Därför lider Svenska Kyrkan: Brist på unga chefer

Jag får fatt i en mycket intressant video där Gustav Öhrn, rektor för Scouternas Folkhögskola gästar Norrbottens Läns Landstings Morgonrock, som jag gissar är ett slags frukostmöte. Det jag ser och hör påminner mig om att Svenska Kyrkan lider brist på unga chefer.

Och det gör kyrkan tillsammans med flera andra sektorer av det svenska samhället. Faktum är att det finns statistik som visar att Sverige ligger i botten, jämfört med alla andra EU-länder, när det gäller andelen unga chefer.

En viktig förklaring till att Svenska Kyrkan inte skiljer sig från det närmast omgivande samhället finns lokalt, i församlingarna. Eftersom inte tillräckligt många församlingsledningar - kyrkoherdar och kyrkoråd - tar tillvara de ungdomar som engagerar sig som medlemmar i sin församling, så missar man morgondagens ledare. Men man kanske inte tror det kommer behövas några efterträdare? Är det så att det mer handlar om att administrera en mer eller mindre långsam avveckling?

Så långe det finns församlingar som inte ens har en lokalavdelningen av Svenska Kyrkans Unga för sina barn och ungdomar, då lider Svenska Kyrkan brist. Och det får både på kort och långsikt allvarliga negativa konsekvenser.

Förebilder är nödvändigt. Om barn och ungdomar i församlingen inte ser unga vuxna som ledare, hur ska de då se sin framtid i församlingen. Att man åldras kan man inte rå för och man ska inte skämmas för det heller. Men att församlingen åldras, att kyrkan blir gammal, det är ledarnas fel.

Novus fick i uppdrag av Scouterna tillsammans med chefsförbundet Ledarna ta reda på hur ideellt engagemang påverkar ett yrkesliv som chef. Ungt ledarskap är en av de viktigaste frågorna Scouterna arbetar med. Deras verksamhet hjälper unga att leda sig själva och andra med ett värdebaserat ledarskap, stadigt grundlagt i våra värderingar. Det gör Svenska Kyrkans Unga också.

74 % av alla svenska chefer som svarade på Novus undersökning, berättade att de haft ett ideellt engagemang. 6 av 10 svarar att deras ideella engagemang har haft en avgörande betydelse för att de blivit ledare. 100.000 svenska chefer har en bakgrund inom scouterna. Under 27 % av Sveriges chefer är yngre än 40 år. Borde intre gränsen för ung vara under 30 år?

Kyrkliga chefer rekryteras i stor utsträckning bland medarbetare med kyrklig profilutbildning. Så därför är det så betydelsefullt att studenterna till kyrklig utbildning rekryteras bland dem som varit barn och ungdomar i församlingen, som varit och är engagerade medlemmar, med naturlighet i Svenska Kyrkans Unga.

Så länge människor med ledande befattning i Svenska Kyrkan ser unga människor med tydligt församlingsengagemang som en belastning lider kyrkan brist. Det med grundläggande kristna värderingarna det finns förutsättningar för ett gott ledarskap i församlingen, i kyrkan. Och det här är värderingar som grundas tidigt i livet. Bland barn och ungdomar. Samma sak med ledarskapet.

De senaste tio åren har det skapats en ny våg i Svenska Kyrkan: ett växande antal unga konfirmandledare. Varje år blir dessa ett år äldre. Idag, inte imorgon, borde bland dessa morgondagens kyrkoledare rekryteras. Minst 3 av 4 kyrkoherdar, kanslichefer och andra chefer borde ha en bakgrund som juniorledare, konfirmandledare, lokalavdelningsordförande och liknande.

Läs även andra bloggares åsikter om ideell, svenska kyrkan, engagemang, ledarskap, rekrytering, ungdom, unga vuxna

Biskopen som tappade lusten

Jag läser att Carina Etander Rimborg påpassligt stämt av med ärkebiskop Anders varför han inte gjort ett eget blogginlägg sen i påskas. Hon "sprang på" honom på Svenska Kyrkans internationella riksmöte Världens Fest gångna helgen.

- Nej, jag har slutat, det är inget rolig, förklarar han för henne. Det visar sig att han levde i tron att hela bloggen var borttagen.

Ärkebiskopens motiv respekterar jag. Det stimulerade honom inte att prioritera bloggandet bland de många uppdrag som är hans. Och det tycks som att han närmast trollats i kommentarfältet och att det varit starkt bidragande till att han gett upp. Eller kan man tänka sig att se det som en time-out?

Det var alltså en människa som sagt upp sin samvaro med bloggvärlden som några månader senare ofrivilligt drogs in en debatt om sitt twittrande: först några dagars spekulationer om han var manen bakom sitt namn, sen ytterligare några dagar om vem som lånat hans ansikte och namn och därefter om ärkebiskopens vara eller icke vara just bland de andra twittrarna. Bra att veta, när man tar del av hans pressekreterare Eva Almqvist kritiska inlägg. Som jag förstår det jobbar de båda - med rätta - nära varandra, så hon var fullt medveten om hur det låg till med bloggandet. Och så kom krav på att han skulle hoppa på twitter.

Och debatten om ärkebiskop Anders och twitter hade sin upprinnelse vad Jacob Sunnliden hittade på. Om det kan man väl bäst börja läsa om på Jacobs egen blogg. Han har länkar till andra källor.

Ärkebiskopens blogg finns alltså - tvärt emot vad han själv förutsatte - kvar på webben. På hans egen webbsajt så ligger uppmaning och länk till läsning väl synligt uppe i högerkrysset. Följ ärkebiskopen via bloggen, står det. Och det kunde man göra under ett år, från mars 2011 till april 2012. Hur kan man nu följa ärkebiskopen i vardag och helg? Digitalt menar jag. På ärkebiskopens finns avdelningen sagt och skrivet. Den uppdateras. Senast med den predikan han höll i samma gudstjänst där han vigde Åke Bonnier till ny biskop i Svenska Kyrkan.

Jag tycker att ärkebiskopen gör rätt i att sluta med bloggandet när det inte blev roligt längre. Det är min förhoppning att hans strategi i förhållande till den digitala kommunikationen också får genomslag analogt. Därför undrar jag: Hur många av de sammanträden ärkebiskop Anders förväntas och "måste" delta i eller leda, tycker han är roliga? Hur roligt är det att vara med på kyrkomötet? För möten är väl kommunikation?

Ärkebiskop Anders tycker att det var för få som läste hans blogg. Då kan jag berätta att det finns risk för att ännu färre skulle ha läst hans tweets - om han nu börjat twittra. Men hur få är man inte på många av de sammanträden som en ärkebiskop deltar i? Och kyrkomötet har bara 251 ledamöter + 13 biskopar utöver honom själv. Det är inte många det.

"Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal." Så skriver aposteln Paulus i ett av sina bevarande brev till församlingen i Korinth. Tänk om det var så att han i ett av de förlorade breven skrev: Om jag inte hade lust, då vore jag endast en korrekt logotyp eller en tidsanpassad slogan. Tänk om det var så han skrev? Och om också det brevet hade bevarats, hur hade det då lästs idag?

Mission är församlingens identitet, har ärkebiskop Anders skrivit och sagt flera gånger. Och han har förtydligat det som alla församlingar förväntas utveckla i egna församlingsinstruktioner, meda att säga att missionerar, det för de kristna i församlingen genom att fira gudstjänst, genom sin undervisning och diakoni. Det är bra. Så förtydligas också varför den kristna församlingen och hennes medlemmar ska kommunicera med varandra och med människor omkring dem i samhället och i världen.

Varför-frågan får god svarshjälp. Så också hur-frågan. Med mer mission i centrum, så ökar medvetenheten om vikten av dialog. Och det kommer att öka användningen av de kommunikationskanaler som ger dialogen plats. Megafonkanalerna för masskommunikation får träda tillbaka.

Jag har en bok i min bokhylla, som jag nu undrar om jag ska ge till ärkebiskop Anders. Jag skulle kunna ta den under armen och knalla upp till Sysslomansgatan och knacka på hans arbetsrum. Vi bor ju faktiskt i samma stad. Boken har titeln FlickeringPixels och undertiteln How technology shapes your faith. Författaren är den amerikanske mennonitpastorn Shane Hipps.  

Hipps använder de verktyg för att förstå kommunikationssamhället som Marshall McLuhan gett. Och han gör det på goda grunder och med ett eget självständigt bidrag.

Mig hade det inte gjort något om Svenska Kyrkan hade en ärkebiskop, som liksom så många av dem han bär herdestaven för, kommunicerade med sociala medier. Men det är inte hela världen.

Men en ärkebiskop behöver få känna lust i sin tjänst, så mycket att det smittar av sig.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kommunikation, medier, sociala medier, twitter, blogg,

Bilder från Barcelona

En urval bilder från några dagars flanerande i Barcelona i juli 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om barcelona, foto, arkitektur, konst, porträtt