Är Svenska Kyrkan internationell eller isolerar hon sig?

I senaste numret av en av Svenska Kyrkans tidskrifter, Svensk Pastoraltidskrift medverkar prästen och stiftsadjunkten Bertil Murray. Han skriver om en Lyssnarkonferens som hölls i Lund när Lutherska Världsförbundet firade 60 år. Bertil Murray var en av delegaterna och han är ledamot av Kyrkomötet i Svenska Kyrkan. Hans artikel är en sammanfattning av innehållet i konferensen och han avslutar med att ställa några angelägna frågor. Tänkbart är väl att Murray använder sig av möjligheten att ställa frågor till Kyrkostyrelsen när kyrkomötet samlas i september.

Reflektion med anledning av Lyssnarkonsultationen i Lund 2007

Bakgrund
I mars 2007 firades i Lund 60-årsjubileet av Lutherska världsförbundets skapande. Svenska kyrkan tog då initiativ till att i anslutning till firandet förlägga en så kallad lyssnarkonsultation. Man ville under ett par dagar (den 27 – 28 mars) få lyssna till vänkyrkors reflektion kring de utmaningar som möter Svenska kyrkan i dess framtida samverkan med andra lutherska kyrkor. Överläggningen ville vara ett uttryck för den ömsesidighet som Svenska kyrkan önskar ska prägla relationerna.

Överläggningen hölls samman av biskop Ragnar Persenius, Internationella nämnden, och Margareta Grape, chef för Svenska kyrkans internationella arbete. Båda har senare lämnat sina dåvarande uppdrag för Svenska kyrkans internationella arbete. Inför överläggningen hade Svenska kyrkan arbetat fram ett eget dokument ”Åtta steg på väg mot ömsesidighet” (Eight steps towards reciprocity) som underlag för reflektionen.

Tre kyrkoledare hade ombetts att förbereda en första respons på dokumentet. Därefter delades deltagarna in i sju grupper vilka var för sig fick samtala om dokumentet och ge en återkoppling. Samtalet i respektive grupp skedde under ledning av en svensk vars uppdrag var att lyssna, inte tala. Varje grupp skulle redovisa två viktiga frågeställningar eller synpunkter vid den gemensamma redovisningen påföljande dag.

En rapport från överläggningen publicerades senare med syfte att återkalla atmosfären från konsultationen och summera de internationella kyrkoledarnas budskap. Det betonas att överläggningen skedde i en atmosfär av öppenhet och ömsesidighet. Vidare understryks att ett syfte med rapporten är att understödja en fortsatt dialog mellan medlemskyrkorna i LWF.

Låt mig på en gång få uttrycka min djupa uppskattning över initiativet och över uppriktigheten i rapporten. Den som möjligen upplever att Svenska kyrkan hyser en viss ovilja att ta del av kritiska synpunkter, om än nästan alltid diplomatiskt och försiktigt framförda, från våra lutherska systerkyrkor och från andra kristna kyrkor, får sig här en tankeställare. Svenska kyrkan inte bara lyssnade, man bjöd aktivt in till kritik.

Och ett sådant gensvar man fick! Synpunkterna som gavs har i rapporten redovisats under åtta olika rubriker. En tiosidig rapport har av kyrkokansliet sammanställts på engelska (och spanska) och tillställts de medverkande kyrkorna. Någon svensk version har inte tagits fram. Här följer därför ett sammandrag i egen översättning.

Synpunkter från våra lutherska systerkyrkor


Ekumenik
Vad betyder ekumenik i Svenska kyrkans dokument? De lutherska kyrkorna står redan i gemenskap med varandra. För oss från mindre kyrkor är kyrkorelationer viktigare än ekumenik. Ekumeniska relationer kan vara enkla för en majoritetskyrka, men svåra för en liten kyrka.

Om (ekonomiska) resurser
Att tala om överförande av ekonomiska resurser leder till att man inte ser varandra som delar av samma kropp. Det handlar i stället om att dela de sammantagna resurserna. Pengar är en resurs bland många. De behöver användas till att förändra villkoren i världen med utgångspunkt i en gemensam strategisk nord-syd-diskussion. De förändringar som åstadkoms måste vara hållbara. Vi i syd behöver mer feedback på vårt arbete efter det att vi lämnat ekonomisk rapport från ett projekt, annars uttrycks Svenska kyrkans intresse bara som en fråga om pengaredovisning.

Ansvarighet och transparens
Ansvarigheten måste vara ömsesidig. Syd kan också fråga nord: Vad gör ni med era pengar? Er kyrkas pengar är blodet från våra martyrer. Resurser har flödat från syd till nord i 500 år. Nord-kyrkorna är inte transparenta. Ömsesidighet förutsätter ömsesidigt lärande och delande. Attityden att ni ska hjälpa oss är utslag för eurocentrism. Samtidigt är vi aldrig i ett läge där vi kan säga nej till denna ”hjälpism”.

Bilaterala relationer och följeslagare
Små kyrkor behöver gemenskap med de stora kyrkorna i världen. Det är viktigt att något sägs, inte alltid vad som sägs. Vi ska stå i solidaritet och älska varandra som Kristus kallade oss att göra. Vi behöver simma mot tidvattnet för att bli profetiska och ge röst åt de röstlösa. Ömsesidigt lärande är nödvändigt.
Hur kan vi lära oss att gå tillsammans?

Andlighet
Svenska kyrkans måste fokusera mer på andlighet. Den behöver stärka sitt andliga engagemang, inte bara stödja projekt men också evangelisation, utbyte av personal och att stödja partnerns andliga växt. Jämfört med utvecklingsprojekt får dessa andliga projekt ofta väldigt lite ekonomiskt stöd av nord-partners. Större andlighet är vad de stora och mäktiga kyrkorna behöver. Ju rikare ni är desto mer måste ni fasta!

I Europa och USA är tron mycket praktisk, inte så andlig. När ni kommer hem efter utlandsarbete, är ni förändrade och har ni stärkts i tron? Det är nödvändigt att Svenska kyrkan fortsätter att vara en missionerande kyrka och inte förvandlas till en utvecklingsagentur. En kyrkas styrka ligger inte alltid i antalet medlemmar men i att vara en vittnande kyrka. Om vi lyssnade till varandras missionserfarenheter skulle vi antagligen se att varje kyrka, rik eller fattig, i nord eller syd, öst eller väst, är ömsesidigt beroende av de andra.

Ömsesidighet
Är Svenska kyrkan villig att be missionärer komma från andra kyrkor för att hjälpa dem i Guds rikes växande i Sverige eller på annat håll? Svenska kyrkan saknar strukturer för att ta emot och för ömsesidigt medberoende.

Delad reflektion och information
Om Svenska kyrkan genom sitt demokratiskt valda kyrkomöte och styresorgan fattar beslut i teologiska frågor som kan resa frågor i en ekumenisk kontext runt om på jorden, hur uttrycks samhörigheten med andra kyrkor? Borde man inte åtminstone informera och kommunicera bättre? Svenska kyrkan borde dra in sina systerkyrkor i syd och på andra håll när man formulerar teologi. Teologi är inte bara lokal men också universell. Ömsesidighet innebär att vi skapar fora där teologiska frågor inte längre är en angelägenhet för Svenska kyrkan ensam. Men den traditionella demokratiska strukturen i Svenska kyrkan tycks inte passa för detta.

Sammanfattning
Vid överläggningen deltog företrädare för evangelisk luterhska kyrkor i Argentina, Brasilien, Colombia, El Salvador, Eritrea, Etiopien, Indien, Lettland, Liberia, Malawi, Malaysia, Nicaragua, Palestina, Peru, Slovakien, Sydafrika, Tanzania, Venezuela, och Zimbabwe.

Rapporten bör givetvis läsas i sin helhet. Där finns även det ursprungliga dokumentet formulerat av Svenska kyrkan, det som alltså ledde fram till ovanstående reaktioner och synpunkter. Lämpligen beställs rapporten ”The Listening Consultation in Lund” från informationsservice på kyrkokansliet i Uppsala.

Med anledning av ovanstående är några reflektioner på sin plats:

1. Den bitvis skarpa kritiken från våra systerkyrkor är ett starkt hälsotecken och i sig uppmuntrande. Svenska kyrkan har, Gud vare lovad, mist positionen som den storasyster ingen kan kritisera.

2. Det som sägs från våra systerkyrkor är sannolikt varken överraskande eller chockerande för SPT:s läsekrets, men inte desto mindre kvarstår att budskapet är mycket allvarligt.

3. Vi har all anledning att känna tacksamhet för den öppenhet Svenska kyrkan visade genom att låta denna överläggning komma till stånd.

4. Vi har också all anledning att ta till oss av kritiken, inte bara som något som gäller andra i kyrkan utan som något som gäller ett sammanhang vi själva är delaktiga i.

5. Vi behöver till oss själva ställa frågan vad vi omedelbart och på längre sikt kan göra med anledning av kritiken.

6. Illavarslande är att rapporten efter fyra år inte fått större spridning. Nog har Svenska kyrkans ledning i andra sammanhang visat att man har resurser att sprida material man anser angeläget.

7. Frågan måste alltså ställas även till Svenska kyrkans lednings- och styrorgan vilka åtgärder man avser att vidta med anledning av framförda synpunkter.

Eftersom jag deltog som representant för Uppsala stift vid överläggningen har jag rimligen ett medansvar för att rapporten inte fått större uppmärksamhet. Detta har jag i någon mån försökt gottgöra genom det inlägg som härmed publicerats.

Bertil Murray
Stiftsadjunkt, internationell samordnare, Uppsala stift

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkan, kyrkor, ekumenik, internationellt, dialog, samtal, lund

Med ett juste arbetsbord kan man slå världen med häpnad

Ett välorganiserat arbetsbord och en jobbväska utan skräp räcker långt. Se och hör David Allen visa sitt arbetsbord och förklara hur han skapar ordning för ett effektivt och kreativt arbete.



För egen del har kommit fram till en del lösningar som gör livet lättare: Plastmappar och hängmappar har varit mina vänner i alla år. Pärmar går bort, liksom häftade och gemade papper.

Jag skriver gärna ut två sidor i halvformat på varje A4. Det ger överblick och sparar papper.

En olinjerad anteckningsbok där första sidan sparas till en innehållsförteckning som får växa fram tills dess boken är fylld, det hör till min utrustning. Sedan flera år antecknar jag även i den smarta mobiltelefonen. Så har jag gjort sedan jag skaffade min första Sony Ericsson P900. Och från och med IPhone 2 är det en självklar ordning. Komplementet är en liten Molskine-anteckningsbok som ryms i jackfickan, när axelväskan (det mobila kontoret) lämnas hemma.

Kalendern finns i den smarta mobilen och som komplement de närmaste månaderna på var sitt liggande A5.

Sedan jag hösten 2010 bytte tillbaka till dator med äpple på - efter ett decennium i förskingringen - har jag valt att arbeta med dokument i Google Dokument. Och mycket nöjd med den ordningen. Och så delar jag dokument med andra i samma tjänst eller med Dropbox. Ja, foton hamnar ju som regel i Dropbox.

Datorn har fått ett fint fodral från BookBook. Det är den värd.

Ett rent skrivbord är lugnande. Liksom en städad axelväska, med bara det nödvändiga. På skrivbordet inom räckhåll: en klassisk Rolodex och några pennor. 

Under bordet: en rullvagn med mapparna som innehåller pågående projekt. Ovanpå skrivbordet vill jag bara ha mapparna med de grejer jag precis arbetar med. Skrivaren och scannern intill. Bakom ryggen: en lite bokhylla med referenslitteraturen och på nedersta hyllan en kortlåda. I lådan korten med manus från föredrag, därför att flera kort kan återanvändas rakt av eller filas på och bli uppfräschade.

När jag i slutet av 1980-talet kom i kontakt med Kerry J Gleesons idéer om hur man får ordning på torpet  kontoret, så var det en positiv kick. 

Vad kan bli bättre? Det händer att jag funderar på att skaffa mig ett hög-och-sänkbart arbetsbord, eller en pulpet som komplement. Det finns alltid papper i hängmappsskåpet som väntar på att skickas till återvinning. Och det finns tidningar och kataloger som ska samma väg. 

En städdag är en bra arbetsdag.

Läs även andra bloggares åsikter om kontor, arbetsmiljö, städning, organisation

Smaka och se i den Eviga Staden

Rom är en outsinlig källa till upplevelser. Till de storslagna och påfallande. Till de anspråkslösa, men inte därmed mindre berikande. Efter en utsträckt helg i den Eviga Staden har jag matminnen med mig. Och minnen av lukter och ljud, av det jag kände med handen och det jag såg och återsåg.

Den sardinska antipastin på Baia Chia, Via Machiavelli 5 var en höjdpunkt även nu vid andra besöket. Killarna som serverar här är riktigt trevliga och laxcarpaccion på tunna skivor av färsk annanas var en höjdare bland alla faten som trängdes på bordet.

Puglamonti, Via Urbana med specialitéer från Apulien, allt ekologiskt var en mycket trevlig ny bekantskap. En precis lagom lång vinlista, där fyra viner av varje färg kunde beställas i glas. Läget i mysiga Monti är en bonus.

Chansningen denna gång - som gick hem - var Trattoria Morgana på Via Mecenate 19 (liksom Baia Chia, på en tvärgata till breda Merulana mellan S Maria Maggiore och S Giovanni in Laterano). Även om sniglarna lär vara restaurangens specialitet är det svamprisotton som jag kan uttala mig om: perfekt.

Helt värd en omväg för glassälskaren är Palazzo del Freddo. Italiens äldsta glassfabrik håller på traditionerna. Ett glassens basilika nästan mitt emellan Porta Maggiore och Piazza Vittorio Emanuel.

Mellan Piazza Vitorio och Stazione Termini ligger den stora matmarknaden, hitflyttad till från piazzan till de gamla kasernerna. Handla till lunchen här och ät den på Piazza Vitorio eller ta med upp på Celimontana.

Mitt senaste Rom-besök rymde en visit på stranden. Tåget till badorten Anzio går varje timme från Stazione Termini. Det tar något mer än en timme och kostar bara 6:40 euro tur och retur. Skulle solen gömma sig, så bjuder Anzio på caféer, restauranger och tillfälle till shopping.

Varför "fly" den svenska sommaren? Ja, den finns ju kvar när man återvänder efter några dagar. Och i Rom kan man räkna med ljumma kvällar också flera timmar efter att mörkret har fallit. En och annan mygga, men inte arméer som anfaller. I Rom kan du sätta dig på en stenbänk eller på kanten av en antik fontän utan att bli kall i ändan. Här får du det bästa kaffet stående vid en bardisk för 7 kr. För varmt i solen? Inga problem: Gå över på skuggsidan, för stadens gator är inte bredare än klimatet kräver. Eller gå in i en kyrka och få en gratis konstupplevelse och varva ner i en miniretreat utan kostnad.

Rom är en stad för kortare och lite längre vandringar. Se människor och byggnader, hör alla ljuden och känn alla lukterna. Vattnet, konsterna och vägarna - allt leder till Rom.

Sittin' On The Dock Of The Bay | Playing For Change

Läs även andra bloggares åsikter om musik,

Det fluffiga "vi" som inte prästen räknar sig till

I en bokrecension i Svenska Kyrkans tidning förra veckan skrev Maria Küchen:

Jag slipper det fluffiga "vi" som så ofta förekommer i predikningar och kristna böcker, ett "vi" som präster i olyckliga fall utstrålar att de vet allt om utan att de själva tycks räknas in, ett "vi" som inte får uppröras, som ska strykas medhårs med hjälp av allmängiltiga fraser.

Küchen skriver detta i sin recension av Thomas Ridderviks bok Fromhet - en hyfsat praktisk bok om kristen fromhet. Jag har inte läst boken, men Maria Küchens text gör mig intresserad. En bok som tar Gud på allvar, är hennes beskrivning.

Bruket av detta "vi" som Maria Küchen kritiserar är verkligen ett problem. Och det är särskilt präster som ska akta sin tunga. Ett "vi" som verkligen missbrukas i många predikningar där ett "jag" och ett "du" vore så mycket lämpligare, och till och med ett "man". Ett "vi" som också används för att tala om för den gudstjänstfirande församlingen hur den ska agera och reagera i mässan.

En av min farfars historier var den om gubben som blev inlagd på sjukhus och när sköterskan förklarade att "nu ska vi klä av oss", så undrade han: Vågar vi det?

Ja, att möta med ett leende är nog det bästa sättet att ta udden av ett mästrande "vi".

Läs även andra bloggares åsikter om språk, kommunikation, kyrka, böcker, litteratur, religion

Alltid två som dissar

Sedan en längre till kan den som vill rösta på inlägg i den här bloggen. Funktionen ger en möjlighet för läsaren att reagera med en knapptryckning. Några gör det. Att man som på Facebook kan vilja visa att man gillar ett inlägg är väl bra. Och nog kan det vara rätt att det finns en möjlighet att uttrycka ett ogillande också.

Lite märkligt är att varje inlägg dissas av två läsare eller av samma två gånger. Vad de än handlar om. Finns det en eller ett par människor där ute, som besvärar sig med att gå in på min blogg för att varje gång trycka på "Blää"? Eller är det något slags spam?

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, reagera, spam