En viss statsminister trendkänslig? Jajamänsan.

Marie Söderqvist på United Minds har via Prime PR mejlat ut en kul spaning idag med rubriken: Trendspotting eller vad Göran Persson för tillfället gillar

Hon påminner om veganen Persson, feministen Göran och statsmnistern med möbeldesign som hobby.

Ytligt sett en trendkänslig kille med huvudet upp och fötterna ned. För det mesta.
Kan det vara en tillfällighet att inte så få politiker och politiska skribenter vandrat in på PR-byråerna och säljer sina tjänster som omvärldsbevakare. Förstås inte.

Politiken fostrar och formar överlevare.

PS Jan Guillous gamla påpekande från juletid 2003 att herr Göran blivit muslim, styrker Söderqvist tycker jag

Inte så kul. Än.

Såg första programmet av åtta i Schyfferts nya serie om humor i SvT. Inte så värst kul.

Bra att blanda storheter med mer (för mig) okända skojare, men det blev för kort med Izzard och Cleese. Men det kanske kommer mer.

Schyffert om humor

Såg trailern för Schyfferts nya humorserie i SvT igår. Det blir till att bänka sig framför teven. Izzard och Cleese och uppenbarligen ytterligare några giganter medverkar.

Första avsnittet i serien, nu på torsdag 17 november

Listtoppen når inte botten

De senaste två veckorna har kyrkliga protestlistor varit mediestoff. Det började med att prästen Yngve Kallin fick uppmärksamhet för ett uttalande mot beslut i Svenska kyrkans kyrkomöte att införa en gudstjänstordning med välsignelse över registrerat partnerskap. Kallins lista möttes snabbt med motlistor, tre eller fler.

Medierna refererade först ett kyrkomötesbeslut utan delade meningar, trots att omröstningen och en lång debatt före visade att det fanns vitt skilda argument både för och emot den nya ordningen.

Kallins privata webbplats fick uppmärksamhet och listor är lätt att göra något på medialt. Så har också SvT bjussat svenska folket på Folktoppen varje lördag hela hösten.

Kan det vara så att kyrkans tro, bekännelse och lära inte riktigt låter sig prövas med hjälp av varken mot- eller förlistor? Kan det möjligen finnas andra sätt att nå den botten i mig som är botten i dig? För att låna från Ekelöf: "Det som är botten i dig är botten också i andra."

De präster jag talat med berättar om sina skäl att skriva på den ena eller den andra listan. Och skälen är blandade. De finns också de som har skäl att avstå. Det tycks som att långt ifrån alla som först skrev på Kalins lista tänkte sig att den skulle få offentlighet. Man ser inte framför sig hur det som knappas ned vid tangentbordet i arbetsrummets enskildhet ska nås av "alla" och för lång tid framöver. Och när Sveriges mest besökta webbplats Aftonbladet.se gör en kopia av listan, ja då är den verkligen nåbar för många.

Ett vanligt skäl tycks vara solidaritet med vänner och kollegor: "Har hon skrivit på, då gör jag dt för hennes skull."

Gjort är gjort. Inte minst i cyberrymden. Här finns lite utrymme för den förlåtelse som tvättar bort och glömmer. Om en server kraschar eller släcks ned mer planerat, då finns ändå cachen kvar hos Gooogle. Eller hur?

Bloggar med författare från de kyrkliga leden har också gett näring åt massmedierna den senaste tiden. Helle Klein på Aftonbladet bloggar själv och vägvisar till Marta Axner, teol stud i Uppsala. Prästen Karin Långström Vinge fick debattera med Yngve Kalin i SvT. Det var säkert hennes blogg som gjorde tv-redaktionen uppmärksam på just henne. SR Människor och tro kallade på Kyrkans Tidnings Elisabeth Sandlund i stället.

Så är då mediet budskap. Vad skulle Jesus gjort? Så värst mycket för skrivande var han inte. Skrev i sanden, enligt evangelisten. Samtalade desto mer. Med variation.

Kleta ut döda djur och växter på söndermalda träd

Svenska Dagbladet söndag 13 november har en artikel om Andrew Gowers, nyligen sparkad chefredaktör för Financial Times. Gowers kallar tryckta tidningar för "dead wood products" och i en grönika i London Evening Standard, berättar SvD, skrev han i tisdags att det är som att driva skivbolag och bara ge ut vinyl när man driver tidningsföretag med papperstidningar.

MediaBulletin fångade igår upp vad Gowers skrivit tidigare i veckan.

Brytgubben hörde uttrycket i rubriken i slutet på 90-talet och använde det då i diskussioner om Svenska kyrkans mediestrategi. Kyrkans Tidning startade 1982 och när 20 års jubileum närmade sig var det också dags för en ny kyrklig medieutredning. I kyrkliga kretsar uppfattades ännu digitala medier av många som perifiera och inte aktuella kanaler att nå breda målgrupper med.

Svenska Kyrkans Press som ger ut Kyrkans Tidning och magasinet Amos köps nu upp av förlaget Verbum, som ägs av Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan. Sändaren som är Missionskyrkans veckotidning köps också in av Verbum.

Ett bokförlag som tar över tidningar. Var finns incitamentet för att befria innehållet, det som finns att berätta redaktionellt, från tryck på papper?

Kyrkans Tidning har webbplats med dagliga nyheter och nyhetsbrev att prenumerara på. Magasinet Amos har också webbplats, men mest för att visa upp smakprov som ska sälja tidningar tycks det.

Papperstidningen har av tradition en stark ställning i kyrklig kommunikation. Svenska kyrkan är en av landets största annonsköpare alla kategorier och lägger ned över 100 miljoner på annonser i dagspress, enligt beräkningar från kyrkokansliet i Uppsala. Förmodligen är den näst största utgiften för Svenska kyrkans kommunikation församlingstidningarna. Vanligen enkla trycksaker i A5 format som går som direktreklam till hushållen inom en församling.

Att profetera papperstidningens död vore fel. Att inte sätta invanda kommunikationskanaler på prov är också fel.

Nyheter om undersökningar och analys

Att ägna tid och kraft åt undersökningar kan sina förklaringar. Räcker nyfikenhet? Eller ska det till ädlare avsikter?

Den som säger: Hörru du, så där gjorde man inte för en 5-10 år sedan! Vilken tid refererar han egentligen till?

Min erfarenhet är att det handlar om 1995 eller rent av 1985. Tiden går fort, inte bara när man har roligt. Och med åren blir de flesta allt mer fartblinda.

Därför tänker jag alltid "gånger 2" när något säger "för en 3-4 år sedan" eller för 20-30 år sedan". Med den enkla kontrollfrågan: Vilket år tänker du närmast på, så visar sig multiplikationen nästan alltid pricka rätt.

Adressen www.resoner.se leder vidare till en sajt och ett nyhetsbrev om undersökningar och analyser.