We had something going, and we blew it

Lina Beutler har tackat ja till att gästblogga hos Brygubben. Som är glad för det. Här är hon, den gästande brygumman, med ett debattlinlägg i ett för Svenska Kyrkan aktuellt ämne: medlemmarnas och medarbetarnas närvaro i sociala medier.

Jaha ja. Då var väl i princip 1 november över så att vi kan räkna samman hur många som har valt att lämna Svenska kyrkan den här gången. För er som inte använder Twitter så kan jag meddela att stämningen har varit varierad de senaste dagarna. Det började med Expressens artikel om hur mycket man kunde tjäna på att gå ur, vilket resulterade i en rad mer eller mindre deprimerande tweets. Detta vändes genom att flera fina människor delade med sig av goda skäl att vara med. Det retweetades så att telefonerna glödde och alla dysterkvistar försvann i flödet. Vi kunde också läsa en del träffsäkra blogginlägg. Tack alla ni som bidrog på olika sätt.

Sedan följde några lugna dagar med det gamla vanliga: Det är hyckleri att vara med, varför föds man in i kyrkan, kyrkoavgiftningen, osv. Inte vet jag om någon svarade på detta men man kan ju hoppas.

I torsdagsmorse 1 november delades det ut ljus i Stockholm till morgontrötta resenärer. Detta mottogs positiv och många tyckte att det var kul, fint och värdigt. Någon undrade om vi inte skulle ge pengarna till fattiga istället men denne fick svar från en random textkonsult: "Fler tycker om #Svenskakyrkan när de delar ut ljus = fler blir medlemmar (eller låter bli att gå ur) = mer pengar till behövande." Ja, så enkelt kan det vara.

Men så hettade det till i debatten. Svenska kyrkan, Diakonia och en mängd olika organisationer gick med ärkebiskopen i spetsen ut med ett krav på att apelsiner som odlas på ockuperad mark i/utanför Israel ska märkas så att konsumenten själv kan välja att köpa dem eller inte. Plötsligt drunknade vi i arga kommentarer, utträdesblanketter och bilder på nazi-judestjärnor (ja, så vill Svenska kyrkan märka apelsinerna, enligt skämtarna). Det var Svenska kyrkan man var arg på, inte Diakonia eller de andra organisationerna. PK-kyrkan som inte vill prata om Jesus utan bara vara till lags. Kul.

Kan vi snälla enas om att inte släppa stora kontroversiella frågor/åsikter/debattartiklar dagen före storhelg? Det är som att varsla personalen före semestern. Helt förvirrande.

Kan vi också enas om att någon (företrädesvis de personer som kan något om saken, som har läst rapporten och som initierat debatten) finns beredda att svara på frågor och utrop på twitter (och facebook)? Vi som jobbar i församling behöver också stöd. Vilka artiklar, sidor och personer ska vi hänvisa till i vår kommunikation? Om vi nu får reaktioner. Vilken information ska vi dela med våra medarbetare så att de snabbt blir insatta i frågan? Jämför med att skicka ett jättesmaskigt pressmeddelande och sedan inte vara anträffbar för media. Hur skulle det se ut?

Vi går nu in i Allhelgonahelgen. Enligt SOM-institutet kommer hälften av alla svenskar tända ett ljus för någon anhörig i helgen. Hälften! Troligtvis kommer de inte fråga kyrkogårdspersonalen om deras åsikter om Svenska kyrkans mellanösternpolitik. Men tanken kommer att finnas där hos en del. En del kommer att grubbla och det kommer inte finnas någon som kan svara. För det är storhelg och inte läge för debatt.

Det blir liksom varken hackat eller malet när man gör två så diametralt olika saker samtidigt.

In my humble opinion.

Lina Beutler är informatör för församlingarna i Märsta med omgivningar: Husby-Ärlinghundra, Valsta, Norrsunda och Skepptuna församlingar.