrkans barn och unga-arbete (0-18-programmet) och migrationsfrågor. Passar det för dig att anknyta till något av detta så är det okej, men du behöver inte känna dig tvungen att göra det. Kanske vet du redan vad du ska skriva om, och då gör du det.
Vid samma bord
Lita till din magskänsla. Tycker du inte att det är roligt här på kyrkomötet, då föreslår jag att du lämnar och åker hem. Hur skulle du kunna göra nytta om du inte känner arbetslust och inte är brinnande under dina dagar i Uppsala? Vill du ändå gärna vara kvar, trots att det känns så där och du saknar rätt närvaro och spirit? Jamen, så gör något åt saken.
Kvotering är begärd och ska verkställas. Antalet surpuppor ska minskas drastiskt. Den enkla lösningen är att vända alla med nerdragna mungipor på ända. Då kan de i alla fall se lite roligare ut.
Trosbekännelser, pastorala strategier och evangeliska beslut kräver sitt kultiverade sammanhang. Det är som för en trädgårdsmästare: blommorna kan hon inte göra så mycket åt men jorden kan hon odla. Så kultivera då den goda jorden på kyrkomötet. Minns också att det handlar om rotsystem och rätt näringskällor.
Skulle det inte passa sig att se livet från den ljusa sidan på ett kyrkomöte? Ska dysterkvistar obehindrat tillåtas piska upp en dålig stämning och de som härsknat till få ge dålig smak åt hela tillställningen? Nej, det går inte för sig. Kyrkomötesledamöter, träd samman. Det bord presidiet sitter vid på podiet får symbolisera ett sammanträdesbord för alla ledamöter och biskopar. Ett bord som ni gör tjänst vid tillsammans. Liksom diakoner och präster gör gemensam tjänst vid nattvardsbord, tjänstgör ni ledamöter i ert allmänna prästadöme. Den som inte är beredd att uppträda prästerligt vid sammanträdesbordet, med heligt ansvar för helheten, bör lämna sin plats, åka hem och bereda sig.
Stora resurser förbrukades på att visa upp Svenska kyrkan inför kyrkovalet. Det som visades var inte det vackraste: medvetna missförstånd, hårda ord och splittring. Nu behövs ett nytt tonläge, det mindre lättköpta, det som framkallar beroende av varandra: konversation.
Den som anar ett sanningens piller, ett enhetens frö, inom sig, må låta det gro, vattna och ställa sig nära Ljuset. Vid bordet är kallelsen att hålla samman, i samma anda, i samma andetag.
Martin Garlöv, medlem i Uppsala domkyrkoförsamling
----------------------------
I fredags kom ett nytt mejl där en av redaktörerna för Kyrkomötets Bulletin vidarebefordrade följande meddelande:
"Efter samråd med ansvarig utgivare och samtal i avdelningsledningen så har vi kommit fram till att den här krönikan är inte i linje med vår policy för Kyrkomötesbulletinen och den skall därmed inte publiceras."
21 kommentarer:
Utmärkt artikel. Att Svenska kyrkan i vanlig ordning agerar som Stasi så fort det är något som är lite jobbigt är så vansinnigt!
Jag skulle vilja veta på vilket sätt artikeln strider mot kommunikationspolicyn? Saknar den hopp, andas den inte närvaro? Vad är felet?
Jag skulle faktiskt också vilja veta vad som var fel med krönikan...
De borde ha intregitet nog att publicera även det de inte alltid själv instämmer i.
Det var en bra och mycket vänlig artikel Du skrev.
Läget är väl det, att man måste peka med hela handen till Kyrkomötet. Miljööööön är kristet budskap. Nedväxling av bibeltolkning är det inte tal om det är käääärlek som gäller.
Under resans gång har jag intagit en frimodig men inte kvinnoprästexkludrande inställning.
Nästa varv blir inte att jag vänder mig till Knutby Filadelfia men kanske vänder mig inåt och blir privatreligiös.
Politbyrån, de vet hur man handskas med fritt tänkande människor. Inte förvånande men desto dystrare.
Man blir inte annat än refuserad av Svenska kyrkan. Man ska skriva menlösheter som Annika Borg, då kommer man långt. Nämnde jag att jag har gått ur? Jag tror det finns obskyra orienterarklubbar i Ytterbjöle som kan åstadkomma mer än den där sorgliga kolossen.
Obegripligt för mig varför den artikeln blev refuserad. Men jag kanske är en björn med mycket liten hjärna.
Själv undrade jag med stigande förvåning "menar han verkligen att presidiet är en samling surpuppor och ska åka hem" eller vad vill han med sina ord?
Kändes som tal om enhet genom påhopp.
Det var i alla fall min spontana reaktion på texten
Ja, men det sköna med att bli refuserad är att det finns andra sätt att få ut sitt budskap. Och en text som blivit refuserad vill ju alla dessutom läsa för att själva se vad det var för innehåll i den som var så förskräckligt.
För övrigt tycker jag att det vore betydligt trevligare om man i kyrkopolitiska sammanhang kunde prata mer om vad som är roligt med att vara kyrkopolitiker, än om hur fruktansvärt tradigt och otacksamt det är.
Fantastiskt roligt
Jag tycker du ska vända dig till Svenska Kyrkans Unga kanske de vågar publicera den här texten de som fortfarande vågar hänga i knävecken för att få nya perspektiv. Det var väl ändå Svenska Kyrkans Ungas tidning från början...
Hej Martin
Det är jag som är den nye informationschefen på kyrkokansliet. Det är jag som refuserat din krönika. Det var inte på grund av innehållet i krönikan utan på grund av formen.
Du använder ironi som utrycksform. Ironi är knepig och blir lätt svår att tolka. Ditt tilltal kunde uppfattas som raljant. Jag tycker därmed att din krönika blev otydlig och inte passade i en kyrkomötesbulletin.
Jag är den förste att beklaga att det blev så här. Jag är inte van vid att refusera. Din reaktion stämmer i alla fall mig till eftertanke.
Jag vill förespråka öppenhet. Samtidigt kan jag förstå att mitt beslut uppfattas som att jag står för någonting annat.
Henrik Pederby
Formen är innehållet, Henrik Pederby, en liturgisk lärdom. Kan vara bra att ha om man jobbar på kyrkokansliet.
Jag jobbar på Svenska Kyrkans Ungas förbundskansli. Min organisation var med och startade Kyrkomötesbulletinen (även kallad "Bullen") en gång i tiden, men har valt att starta en ny tidning "Nybakt", för att kunna uttrycka sig fritt. Martins text hade kunnat vara där, men nu tror jag att den har fått bättre spridning här på Brygubbens blogg!
Pederby. Du visar tyvärr med all tydlighet det som är det stora problemet på Fort Knox (alltså Kyrkokansliet på Sysslomansgatan). Rädsla för att rucka på någon sorts imaginär borgsfred. Det är inte frånvaro av människors intresse som kommer att ta livet av kyrkan - det är kyrkans egna som inte vågar vara salt.
Pederby; Bra att du svarar här, men hjälp. Hur tänkte du?
Jag är mållös.
Hoppsan, kyrkomötetsledamöterna behöver refuseras från ironi.
Skall man börja refusera de ironiska delarna av bibeln också? Elia är milt sagt ironisk mot Baals-profeterna på Karmel?
Jag tyckte inte alls att krönikan var ironisk och definitivt ingen partsinlaga. Däremot en något förtäckt uppmaning om att hålla dig till göada och vänliga former och kanske ett gott språkbruk. Det hade nog bara varit välgörande om den hade lästs.
Krönikan är ju inte bara ironisk, det går väl an, men den är mer spydig och raljant. Om tre fingrar nu pekar på dig själv så innebär det väl att en majoritet av handen tycker att det är du som ska gå hem?
För att förtydliga: i sak, att engagemang i kyrkomötet bör grundas i en brinnande tro och ett genuint intresse för kyrkans väl, håller jag med dig. Det är din ton jag inte uppskattar.
Mkt bra skrivet! Märkligt och pinsamt att det censurerades. Ibland känns det just så, att bara man är tillräckligt ordbajsande och otillgänglig i sitt språk, så är allt ok för då är det iaf ändå ingen som läser/lyssnar på vad man säger…
"Lämna" är ett transitivt verb. Det har inte artikelförfattaren förstått. Det var riktigt att refusera honom.
Knut
Skicka en kommentar