08 augusti 2012

Så ska man ta dem: Chefsargument mot sociala medier

Med den hjälp jag behövde från Niclas Strandh fann jag en bloggpost av Erik Fors-Andrée med 12 argument mot att dra in sitt företag och sin organisation i den smet som provisoriskt kallas sociala medier. Läsa hela bloggposten här på Definition of Done.

Bästa mot argumentet är vl ändå detta:


6. Vi har ingen användning av kommentarerna vi får

Vi kan inte agera utifrån tyckande och allmänna kommentarer, utan måste ha en verifierad metod när vi arbetar. Det är inte statistiskt säkerställt med frågor och svar på nätet och vi måste ha verifierbara data. Om några personer tycker nåt på vår hemsida, hur vet vi att det är representativt för hela vår målgrupp?



PS. Det här en jättegammal blogpost som jag hittade i botten på "lådan" med utkast. Tycker ändå att innehållet jag länkar till, trots 18 månader och mer på nacken, håller sig fräscht.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mera mänskligt mediebruk

Inte utan närvaro i mänskliga fora, analoga likaväl som digitala, som en kristen människa kan bidra. Så därför är det deltagande i sociala medier som krävs av den kristna som vill att mediebruket ska bli mer mänskligt. Alla är inte kallade, men många är det och behöver stöd och uppmuntran i sitt kall.

Jag bäddar in en intervju med den romersk-katolske ärkebiskopen Claudio Celli, som jag hittade på webbplatsen för det Påvliga rådet för social kommunikation, PCCS.

Ärkebiskopen är väl insatt i sitt ämne, så intervjun är värd att se/lyssna till, även om ljudkvalitén inte är i toppklass.



I min egen kyrka, den svenska grenen på den evangelisk-lutherska skulle jag önska mer av studier och reflexion kring evangliets möte med kommunikationsteori och medieteknik. Utvecklingen behöver breddas och arbetstakten behöver ökas. Många satsningar skulle må väl av ett helhetstänkande, som har sin grund den kristna kyrkans tro, bekännelse och lära.

Här finns större delen av intervjun utskriven.

"If you remember, to me it was very significant, the last appearance of John Paul II at the window. He was not able to say one word, but with his face, with his eyes, was expressive, was communicating to the world what was in his heart. No words, but a deep, a real deep communication."  

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,