Sensus hette tidigare Sverige Kyrkliga Studieförbund. På senare år har den kristna och kyrkliga profilen tonats ned av studieförbundets ledning. Bakom det ligger säkert ett taktiskt och kanske strategiskt resonemang.
Kortsiktigt, med det fuktade fingret i luften, är det inte alls säkert att rörelsen bort från medlemsorganisationerna Svenska Kyrkan och Stockholms katolska stift är fel. Men långsiktigt är det förstås ett missgrepp.
Så här beskriver Sensus sin egen historia:
Sveriges Kyrkliga Studieförbund, SKS
Ett antal kyrkliga ungdomsorganisationer valde 1930 att på initiativ av bland andra Svenska Kyrkans Diakonistyrelse och tillsammans med andra kyrkliga organisationer bilda ett studieförbund. Biskoparna stödde idén, bland annat för att närma Svenska kyrkan till folkrörelserna och deras arbetssätt.
Namnet blev Sveriges Kyrkliga Bildningsförbund, vilket 1947 ändrades till Sveriges Kyrkliga Studieförbund, SKS. Under 1960-talet frigjordes studieförbundet från kyrkan och blev en självständig organisation.
Också här gör det tidsanpassade sig påmint i utgången: Undrar varför det är så viktigt att i nästan ett halvsekel senare påstå att utvecklingen under 1960-talet handlade om att frigöra folkbildningen från Svenska Kyrkan? Var det inte snarare så att SKS var en betydelsefull och frisk gren av Svenska Kyrkan under den här tiden, liksom under 1970- och 1980-talet?
Andra bloggar om: folkbildning, kyrka,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar