Tänk, bara tänk om det här myckna snacket om att en biskop tvunget ska vara massmedial skymmer något viktigare?
Tänk, bara tänk om det är andra saker som behövs som för att leva uppdraget? Att kunna sitta ner. Att se de närmaste medarbetarna. Att både gilla att gå med vänner och stundom gå sin egen väg.
Att kunna be om hjälp och visa tacksamhet. Att vara nyfiken så att det märks. Att älska kyrkan som en mor och visa det. Att älska att fira gudstjänst och göra det så det smittar. Att gilla att åka tåg hellre än vara en flygande biskop. Att försvara och uppmuntra de många som bygger kyrka i församlingsliv mot angrepp och anfäktelse. Att visa barmhärtighet.
Att leda korta och bra sammanträden. Att bära korset. Och Frälsarkransen.
Den här texten skrev jag efter min morgonbön lördag 28 september 2013. Mellan nomineringsval inför val av ärkebiskop i Svenska Kyrkan och hearingen med de fem kandidaterna. Jag publicerade först texten i Facebook-gruppen Ny Ärkebiskop 15 juni 2014 och senare samma dag här på bloggen.
Läs även andra bloggares åsikter om ärkebiskop, biskopsval, ärkebiskopsval, svenska kyrkan, kyrkan
2 kommentarer:
Fint skrivet
Får jag fråga, varför är det viktigt för dig att bära frälsarkransen?
Nyfiken!
A
http://regentags.wordpress.com/
Frälsarkransen är ett samtidens radband med livets pärlor. Symboliken går att ta till sig på flera plan. Frälsarkransen är ett hjälpmedel för bön. Det är roligt att se den buren av andra människor och känna samhörighet med dem. Min favoritpärla är den blå: Bekymmerslöshetens pärla.
Skicka en kommentar