Biskop Claes-Bertil Ytterberg blev omnämnd i flera medier förra veckan pga att han vickar som ärkebiskop. Biskop Claes-Bertils avspännade inställning till uppdraget i mellanrummet störde en del opinionsbildare. Heders åt biskopen.
Mer intressant är det stiftssidan i Kyrkans Tidning rapporterar från senaste stiftsfullmäktige för Västerås stift. Där lanserade biskopen - enligt referatet fullt medveten om provokationen - idén att bilda ett bolag som blir församlingsmedarbetarnas arbetsgivare.
Biskop Claes-Bertil har rätt: Något radikalt behöver göras för att se personalfrågorna i sin helhet. Och biskopens oro för att kyrkoordningen från 2000 riskerar föra Svenska kyrkan bort från en epsikopal struktur till en kongressionalistisk ordning är mycket befogad.
Den nuvarande ordningen med oklar ansvars- och uppgiftsfördelning lokalt mellan pastorat och samfälligheter håller inte i längden. Stiftens roll gentemot de lokala församlingarna är inte heller tillräckligt uttalad. Och gentemot samfälligheterna har (flera av) stiften knappast någon fungerande relation till. I alla fall inte inte enligt kyrkoordningen, så där det fungerar har man enskilda medarbetare att tacka för detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar