Är även Stockholms stifts domprost Åke Bonnier en av oss som ska kallas elitistisk och farlig frommis? Med ett av sina senast blogginlägg uppfyller han väl era krav, eller?
Nej, ni kommer inte att ge er på honom. Inte ens försöka tala till rätta. För det har de senaste dagarna före kyrkovalet blivit så pass uppenbart att er argumentation inte håller.
Det blir orimligt att först bjuda in till en öppen folkkyrkas gudstjänster och vardagliga församlingsliv, för att sedan fördöma de människor av olika form och färg som svarar på detta välkommen och tar sitt medlemsansvar. Extra knäppt blir det när en präst med s-, m-, c- eller öka-märkning talar om "de andra", de där som är den farliga eliten. För att inte tala om när partimärkta präster varnar för prästkyrka. Logiken säger förstås att de själva då är dubbelt läskiga.
På söndag kan det bli en vändning. Och även om den inte klart visar sig i valresultatet så kommer luften att gå ur det uppblåsta redan på måndag. Och då kan vi börja arbeta oss tillbaka till samtalet igen.
Själv ska jag göra mitt bästa för att glömma och lägga åt sidan. Det kommer inget gott ut av att haka sig fast vid de hårda orden, de osakliga argumenten och den låga debattnivån. Sånt bara dränerar kraften från det egentliga.
Idag, dan före dan före valdagen, tillåter jag mig att invända och kritisera. Men redan imorgon blir det andra bullar. Och på söndag står jag med mina valsedlar och säger hej i solens sken till röstande och kandiderande medlemmar av alla kulörer och format.
Året i Svenska Kyrkan ger varje söndag ett tema. Den här veckan inleddes med "Enheten i Kristus. Och på den nya veckans första dag, Valdagen 20 september, är temat "Ett är nödvändigt".
Vad som är det nödvändiga? Att lyfta blicken mot Gud (Psaltaren 123) och att ta Jesus milda ok över axlarna, lära av honom och följa honom (Matteus 11:28-30)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar